feminetik.se feminetik.se

Just nu 12 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Vildmark

Den här sektionen på feminetik.se är för närvarande vilande. Läs mer...

Långsamhetens lovsång

Publicerat: 2005-01-13 00:26

Arkiv

Detta är en text från arkivet. Den publicerades ursprungligen i kategorin Sexualitet.

Dela

Med jämna mellanrum kommer jag tillbaka till Simone de Beauvoire. Mitt gamla ex av ”Det andra könet” är genomläst ett antal gånger och har fallit i småbitar, och jag har tröskat mig igenom även den nya översättningen som denna gång är i stadig inbindning. Och ständigt kommer jag tillbaka, om och om och om igen.

Varför grubblar jag över denna sexualitet åter och åter? Det är ju mer än 30 år sen jag miste oskulden och jag har varit gift nästan 25 år? Vad är det som är så knepigt och som får mig att komma tillbaka till detta?

Visserligen existerade sexualundervisning på 70-talet. Det var inte särskilt noga att ”hålla på sig” och fri kärlek var OK. Porrfilmerna som visades var vanligen harmlösa ”Masurka på sängkanten” alster och den häftigaste porrfilmen som dök upp var ”Långt ner i halsen” med sin bizarra orgasmbeskrivning av ringande kyrkklockor. Flickorna veks ut i vassarna i FiB-aktuellt men det var många som framlevde sitt liv i stickade tröjor och flanellskjortor.

På sitt sätt var det idylliskt. Kommersialiseringen av sex var i sin linda. Flickorna hade modekläder men det var inte speciellt sexualiserat ännu. Tjejtidningen ”Hennes” hade råd om den enda rätta, och det sprudlade av romantik i ”Mitt livs novell”.

Mitt i allt detta miste jag oskulden. Jag var 16 och det var tillsammans med en kille som var 22. Jag var förbluffad över hans könsorgan, jag hade egentligen aldrig haft mycket med sådana att göra innan. Jag var blyg och hämmad. Men man skulle ju ha fri kärlek och det var väl så här det var. Jag hade kramp och det gick inte att komma in i mig ordentligt. Skönt var det inte. Det var omtumlande och märkligt att någon överhuvudtaget skulle in i mig och göra alls. Orgasm fick jag givetvis inte, jag var väl för blyg och spänd och konstig.

Och så passerade några killar revy. Hur jag hade det var det inte så mycket väsen om. Det centrala i sexet var att han skulle vara inne i mig. Speciellt skönt var det just inte hellre, men jag kunde fixa orgasm åt mig själv, så det gjorde jag. Mina älskare var inte överbegåvade på att tänka på att stimulera mig något alls.

Så småningom så blev det ju ändå något slags vana det här med sex. Jag hade pojkvän och vi hade sex ofta. I början var jag så känslig att det var närmast plågsamt när han rörde vid mig. Både clitoris och brösten var extremt känsliga. Jag förstår att jag var svår att tillfredställa om jag skulle få någon orgasm alls, så det fick jag ta hand om själv för det allra, allra mesta.

En sak som jag i alla fall hade bestämt mig för, var att aldrig fejka orgasm. Jag har faktiskt aldrig någonsin gjort det heller. Dessutom hade jag redan då aningar om att jag inte trivdes i rollen som ”objekt”. Jag var dålig på att förbehållslöst ”ta emot”. Kanske var det också på grund av min känslighet som det var så. Jag ville göra – vara aktiv men det tog lång tid för mig att våga komma igång.

Allt detta med fri kärlek bet på mig på så sätt att jag ville vara en bra älskarinna – vilket ju också passade min aktiva läggning. Sakta så lärde jag mig om hur den manliga kroppen fungerade. Det tog lång tid för mig att lära mig våga smeka honom och ännu längre tid att våga slicka. År faktiskt. Det gick så otroligt långsamt egentligen. När jag tittar tillbaka på det undrar jag om min långsamhet var extrem? Var jag ingen riktig kvinna? Ingen het och tjusig och sexig vildinna i sängen som lätt och lustigt uppnådde njutningens höjder? Nej, det var jag inte. Jag var nog blyg och måttligt stolt över mitt utseende och min kropp.

Ibland undrar jag över om dagens ungdomar har det lättare eller svårare? De överöses med budskap om hur de ska ha häftig sex. Kanske är inte sex något speciellt för dem. Kanske lider de inte av några hämningar eller blyghet eller tvivel på den egna kroppen? Kanske klarar de att ge varandra otroliga orgasmer? Jag undrar? Eller kanske är de mer stressade än någonsin över de fantastiska bilder som öser över dem på undersköna kvinnor manikyrerade, makeupade och stylade in i minsta detalj som dessutom är sexgudinnor. Vi på vår tid tufflade på i våra flanellskjortor men killarna gillade trots allt oss ändå.

För mig verkar det som det var något som gick snett fast vi trodde det skulle bli bättre. Vi ville ha fri kärlek fast den kidnappades å det skändligaste av kommersialismen. Flickorna nu för tiden matas med mer och mer bilder över hur de ”ska vara”.

Och det jag kanske saknar mest är att ”den sexuella kvinnan” på något konstigt sätt ser ut som om hon hämtats från 1800-kallt. Kvinnornas kött exploateras, de traskas omkring i korsetter och högklackade skor på ett sätt som främst är till för voyeuren. För mannens blick.

Nog är det så det blivit, att den kvinnliga sexualiteten aldrig hann bli fri förrän den kidnappades av männen igen. Kvinnorna han aldrig känna efter vad det EGENTLIGEN var som de ville. De blev återigen till för männens njutning. Inte för sin egen.

Eller kanske är jag bara underlig och annorlunda. Kanske räcker det för andra kvinnor att känna det manliga könet mellan sina lår för att de ska fyras av mot sjunde himlen i färgsprakande orgasmer.

För mig tog det 33 år från min första orgasm till jag efter mycket mickel fattade att jag kunde faktiskt få vaginala orgasmer också. Men för att fixa det fick jag krångla så mycket att det inte riktigt känns mödan värt för det mesta.

Det känns som om jag har lärt mig mycket trots allt under alla dessa år. Jag har lärt mig att se till att få orgasm själv, varje gång. Jag har lärt mig att känna intensivt på diverse känslor i kroppen, att njuta av minimala skillnader i stimulans. Jag har lärt mig att se sex som något lika primärt och vardagligt som att äta, något jag gör, nästan varje dag. Jag har lärt mig att jag gillar att ta initiativ, att dominera och leka. Jag har lärt mig att slappna av och slöa ibland. Jag har lärt mig att jag går igenom längre rytmer, där det ibland är intensivare och oftare sex, och ibland slöare och slappare och lättjefullare sex. Jag har lärt mig att ibland släppa taget och strunta i orgasm och bara låta njutningen upplösas. Jag har lärt mig att inte bry mig i andras åsikter.

Alla mina erfarenheter sjunger långsamhetens lov. Det var inte överdrivet många partners. Det var inte väldigt extremt sex. Det var inte intensivt experimenterande. Det var långsamt, långsamt, långsamt och jag undrar, om det verkligen är bättre nu när allt ska utforskas och utföras så fort?


Sigrun Vapneir

Tänkare

Användarkommentarer

Ingen har ännu kommenterat denna text.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?

Vill du få gratis vykort?