feminetik.se feminetik.se

Just nu 15 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Vildmark

Den här sektionen på feminetik.se är för närvarande vilande. Läs mer...

Top Girls

Publicerat: 2012-09-19 03:30

Marlene, spelad av Katarina Ewerlöf, bjuder på middag. Foto: Petra Hellberg

En trettio år gammal pjäs om en kvinna som nyss blivit VD spelas just nu på Stadsteatern i Stockholm. Hur aktuell är den idag? Och vilken bild av kvinnor som gör karriär målar den upp?

Dela

Stadsteatern i Stockholm sätter under hösten upp pjäsen Top Girls, en föreställning de beskriver som en feministisk kultpjäs. Manus står Caryl Churchill för och i den här uppsättningen är det Katarina Ewerlöf som spelar huvudrollen.

Pjäsen börjar i vad som troligtvis är en dröm. Vi får följa Marlene, nyligen utnämnd till VD för ett bemanningsföretag, som bjuder till festmiddag för att fira sin befordran. Gästerna består av kvinnor från historien. Under första akten samtalar dessa kvinnor — som kommer från olika tider och olika sammanhang — om sina liv, vad de har gemensamt och sin syn på tillvaron.

En av kvinnorna som närvarar under Marlenes middag är Nijo. Hon var under 1200-talet en av den japanska kejsarens konkubiner. Efter att ha blivit förvisad från palatset blev hon buddistisk nunna och vandrade i Japan under många år. Vi får också träffa påven Johanna, en kvinna som enligt vissa källor klädde sig som man för att kunna studerade och sedan blev vald till påve. Hon berättar att hennes kön till slut röjdes då hon mitt under en procession födde ett barn. Hon släpades ut ur staden och stenades till döds.

Under fortsättningen av pjäsen är de historiska karaktärerna borta och vi får istället följa Marlenes familj och kollegor. Vi får lära oss mer om den klassresa Marlene gjort, hur hennes bakgrund ser ut och vilka uppoffringar hon gjort för att nå dit hon kommit.

Pjäsen hade premiär för trettio år sedan. Ålderstecknen syns tydligt på sina håll, till exempel när bemanningsföretaget rekryterar maskinskriverskor. Frågan är hur aktuell den politiska samtid pjäsen kommenterar är idag.

Mycket, enligt Katarina Ewerlöf. Pjäsen skrevs under Margaret Thatchers tid som premiärminister och den kommenterar de politiska strömningar som fanns i Storbritannien då. När Ewerlöf var med i Nyhetsmorgon på TV4 under sommaren berättade hon att hon ser likheter mellan attityderna som fanns i Storbritannien då med de som finns i Sverige nu.

- Vi är mer egoistiska. Det är mycket "jag". Det är helt okej att roffa åt sig, berättar hon och menar att pjäsen faktiskt kan vara mer aktuell för oss svenskar nu än när den skrevs.

Detta må vara sant ur ett solidaritets- och klassperspektiv men ur ett feministiskt perspektiv är jag kluven. Å ena sidan är det naturligtvis positivt att historiska kvinnoberättelser lyfts fram och kompletterar de långt mer kända mansberättelserna. Det är också positivt att belysa att dagens situation är långt ifrån perfekt. Å andra sidan föreställer jag mig att en nyskriven feministisk pjäs skulle problematisera ämnet mer. Marlene personifierar det Ewerlöf beskrev. Hon är egoistisk, "jag" och roffar åt sig. Måste det vara just en kvinnlig klassresenär som i en feministisk pjäs får representera detta? Och när scenen för ovanlighetens skull endast beträds av kvinnor, måste ett centralt ämnet vara att det är svårt att kombinera barn och karriär?

En slutsats som går att dra av den bild pjäsen målar upp är att kvinnor trots allt gör bäst i att inte försöka göra karriär, avancera och bli VD. Du kommer trampa på dina medmänniskor och inte kunna ta hand om dina barn. Samtidigt borde statistik om förmögenhetsfördelning och uttag av föräldraförsäkringsdagar tala sitt tydliga språk om att det inte i första hand är kvinnors karriärer som leder till sociala orättvisor och försummade barn.

Pjäsens budskap är inte glasklart och den kan tveklöst analyseras på andra sätt än detta. Pjäsens styrka skulle jag säga är mötet med de historiska personerna. Vi bjuds också på en del humoristiska inslag under den nästan två och en halv timmar långa föreställningen.

Niklas Udd

Användarkommentarer

kx2 (2012-09-22 18:03)

Jag var och såg Top girls och funderade över en del av samma saker - är sensmoralen att kvinnor inte bör göra karriär ("bli som män") osv. Till sist landade jag ändå in en känsla av att det pjäsen framförallt vill förmedla nog inte är så mycket för eller emot, utan mer att det kan ha ett högt pris att bryta mot det som förväntas av en därför att man tillhör ett visst kön eller en viss samhällsklass. Och det budskapet kan man ju köpa, tycker jag.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?