feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Vildmark

Den här sektionen på feminetik.se är för närvarande vilande. Läs mer...

Peaches och Patti

Publicerat: 2005-11-08 11:42

Det här är en kärlekshistoria.

Arkiv

Detta är en text från arkivet. Den publicerades ursprungligen i kategorin Sexualitet.

Dela

Jag var ung och oskuldsfull när jag så henne första gången. Hon hade rosa hotpants, rosa linne, rosa strap-on och stod bredvid en hårig karl iklädd leopard. Hon hade hockeyfrilla och en dryg uppsyn i ansiktet. Hon var chockerande i sin uppenbarelse och jag blev rädd. Rädd för strap-onen, rädd för hockeyfrillan och rädd för allt hårdfört sex hon utstrålade. Rädd för den förvirrande kombinationen av alla hennes attribut. De klassiskt supertjejiga små brallorna i kombination med hockeyn och den där vansinniga dildon också rosa dessutom, rosa supergullefärgen nummer ett. Det blev bara för mycket för min heteronormativa hjärna.

Jag läste girigt och bläddrade sen snabbt förbi. Ville inte att nån skulle se vad jag läste om. Visste inte riktigt vad jag skulle känna. För bakom förvirringen blev jag sjukt fascinerad. Och la namnen på minnet Peaches and Gonzales. Peaches. Sen kommer jag faktiskt inte ihåg hur det hände men en dag låg bara skivan Fatherfucker i stereon, jag tror det var mitt ex som köpt den. Det här var många många år efter det första mötet och Peaches har skägg på framsidan och var som vanligt helt outsägligt ful. Men helvete så grym.

Jag slutade vara rädd för Peaches. Peaches, insåg jag istället och kanske det var därför jag blev så upprörd första gången jag såg henne, är den mest riktiga kvinna jag någonsin sett. Peaches utsöndrar den slags kvinnliga sexualitet man aldrig ser någon annanstans. En sexighet som aldrig ler och är inbjudande utan istället en sexighet som är livsfarligt androgyn och hungrig. I en intervju med Peaches ur Playboy tycker hon att tjejer är bäst på att slicka och killar på att ta den upp i röven. När Peaches struttar runt på scenen och juckar mot högtalarna i sin strap-on vrålandes rock n´roll, får jag gåshud överöverallt. Precis som av Patti.

Patti Smith skrämde mig också från början. Också från ett fotografi konfronterades jag med hennes beniga kropp och orakade armhåla. Hon verkade arg av sig, arg och kantig och obekväm. Jag ville inte vara arg kantig och obekväm för några år sen jag ville passa in. Jag var inte redo. Patti uppenbarade sig likt i fallet peaches, år senare, under en roadtrip i Japan. Oändliga motorvägar och hon sjöng med ett slags skrik i rösten om att natten tillhör lusten och hur nån var en rock n´roll nigga´. Nu är det Hon, Peaches och jag i all evighet. Till Peaches och Patti vänder jag mig för tröst och styrka och för att våga flippa lite mer. Man borde flippa ur mer.

Man borde oftare flasha sina orakade armhålor och man borde oftare vara kantig och man borde oftare inse att bara för att jag inte föddes med kuk betyder inte det att jag inte kan knulla en kille i röven. Inte som maktgrej utan som frihetsgrej. Med Peaches och Patti i ryggen ter sig världen så underbart gränsfri och djupbottnad. Med Peaches och Patti i lurarna är jag aldrig ensam

Emma Färnström

Studerar

Användarkommentarer

Ingen har ännu kommenterat denna text.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?