feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Vildmark

Den här sektionen på feminetik.se är för närvarande vilande. Läs mer...

Feminism, legalism och pedagogik

Publicerat: 2006-02-17 20:35

Funderingar kring hur snacket går (kallas också diskursen) om samhällsfrågor i allmänhet och feminism i synnerhet

Arkiv

Detta är en text från arkivet. Den publicerades ursprungligen i kategorin Politik & Samhälle.

Dela

Feminism, legalism och pedagogik


När vi diskuterar samhällsfrågor kan det ibland vara lämpligt att klargöra våra ambitioner (vilket kan göra att diskussionen tar en helt annan vändning, men det kan bli rätt kul, tro mig).

Man kan ha ambitionen att artikulera juridiska begrepp, kanske t o m skissa på lagförslag. Om det är DET man håller på med, är det utomordentligt värdefullt att avgränsa och definiera. I så fall är det upplagt för att formulera kriterier och beslutsregler. Sådan är rättsordningen, eller bör den, i alla fall enligt mitt förmenande, vara. Den här ambitionen är respektabel men krävande. Om vi drar den för långt, hamnar vi lätt i vad jag vill kalla för legalism, d v s den något inkrökta uppfattningen att alla diskussioner om samhällsfrågor MÅSTE ytterst sikta på lagstiftning. Land skall nog med lag byggas, som det så finurligt heter, men det räcker inte med lagens tegelstenar: vi behöver också något slags murbruk. I nyare samhällsforskning talar man om social tillit som absolut livsviktigt men, det säger sig nästan självt, knappast något som kan lagstiftas fram.

Man kan å andra sidan ha ambitionen att formulera en syn på mänskligheten, lämplig att bibringas det uppväxande släktet. En sådan syn kan gå ut på att män och kvinnor är väldigt olika, samt att det är väldigt viktigt att låta dessa olikheter växa fritt. Till man och kvinna skapade han dem, och Gud hjälpe den som inte spelar sin könsroll på ett i alla fall minimalt övertygande sätt. Så låter det i stora delar av världen, och så lät det här hos oss tills för inte så länge sedan. Att det uppväxande släktet hos oss fortfarande växer upp i en, skall vi säga, genuspolariserad miljö, är sedan länge väl dokumenterat. Marklund och Snickares lilla opus är ett nutida och gott exempel på den saken. Ingenting hindrar att man ser denna polarisering som en naturlig följd av en gudagiven eller i alla fall naturgiven olikhet mellan könen. I så fall är allting i sin ordning och det uppväxande släktet kan lämnas i fred i sin polariserade miljö. Men det finns heller ingenting som hindrar att man ser denna polarisering som ett otyg, en styggelse och en hemsk kvarleva från en helt mansdominerad tid. Jag tycker ungefär så själv. Här handlar det alltså mer om vad vi vill att våra barn skall få för en syn på sig själva och världen, än om vilka lagar vi vill ha och vilka straff som kan tänkas avskräcka från överträdelse.

Sammanfattningsvis kan vi diskutera samhällsfrågor med såväl juridiska som pedagogiska ambitioner, och jag tror att det tid efter annan kan vara bra att hålla distinktionerna i minnet, som möjliga och ibland klargörande, men inte som obligatoriska.

Det jag ser som det övergripande syftet med diskussioner om samhällsfrågor är att anpassa den retoriska diskursen till de värderingar som man vill lufta. Som jag ser det finns det inget retorik-fritt språk. Om vi vädjar till förnuftet eller till Guds uppenbarade sanning spelar inte så stor roll, så länge vi kan respektera varandra. Det viktiga är att vi kan lyssna och bli hörda. Sålunda går livet framåt.

Jan Kilander

Användarkommentarer

Ingen har ännu kommenterat denna text.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?