Hon hade som det heter taskig självuppfattning,
Ja ni vet, att hon var ful och dum och värdelös,
I största allmänhet

Damernas riddare som jag är,
Klev av sin vita häst och sa' så här:
Att hon var klok och slank och snygg,
Och därför kunde vara alldeles trygg

Då blängde hon på mig och sade så:
Dig kan man inte LITA på!

Nu rider riddaren i kvällen sen
Filosoferande i månens bleka sken,

Vad gjorde jag för fel, min vita häst,
Du är ju sto och ska väl veta bäst?

Jan Kilander