feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Vildmark

Den här sektionen på feminetik.se är för närvarande vilande. Läs mer...

Individualitet och originalitet, strävan efter att vara sin egen.

Publicerat: 2005-04-03 19:28

Arkiv

Detta är en text från arkivet. Den publicerades ursprungligen i kategorin Jag & Feminism.

Dela

I filmen ”Life of Brian”, (1979), utspelar sig en scen där en folkmassa har samlat sig utanför Brians fönster för de tror att han är Messias, varpå Brian försöker förklara för dem att de har misstagit sig. I försöket att få dem att gå ropar han till den samlade folkmassan "You're all individuals", på vilket de svarar ”Yes, we're all individuals!”. Det här är ett filmcitat som används i olika sammanhang för att ifrågasätta individualitet och originalitet. Om jag ställer fråga om ”vi” alla är individer, beror svaret dessutom på vad jag menar med individualitet och i vilken kontext denna individualitet eller originalitet uttrycks. Ett snabbt och enkelt svar är att alla är sina egna och att alla är individer, men om mina tankar är individuella, om de enbart är mina egna, kan jag aldrig veta. En del hävdar att ingen någonsin har tänkt en originell tanke, utan att allt du tänker har någon annan tänkt innan dig. Mening skapas när dessa idéer luftas i diskurser och sätts samman i system, men hur går det i så fall ihop med att det enbart är en liten del av befolkningen som får utmärkelser för sina originella idéer och nytänkande uppfinningar?



Hur mycket jag påverkas av det kollektiva medvetandet eller inte kan jag inte svara på, det är en omöjlighet då jag inte kan höra andras tankar och bara får ta del av det andra vill att jag ska höra. Däremot bildas grupper där människor som har samma tankegångar, ideal och visioner samlas. Feminismen är en sådan grupp. För att förklara mina tankar och idéer använder jag mig av ”min” begreppsram, som består av ord och begrepp som jag har lärt mig genom att ha tagit del av andra människors nerskrivna vittnesmål om en värld som är snedfördelad. Röster som Simone de Beauvoir, Hirdman, Nina Björk och Schyman med flera, står för originalitet och individualitet i en massrörelse, men ingen bör utses till Messias förutom jaget själv. Följ din egen röst men lyssna till andras samtidigt. Om inte annat för att inte gå vilse i vimlet av andras röster.



Min inre värld, precis som din, bygger på berättelser och förklaringar som är nerskrivna av andra, hur vet jag då vad som bör sållas bort och inte, hur vet jag vad jag ska lyssna på? Jo, för att tusen röster inte har fel. Det är riktigt att inte hoppa på allt nytt bara för att det låter bra, följ inte massan bara av den anledningen att tusen röster antagligen inte har fel för individen är den som är känd för att vara intelligent, inte massan. Av den anledningen har jag bara min egen personliga moral, etik eller mitt sunda förnuft som rättesnöre när jag ska bilda mig en mening om vad som är viktigt för mig. Ego, som i jaget, uppstår i en blandning av erfarenheter från uppväxt och värderingar. Jag följer det beteende som belönas mest och rättar mig på så vis efter samhällets norm, säger sociologin. Samma argument använder psykoanalytiker för att förklara barnets trevande utveckling till en egen person. Menar de att vi gör allt det vi gör för att få någon annans bekräftelse?



Alla har vi också ett behov av att protestera och hävda vår rätt som individer. Vad säger det om människan? Flyr jag desperat från mitt eget ego, av rädsla för ensamma tankar och orienterar mig mot en grupp för att bli accepterad för den jag är. Gör jag allt enbart av en längtan att vara omtyckt, för att nå acceptans och att få känna att jag är efterlängtad. För vem är det jag söker acceptans hos? Betyder det att jag har tagit på mig de feministiska glasögonen enbart för att få höra att mina idéer och tolkningar är värda att uppmärksamma? Är jag feminist för att hävda min rätt som individ och kvinna eller för att ingå i ett sammanhang och känna värme från en annan människas tankar? Eller så kan man se det som att jag inte skulle ha någon chans att uttrycka mig om det inte fanns någon feminism. Utan feminismen skulle jag inte kunna tycka, tänka och veta en massa här och nu, jag skulle bara vara en kvinna i ordets mest negativa bemärkelse.

sara larsson

genusstuderande

Användarkommentarer

Ingen har ännu kommenterat denna text.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?