feminetik.se feminetik.se

Just nu 19 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Vildmark

Den här sektionen på feminetik.se är för närvarande vilande. Läs mer...

Feminismen och storstadshyckleriet

Publicerat: 2012-06-11 23:00

Dela

Jag har kommit att avsky kategoriseringar av alla de slag. Jag avskyr kategoriserandet av människor, kön, härkomst och sexualitet. Föga kontroversiellt tänker ni. Ja det är klart. Men om jag säger så här: jag avskyr hyckleriet bakom kategoriserandet. Jag avskyr när feminister slår knut på sig själva i framställandet av sig själva som minst fördomsfulla men som i nästa andetag placerar en Säffle-bo, Smålands-bo, Ljungskile-bo, Ja you name it all som ligger utanför Stockholms gränser, i små trånga fack. Kategoriserandet av människor finns där överallt, som en stor blöt och väldigt, väldigt normgivande filt: det är trots allt ok att kategorisera människor ibland. Det är ok att som feminist gå med i facebook-gruppen "white trash-tjejer" och fnissa över nidbilden av landsbygdsbon som okunnig, felstavande loser.

Det feministiska arbetet handlar i mångt och mycket om att försöka avskaffa genusordningar och könsroller. Att avskaffa kategoriserandet skulle man väl kunna säga. Det feministiska arbetet har även gått från att handla om enbart könskamp och systerskap till att blanda in intersektionella perspektiv. Att se till både kön, klass och etnicitet. Att ta hänsyn till människors olika förutsättningar och olikheter i både globalt och nationellt perspektiv. Och det är så himla bra. Jag önskar bara att det också kunde avspegla sig hos alla som kallar sig feminister. Att man inte spelade med i proklamerandet av allas lika värde, samtidigt som man oblygt konstaterar att bor man kvar långt utanför storstadsgränserna och trivs, så vet man ingenting om jämställdhet och frigjordhet. Gör man inte det där man ska, resa, plugga, ligga, göra karriär — i bestämd ordning a la 60-talsrevolt - ja då är man på sin höjd accepterad, men inte så mycket mer att räkna med. Och jag kan bli så trött på den här ängsligheten. Rädslan för det icke normgivande. Kuvandet för normerna. För det rätta. Det riktiga. Att vara rolig/cool/äventyrlig/speciell — men hela tiden innanför ramarna. Att vara speciell på det rätta sättet. Framför allt är jag trött på att feminister inte tycker det här är ett problem.

Nu kan uttalade feminister sitta i radio och Sveriges mest populära morgonprogram i P3, raljera över folk "från landet" eftersom hon själv bott där och vet hur det är. Det är ok att sitta på en priviligierad plats i Stockholm och utnämna Falköping till Sveriges sorgligaste stad. För det är ok att göra sig lustig över människor, rent geografiskt. Ibland. Egentligen ska det ju inte spela någon roll vart man bor. Säger man. Segregeringen mellan människor är fruktansvärd. Säger man. Men det spelar ju roll. Det spelar ju hur stor roll som helst vart man bor. En förortsbo har inte tillnärmelsevis lika hög status som en glasögonprydd hipster någonstans runt Medborgarplatsen. En barnaavlande feminist som inte funnit sig själv i ett annat land, utgör knappast normen för en frigjord feminist.

När ska feminister ställa sig upp och protestera när Ola-Conny och Morgan framställs som roliga och tragiska pajasar i kanal5, för att de jobbar på Gekås Ullared och fnittrar till vinprovning i Frankrike? När ska feminister ställa sig på barrikaderna för människor som blir offer för mediernas lustiggörande över människors annorlundahet gentemot dem som utgör normen?

Det är problematiskt för feminismen att feminister bara får vara på ett sätt. Det är problematiskt att feminister är en sån homogen grupp. När jag påtalar det är för exempelvis stockholmsboende feminister uppstår en oförståelse. Ibland ett skratt rakt i ansiktet. För stockholmare brukar få ta emot ganska mycket skit från övriga regioner i landet. Och jag håller verkligen med om det. Problemet är att storstadsborna faktiskt sätter prestige i att vara moderna och fördomsfria, och då blir det just hyckleri när så faktiskt inte är fallet.

Jag kanske är orättvis. Feminismen kan väl inte råda bot på alla samhällsproblem. Men det här problemet är så nära feministisk retorik om individers rätt till likvärdiga bemötanden. Och jag vill ju sköta om min ideologi som ett barn. Uppfostra den rätt, så att den väljer att ta de rätta besluten och bli god. Jag vill feminismen väl. För jag vill att den ska hålla mig i handen när jag för hundrade gången i livet förklarar varför jag inte gjort val i en bestämd ordning. Jag vill att feminismen ska ta hand om mig när jag inte orkar ryta längre, när jag blir gammal och trött. Därför måste jag skälla lite på den nu. Få den att inse hur mycket den kan påverka alla människors liv om den bara såg utanför sin egna priviligierade storstadsnäsa.

Jag vill att ord ska betyda någonting. Jag vill att fördomsfriheten ska gälla alla, oavsett vilka mål och värden man har i livet. Jag vill att feminismen ska vara kompromissande. Att den ska nå ut till hela landet. Inte vara VIP-klubb för dem med de rätta förutsättningarna.

Karin Linder

Användarkommentarer

Joakim00 (2012-06-12 16:41)

Bland det bästa jag läst. Två tummar upp.

kx2 (2012-06-12 19:19)

Kan bara instämma, toppen!

Genus1 (2012-06-20 13:41)

Ja, jag håller med om att du är lite orättvis – som du ju själv säger – när du tycker att just feminister har ett personligt ansvar att reagera på vilken effekt Gekås-reklamen får för Ola-Connys kärleksliv irl. Jag lever i en ganska bonnig miljö själv, där nog inte mycken förståelse skulle möta en intersektionellt orienterad man ens utan feministisk ’belastning’. Men säkert skulle kvinnligt understöd, i fördömandet av någon fjollig hipster, uppskattas.

KarinL (2012-06-22 07:59)

Nja jag menar väl inte riktigt att bara feminister här ett "personligt ansvar". Överlag tycker jag alla borde reagera mer än de gör. Men just utifrån feministisk synvinkel tycker jag det är problematiskt att feminister inte ser det här som något viktigt att reagera på.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?