feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Vildmark

Den här sektionen på feminetik.se är för närvarande vilande. Läs mer...

Män och Moderskap

Publicerat: 2003-04-23 19:41

Tredje delen i serien Män och Människor.

Arkiv

Detta är en text från arkivet. Den publicerades ursprungligen i kategorin Kvinnligt/Manligt.

Dela

Feminister och mediekritiker är duktiga på att belysa de maktstrukturer och förhållanden som råder mellan könen och formar de älskade/hatade könsrollerna – från en kvinnlig utgångspunkt. Många män känner sig då, med rätta, utestängda och skuldbelagda. Deras behov, uppfostran och roller behandlas inte, annat än ur ett negativt perspektiv. Men de "glasögon" och verktyg som används för att se samhället ur ett kvinnligt perspektiv är precis lika effektiva ur ett manligt. Jag skall i denna artikelserie i fyra delar om "Män och människor" göra ett sådant försök.

Del 3: Män och moderskap

I feministiska diskussioner är moderskapet ett hett ämne. Det är så svårt. Det är så subjektivt. Kan man teoretisera om allt? Det vi med säkerhet kan säga är att kvinnor generellt sett har huvudansvaret för reproduktion samt den eventuella produkten av reproduktionen. (Preventivmedel och barn.) Detta tas ofta upp av feminister som en orättvisa, som en del av kvinnans underordning. Kvinnan binds till hemmet, hindras i karriären, får slita som piga och hustru i 30 år tills hennes kropp slutligen är uttjänd och hon sjukskriver sig. Eller lämnar mannen. Eller både och. Tröttnar. Vi har så många trötta kvinnor i Sverige. Men i denna serie vänder jag på perspektivet.

Kanske borde jag veta bättre än att kasta mig i in i denna snåriga skog, där tankar flödar och känslor svallar. Men jag gör det ändå. Jag kastar mig huvudstupa. Ett större resonemang, byggt på intet annat än personliga åsikter. Det handlar om män. Det handlar om moderskap. Det handlar om vårt gemensamma ansvar. Det handlar om att sluta utestänga, att släppa in, att se problemet för vad det är. För visst är det ett problem? Det är ett problem att män inte får vara mammor.

Varför delar vi upp det i mor och far? Föräldrar kan jag förstå. Föräldrar är logiskt. Föräldrar älskar sina barn (kanske), tar hand om dem och uppfostrar dem. Men någonstans rör vi till det när vi talar om moderskap. För där får ju inte männen vara med. De bär inte barnet i sig, framföder det inte och ammar det inte. Det är ju den enda egentliga skillnaden mellan man och kvinna i ett heterosexuellt förhållande. Men barnet ägs väl av båda? Det där är så svårt, för det gör ju inte det. Alltså inte egentligen. För när barnet ligger i mammans kropp skall väl hon bestämma om det skall ligga kvar? Jag talar om abort.

Det är så orättvist. Fy fan alltså, vilken smärta, att som man vilja bli far och sedan tar kvinnan bort det som man längtar efter så mycket. Men kan man tvinga en kvinna att föda ett barn? Jag läser debatter om abortgränser med sorgsenhet. Snacka om att börja i fel ände. När befruktningen väl har skett, i en kvinnas kropp, skall inga lagar i världen tvinga henne att ta ett beslut hon inte vill. Aborter finns, för att barn inte skall bli födda oönskade.

Men problemet är ju oönskade befruktningar. Nu finns p-stavar. 5 år, lika säker som sterilisering. Det är positivt. Jag väntar nu på p-stavar för män. Behovet är tydligen inte skriande stort, för då hade vi redan haft det. Då hade män kunnat besluta själva om moderskap på ett annat sätt. Visst kan de det idag. Med kondom. Och det fungerar ju toppen, eller hur?

Kräv, karlar! Kräv er rätt till medbestämmande i föräldrafrågan. Jag skulle inte stå ut med att inte ha ett så viktigt beslut i mina händer. Jag skulle skämmas över att resonera bort det med "äh, bruden får la käka piller" och sen i nästa mening hojta om orättvisor i aborter.

Men om vi lämnar det ofödda barnet och dess svårigheter. Det är trots allt en etisk diskussion mer än en feministisk, och dessutom är den extremt individuell. Vad det verkligen handlar om är det födda barnet. Kanske är det en naturlig följd, detta att män ofta känner sig utelämnade och utestängda då moderskap diskuteras. Det handlar bara om magar, livmödrar, bristningar, ömmande fötter och nu jävlar hämtar du glass för det är jag sugen på! Hur ser den manliga graviditeten ut? Finns det en sådan? Rimligtvis borde det göra det. Barnet är ju halva mamman och halva pappan. Det växer i mamman, sanning, men det är fortfarande till hälften pappans.

Om man kan dela på ett barn? Kan man resonera om ett barn så kallt? Liksom Salomon klyva det till hälften? Nej, kanske inte. Det låter extremt obehagligt. Ändå är det exakt det vi gör. Vi delar barn till hälften. När föräldrarna inte vill leva samman längre delar man helt enkelt barnet emellan sig. Det är så man gör. Det kan fungera bra, det kan fungera mindre bra. Men ett faktum är att modern ofta får den större delen av barnet. Baserat på vadå?

Baserat på bilden vi har av modern, som den enda sanna föräldern. ”Mamma” blir synonymt med "förälder". Det är "mamma" som tar hand om barnet. Hon har burit barnet, det är sant. Men hur länge? Gör nio månaders kroppslig belastning kvinnan automatiskt till bättre förälder? Nej. Logiskt sett inte. Men ändå, får kvinnan i princip alla fall vårdnaden. Varför? Och ändå, tar fadern sällan ut sin pappaledighet. Varför?

Det krävs en omdefiniering av moderskap. Det krävs delat ansvar för reproduktionen och först då får vi delat ansvar för produkten. Gör pappa till "mamma". Och där har män lika stort ansvar som kvinnor. Sitt inte stillatigande längre karlar! Kräv er rätt till era egna barn!

Om du är man och fader, fundera en stund över hur din graviditet såg ut. Kände du dig utestängd? Hur känner du nu inför dina barn? Är det du eller deras mor som tar hand om dem? Ta hand om kan betyda allt mellan att betala deras skidsemestrar och byta blöjor, laga hål i jeans, och prata med dem om livets svårigheter. Krama, pussa, säga "jag älskar dig". Är du lika nära dem som deras mor? Vill du vara närmre? Vad hindrar dig i såfall? Och du man som ännu inte har barn, fundera på hur du vill att din graviditet skall se ut. Hur vill du att din roll som förälder skall vara?

(Och naturligtvis är jag medveten om att min text är heteronormativ så det förslår. Jag anser naturligtvis att två män blir lika bra "mammor" som två kvinnor blir. Resonemanget är egentligen könsfritt, eller borde vara, i min feministiska utopi.)

Josefine Alvunger

grundare av feminetik.se

Användarkommentarer

Ingen har ännu kommenterat denna text.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?