Jag kan se det tydligt nu
dina vuxentankar
å det oförtjänta i dina barnaögon.

Ser dig som mig själv
genom mina tårade tankar.

Vill så säga dig:
"mina tårar se, de rinner
bara för att skölja bort skräp i ögonvrån".
Men jag vet att du redan vet.
Hur mycket skräp det finns och
att mina tårar inte räcker till.

I can see clearly now
men vad kan jag göra åt det?
Åt dina vuxentankars tvivel å
röda ögon, hopkrypna kropp
i täckesgömman, jag-vill-va-ifredsnaskrikande gråt.
Din barnamuns dystra darr
å ditt jag-vill-vill-vill.

Ja, vad fan vill jag annat än att du ska
få precis som du vill-vill-vill.
Du är värd allt det där: vara starkast
i världen, friast, roligast, älskadest
å barnafantisera.

Värd få vuxna lagomsakta å
barnavakna tusental mornar till.
Vill le å lova allt det där.

Vill så bara säga dig:
"Det ordnar sig baby blues".
Säga så:
"Den här världen gjordes för dig.
Å du för den."

Men hon vet varför jag gråter.
Vet, men kan inte förstå
varför det ska vara så svårt.
Varför skräpet aldrig verkar sköljas bort.

Så det kan vara älskadest min.
Så det kan vara.
Gör allt jag kan,
men jag kan inte allt.

Jag tror hon kan se det tydligt nu.
Mina sorgsna barntankar i
mina vuxenögon.
Så ger hon mej en kramakram
å säjer: "de ordnar sej, jag lovar".

svenska flicka