feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Vildmark

Den här sektionen på feminetik.se är för närvarande vilande. Läs mer...

En våldtagen man säger ifrån

Publicerat: 2003-01-31 19:45

Hur i helvete blev det här mitt fel? Nu måste lagen ändras, det är ju sinnessjukt att det får gå till på det här viset!

Arkiv

Detta är en text från arkivet. Den publicerades ursprungligen i kategorin Lag & Rätt.

Dela

De där förbannade ungjävlarna var faktiskt för många och jag rådde inte på dem. Eller nåja. Om jag ska vara helt ärlig så vågade jag inte. Det vore ju vansinnigt för fan! Det var tre stycken av dem - ja jag vet att jag först sa till polisen att det var sex men det kändes fan så! Det var händer och knytnävar överallt.

Och jag tyckte mig se en kniv! Eller vadå, det kunde ju lika gärna varit en kniv i grabbens hand, han sa att han hade en kniv och att jag reagerar på det är ju bara mänskligt. Polisen frågade varför jag inte sprang iväg, men hallå!?! Hur ofta resonerar man när man håller på att skita på sig av rädsla. Och ja, lite full var jag väl. Hade väl satt ett gäng öl på krogen bara, det är väl helt normalt och ingen dum jävel ska döma mig för att vilja koppla av på fredagskvällen.

Det är möjligt att jag raglade lite. Tyckte det var bäst att gena genom parken, jag har väl för i helvete rätt att röra mig där jag vill och dessutom var jag pissnödig. Det allra värsta av allt var ändå när polisjävlarna frågade varför jag valt den svarta kavajen i stället för jeansjackan den kvällen. Där går väl gränsen ändå? Jag borde ju veta att det skulle provocera dem som har mindre pengar än jag. Tydligen knatar det runt idioter i det här landet som anser att de har rätt till andras ägodelar.

Polisen menade att om jag inte visat så tydligt att jag hade pengar så hade ingen hoppat på mig och velat ha dem. Ska man behöva se ut som en jävla luffare då eller, för att få behålla det som är sitt? Ingen frågade vad grabbarna hade på sig eller hur mycket de druckit. De var säkert höga. De var liksom helt stissiga, men när jag sa det till polisen, ja då kom jag plötsligt ihåg för mycket detaljer och hur skulle jag ha det, var jag full eller var jag det inte? Det spelar väl för fan ingen roll om jag var packad som en jävla väska till Maldiverna eller ordförande i Nykterhetsförbundet. Mina pengar är mina och ingen annan har rätt till dem.

Det var ju inte direkt så att jag bad om att bli rånad. Och vad har det med saken att göra att jag bjöd på några rundor inne på krogen? Det var kolleger till mig, jag ville bara vara hygglig. Ska jag straffas för att jag använder mina egna pengar till det jag vill? Att jag är en generös festglad kille betyder inte att jag har lust att bjuda de där jävla knarkarna på nästa sil.

Men de gick fria. De gick fria de jävlarna, fast det var fastställt och bevisat att de rånat mig. En av grabbarna hade min plånbok, den andre hade försökt kränga min klocka i något gathörn - det är väl bevis nog? Och ja, det var det, sa domarjäveln. Det var bevisat att de hade mina grejer, men det var inte bevisat hur de fick dem. Jag kunde precis lika gärna frivilligt gett mina pengar till dem, framför allt med tanke på att jag bjudit andra innan.

Och sedan var det ju naturligtvis viktigt att betänka i den här frågan att jag kanske bara hittat på alltihop. Och om de trodde på mig så skulle kanske en jävla andra massa festprissar anklaga folk för rån bara för att de supit bort sina pengar. Ska jag lida för det? Ska jag lida för att andra inte kan hålla sig till sanningen? Tydligen, för nog är det jag som lider. Jag och alla andra som inte kan gå säkra hem från en fredlig krogrunda. Inte nog med att de jävlarna rånade mig på mina pengar. Domstolen rånade mig sedan på min heder, min tillit och min självkänsla. Jag kräver upprättelse.

(Även publicerad i metro.)

Josefine Alvunger

grundare av feminetik.se

Användarkommentarer

Ingen har ännu kommenterat denna text.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?