feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Vildmark

Den här sektionen på feminetik.se är för närvarande vilande. Läs mer...

Att ta feminismen på allvar

Publicerat: 2005-02-13 18:10

Min tes om feminismens starka sida är att den inte främst ska tolkas som en kamp för kvinnors frigörelse, utan all slags ifrågasättande av dominansförhållanden och kategoriseringar som tjänar syftet att förtrycka människor.

Arkiv

Detta är en text från arkivet. Den publicerades ursprungligen i kategorin Jag & Feminism.

Dela

Feminismen är i grunden en kritik av alla maktförhållanden, en kritik mot dominansförhållanden överhuvud.
Feminism innebär en hållning som inte vill att några auktoriteter tilllåts dominera.
Problemet med denna form av feminism är att den inte inbjuder till politisk organisation. Sett ur detta perspektiv är alla former av partier, stater och organisationer inledningen till en ny hierarki.
Ur detta perspektiv blir feminismen ett försök att smälta samman en politisk kritik av det existerande samhället med en analys av människans psykologi, biologi och individualitet.
Men med denna tolkning av feminismen – vad har det då blivit kvar av kvinnorna?
Egentligen ingenting. Om feminism handlar om att avslöja dominansförhållanden i samhället så blir frågan om relationen mellan män och kvinnor bara en av många tänkbara maktstrukturer som vi har att diskutera. Men det är inte ett sätt att göra feminismen ofarlig, snarare är det en inriktning som syftar till att göra den mer samhällskritisk och generell. Accepterar vi feminismens kritik av dominansförhållanden så tvingas vi att steg för steg bygga ut vår samhällsanalys till att omfatta även sådant som förhållandet mellan västvärlden och den tredje världen, staten och samhället, hetero- och homosexuella, folket och eliten, och så vidare.

*

Självfallet leder detta fram till att frågan om kvinnor och män blir en av flera dominansförhållanden som bör undersökas och kritiseras.
Samtidigt erbjuder problemet om vad som egentligen är en ”kvinna” eller ”man” en hård nöt att knäcka för den som är intresserad av dominansförhållanden och maktutövning.
De flesta av oss instämmer säkert i påståendet att det till det yttre är ganska okomplicerat att tala om vad som är ”man” och ”kvinna”. Det syns i allmänhet relativt lätt för den som har möjligheten att undersöka. Men följande historia kanske kan tydliggöra en av feminismens poänger.
Ett exempel på detta kan hämtas från universitetsvärlden. En viktig del av undervisningen till B-uppsatsstudenter i statsvetenskap är att de först får läsa några föregångares anonymiserade uppsatser och öva opposition och kritik mot dessa. Studenterna får själva beskåda exempel på sådana hantverk de förväntas utföra.
Trots att uppsatserna som sagt saknar namn på upphovsperson, talar studenterna ofta om att ”han har gjort si eller så”, eller ”hon har glömt att sätta ut det eller det”. Av någon underlig anledning vet de vilket kön den som skrivit uppsatsen har. I fyra fall av fem är de relativt eniga i sin bedömning. I något enstaka fall vet man inte. När jag frågar varför de är så säk-ra så hänvisar de sådant som valet av uppsatsämne, språkbruket eller tonfallet. Ibland är det bara en ”känsla” som leder dem.
I feminismens kölvatten föds nämligen ett kritiskt tänkande riktad mot alla försök att genom kategoriseringar och indelningar skapa dominans. Visst kan det finnas egenskaper som ovanligt många kvinnor har – och som de flesta män saknar. Men vi ska aldrig ta något för givet. Vi ska istället behandla människor som individer.
Vad det handlar om, som jag ser det, är att feminismen egentligen är en vitalisering av ett radikalt, kritiskt, anti-auktoritärt tänkande. Det är – eller kan vara – en förstärkning av upplysningsfilosofins tänkande.
Men jag vill också hävda, att en sida av ideologin feminism också kan vara auktoritär och ge instrument för andra typer av dominans än det som rör manligt och kvinnligt.
Tar vi feminismen på allvar så kritiserar vi alla försök att konstruera fasta uppfattningar av ”verkligheten”. Vi ser den som något människor skapar och hela tiden förändrar. Verkligheten är något som är beroende av iakttagarens tolkning. Tillvaron är subjektiv. Verkligheten är något som växer fram i ett socialt samspel mellan aktörer. Den förstärks och reproduceras genom symboler och får på så sätt, med tiden, en sådan fast förankring att den betraktas som ”objektiv” och ”verklig”.

*

Ett personligt exempel kan användas för att belysa detta. Eftersom jag är född och uppvuxen i Gävletrakten fick jag ofta i min ungdom frågan om jag hejade på Brynäs i ishockey. Det var självklart för många, att vi ska hålla på ”hemmalaget”. På samma sätt tar vi det som lika självklart att nyfödda flickor trivs bäst under ett rosa täcke – och pojkar vill självfallet ha cowboykläder.
Att den som tar feminismen på allvar inte tror att alla från Gävletrakten håller på Brynäs är antagligen helt uppenbart för alla som läser denna essä. Men fortsättningen är kanske inte lika självklar.
Ty i dessa dagar – när skandalerna duggat tätt i Gävleborgs-trakten – så har fördomsfulla människor slutat att ställa frågor om vilket ishockeylag jag håller på. Istället frågar de med självklarhet om jag som gammal Gävlebo någon gång varit på porrklubb.
Och svaret är ja. Jag har varit på porrklubb.
Självfallet var det ungdomlig dumhet som låg bakom. Jag och mina kamrater hade rullat ner till Polen i en läckerblå Plymouth. Det var på den tiden innan muren föll och vi hade förväntat oss en viss moralisk renhet i ett kommunistiskt land. Någonstans inne i Krakows mörka gränder ramlade vi dock in på ett mystiskt ställe som hade en tilltalande bar med kopiösa mängder variationer på temat vodka. Det kommunistiska inslaget var dock inte märkbart i salongen. Men plötsligt, när vi suttit där en stund, lystes en scen upp och ett strippshow började.
Här brukar jag alltid ställa frågan till den moraliskt upprörda omgivning som lyssnar på min berättelse:
– Vad skulle jag gjort? Jag satt oskyldigt vid baren och drack vodka. Vad rör mig den sceniska konsten?
Politiskt korrekta brukar säga att jag borde vägrat delta i kvinnoförnedringen och gått därifrån. Och smällt i dörren av indignation.
Jag svarar då att det inte var en kvinna som strippade.
Då säger de politiskt korrekta att även män som strippar blir förnedrade. Jag borde således ha gått därifrån ändå.
Jag svarar då att det inte var en man som strippade heller. Det var ett neutrum. Ett slags hermafrodit. Det var varken ett fruntimmer eller en karl. Det var helt enkelt omöjligt att säga. Dessutom satt jag en bit ifrån i baren och koncentrerade mig på vodkan.
Då brukar de politiskt korrekta vara tysta. De brukar inte ens påpeka att det var olämpligt att besöka förtryckande kommunistländer eftersom de byggde sin politik på människoförnedring. Att resa i Polen trots att landet låg under det ryska oket var inte fel. Ty politiskt korrekta i vårt land förfasar sig gärna över att folk går på porrklubbar men tycker att det var helt i sin ordning att turista i det socialfascistiska östeuropa. Många av dem har nämligen varit på fler KGB-finansierade fredsmöten än vad den genomsnittlige Gävleborgspolitikern varit på nattklubb.
Hur detta hänger ihop har jag inte riktigt lyckas begripa förrän jag fick möjlighet att bekanta mig lite mer med feminismens tankegångar. Då fick jag plötsligt klarhet. Feminismen kan nämligen säga en hel del om vårt samhälle.
Den oerhört radikala och samhällskritiska idé som feminismen fört fram är kritiken mot vår sjukliga strävan att dela in mänskligheten i olika grupperingar. Vi försöker ständigt förenkla tillvaron genom att dela in världen i två lådor. Man–kvinna, kristen–kannibal, svart–vitt, höger–vänster, arbetarrörelsen–borgerligheten, god–ond, nollåttor–lantisar, staten–marknaden, svensk–invandrare, traditionalist–förnyare, och så vidare i all oändlighet.
Egentligen är detta indelningsraseri en förtryckarteknik.
Det var detta som inträffade i den polska vodkabaren. Våra fördomar lurade oss. Alla tar för givet att när någon strippar så är det en kvinna. Och om det inte är en kvinna föreställer vi oss att det är en man. Vi har inte intellektuell beredskap för att begripa något annat. Ingen föreställer sig att det skulle kunna finnas någonting utanför dessa två kategorier.
Feminismen visar oss dock att vi bör ifrågasätta alla försök att dela upp mänskligheten i olika grupper. Att kategorisera, att plocka in folk i fack och avdelningar, är visserligen ett händigt sätt att få grepp om verkligheten. Men om vi stelnar i en viss typ av gruppindelning blir vi också fyllda av fördomar som skadar vårt eget välbefinnande.
Feminismen hävdar att makt bygger på konstruktioner av tankegångar och språk. Genom sådana konstruktioner klarar makten att ständigt förnya sitt förtryck. Makten är imperialistisk. Den vill invadera varje skrymsle av vårt tänkande med sina resonemang. Den lämnar ingen zon i samhället utanför sin formuleringskonst. Makten talar om för oss vilka problemen är. Den tilldelar oss lösningar. Makten placerar in oss i olika fack, inordnar oss i roller och postioner. Den gör oss beroende av sin uppfattning om vad som är rätt och fel. Vi övertalas att dela dess världsuppfattning.
Målet är att vi ska sympatisera med makthavarnas resonemang i så hög utsträckning att vi beter oss korrekt utan att makten måste peka med hela handen för att vi ska förstå och lyda. Målet är att vi ska begripa vårt eget bästa utan att någon säger åt oss.
Feminismens kritik riktar sig således inte bara mot de förenklade mallarna ”man” och ”kvinna” – och att vi skapar oss förväntningar om att de två könen ska bete sig på vissa sätt. Feminismen kritiserar inte enbart fördomar som säger att strippor är kvinnor och de som tittar på är män. Feminismen kritiserar i grunden alla förväntningar om hur samhället ska se ut, därför att sådana förväntningar upprätthåller makthierarkier och skapar dominans.

*

Vad feminismen alltså lär oss är att det i alla samhällen förekommer dominans. Det uppkommer alltid maktgrupper som lägger sig till med en härskarteknik i sina egna syften. Vi måste därför hela tiden bekämpa alla försök att lägga ut mallar som gynnar den ena eller andra gruppen.
I Sverige har samhället dominerats av en stark stat, som varit intimt allierad med samhällsorganisationer och storföretag. Denna enorma maktapparat har haft ett ovanligt starkt inflytande över vår föreställningsvärld. Därför har det också varit naturligt för de flesta att på ett eller annat sätt bli statstjänare. Vi har gärna låtit oss lånas till statens syfte att formulera problem, språk och analyser.
Ur feministiskt perspektiv är detta ett dominansmönster som är minst lika viktigt att analysera, kritisera och dekonstruera som någonsin förhållandet mellan man och kvinna.
Människor dominerar över djur och natur. Svenskar över nysvenskar. Poliser över rejvungdomar. Fyrtiotalister över alla andra. Ryssar över tjetjener. Och så vidare. Gång på gång skapas makt- och dominansmönster som vi måste försöka förstå för att bryta sönder. Och dominansen återskapas ständigt med hjälp av små giftpilar, utdefiniering och subtila korrigeringar.
Feminismens insikter ska med andra ord kunna praktiseras i alla möjliga sammanhang för att vara verkligt fruktbar.
Denna tankegång är egentligen inte så svår att ta till sig, såvitt vi har accepterat den idé som Per Albin Hansson en gång hävdade i sitt berömda folkhemstal. Det Per Albin sade, var att i det goda samhället ska människor respektera varandra på samma sätt som man gör i en normal och hygglig familj. Människorna ska behandla varandra som jämlikar och det ska inte finnas några kelgrisar eller styvbarn.
Och att Per Albin fick ett visst erkännande av svenska folket för denna princip kanske beror på att vi sedan gammalt kommit att acceptera den kristna tankegången – uttryckt i Bibeln – om att här skall vara varken jude eller grek?
Jag vill hävda att feminismen har mycket att ge en generell politisk analys av samhällslivet – om den inte inskränks till att handla om bara män och kvinnor. Den rör egentligen kärnan i folkhemsförkunnelsen – tanken att människor ska vara jämlika.


Stig-Björn Ljunggren

Fri skribent, konsult, mm

Användarkommentarer

Ingen har ännu kommenterat denna text.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?