feminetik.se feminetik.se

Just nu 19 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Vildmark

Den här sektionen på feminetik.se är för närvarande vilande. Läs mer...

Brinntid vill reclaima den duktiga flickan

Publicerat: 2012-04-29 16:45

Duktiga flickor som borde sänka sina ambitioner och lära sig säga nej. Är det en bra beskrivning av dem som drabbas av utbrändhet? Nej, inte om du frågar författarna till den nyss släppta boken Brinntid. De vill istället lyfta duktighet som något bra och visa upp en ny bild av den stressade människan.

Dela

I diskussionen om utbrändhet och stress läggs ofta problemet hos den duktiga flickan. Hon måste sluta var så duktig och hon måste lära sig att säga nej. Att vara duktig har fått en negativ klang när det egentligen betyder att vara skicklig, bra och kompetent.

- Det handlar inte om att sluta vara duktig. Det handlar om att bli duktigare på att hantera stress, som Pernilla Alexandersson förklarar det under releasefesten för boken.

Alexandersson har tillsammans med Sanna Lilie skrivit boken Brinntid. De blev båda utbrända — deras brinntid tog slut — när de var 24 år. Ytligt sett passade de in i bilden samhället målat upp av duktiga flickor; de var unga högpresterande kvinnor med ambitioner. Men de kände inte igen sig i samhällsberättelsen om dem då de saknade ett fokus på samhället och strukturer.

Att den här boken inte bara handlar om utbrändhet som ett individuellt problem är uppenbart i allt material som rör boken. I en debattartikel i samband med lanseringen skriver författarna att den duktiga flickan är ett nagel i ögat på det ojämställda samhället och att det är därför uppmaningen om att lära sig säga nej är så vanlig. Om den duktiga flickan bara var timid och gjorde som hon blev tillsagd skulle det intresset inte finnas. Men nu är hon ett hot.

Trots det samhällskritiska fokuset handlar en stor del av boken om individer. I boken finns information och råd till de som gått in i väggen och de som är — med bokens terminologi — nära väggen och tassar. Ett kapitel ägnas också åt dem som kallas för vidbrända, det vill säga människor som är i närheten av en utbränd person.

Vi får reda på att stress kan orsaka sömnproblem, magproblem, hjärtproblem, hudproblem, värk, yrsel, förändrad menstruationscykel och i princip allt annat som inte är bra. Vi får också tips på hur vi kan undvika att brinna ut och hur det går att hitta tillbaka om utbrändheten blir ett faktum. Vidbrända chefer, partners, föräldrar och andra kan hitta tips om hur de bäst stöttar en utbränd.

Det är i bokens avslutande del som samhällskritiken blir som tydligast. Författarna vill till exempel att stressbegreppet ska betraktas med feministiska glasögon. Idag kan det se ut som en feministisk position att uppmärksamma stressrelaterad ohälsa hos unga kvinnor och försöka stoppa duktigheten. Men det är att backa. Det dessa kvinnor gör är bara att utnyttja alla de möjligheter som tidigare feministisk kamp har tillgängliggjort: rätten till högre utbildningar, prestationer och ambitioner.

Det dessa kvinnor gör är bara att utnyttja alla de möjligheter som tidigare feministisk kamp har tillgängliggjort

Utmaningen nu är att skapa ett samhälle som kan hantera duktighet, oavsett kön. Kvinnor gör mest arbete vad det gäller hem och familj. Hennes stressnivåer ligger högre än mäns i hemmet. Det här bidrar självklart till stressjukdomar hos kvinnor och för att komma till rätta med utbrändhet bland duktiga flickor behöver vi ändra samhället.

Tyvärr levererar boken, som jag läser den, ingen enkel universallöning för hur vi hanterar duktiga flickor under tiden. Boken säger att omgivningen i vissa fall borde stoppa upp istället för att uppmuntra och påpekar också vikten av att våga försöka hjälpa en person som med hög fart har kurs satt rakt mot väggen. Frågan är hur det kan göras utan att smälta samman med de klassiska uppmaningarna om att ta det lugnare och säga nej oftare.

Å andra sidan är det naivt att vänta sig ett enkelt svar på den komplicerade frågan. För att skapa ett samhälle för duktiga flickor, såväl som för andra, krävs feministiskt förändringsarbete. Och det arbetet bedrivs till stor del av just duktiga flickor.

Det går att gå längre på de stigar Brinntid visar vägen till. Hur skapar vi ett samhälle som bäst kan stötta duktiga? Hur låter de samhälleliga berättelserna om män och stress som boken efterfrågar? Hur lyfter vi duktighet som något bra utan att skapa ett samhälle där de som inte presterar på den absoluta toppnivån ses som dåliga? Jag hoppas att pennan plockas upp, antingen av samma författarpar eller av någon annan, för att fortsätta skriva om det som inte kunde rymmas i denna bok.

Brinntid är en viktig bok. För väggtassare och utbrända tror jag den har potential att verkligen göra skillnad. Och det kanske är här första svaret på frågan om hur vi bäst bemöter duktiga flickor i dagens samhälle finns: ge bort eller låna ut ett exemplar av Brinntid. Den visar att det går att vara duktig utan att bli utbränd och att det går att resa sig ur askan om brinntiden tar slut.

Läs mer om boken på www.brinntid.se.

Niklas Udd

Användarkommentarer

fredriktomte (2012-05-09 18:33)

"Utmaningen nu är att skapa ett samhälle som kan hantera duktighet, oavsett kön. Kvinnor gör mest arbete vad det gäller hem och familj. Hennes stressnivåer ligger högre än mäns i hemmet. Det här bidrar självklart till stressjukdomar hos kvinnor och för att komma till rätta med utbrändhet bland duktiga flickor behöver vi ändra samhället." Och män förvärvasarbetar mer än kvinnor. Vad är det som säger att hushållsarbete är mer stressframkallande än förvärvsarbete? Och vidare, vet vi säkert att kvinnor lider mer av stressjukdomar än män? Kvinnor är väl oftare sjukskrivna pga psykosociala skäl, men jag tänker mig också att en sådan sjukskrivning överlag inte är lika mycket av ett slag mot en kvinnas självkänsla än vad motsvarande sjukskrivning är för en mans självkänsla (jag generaliserar grovt förstås). Det finns också studier som visat att män inte får hjälp lika snabbt av psykvården, samt att denna i högre utsträckning bara skriver ut piller till män. Det finns alltså en risk att mäns stressrelaterade problem är underrapporterade i förhållande till kvinnors stressrelaterade problem. En intressant jämförelse vore att se om det finns någon skillnad vad gäller antalet män som behandlats för akuta magsår och antalet kvinnor som behandlats för akuta magsår.

fredriktomte (2012-05-09 18:33)

Irriterande att radbrytningar inte fungerar här.

Henrik (2012-10-19 11:34)

Fast magsår är väl en infektionssjukdom som inte har med stress att göra.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?