feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Vildmark

Den här sektionen på feminetik.se är för närvarande vilande. Läs mer...

Ett streck för mycket

Publicerat: 2004-12-03 01:27

Jag har på senare tid funderat över en rädsla som aldrig ges någon förklaring.

Arkiv

Detta är en text från arkivet. Den publicerades ursprungligen i kategorin Jag & Feminism.

Dela

Manligt och kvinnligt pratar man om, med mer eller mindre strikta regler för vad som anses vara det ena eller andra. Det blir förstås olika i olika kulturer och i olika tidsåldrar. Där finns dock alltid strecket emellan, som talar om var gränsen går och som man inte får överskrida.

Själva rädslan att hamna på fel sida tycks mig märklig, att den sitter så djupt, utan att man nånsin får en riktig förklaring av vilka katastrofer som skulle kunna inträffa om man överskrider den. Jo, en man på fel sida kan förstås bli kallad omanlig, 'käringaktig' osv. En kvinna på manssidan i bästa fall manhaftig eller annars okvinnlig, och vilken man vill ha en okvinnlig kvinna? Kvinnor och män ges inte samma värde.

Män står inte och trängs på en liten trång ö och kvinnorna på en annan nästan likadan en bit ifrån. Är vi inte istället utspridda lite varstans? Några män kanske hamnar på andra sidan den där förbaskade linjen och några kvinnor kanske också in på fel sida.

Jag tror för min del att vi som individer skiljer oss mera än som kön. Utom förstås när det gäller att reproducera oss. Men det är bara en del av livet, även om den är viktig. Någon kanske tror att dragningskraften oss emellan skulle försvinna om vi suddade ut linjen, det tror inte alls jag.

Det finns också människor, visserligen ett fåtal i befolkningen, men som tycker att de hamnat i en felaktig kropp eller på annat sätt inte är riktigt införstådda med vilket kön de egentligen tillhör eller vill tillhöra. Jag känner till något sådant fall. Och då undrar jag om inte åtminstone några av deras bekymmer skulle minska om vi suddar ut linjen så mycket att den blir ointressant att beakta.

Dessutom känns det för mig som om vänskap mellan könen blir lite avhuggen om vi alltid måste ta hänsyn till ett streck som skiljer oss åt. Och jag ivrar, av någon anledning, mycket för denna vänskap. Den ter sig, för mig, långt mer naturlig än de motsättningar som ofta målas upp mellan oss.

Vid det här laget har det väl framgått att jag gärna skulle vilja sudda ut strecket, kalla det för obefintligt eller vad som helst. Jag har ännu inte sett någon argumentera på det viset. Dock kan jag konstatera att en av mina närmare vänner, som råkar vara intresserad av buddhism (fast just det nog inte spelar roll här) är böjd att hålla med mig. En till övertygad människa alltså...

Bengt Eurenius

Användarkommentarer

Ingen har ännu kommenterat denna text.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?