feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Vildmark

Den här sektionen på feminetik.se är för närvarande vilande. Läs mer...

Anmoda mig med sällskap!

Publicerat: 2003-11-25 19:58

En text om heteronormativitet på studentnation i Lund.

Arkiv

Detta är en text från arkivet. Den publicerades ursprungligen i kategorin Sexualitet.

Dela

De smög sig omärkta igenom medvetenhetens portar och lurade in sig i mörka vrår. De är än idag väl dolda under ölfat och kastruller. Normalitetens små troll visar ibland upp sig på Östgöta nation.

Östgöta nation är en jämställd nation. Utskotten går inte längre hand i hand med den traditionsenliga manliga och kvinnliga könsrollen. Vi har kvinnliga barmästare och manliga bakbossar. Vi har kvinnliga idrottschefer och manliga lunchförmän. Nationens medlemmar kan alltså vila lugnt och tryggt i tidens jämställda tecken.

Idag fick jag en liten lapp i brevlådan. Det var en anmodan till höstens punschfest. En anmodan är, för er som inte vet, en personlig inbjudan. Östgöta nation har ÄRAN att anmoda just mig! Jag känner mig stolt och uppmärksammad och välkommen. Jag får också förtroendet att ta med mig en ”herre” till detta kalas. ”Östgöta nation har äran att anmoda Josefine Alvunger med herre.” Inte min tjejpolare. Inte min flickvän. Inte vem som helst. Eller jo, vem som helst, så länge denna person är av manligt kön. En ganska fastställd preferens, inte sant? Men till vilken nytta och skada?

Det finns personer som får hem anmodningen och ofelbart känner sig exkluderade på grund av sin sexualitet så att det välkomnande syftet helt försvinner. Flator får höra att de förväntas ta med sig en herre om de vill ha sällskap, och bögar får veta att det är en dam som skall dyka upp vid deras sida. Är man utan särskild könsmässig preferens får man veta att kvällens dejt prompt ska vara av motsatt kön.

Sänker vi blicken ett par rader kommer vi till uppmaningen om klädsel. Mörk kostym läser jag. Traditionsenligt anger anmodan mannens kläder. Störst går först. Det är så praktiskt eftersom vi damer då vet vilken blåsa vi ska använda kvällen till ära. Till mörk kostym hör cocktailklänning, långklänning eller tudelat. Åtminstone kjol, men inte så överdådigt som på en bal. Tradition – ja det är fint. Men vad hade hänt om jag dykt upp i frack? Hade jag blivit motad i dörren, utskrattad? Hade någon blivit förbannad och trott att jag skämtat?

Får man egentligen välja sin klädsel utan hänsyn till sitt kön? Får en man välja en klänning och en kvinna en frack? Jag har full förståelse för traditionen att vi klär upp oss. Jag förstår att det är en viss stämning som ska uppnås. Högtidskläderna blir redskap i flykten från vardagen och påminner oss om att denna kväll är speciell. Vad jag däremot inte förstår är att denna högtidsklädsel är könsbunden. Varför ger vi inte individerna frihet att välja mellan de två uppsättningarna? Varför stängs vi in i en föreställning om vår könsroll?

När jag sedan kommer jag till festlokalen tilldelas jag den som skall sitta vid min sida. I ärlighetens namn tycker jag att det är rätt trevligt att flankeras av män. Jag vet att jag kommer få present och sprit, någon som drar ut min stol, fyller upp mitt glas och säger att jag är vacker. En trevlig traditionsenlig parningslek, där båda parter vet sin roll. Men luras ej! Denna lek vilar på föreställningen om heterosexualitetens naturlighet och inrotade fördomar om mannens tjockare plånbok och hans aspiration på att berusa sin dam till jakande svar på sexuella inviter.

I anmodningen har jag alltså fått veta att jag förmodas vara heterosexuell och bete mig så. Josefine Alvunger anmodas inte allena - hon anmodas ”med herre”. Jag uppmanar å det starkaste de ansvariga att börja anmoda Josefine Alvunger med SÄLLSKAP.

Under genusvetarens lupp framträder normalitetens ohyra tydligt på alla nationens anmodningar. Festernas tema förändras, menyn förändras, lokalen förändras, men alltjämt är sexualiteten densamma. Och ja - jag vet! Det är ju bara tradition och det betyder egentligen ingenting. Det är bara något som står där. Ska verkligen allt analyseras nuförtiden? Fittstimmet attackerar och överanalyserar sådant som bara är på skoj. Missförstå mig inte, att anmodas är kul, att gå på fest är kul, att uppvakta och uppvaktas är kul. Men att så uttalat diskriminera andra sexualiteter genom att ta heterosexualiteten för given är inte kul. Men varför bråka om en anmodan? Jo – för det är i det normala, i det vardagliga, i det som ”är som det ska vara och alltid har varit” som vi finner våra mest förlegade fördomar.

Jag vill med denna text visa på traditionernas dubbla sidor, där framsidan av myntet uppvisar en präktig konung, men baksidan dess rätta värde. Traditioner har en baksida, de vilar på en värdemässig grund. När jag tränger under ytan på det vi ser som normalt avslöjar jag en grundprincip där kvinnor dekorerar mellanrummet mellan de stolar som beträds av kostymklädda plånböcker. Nog borde vi, på vår jämställda nation, kunna se förbi könet? Jämställdhet är inte bara att både män och kvinnor har chans att få samma utskottschefsposter utan också att alla män och kvinnor har chans att både få uttrycka och få bekräftat sin sexualitet och sitt genus.

Josefine Alvunger

grundare av feminetik.se

Användarkommentarer

Ingen har ännu kommenterat denna text.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?