feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Vildmark

Den här sektionen på feminetik.se är för närvarande vilande. Läs mer...

Jag bor granne med en dömd våldtäktsman…

Publicerat: 2004-07-05 17:35

…hur rädd borde jag vara?

Arkiv

Detta är en text från arkivet. Den publicerades ursprungligen i kategorin Politik & Samhälle.

Dela

Jag har för mindre än en vecka sedan flyttat till Uppsala för andra gången i mitt liv. Jag fick chansen att hyra en lägenhet, och den chansen kommer inte många gånger i en stad som Uppsala där studenterna slåss om de bostäder som finns.

Jag har bott som inneboende på många ställen här i stan, både under min gymnasietid och under tiden jag jobbade. Det fanns inte så många alternativ för mig. Den tjej som jag bodde hos innan jag flyttade tillbaka till Örebro är samma tjej jag hyr av idag. Vi var både sambos och arbetskamrater då. Det kändes skönt att inte behöva bo själv, särskilt när man bor på nedre botten med full insyn.

Nu bor jag ensam i samma lägenhet, med full insyn från gatan. Och kassan tillåter inga nyinköp av persienner. Och längre ner på min gata bor en dömd våldtäktsman.

Anledningen till att jag har denna ytterst osmickrande information om min granne är inside information. Han och hans släktingar var kunder på mitt förra jobb och även stammisar på min egen stammiskrog. Hans släktingar har bidragit med informationen. Vad jag ska göra med den har jag ännu inte riktigt klurat ut.

Jag vet inte hur gammal han var när brottet begicks, jag vet inte vem offret var. Jag vet inte om han har avtjänat straffet i Sverige, jag vet inte om han är benägen att göra om det. Allt jag vet är att han har gjort det en gång.

Grannen bodde här förra gången jag bodde här också. Så jag visste vad jag gjorde när jag flyttade hit igen. Vad säger det om mig? Att jag tar stora risker och kanske får skylla mig själv om något faktiskt skulle hända mig? Eller att jag är stark som inte låter grannen inskränka min rörelsefrihet? Eller att jag inte har någon självbevarelsedrift? Eller att jag är redo att ge människor en andra chans och innerst inne tror att människor kan förändras? Någonstans inom mig känner jag ett stort behov av att få svar på om jag är smart eller korkad, modig eller dumdristig.

Var kommer det behovet ifrån?

När jag satte mig ner och skulle skriva denna text antog jag att det skulle resultera i en inre diskussion om våldtäksskräck. Om rädslan när man vet att man har en våldtäktsman i sin omedelbara närhet. Men under skrivandets gång har en tanke slagit mig. Jag är inte ett dugg rädd för min granne. Inte ett skit. Och ingen är mer förvånad än jag. För det borde jag väl vara? Jag borde väl tveka att som ensam tjej bo i närheten av en våldtäktsman? Jag borde väl ha mobil och nycklar i högsta hugg varje gång jag går här på gatan efter mörkrets inbrott? Jag borde väl vara skiträdd?

Så varför är jag inte rädd? Jag kan bara dra en slutsats. Det måste bero på vetskapen. Jag vet vad han har gjort. Jag vet vem han är. Jag vet hur hans ser ut. Jag sitter på informationen. Jag kan utifrån vad jag vet välja att inte ha med honom att göra, att undvika honom.

Det som skrämmer mig är att jag inte har vetskap om vilka andra jag borde undvika.

Jeanette Moberg

Användarkommentarer

Ingen har ännu kommenterat denna text.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?