feminetik.se feminetik.se

Just nu 11 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Vildmark

Den här sektionen på feminetik.se är för närvarande vilande. Läs mer...

Show me the money

Publicerat: 2011-10-03 07:00

Även om nu vår jämställdhetsminister inte vill kalla sig för feminist så bedrivs i allra högsta grad en jämställdhetspolitik. Frågan är bara hur och vad?

Om skribenten

Louise Persson är en feministisk skribent och debattör. Hon har skrivit boken Klassisk feminism och driver bloggen frihetspropaganda 3.0.

Dela

För ett tag sedan släppte den borgerliga regeringen en skrivelse om jämställdhetsmålen, så länge de nu har makten till valet 2014. I den finns inget speciellt avvikande från vad många ser som viktiga feministiska jämställdhetsfrågor, och det är svårt att se vad en vänsterregering hade formulerat så annorlunda; här finns centrala feministiska ståndpunkter kring prostitutionen och våldet mot kvinnor sammanvävt. För Nyamko Sabuni har alltid hedersvåld varit en viktig del av hennes politiska gärning. På så vis är det svårt att skilja politiska block åt.

Det som särställer denna regering torde vara RUT-avdraget och vårdnadsbidraget, det ena motiverat av bland annat jämställdhetsskäl, och det andra oklart motiv utöver en kompromiss för att göra kristdemokrater glada. Sedan valet 2010 har debatten kring dem dött ut.

Om allt det skulle jag kunna säga ett och annat som skulle beröra det omöjliga i att anta att det finns en enda feministisk ståndpunkt kring olika frågor.

Jag tänker mer på det som inte existerar som en politisk fråga. Inte föräldraförsäkringen, den debatteras frekvent, inom ett samma parti går åsikterna isär och är därför inte ignorerad. En annan fråga som ingen regering eller några riksdagspartier brytt sig om allt sedan det blev populärt att prata om jämställdhet, en fråga jag alltid förundrats över varför det inte lockar argare protester eller någon som helst politisk vilja. I stort sett inget, som vanligt, har gjorts för att uppmärksamma de låga lönerna inom den offentliga sektorn när det gäller traditionellt kvinnliga yrken (vård och omsorg). 

Jämställdhet på arbetsmarknaden nämns förvisso i en liten passage i skrivelsen. Bara ungarna väljer rätt utbildning så att de kan tjäna pengar så löser det sig. Där ser ni, bara alla hade haft vett att bli ingenjörer hade det löst sig. Det är sant att utbildning är viktigt.

Det intressanta är att kvinnor de senaste 20 åren ofta påstås göra stora framsteg genom att de blir allt fler inom traditionellt manliga yrken, och den stora skillnaden är att kvinnor verkar fatta galoppen att man inte kan leva på ett (kvinnligt) kall, man behöver också pengar, för hur ska vi annars förklara att dominansen av män i många traditionella manliga yrken sjunker medan detsamma inte är fallet för traditionellt kvinnliga yrken? Att bytet av arena sedan också ofta kallas för framsteg är lite av min poäng, det här med att vara kvinna och jobba som undersköterska är ju ett sådant nederlag? Vissa jobb är rosa och det vet ju alla är lite oviktigt, och lätt att tänka att de är olönsamma och kostsamma, fast om man tänkte så även om investeringar skulle ju inget utveckla sig.

Nu tror jag inte att alla jobb ska värderas lika. Det är orealistiskt, opraktiskt och orättvist. Allt är inte lika mycket värt, bara olika värt. Nu är jag ju en sådan där marknadsvänlig feminist som tycker att det är bättre att marknaden — utbud och efterfrågan — sätter priserna vare sig det gäller varor eller tjänster. Det är inte ett perfekt system, men det är mer rättvist än ett system där värderingar finns låsta i själva väggarna, "för att det alltid varit så". Anledningen att vissa jobb värderas sämre (och enligt min mening sämre än vad som borde vara fallet) — här då "rosa jobb" som inom vård och omsorg — beror just på en kvarliggande värdering, slentrian och hejdlös vana, som sedan länge har styrt. Om värdemätaren på jobbet man utför är trasig, inhiberad och fast i gamla normer är den orättvis, och det finns all anledning att protestera. Det borde en marknadsvänlig regering ha tagit fasta på, så varför ignoreras det?

Det brukar heta att man inte blir lycklig av pengar. Tillåt mig tvivla. Bara människor i en välmående medelklass kan kosta på sig sådana floskler. Pengar är viktiga, och de tenderar att vara viktigare ju mindre man har.

Show me the money! En drömparoll i en framtida valrörelse, men jag satsar inga pengar på att det sker.

Louise Persson

Användarkommentarer

Ingen har ännu kommenterat denna text.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?