feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Vildmark

Den här sektionen på feminetik.se är för närvarande vilande. Läs mer...

En ekvation som inte gick ihop i mitt huvud.

Publicerat: 2004-04-19 15:04

Arkiv

Detta är en text från arkivet. Den publicerades ursprungligen i kategorin Jag & Feminism.

Dela

Jag har sedan tidigt i livet lagt märke till orättvisor och tagit ställning mot dem. När jag var kanske 3-4 år så fick jag en smäll av min pappa för att jag gjorde något som han tyckte var fel. Jag gick in på mitt rum och lipade men sedan kom jag ut och skrek: "slå mig då!"

När jag gick i lekskolan var det en mörkhyad kille som blev retad för sin hudfärg som jag försvarade, vilket jag fick mycket skit för. Barn kan vara grymma.

Hemma hos oss såg jag tidigt en ekvation som inte gick ihop i mitt huvud: Min mamma gjorde precis ALLT. Skötte hemmet, oss, ekonomin, fixade bilen etc. Men sedan skulle ändå min pappa bestämma vad hon fick och inte fick göra. Han betedde sig som ett barn men skulle ändå agera den beslutstagande vuxna. Det tog han ifrån min mamma. Min mamma klagade ofta men ang hushållsarbetet sa hon att hon fick skylla sig själv för att hon gjorde det eller att hon tyckte att det var roligt fast gärna hade velat ha lite uppskattning för det.

Jag veta att min familjehistoria kanske är lite extrem men kanske var det detta som öppnade mina ögon för mindre extrema orättvisor. Hur kvinnor hela tiden försöker förstå, bortförklara och behaga medan män ofta tar för sig mer än de förtjänar osv. Jag menar inte att alla gör så här, det varierar från individ till individ men faktum är ändå att problemet med jämställdhet, fördomar om kvinnor som mindre värde och även praktiska orättvisor såsom sämre löner finns kvar här och nu, idag i Sverige på 2000-talet! Jag är så trött på människor som säger att feminismen inte behövs längre. Vi är lika inför lagen men i folks huvuden är vi långt ifrån jämlika. Jag funderade senast idag över hur ett modernt samhälle som det i Sverige idag fortfarande kan bära mig sig dessa fördomar. Det är sanslöst.

Sandra

student

Användarkommentarer

Ingen har ännu kommenterat denna text.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?