feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Vildmark

Den här sektionen på feminetik.se är för närvarande vilande. Läs mer...

Våldtagen dagligen

Publicerat: 2005-05-11 23:12

Hur samhället fostrar oss till undergivna horor.

Arkiv

Detta är en text från arkivet. Den publicerades ursprungligen i kategorin Dikter.

Dela

Jag har legat under allas fötter, rörde mig inte en millimeter
Uppgivenhet som sammansmälte mig med marken, sagan hade jag redan hört berättas så många gånger
Och jag log som alla andra odugliga kräk och kanske njöt jag lite på riktigt?

Kliv in under mina naglar, smaka smutsen som samlats där, le inte på det där sättet
Lukta dig till järndoftande substanser som tyder på kamp i underläge
Hela livet har du dunkat i mig, ditt huvud högt där uppe
Saliven som landade på mig, sög mina porer åt sig

Ditt jeansklädda kön
utanför
men ändå
inuti

Någonstans på vägen bet jag tag i min handled som så många ville gripa
Mina tänder vägrade släppa taget och blodet bara sprutade sprutade på era vita läkarrockar och vackra kläder
Den daggvåta asfalten som smakar sött så jävla sött tillät ett hål
Sjönk under er utanför er kontroll
men aldrig vågade jag titta rakt in i solen
(det är så kvinnor fungerar)

Din hand svävar i luften men ändå
på förbjuden mark i mina tankar
det är verkligen inte mitt fel, le inte på det där sättet

Det finns trasiga spöken som ler åt sitt eget fördärv, hör du hur farliga de är för mig?
Deras vackra fnitter som trappar upp min puls, det pickar inte bultar
Och jag som verkligen trodde att jag rest mig upp, var mina ögonlock fastklistrade hela tiden?

NI FÅR INTE SKRATTA NI SKA HÅLLA MIG I HANDEN DET ÄR EN SKRÄCKFILM SOM ALDRIG SLUTAR

En förlägen fnysning höjer volymen på hånskratten
Dessa skratt som slag över kroppen
Jag ska veta var jag finns och var jag slutar, aldrig längre än du tillåter
(det är så kvinnor fungerar)

...att jag skulle ha tvättat bort en brännmärkning (mer hånskratt)
Men likväl stinker mitt öppna kön som ett infekterat sår
Hela jag är en infektion
och
aldrig . upphör . klådan
Vem som helst kan penetrera mig, för min hand har inte kraften nog att forma ett slag efter att du tittat på mig sådär
De planterar in svulsten redan vid födseln, parasiter kan nafsa dig där när de vill
Ditt hånleende låser fast sig runt min hals som ett stryptag, ut kommer skrattretande ljud som
liknar stön

Och visst njöt jag hela tiden

Vet du hur det känns att födas amputerad?
De här fantomsmärtorna håller mitt huvud uppe.

Användarkommentarer

Ingen har ännu kommenterat denna text.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?