feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Vildmark

Den här sektionen på feminetik.se är för närvarande vilande. Läs mer...

Eja och Märta

Publicerat: 2005-03-29 08:20

Arkiv

Detta är en text från arkivet. Den publicerades ursprungligen i kategorin Dikter.

Dela

Två fastrar hade jag. Dom var ogifta och hade delat sovrum i hela sitt liv. Mamma sa att dom kommer dö nyfikna.
Då grät jag för jag tyckte mamma var så orättvis.
Dom var snälla mot oss barn. Som svägerskor var dom kanske inte lika roliga.
I alla fall. Lillasystern var den jag tyckte mest om. Eyvor Maria hette hon.
EJ VÅR MARIA. Vems i herrans namn är då barnet? hade morbror Fritz undrat när Eja döptes 1903.
Hon var en svensk tant.

Och det här är en hyllning till den svenska tanten.
En hyllning till poplinrockarnas klubb. Till de vita hattarnas himmel
där blåprickiga klänningar kantar de saliga ängdernas parkbänkar.

På väg till eller från Konsum med nylonkassen i hand. Kanske mötte en vän och sänkte tonen.
Levde i halvmörker för att spara på elen.
Beiga perforerade Schollskor med stadig klack.
Pangen på somrarna där de alla träffades. I skymningen kan jag se dem framför mig där de läser Expressen, tänker på Lillbabs och grubblar över livets förgänglighet
Alles geht voruber und wird zum traum. Märta muttrade för sig själv. Lite uppgivet och trött.
Annars då? kunde man fråga. Då blev svaret kanske åjavars.
Det var rätt positivt.
Jag mötte henne på Erik Dahlbergsgatan när höstblåsten tog tag i ulstern och mörkret bredde ut sig över Stockholm. Då kom det andra svaret.
För all del.

marie karlsson

Användarkommentarer

Ingen har ännu kommenterat denna text.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?