feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Vildmark

Den här sektionen på feminetik.se är för närvarande vilande. Läs mer...

Nä nu har det verkligen gått för långt!

Publicerat: 2005-02-22 17:58

En uppgörelse med påståendet att feminismen har "gått för långt" som är lika gammalt som feminismen.

Arkiv

Detta är en text från arkivet. Den publicerades ursprungligen i kategorin Sexualitet.

Dela

Som feminist möts man ofta av påståendet att feminismen ”verkligen har gått för långt”. Att samtliga medier är övertagna av ”radikalfeminismen” (uttyds när det inte är en feminist som använder ordet som ”varje antydan till genusperspektiv”) som censurerar och moraliserar över allt. Att feminister ”hatar män” och ”vill straffa dem för deras sexualdrift”. Att ”elitfeministerna” styr mot ”vanligt folks” vilja och att feminismen blivit så överdriven och uttjatad att unga kvinnor inte längre vill kalla sig feminister.
Men vänta här nu, har vi inte hört allt det här förr? Jo, samma klagomål hördes redan när kvinnorörelsen började ta fart i slutet av 1800-talet. Redan då hette det att kvinnosaken ”gått för långt”, att den ”förstörde kvinnorna”, ”rubbade den lyckliga jämvikten mellan könen” och ”utpekade alla män som svin” bara för att vissa betedde sig illa. Berodde det kanske på att feminismen hade gått för långt redan då? Då, när de flesta kvinnosakskvinnor själva var biologiska essentialister med ganska modesta krav på att kvinnor skulle ges tillgång till meningsfulla sysselsättningar som överrensstämde med deras ”kvinnliga natur”, och försörjningsmöjligheter om de hade olyckan att inte bli maka och mor. Då, när det var långt kvar till formell, laglig jämställdhet mellan könen. Knappast, inte ens de som mest rabiat hävdar att feminismen nu har gått för långt skulle hävda att den gjort det redan då. För nu, efter hundra år, har vi vant oss vid de framsteg inom jämställdheten som skedde då och tar dem för självklara.
Så vad beror då upprepningen av samma gamla klagomål på? Hade de som klagade för hundra år sedan fel och de som klagar idag rätt? Eller beror upprepningen snarare på att feminismen inte har gått tillräckligt långt? 1800-talets samhälle var ett patriarkat och dagens samhälle är ett patriarkat. Dagens unga kvinnor har inte ”tröttnat på” feminismen för att den är för överdriven och uttjatad, de har aldrig från början anammat den för att de aldrig har levt i ett samhälle där det är självklart. Förändringar av strukturer och värderingar som är tusentals år gamla går inte så djävla snabbt, man kan inte så fort ordet ”feminism” nämnts i VeckoRevyn hävda att ”haha där ser ni, nu är ju feminismen verkligen jätteuttjatad och de unga tjejerna vill ändå inte vara feminister, alltså måste feminismen vara överdriven och missriktad”.
I slutet av 1800-talet hävdade man att prostitution var nödvändigt för att männen skulle kunna få utlopp för sin ”starkare sexualdrift” utan att besudla ärbara kvinnor av sin egen klass. Idag hävdar man att ett enormt utbud av nakna och/eller sexualiserade bilder på kvinnor är nödvändigt för att männens ”starkare sexualdrift” ger dem ett behov av att konsumera sådana bilder. Samma drift som på 1800-talet kunde tillfredsställas av ett besök hos en prostituerad kanske en gång i veckan (onani däremellan var inte att tänka på, då var det något allvarligt fel på en) kräver nu förutom en flickvän/fru som bör vara pigg på sex oftare än så dessutom tillgång till en enorm mängd sexbilder och frekvent runkande. Verkligen ett intressant biologiskt behov som har utvecklats så snabbt på ynka hundra år, något för evolutionsbiologerna att bita i!
Nej, vi vet ju alla att den typen av biologiska förändringar inte sker så snabbt. Vi vet ju alla att det finns något som kallas ”samhälle”; att vi människor inte springer runt nakna och sniffar varandra i stjärten, att vi kan avhålla oss från att kissa och bajsa vid olämpliga tillfällen och från att rycka åt oss allt vi vill ha om det tillhör någon annan. Att det finns ord som ”självbehärskning”, ”impulskontroll” och ”avvänjning”.
Ändå finns det män som väljer att ursäkta sitt beteende genom att hänvisa till något slags primitiv, okontrollerbar sexdrift som bara måste få utlopp. Som tillskriver sig själva impulskontroll och eftertanke på ungefär samma nivå som en encellig organisms. Som frånsäger sig mänskligt ansvar och därmed mänsklig värdighet. Som förnedrar och förtrycker andra män genom att tillskriva även dem dessa egenskaper.
Det kan kanske vara ett bekvämt sätt att få svina utan ansvar och eftertanke. Prutt prutt, tafs tafs, ”oops, kunde inte hjälpa’t, jag är ju man”. Men hur man i längden kan stå ut med att ha en så taskig självbild förstår jag inte. Och så länge samhället uppmuntrar denna självbild har feminismen verkligen inte gått långt nog.

Tove Solander

studerande, humaniora

Användarkommentarer

Ingen har ännu kommenterat denna text.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?