feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Vildmark

Den här sektionen på feminetik.se är för närvarande vilande. Läs mer...

Lesbiska kvinnor vill inte vara gayfransar

Publicerat: 2005-06-14 22:53

När jag skrev denna studie om lesbiska feminister så fick jag insikt att samlevnad, passion och kärlek har bortrövats från oss kvinnor, alla kvinnor. Jag tror att lesbiskhet är vårt ursprungliga sex. Den är all vår sexualitets moder.

Arkiv

Detta är en text från arkivet. Den publicerades ursprungligen i kategorin Jag & Feminism.

Dela

Texten jag valt heter ”Obligatorisk heterosexualitet och lesbisk existens” av Adrienne Rich (1980) i Kvinnopolitiska nyckeltexter red. Johanna Esseveld och Lisbeth Larsson. Det kan i det första ögonkastet kännas långsökt att anknyta till dessa texter, men det jag vill ta fram och betona är frånvaron av genusperspektivet. Det existerade inte alls i 60- och 70-talets tänkande och konsekvenserna av detta var just den misslyckade reformens kris, som vi idag och framöver får bena ut efter bästa förmåga.

I 60- och 70-talets radikala tänkande fanns det bara män och kvinnor. Och det var inte bara vilka män och kvinnor som helst utan kvinnorna var definierade på ett visst sätt att vara och föreställa sig liksom kvinnor och uppfylla det normativa kravet och män i sin tur likadant men åt annat håll. Mannen var kvinnans motsats (dikotomi). Man tänkte vidare, att det berodde på våra könsroller som måste skrotas.

Men människorna är mycket mer än den heterosexuella normen och dess tvångsmässiga krav att uppfylla samhällets förväntningar. Människorna har olika sexuella läggningar som man kan inte röva bort från dem utan att orsaka skada och lidande. Homosexuella grupper har varit förtryckta och många viktiga förändringar trädde i kraft i modernismens radikalare faser, men något påtagligt bestående har man inte riktigt kunnat bekosta av regeringarna.

Adrienne Rich tar i sin text upp de lesbiska kvinnornas kamp att komma in i kvinnorörelsen. Hon talar inte om lesbiskhet, för att det leder tankarna till något negativt, utan hon använder två andra termer istället, nämligen lesbisk existens och lesbisk kontinuitet. ”Lesbisk existens för tanken både till den lesbiska närvaron i historien och till vårt kontinuerliga arbete med vad det innebär. Med lesbisk kontinuitet menar jag en rad av kvinnoidentifierade erfarenheter, i varje kvinnans liv och historien igenom, inte bara att en kvinna har haft eller medvetet önskar ha genitala sexuella upplevelser med andra kvinnor.” (f. 231)

Lesbiska kvinnor ville alltså bryta ut från gayburen och de var trötta på att där betraktas som gayfransar. Lesbiska kvinnor själva ville i första rummet tillhöra kvinnor i allmänhet men feministiska kvinnor i synnerhet då de själva kände mer gemenskap med kvinnor än homosexuella män. De kände att samhället hade slumpat och tvingat dem till denna marginaliserade position i gayrörelsen. ”Den lesbiska existensen innebär både att bryta ett tabu och att förkasta ett liv i tvång. Den är också ett direkt eller indirekt anfall på mäns rätt ha tillgång till kvinnor. Men den är mer än detta, även om vi kanske först ser den som ett nej-tack till patriarkatet, som en motståndsakt.” (f. 231)

Lesbiska kvinnors kamp öppnade våra ögon för hur orättvist och fel samhället hade behandlat dem. Men det gällde inte bara dessa demonstranters situation utan även andra kvinnors skenbara jämlikhet kunde tas under förstoringsglaset, t ex det hur kvinnorna tvingas i heterosexualitet med olika patriarkala metoder. Kvinnornas berättelser och dokumentation om sina liv som lesbiska har systematiskt förstörts. Minnen brev och allt som berättar om den lesbiska verkligheten har hamnat i papperskorgen. Berättelser om glädjen att vara med en annan kvinna, sensualitet mellan dem, mod att våga visa sina känslor trots tabu och förbud, utan att tala om skuldkänslor som många har fått bära med sig livet ut eller självförnekelse och smärta. Allt detta är bortblåst i vinden, nästan inget har kunnat sparas. På detta sätt har lesbiska kvinnors politiska existens berövats också och deras kultur undanskuffats. Detta osynliggörande har naturligtvis påverkat alla andra kvinnor som grupp.

Orsakerna till varför lesbiska kvinnor ville bryta ut från gayrörelsen är många. ”Lesbiska har i historien berövats en politisk existens genom att ”inkluderas” som en kvinnlig variant av manlig homosexualitet. Att jämställa lesbiskhet med manlig homosexualitet därför att båda är brännmärkta, är att återigen förneka och utplåna kvinnans verklighet. Att sålla ut de kvinnor som stämplas som homosexuella eller ”gay” från ett brett spektrum av sammanhängande kvinnligt motstånd mot förslavning, och klämma in dem i ett manligt mönster är att förfalska vår historia.” (ff. 232)

Dessutom ville de inte vara med på anonyma sexuella kontakter som homosexuella män hade. De tog avstånd av pedofili och åldersförtrycket. Lesbiska kvinnor hade inte samma status samhälleligt och ekonomiskt. Många manliga homosexuella kunde ha höga samhälleliga poster och pengar att röra på sig. Lesbiska kvinnor hade oftast inte möjligheter till det utan var lågavlönade och levde i mycket svårare förhållanden.

Att lesbiska kvinnor skulle ha något mer gemensamt med homosexuella män än övriga kvinnor är ett mycket vilseledande budskap och det har varit till och med ödesdigert för alla kvinnor. Lesbianska kvinnor ville ha gemenskap i första hand med kvinnor och de ville tillhöra kvinnokampen och den feministiska gemenskapen. Skillnaden mellan homosexuella män och lesbiska kvinnor är större än mellan lesbiska kvinnor och andra kvinnor. Lesbiska kvinnor tycker själva att deras sätt att vara är superkvinnligt jämförbart med att föda barn och moderskapet i sig. Läser man detta så kan man bara känna sig ledsen över hur patriarkatet behandlar människor som inte passar dess mönster och som inte gynnar dess maktstruktur. Genom att fokusera på en människas sexuella läggning och stämpla henne som ”homosexuell” och tala med termer som ”homosexualitet” suddar man ut konturerna av den lesbiska kvinnans speciella tillhörighet i kvinnokollektivet och feminismen.

”Kvinnoidentifikation är energikälla, kanske kvinnokraftens urkälla – våldsamt beskuren och ödelagt under institutionen heterosexualitet. Att förneka det verkliga och synliga i kvinnors passion för kvinnor, kvinnors val av kvinnor som bundsförvanter, livskamrater, umgänge; och att tvinga sådana relationer in i fördolda och mot upplösning under ett intensivt tryck – har inneburit en förlust som är omöjlig att beräkna för alla kvinnors möjlighet att förändra de sociala relationerna mellan könen och att frigöra oss själva och varandra.” (f. 233)

Den patriarkala hjärntvättningen har gått in i ryggmärgen på vanligt folk. Vi har helt felaktigt trott att det är obligatoriskt att vara heterosexuell som kvinna. Även i dag sätter hela vårt samhälle lesbiska kvinnor åt sidan. Kvinnornas val att välja sin levnadssätt och partner är inte självklart. Passion mellan två kvinnor är inte heller accepterad eller erkänd. Detta leder till att även de heterosexuella kvinnorna blir lidande då de vaggas in i ett system som redan i förväg har beslutat kvinnans öde. Lesbiska feminister menar att även heterosexuella kvinnor har samma problem som dem, nämligen att deras sexliv har skuffats undan, betraktats som sekundärt eller till och med att det inte finns alls. Därför tycker de att samarbete mellan lesbiska och heterosexuella kvinnor skulle bära frukt för att synliggöra den ursprungliga kvinnliga och moderliga sättet att ha en holistisk syn på människan och hennes sexualitet. Som det är nu så är mannen normen och kvinnan avvikare, som inte i sin egen kraft har tillgång till sin egen sexualitet.

”Lögnen håller otaliga kvinnor psykologiskt fångna i sina försök att i en given form få ihop sinnet, anden och sexualiteten – för de kan inte se bortom de acceptablas standardmått. De tär på sådana kvinnors energi liksom den tömmer energin från de lesbiska som inte ”kommit ut” – energin mattas ut av dubbellivet.” (f.233)

Många lesbiska kvinnor lever i skräck för att bli ertappade med sin läggning. De är rädda att förlora sitt arbete eller att inte få vara med i andra sammanhang om de helt öppet visar sitt sätt att leva och tänka. Heteronormen sitter så fast i samhället att de inte frågosätts i det offentliga rummet och vardagliga rutiner. Västerländsk tradition har inte så mycket variationer att erbjuda även om det tillsynes är friare i dag än förr. Gamla mönster spökar överallt i reklambilder, yrkesval, barnuppfostran, konst, politik och nästan alla andra områden. Kvinnan blir bedömd utifrån hur mycket attraktionskraft hon har på män.

Att vara sexig har varit en maktfaktor och det innebär ofta för kvinnans del att vara passiv, inaktiv, vacker och foglig. Att en kvinna skulle visa sin handlingskraft, intelligens och karriärlust bör hållas i bakgrunden, då hon kan liksom skrämma män och förorsaka dem skada och mindervärdeskomplex.

Kvinnan måste ha sin egen förmåga, sin egen vilja till livet, sin egen sexualitet bara så långt hon inte sårar mannen. Denna tänkande har kommit många gånger fram i tidningarna, att männen börjat lida när kvinnorna tar för sig och att självmorden har ökat hos män som är övergivna av sin maka. Ansvaret och skulden är kvinnas. Vi har så tjocka tyglar som styr oss att man nästan tappar hoppet när man tänker. Svarta lesbiska kvinnor är dubbelt förtryckta och deras liv kan vara helt outhärdat. De har välkomnat den feministiska kampen i Afrika och USA, och deras närmare förhållande till andra kvinnor har gett dem större möjligheter att kunna leva i gemenskapen på egna villkor. Men när det sticker ut i set västerländska synsättet så får de på sig ytterligare en orsak att vara förtryckta. Man ser även här att de västerländska medelklassfeministerna, mot egen förmodan, går i efterkälke för de svarta feministernas systerskapideal. Vi borde skapa mer solidaritet mellan kvinnorna världen över, så att våra tankar och sätt att vara skulle bli synligare och vår medvetenhet kring allt detta borde rent allmänt höjas. Kvinnornas självförtroende har trampats ner ofta så att vi har tappat vårt fotfäste. ”Det krävs ett djärvt grepp om politik, ekonomi såväl som den kulturella propagandan som upprätthåller heterosexualiteten för att vi ska komma bortom individuella fall eller splittrade gruppsammanhang och till den allsidiga form överblick som behövs, för att vi ska kunna riva upp den makt som männen överallt utövar mot kvinnor, makt som har blivit ett mönster för varje annan form av exploatering och illegitim kontroll.” (ff. 236)

Användarkommentarer

Ingen har ännu kommenterat denna text.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?