feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Vildmark

Den här sektionen på feminetik.se är för närvarande vilande. Läs mer...

Sexism, rasism, specisism... de har alla samma grund

Publicerat: 2003-11-19 16:21

Arkiv

Detta är en text från arkivet. Den publicerades ursprungligen i kategorin Jag & Feminism.

Dela

För inte så länge sedan kallade jag mig inte feminist. Det är främst tack vare Josefine, som med sitt brinnande intresse och trots ständiga mothugg av mer eller mindre intelligent karaktär alltid jobbar för att nå ut med sitt budskap (vilket inte minst feminetik visar), jag förstått varför feminismen är nödvändig.

Jag rör mig verkligen inte på någon högre nivå av feministiskt kunnande, och vad gäller teori har jag inte mycket att komma med, men jag ser ändå inget problem i att kalla mig feminist. Det är nämligen det som är det fina. Det är i sin grund väldigt enkelt, och då det jag brinner allra mest för är djurrätt blir det ganska lätt att se liknande problem. Som de goa punkrockarna i Propagandhi uttrycker det: "I've recognized one form of oppression, now I'll recognize the rest". Och du måste inte veta exakt vad social konstruktion är, ha läst queerteori eller gilla Linda Skugges krönikor för att vara feminist. Ej heller måste du se ut på ett visst sätt. Man kan skippa armejackan, palestinasjalen och rött hår om man inte känner för det.

Liksom det mesta har feminismen en kärna, en enkel grundtanke, och med denna kommer man långt: Det skall inte göras någon skillnad på människor beroende på vilket biologiskt kön de har.

För mig började det klart med det lätta, de små sakerna man ser i vardagen. Reklam, lönestatistik, Veckorevyn och Slitz, samt det faktum att det är mer sannolikt att VDn heter Göran än att det är en kvinna. Sedan börjar man se det andra lite mer dolda. Ordval, sätt att tänka man såg som normalt, strukturer och system som i de flesta fall är byggda att passa och gynna män. Och plötsligt började jag förstå var ordet patriarkat kom ifrån. Och det finns alltid mycket, mycket kvar att upptäcka.

Det stora problemet för mig, och även många andra kan jag tänka mig, är hur man egentligen ska tillämpa feminism (aha, det är ju det feminetik är till för). Som vegan är det ganska enkelt: Sluta stödja de som utnyttjar djur som biologiska maskiner. Man äter inte kött och man köper inte en löjlig skinnjacka. Med feminism är det lite lurigare, men som alltid är det bäst att börja med sig själv. Hur agerar jag i olika situationer och mot olika personer? Hur tänker jag? Vad anser jag vara normalt och onormalt? Varför gör jag sådan skillnad vid om barnet är en flicka eller en pojke och varför blir det så annorlunda om Frida höjer rösten under fikapausen än om Lasse gör det. Ifrågasätt och utmana. Det är inte helt lätt, och jag har mycket kvar att förändra.

Det var lite hur jag ser på det. Till sist vill jag också komma med en liten önskan till er alla feminister som inte är vegetarianer/veganer. Liksom feminism är det en väldigt enkel grundtanke: Bidra inte till plågande och dödande av djur för något vi inte behöver. Sexism, rasism, specisism... de har alla samma grund.

Johan Marand

Systemutvecklare

Användarkommentarer

Ingen har ännu kommenterat denna text.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?