feminetik.se feminetik.se

Just nu 15 besökare varav 0 feminetister och 1 jäif:are

Vildmark

Den här sektionen på feminetik.se är för närvarande vilande. Läs mer...

Vem vinner i skolan?

Publicerat: 2005-02-03 01:47

Arkiv

Detta är en text från arkivet. Den publicerades ursprungligen i kategorin Politik & Samhälle.

Dela

Hur ligger det egentligen till med jämställdheten i skolan? På vilket sätt är det ojämställt och vem är det egentligen som drar nytta av systemet?

De senaste nio åren av mitt liv har jag tillbringat i svensk grundskola. Jag har, till skillnad från de allra flesta i skoldebatten, faktiskt sett det nuvarande systemet från insidan. (Nu väljer jag medvetet att formulera mig som en wallraffande journalist här, för det var nog egentligen vad jag var. Jag har aldrig kunnat acceptera den här skolformen, för den är inte bra, och jag tänker berätta för så många som möjligt exakt vad jag tycker om den så att det kan bli nån förändring nån gång.) Jag tänker inte ta upp skällsordsdiskussionen (debatten om invektiven "hora", "fitta" och "bögjävel", menar jag) eller sexualkunskapsdiskussionen den här gången, och jag går inte närmare in på lärares attityd till killar respektive tjejer (även om jag fortfarande blir irriterad när jag tänker på hur min så sociale, vänlige och allmänt omtyckte lärare i fysik och kemi på högstadiet behandlade mig, som är rätt slängd i naturvetenskap, jämfört med de killar som också var det).

Fakta:
- Killarna pratar mest och tar mest plats rent fysiskt (rör sig omkring i klassrummet, gestikulerar osv).
- Tjejerna har bättre betyg i samtliga ämnen (ÄVEN de naturvetenskapliga, även om skillnaden är minst där, detta enligt http://www.skolverket.se) utom idrott.

Härav kan man dra två vanliga men olika slutsatser.
- Killarna vinner. De lär sig att ta plats och att argumentera, vilket är mycket viktigt och bra senare på gymnasiet och högskolan, i arbetslivet och privat.
- Tjejerna vinner. Skolsystemet gynnar de som sitter tyst och jobbar koncentrerat, de får de högsta betygen och har därmed bäst chanser att komma in på bra utbildningar senare.

I nian tog jag på mig mina feministiska glasögon och snackade ihop mig med läraren i svenska och SO. Jag började föra lite diskret statistik under hennes lektioner, och under vintern i nian drev hon ett jämställdhetstema på svenska-lektionerna. Dessvärre gick jämställdhetstematimmarna käpprätt åt skogen, för dels så hade den här läraren en konservativ (FÖR konservativ) grundsyn och dels så kunde hon inte styra upp diskussioner. Klassens macho var inte bara störst och starkast utan även mycket välartikulerad - och oerhört sexistisk. Han fick tala alldeles för ostört.

Min statistik var inte vidare märkvärdig eller komplicerad. Jag och den här läraren kom överens om att från och med nu skulle ordet utdelas till varannan kille varannan tjej, och jag höll räkningen. För att det inte skulle bli alltför snedfördelat (nästan ingen av tjejerna i klassen vågade öppna käften och ta diskussion) såg jag till att räcka upp handen så ofta det bara gick. Varje gång nån yttrade sig satte jag en liten pinne i mitt kollegieblock, med en särskild markering om läraren hade delat ut ordet till nån som inte räckt upp handen. (Lärare gör så ibland för att uppmuntra tysta tjejer, och ibland killar, att prata. De säger "Camilla, vad tycker du?" och Camilla mumlar "vet inte" eller svarar enstavigt.) Trots att jag försökte jämna ut snedfördelningen så var resultatet oroväckande: killarna pratade långt mer än tjejerna, och tjejerna vägde över bland de som blev tilldelade ordet utan att ha räckt upp handen. Dessutom noterade jag (inte med klocka, det fungerade inte, men med öronen) en skillnad i taltid, killarna tenderade att lägga ut texten rätt länge medan tjejerna helt kort besvarade lärarens fråga. Men en lektion blev annorlunda. Den började som vanligt, tjejerna teg och killarna snackade, men efter ett tag blev det lite pratigt i klassrummet (sånt händer) och plötsligt hade situationen urartat (sånt händer också, speciellt i den här klassen). Alla skrek i munnen på varandra. Och då, då började tjejerna prata! Nu när det var så rörigt att det var svårt att höra vad folk sa så jämnades siffrorna. Tjejerna hade ordet lika många gånger som killarna (däremot vet jag inte hur det låg till i taltid). Detta satte såna myror i huvudet på mig att jag helt enkelt en svenska-lektion när ämnet kom upp knallade fram till tavlan och redovisade mina siffror. Så frågade jag dem vad de trodde. Varför pratar tjejer bara när ingen lyssnar? (Att man skulle kunna vända på det och fråga varför ingen lyssnar när tjejerna pratar kom jag inte på förrän nu. Lite sent kanske.) En av de vanligen tysta föreslog att det kunde ha med blyghet att göra, att man inte riktigt vågar.

Om kulturen och stämningen i skolan är sån att tjejer bara vågar prata när ingen lyssnar så anser inte jag att man kan hävda att tjejerna vinner på nuvarande system, trots de högre betygen. Jag anser att de tysta eleverna missgynnas (det finns förstås tystlåtna killar också, men min erfarenhet är att tjejerna är i absolut majoritet när det gäller de som nästan aldrig yttrar sig överhuvudtaget i klassrummen). De får bra betyg, men de förlorar nåt annat. De förlorar sin röst. De mer utåtriktade eleverna (företrädesvis killar) får ofta sämre betyg, men de vinner förmågan att hävda sig. Det lönar sig. Nu talar jag självfallet inte om de som går över utåtriktad-gränsen och drar över mot ligist, utan om de som både pluggar och lär sig att tala för sig själva.


En annan sak förresten: min elvaårige lillebror kom häromdagen hem och knotade lite grann, för i hans skola (och på många andra) får man inte ta hur mycket man vill av vissa populära maträtter som till exempel pannkakor eller hamburgare. Den dagen hade det varit pannkakor, och då fick man bara äta tre stycken. Men han sa att han hade ätit fler iallafall för han var ju så hungrig. Min syster, fjorton år, lystrade då och sa att hon visste precis hur det var (hon och jag har också gått på den skolan). Hon påminde om att sexåringarna är de som äter sist (minstingar är prioriterade, de ska slippa äta så tidigt) och då måste alla se till att lämna kvar mat till dem. Så när killarna åt typ tio pannkakor per skalle blev tjejerna, som kom för påbackning efter att ha ätit sin första pannkaka, nekade för att det inte skulle räcka till sexåringarna annars. Med andra ord, maten var slut. Med andra ord, killarna åt upp tjejernas mat. Detta att matbegränsning på populär mat finns för att maten måste räcka till sexåringarna är alla på den skolan medvetna om. Ändå äter killarna fler pannkakor än tre. Klart de ska få äta, skolan borde köpa in mer mat, det är inte det att de äter - men de äter upp tjejernas mat. Och, ska jag påpeka, det här är inte på minsta vis en problemskola, den har mycket gott rykte och ovanligt bra stämning, ungarna behandlar varandra mycket schysstare än på de flesta andra ställen. Varför äter killarna upp tjejernas mat?

Tiriq

Användarkommentarer

Ingen har ännu kommenterat denna text.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?

Vill du få gratis vykort?