feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Vildmark

Den här sektionen på feminetik.se är för närvarande vilande. Läs mer...

”This machine kills sexists!”

Publicerat: 2006-09-14 12:35

Arkiv

Detta är en text från arkivet. Den publicerades ursprungligen i kategorin Politik & Samhälle.

Dela

Det är inte lätt att vara kvinna och ägna sig åt saker som bara killar ska hålla på med. Man kan få utstå den mest förnedrande behandling av omvärlden, både män och kvinnor. En tjejkompis till mig tvingades avsluta sin svetsarutbildning för att hon inte stod ut med machomiljön i skolan. En annan hoppade av sin TV-karriär för att hon var tvungen att jobba så konstiga tider att det inte fanns tid för familjen (något män i mycket högre grad än kvinnor kan välja bort). En tredje, som är musiker, fick nej från en festivalarrangör med motiveringen ”Tyvärr är vi inte intresserade. Vi har redan en tjej i programmet.” Sedan när blev ”tjej” en egen genre?!
Själv har jag fastnat i den klassiskt kvinnliga dåligt självförtroendefällan. Just nu är det mitt gitarrspel som inte duger, eftersom jag efter en spelning nyligen, trots att jag aldrig utgett mig för att vara nån Jimi Hendrix-kopia, fick en säkert i allra högsta grad välment kommentar av en kollega: ”Om du övar lite på gitarren tror jag att du kan bli hur jävla bra som helst!”
Att ha ett vacklande självförtroende, ett kraftigt överdimensionerat ego och ganska omfattande dramaqueentendenser är ingen bra kombination när det gäller att ta till sig konstruktiv kritik. Hela tågresan hem svettades jag och ville dö. Eller kanske inte dö, men åtminstone att allt skulle vara över; att jag skulle sitta där i gungstolen, 70 år gammal och suga på en pipa och vara färdig och nöjd; duga. Hur kunde jag vara så idiotiskt korkad att jag trodde att mina låtar är okej? Såklart har ingen tyckt att jag är bra på riktigt! Här har jag gått runt som en annan Jim Carrey i The Truman Show och låtit mig luras! Antagligen, troligtvis, alldeles jättesäkert har alla egentligen bara suttit och irriterat sig på mitt undermåliga pinsamma skitkassa gitarrspel! Dålig, dålig, dålig, dålig… När jag väl kom hem förtjänade jag inte ens att dö längre. Nej, det bästa för världen hade nog varit om jag aldrig fötts.
Som tjej måste man vara tio gånger bättre än killarna för att räknas. Vissa menar till och med att det är en feministisk nödvändighet, ja, nästan en skyldighet att bli duktig på det som tidigare varit förbehållet killar och män. Det kan vara svårt när man socialiserats till att ägna hela sin ungdom åt att vara kär och snygg. Medan killarna blev grymma på datorer, musik, film, fotboll med mera i all oändlighet satt vi tjejer och tittade kärlekskrankt på. (En gång köpte jag ett femkronorshoroskop i en galleria i Malmö, och domen var tydlig: ”Det enda som kan hindra dig från att bli riktigt framgångsrik är kärlek!” Jag tror faktiskt att det ligger något i det.)
Det allra konstigaste är ändå att killar på något oförklarligt vis kan skita i om de är dåliga och köra på ändå. Jag vet inte hur många mediokra manliga gitarrister jag känner som aldrig någonsin skulle nojja på att de inte kan spela på rätt sätt, och som ingen heller skulle få för sig att kritisera. Någon sa att i Sverige behövs inga starka patriarker som förtrycker sina kvinnor. Vi gör det ju så bra själva.

Om man är kvinna kan man förhålla sig på tre olika sätt till saker man gör som räknas som manliga, menar litteraturvetaren, poeten och feministen Frida Lindström, vars resonemang jag här kommer att utveckla. Ett enkelt och tydligt exempel på en typiskt manlig aktivitet är bergsklättring; det är fysiskt, lite farligt och det är lätt att mäta och jämföra resultatet. Det första förhållningssättet innebär att anpassa sig till den manliga normen genom att försöka klättra så som män gör, och helst bättre. Ta i som fan och svinga sig upp och svettas och bli grinig på sig själv om man misslyckas. Har man tur blir man vad de kallar ”bra för att vara tjej”. Har man otur kommenterar de ens arsle där nere på marken.
Det andra sättet innebär att anpassa sig till den manliga normen genom att bete sig precis som tjejer förväntas bete sig. Det vill säga stå nedanför och titta på i kjol och högklackat, fnissa, prata om hur svag man är i armarna, säga till killarna att de är duktiga och ta emot hjälp fast man kanske inte ens behöver. Har man tur är det någon som tycker att man är det de kallar ”kvinnlig” och blir kär i en. Har man otur är det ingen som ser en alls.
Det tredje innebär att vägra anpassa sig till den manliga normen. Att skita i vad man får och inte får göra. Att försöka fast man inte kan. Att vara feminist, det vill säga tjata, bråka, skälla och vara det de kallar ”skitjobbig” för att synliggöra de olika normer, regler och villkor som gäller för kvinnor och män. Att göra anspråk på att få vara människa; inte begränsad av ett biologiskt kön.

Jag är trött på att sjunga vackert! Jag är trött på perfekta duktiga söta snälla flickor! Men framför allt är jag trött på att slösa bort mitt liv på att vara patriarkatslakej och kritisera mig själv för att jag inte duger enligt normer som andra har satt upp. Jag vill inte ägna fem år åt att bli en riktigt bra gitarrist. Jag har faktiskt inte tid. Jag har massor av viktiga historier att berätta! Precis som Woody Guthrie ska jag sätta en varudeklaration i form av ett klistermärke på gitarren, fast på mitt ska det stå: ”This machine kills sexists”. Hädanefter tänker jag nöja mig med att vara feministisk agitator, och om jag nu ska vara arg på något tänker jag vara det på berget, och på dem som fram tills nu haft ensamrätt på att bestämma hur man gör när man klättrar!

Maud Lindström

Feminist

Användarkommentarer

Ingen har ännu kommenterat denna text.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?