Jag var ute med ett gäng kursare och fikade häromdagen och i en feministisk diskussion kom vi in på Regina Lund och hennes kortlivade karriär som sommarpratare i radio. Jag hade själv inte hört programmet så jag satt mest och lyssnade till vad de andra hade att säga. Men jag minns kritiken mot Regina Lund efter programmet. Jag minns vad folk i min omgivning sa, och jag minns vad som stod i tidningarna. Och allra mest minns jag det långa brev som Regina publicerade i Aftonbladet där hon bad om ursäkt. Vad kvinnan hade gjort? Hon hade begått en av de allra värsta dödssynderna. Hon spelade sin egen musik – HELA TIDEN! Hon tyckte att hon hade gjort något så bra att det var värt att spela SITT EGET material programmet igenom! Dessutom frångick hon mallen som sommarPRATARE genom att knappt prata alls. Katastrof…

En av mina kursare skrattade lyckligt över Regina Lunds tilltag. Hon menade att det var så otroligt skönt och uppfriskande med en kvinna som i ett medieforum på ett bildligt sätt ställde sig upp och sa ”Jag är så jäkla bra och min musik kommer att förändra världen och jag är så himla stolt över det jag har lyckats åstadkomma att jag vill dela med mig av min genialitet till er alla”. Samma kursare sa att hon förvisso tyckte att Regina Lunds musik var skitdålig men att det inte var det som var det viktiga. Det var attityden och det självklara sättet att ta plats på som var så underbart och sällsynt.

Igår kväll satt jag och slappade framför tv:n och hittade avsnitt nummer två i Paolo Robertos egen dokumentärserie TV3 Reportage. I detta avsnitt fick vi träffa Paolo och hans gamla kompisar från den tiden då de rände runt i Kungsträdgården och slogs. Vi fick veta vilka polare Paolo hade då, hur ökänd han var på den tiden, hur rädda folk var för honom och hur han av pressen var omtalad som Kungen i Kungsan. Det var minst sagt spännande att se att här har vi en man som är minst sagt lika självupptagen som Regina Lund. Det är Paolos egen dokumentärserie, Paolo själv är programledare och programmet handlar om Paolo. Kan det bli mer självupptaget?

Men idag undrar jag – Var är reaktionerna? Var är Paolos långa ursäktande brev i Aftonbladet? Var är tv-publikens förskräckta protester? Var är ramaskriet?

För inte kan det väl vara så att jantelagen enbart gäller för kvinnor? Personligen anser jag inte att Paolo har någonting att be om ursäkt för. Programmet var ganska dåligt men jag hade ju fjärrkontrollen i handen och kunde - om jag ville - byta kanal. Men det kunde faktisk de som lyssnade till Regina Lund i radion också göra. Varför skulle hon be om ursäkt? Vad gjorde hon som var mer fel än det Paolo gjorde? Var det möjligen så att hon tog sig lite för stora friheter – för att vara kvinna?

Jeanette Moberg