Hundvalpen sover och jag läser.
Det är torsdag och trodde jag inte att jag var okej, trodde jag inte det kanske?

"Jag tänker fy fan, vårt samhälle är sjukt"

Jag trodde helt klart att jag var okej, ända tills nu när jag och hundvalpen kom hem och Moa åkte till jobbet och sa att hon ska sova hos Elias, och Jorko har åkt till GBG på spelning och då bara hundvalpen gnyyy och Emma neeeeej.

"När vi köper djur för att döva våran ångest"

Man blir inte okej bara för att man äter Zoloft.

”Alla dessa hundägare- med tråkiga liv”

Trodde jag det då kanske trodde jag det? Nej inte först men nu verkar jag ju ha gjort det. Glömde boka in nytt möte med terapeuten och borrade in näsan i hundvalpens mjuka valp-päls. Låg med hundvalpen på magen och dåsade som en rusig djurhona ungefär.

”tipsextra på lördag, gå ut med hunden på söndag”

Hundvalpen gör mig så omvårdande och beskyddande och pedagogisk och moderlig.
Hundvalpens ögon krossar mitt hjärta.

”Var är kreativiteten?”

Det gäller att tända alla lampor i lägenheten och det gäller att laga sig lite mat när man är hungrig. Makaronilåda med ost kan man laga för det tycker man är gott.
Hundvalpen får valpfoder uppblött i vatten med lite a-fil på.

”Man borde slakta alla hundar-”

Det gäller och tända annars stelnar tiden, annars stelnar du, ligger död och stilla på soffan och stirrar ut på spretsvarta träd och stålgrå skymmning. Tända lampor är av högsta vikt.

”och skicka dom till Afrika-”

Vem skulle annars ta hand om hundvalpen? Hundvalpen behöver dig. Man riktar sitt fokus på hundvalpen och det är ljuvligt att glömma bort sitt ältande gnäll. Hundvalpens husse är bortrest i fyra dagar och hundvalpen ska inte behöva sitta och pipa och vovva av hunger nedan för köksbänken bara för att hundvalpens matte ligger förstelnad och katatonisk och glor.

”tillsammans med all jävla hundmat, det skulle mätta många munnar-”

Alltså: Tänd alla lampor, det är torsdag, du måste vara ok, hundvalpen sover, men snart vaknar han.

”i länder utsugna av européer.”

Då kommer han vara utsvulten.


(Citaten kommer från Dr Kosmos´ "Dagen", skivan "Socialmedicin", 1996)

Emma Färnström

Studerar