feminetik.se feminetik.se

Just nu 19 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

min motvilja mot att prata känslor med män


Gå till senaste inlägget



#1  min motvilja mot att prata känslor med män Ell
2005-05-20 19:19:17

i en annan tråd reagerade jag över detta citat "min motvilja mot att prata känslor med män". jag är ju inte man så därför undrar jag om detta stämmer. jag kan ju inte veta så därför frågar jag

Vid ett par tillfällen, eller ganska ofta har manliga nära haft konflikter och jag har sagt åt med att prata med varandra om det, eller enbart fråga varför den ena gör X mot den andre, som får X att må dåligt. Ni förstår säkert vad jag menar.

En fördom kanske men tjejer pratar ju och reder ut saker med varandra när det uppstår knasigheter. Min undran är varför gör inte killar det? är det för att män allmänt och för att generaliser, känner en motvilja att tala om känslor? Vad säger ni?

#2  Sv: min motvilja mot att prata känslor med män Ell
2005-05-20 19:27:39

jag behöver verkligen dricka kaffe märker jag. Min poäng med detta inlägg var iaf att många manliga vänner inte reder ut knasigheter utan låter det vara. Inte sällan byggs det här grollet upp och de slutar umgås istället för att prata om det. Är det så här? Vad beror det på tror du?

#3  Sv: min motvilja mot att prata känslor med män Ephemeer
2005-05-20 20:18:59

Det där känner jag igen. Jag känner ett motstånd mot att prata känslor med andra män som jag inte känner med kvinnor. Jag skulle gissa att det hänger ihop med könsrollen och manlighetskravet. Män ska inte vara känslosamma eller prata känslor helt enkelt. Det är lustigt att jag (man) klarar att bryta mot den biten av min könsroll tillsammans med kvinnor. Det är som att det är viktigare att upprätthålla könsrollen inför andra män; att det krävs för att inte komma i konflikt med sitt eget kön. Här visas även på motsatsen mot den omtalade manliga homosocialiteten. Män som trivs bättre med kvinnor i vissa sammanhang. Heterosocialitet helt enkelt.

#4  Till Ell fredriktomte
2005-05-20 21:14:47

Jag kan känna igen det till viss del också. Fast jag vet inte om jag pratar särskilt mycket mer om mina egna känslor med kvinnor än vad jag gör med män. Jag tycker nog överhuvudtaget om att hålla ganska mycket på mig själv i sådana sammanhang (däremot brukar jag få prata ganska mycket om andra, särskilt tjejkompisars, känslor). Jag tycker Epheemers förklaringar nog stämmer ganska bra. Till detta vill jag dock lägga att det också kan handla om att man helt enkelt aldrig fått lära sig att prata om känslor på det viset. Kvinnor socialiseras in i den sortens beteende i mycket högre utsträckning än vad män gör. En annan sak man kanske inte ska glömma bort i sammanhanget. Så som vårat samhälle ser ut idag så dominerar kvinnor väldigt mycket vad gäller de djupare relationerna med barnen (mamma, dagisfröken, lärarinna, osv). Detta gör kanske att det också blir lättare för många män (och kvinnor) att tala om känslor med kvinnor, eftersom det är det de vant sig vid som små.

Att konflikter mellan män däremot blåser upp, blir större och till slut leder till att de säger upp bekantskapen med varandra oftare än motsvarande händer med kvinnor känner jag däremot inte igen. Detta kanske varierar från olika grupper, men min erfarenhet är snarare den motsatta, dvs att kvinnliga vänner oftare flyger i luven på varandra och säger upp bekantskaper och dylikt. Men att jag märkt mer av detta kanske i sin tur beror på att kvinnor oftare erkänner att de verkligen blivit fly förbannade på sina väninnor...

#5  Sv: min motvilja mot att prata känslor med män tillfrisknande
2005-05-20 21:17:38

Jag vet faktiskt inte varför det känns så svårt att prata känslor med andra män.

Med en kvinna känns det alltid som att "hon förstår", eller att jag har en förmåga till känslomässig kommunikation som jag inte tror andra män har.

Jag har väl någon slags förakt för män, jag upplever andra män som känslomässiga inbeciller, och tror att bara jag har känslomässig kompetens.

Helt fel förstås.

Jag har rätt få (närmare sagt 2) nära vänliga vänner, som jag pratar en del känslor med någon gång ibland, men det känns sällan bekvämt.

Jag upplever mig själv som väldigt feminin dessutom.

Jag förstår inte.

-----
Sponsra! http://www.feminetik.se/sponsra.php

#6  Sv: min motvilja mot att prata känslor med män Xenu
2005-05-20 21:20:23

För min del har jag inte svårare att prata med killkompisar än med tjejkompisar. Å andra sidan har jag fler tjejkompisar än killkompisar, och jag tenderar att inte bli vän ped personer jag inte kan prata med...

#7  Sv: min motvilja mot att prata känslor med män Ell
2005-05-20 21:51:22

tack för alla svar, verkligen berikande och intressant att höra.

Om ni orkar, jag har funderat lite på det här med objektifiering oxå.
Är det ok att prata om en annan man (om man är heterosexuell) på ett objektifierande sätt, så som tjejer kan göra. typ "jo men Brad Pitt har en jäkligt snygg häck alltså" eller att den där killen i den serien eller den politikern har vackra ögon, snygga muskler osv? kan man säga så utan problem?

Min teori är att maskuliniteter begränsar varandra av risk för att vara "fjollig" eller att förknippas med homosexualitet? Nu är ni feminister kanske inte så där jättestereotypa men hur förhåller ni er till det?

Jag kan tycka ibland att just den här obketifiering av kvinnor kanske ger en möjlighet att prata om sexualitet med andra kvinnor på ett annat sätt, just för att kvinnors kroppar är så exploaterade. jag är ju inte för objektifiering men jag har funderat lite kring det här och en tanke slog mej att kanske, kanske han det vara friare att prata om kvinnors sexualitet pga objektifieringen som inte är lite lätt för män att prata om sin sexualitet med andra män. Nu menar jag inte fylle konversationer o. dyl. utan på allvar

#8  Sv: min motvilja mot att prata känslor med män Xenu
2005-05-20 22:01:55

Kan nog ligga en del i det, men jag är inte rätt man att bedöma.

Hade en arbetskamrat som nog kan ha stämt bra in på det mönstret. Men han var väldigt speciell. Stämde in på en massa fördomar om hur män minsann är, och även på en del fördomar om kvinnor.

#9  Ell tillfrisknande
2005-05-20 22:20:38

Mina svar:

Jag har nog aldrig pratat om andra män med män på ett sådant objektifierande sätt som du beskriver. Fast jag är lite bi har jag aldrig pratat om "läckra" män med män. Det har jag däremot gjort med min hustru t.ex.
Fast jag tror det beror mest på att samtalsämnet inte har dykt upp. Med en av mina manliga vänner skulle jag nog kunna prata på det viset.
Fast generellt sätt med andra män vore det extremt känsligt att för mig att nämna något om andras män utseendemässiga attraktivitet.
Av just de skäl du nämner.

Det du skriver i sista stycket (även om det var lite kryptiskt att läsa :-) ) stämmer precis med hur jag upplevt och upplever det. Förutom på SLAAs möten då och med mina manliga SLAA vänner.

---
Sponsra! http://www.feminetik.se/sponsra.php

#10  Till Ell fredriktomte
2005-05-20 22:26:02

Jag personligen har inga problem att säga sådana saker, även om jag ganska sällan brukar kommentera utseendet på skådespelare/politiker/musiker/whatnot. Däremot vet jag ju att det finns de killar som när de blir tillfrågade brukar svara med att de ju inte kan bedöma vad som är snyggt på en kille (eftersom de är heterosexuella män). Jag håller nog med om att det är vanligare att kvinnor kan prata om utseende om andra kvinnor än att män kan prata om andra mäns utseende.

#11  Sv: min motvilja mot att prata känslor med män Peggy
2005-05-20 22:30:16

Vad betyder "kan"?

#12  :) Ell
2005-05-20 22:30:45

Ja jag är jäkligt slarvig när jag skriver ibland. I know

Kul att ni verkar tycka att det ligger nåt i mina funderingar. Det är ju svårt att veta när jag inte är man och inte heller kan ha de erfarenheterna. Det är ju lite läskigt att faktikst påstå att objektifiering skulle kunna vara positivt oxå. jag har lite mer funderingar men jag måste reda ut dom för mej själv innan jag kan ställa fler frågor.

Det här var den mest givande diskussionen för mej på länge. Jättekul :)

#13  Till Peggy fredriktomte
2005-05-20 22:43:40

Hur menar du?

#14  Till Ell fredriktomte
2005-05-20 22:46:56

Trevligt att kunna vara till hjälp. :)

#15  bohem kanske beurhm
2005-05-20 22:50:31

Det är mycket få män som jag skulle vilja prata känslor med. Din fråga är bra, för jag tvingas ju tänka efter. Jag tror att det till mycket stor del beror på att jag inte räknar med att få den sorts svar som passar mig. Det är inte svaret i sig, snarare "samtalsmiljön": vad är ok att prata om och vad är inte ok? Tror man att det inte är ok, så öppnar man sig helt enkelt inte. Sexistiska skämt får mig för övrigt bara att stänga av.

Kvinnor är lättare att prata med eftersom jag förutsätter att de förstår på vilken våglängd jag befinner mig. Det gäller dock inte rakt av alla kvinnor.

Jag blir väldigt splittrad när det gäller din fråga om objektifiering. Jag tycker att jag ser alla möjliga infallsvinklar till att betrakta kvinnor som tilldragande. Utseende och kropp sådär reagerar jag visserligen på, men värjer mig också en aning. Män blir inte några direkta objekt för mig, jag kan konstatera om någon ser snygg ut i och för sig. Sen är det inte så mycket mera. Till det mest tilldragand (och ibland lite trollbindande) är människor som är öppna om sig själva, glada och vänliga (på ett sätt som inte går att spela) och det kan gälla även män. Det kan ge intryck, men är kanske inte direkt nån objektifiering.

Själv kan jag visserligen komma överens med de flesta, men har mycket få egentliga vänner. Bekanta släpper jag bara till en viss grad inpå mig.

#16  Det är bara OT och funderingar Ell
2005-05-21 00:09:46

Jag hoppar mao utan skyddsnät

Mina funderingar kretsar runt det här med manlig och kvinnlig objektifiering. Jag tycker det är hemskt hur man visar kvinnor generellt i media men en sak har oxå slagit mej. Jag håller på med en uppsats om maskuliniteter och tittar tex på det här med sexualitet. Det som har slagit mej är att teoretiker som Connell, Kimmel och Hirdman skriver att män inte kan se på andra män. I reklam osv när män ser på andra män så understryker man alltid att det inte finns någon sexuell lust mellan dem. Däremot så bemöter ett homoerotiskt tilltal mej som kvinna när jag ser på en annan kvinna. Jag kan omöjligt veta hur det är att vara man så därför kan jag inte heller dra en slutsats om att det tex är friare för kvinnor att diskutera och att föra sig sexuellt. Jag vet inte om jag är särskilt tydlig men vad jag emnar är att objektifiering mm gör att det är mer tillåtet för en kvinna att vara sexuell. Jag undrar om det är möjligt för en man att vara sexig, att tillåtas känna sig som ett sexuellt djur (herregud hur det låter) på samma befriande sätt som jag tex kan känna mej? Låter nåt av det här vettigt?

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?