feminetik.se feminetik.se

Just nu 21 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Pappaledighet


Gå till senaste inlägget



#1  Pappaledighet Evon
2005-04-07 09:03:43

Jag var på ett mycket intressant symposium igår om faderskap och jämställdhet, och blev så in i norden gripen och förbannad. Talarnas forskning visade bl.a. i stort hur kvinnors föräldraskap och yttersta ansvar för barnet ses som något givet, medan mäns faderskap ses som något speciellt som är märkt av valfrihet, mer ansvarsfrihet och handlingsutrymme. Detta både som abstrakta föreställningar och diskurser i samhället men också som konkret praktik från offentligt håll såväl som i familjer.

Det pratades delvis om pappaledighet och hur staten har velat och vill förmå fler män att vara hemma längre med sina barn genom att höja ersättningsnivåer, se till att föräldraledigheten är flexibel osv - det ska vara ATTRAKTIVT för män att vara hemma med sina barn, däremot ska de absolut inte tvingas till det! Man vill inte prata om mäns ANSVAR och SKYLDIGHET gentemot sina barn och deras mamma, för då blir det farligt och provocerande.

Jag undrar litegrann: är det några här som märkt av detta i sitt föräldraskap? Hur?
Också: vad är man egentligen rädd för när man absolut inte vill tvinga män att ta sitt ansvar för barnen? Vilken syn på män ligger till grund för detta?
Till sist: reflektioner kring att man slopar överlåtningsrätten av föräldraledigheten, så att hälfterna är helt knutna till respektive förälder? Kommer det att leda till mer jämställdhet?

Jag fasar i alla fall för den dag då jag kanske blir förälder, om det innebär att jag ses som ensam ytterst ansvarig för barnets väl och ve, medan min kille kommer undan som en bra pappa om han kan leka roligt med barnet...

Här är de som talade på symposiet:
http://websok.libris.kb.se/websearch/showreco…
http://websok.libris.kb.se/websearch/showreco…
http://websok.libris.kb.se/websearch/showreco…
http://websok.libris.kb.se/websearch/showreco…

#2  Evon Danne
2005-04-07 10:39:07

man kan väl se delad föräldraförsäkring som tvingande både för mamman och pappan, för förhållandet.

Är splittrad vad gäller föräldraförsäkringen. Å ena sidan håller jag med om att snedfördelningen hämmar kvinnors löne- och karriärutveckling, även kvinnor som inte ens planerar att skaffa barn. Detta är för jävligt. Å andra sidan känns det illa i maggropen att tvinga individer att anpassa sig efter en standardlösning som kanske inte passar just dem. Samtidigt känns föräldraförsäkringen i sig inte som en mänsklig rättighet. Jag är glad att den finns, men tar den inte för given. Därför kan man kanske inte heller tala om att individuella par har "rätt" att fördela föräldraförsäkringen som de vill, det är därför mer ett pragmatiskt problem.

#3  Grejen Evon
2005-04-07 14:59:13

som kom fram i forskningen som togs upp, var ju också att kvinnors och mäns föräldraskap inte är på lika villkor. Det förväntas allmänt ett större ansvar av kvinnor. Därför kanske inte en nog så lika delad föräldraledighet alls behöver bidra till en ökad jämställdhet i samhället - båda föräldrar utför samma handling (tar hand om sitt barn), men det värderas olika...
Det som är så deprimerande är ju att det är attityder och värderingar som måste förändras, och det tar ju så lååång tid...

#4  Individuell föräldraförsäkring EmmaKlara
2005-04-07 15:05:45

Jag tror vi har kommit väldigt långt om vi inför individuell föräldraförsäkring. Skaffar man barn ska man kunna ta hand om det. Punkt.

Väldigt bra artikel från jämställdhetsombudsmannen:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&…

#5  EmmaKlara Evon
2005-04-07 15:26:12

Jag tycker också att det är självklart att föräldraförsäkringen ska vara individuell i så måtto att båda de som har varit med och gjort barnet naturligtvis ska dela på att ta hand om det. Det känns så otroligt grundläggande.
MEN problemet är ju att det inte för den sakens skull är säkert att män faktiskt kommer vara hemma lika länge som kvinnor med sina barn. Eftersom systemet är så flexibelt kan det ju i princip bli så att kvinnan är hemma i ett år, fast med mindre pengar, och barnet börjar dagis sen. Pappan kanske tar ut sin ledighet i anslutning till helger eller semester, älgjakten, fotbolls-VM, spritt över tid tills barnet är 8 år gammalt, med lite otur. Och det retar gallfeber på mig, speciellt som det är vanligt att en ojämställd arbetsfördelning i hemmet grundläggs just i samband med att mamman är hemma med barn och tar på sig/åläggs den största delen av hushållsarbetet.
Å andra sidan sänder väl en individualiserad föräldraförsäkring just signaler om att det är självklart att föräldraskapet är delat, men redan idag är ju hälften av dagarna knutna till vardera förälder ifall man inte aktivt skriver över dagarna. Och det verkar ju inte spela någon roll för folk. Jag blir bara så frustrerad, gahh!

#6  #5 Evon EmmaKlara
2005-04-07 16:32:10

Ja, du har nog rätt i dina farhågor till viss del. I en del fall kan det nog blir så, men inte för de allra flesta, tror jag. Det handlar ju om att ändra attityder och då tror jag individuell föräldraförsäkring sänder bra signaler och eftersom den definitivt kommer göra att fler män tar ut sin del och inte skriver över dagarna, kommer den på sikt ändra attityder också. Om grannen, kollegan och tom chefen är pappalediga, borde inte jag också vara det då...?

#7   ElaineViktoria
2005-04-07 16:48:39

Delad föräldraledighet verkar mycket vättigt. Jag förutsätter att den som blir far till mina framtida barn tar halva tiden med barnen.

Jag tror att det i många fall är vi kvinnor som måste "släppa makten om barnen". Männen har makten i samhället, medan kvinnan har makten i hemmet. En manlig bekant sa: "Jag skulle gärna vara hemma med barnen då den dagen kommer, men kvinnor är nog bättre på sånt så jag kan nog kliva åt sidan för barnens skull". För att männen ska börja ta större ansvar måste kvinnorna släppa på ansvaret, man måste släppa fram männen. Det är nog därför det är så svårt att få en stark opinion för detta förslag. Inte alla kvinnor är beredda att släppa "sin" föräldraledighet.

Jag ser egentligen bara ett problem, när det gäller enmansföretag. Antag att mamman eller pappan är egenföretagare t.ex. bonde. Det är inte möjligt att ta flera månader ledigt om man är bonde. Djuren måste ha mat varje dag. De mindre jordbrukarna, som inte har möjlighet till avbytare, jobbar alla dagar måndag till söndag och tar aldrig/sällan semesterledigt. Det är inte möjligt rent praktiskt. Större bondgårdar har möjligt att anställa avbytare, men under höst- och vårbruket måste bonden vara närvarande (om man inte har väldigt goda vänner och släktingar som ställer upp). Hur ska man lösa en sådan situation? Det måste vara möjligt att överlåta delar av sin föräldraledighet om man har speciella skäl.

#8  #7 Evon
2005-04-07 17:06:52

Ja, det är ju det som är grejen, att det kanske MÅSTE finnas någon slags flexibilitet i föräldraledigheten? Jag vet inte.

Och du har rätt, visst måste kvinnor släppa in männen i hemmen, men hittills verkar det ju inte som om män skulle strömma in i hemmen "om de bara fick"... ;-) Dessutom är makten i hemmet inte jämställd med makten i samhället. Jag läste någonstans att makten över hushållet handlar om att ha "makten" att göra det som måste göras, oavsett om man vill eller inte. Om den ena inte gör det, måste ju den andra göra det för att det ska bli gjort, och det är inte makt, det är väl mer ett nödvändigt ont.

Men visst, jag kan nog tänka mig att det är många kvinnor som hellre tar hela föräldraledigheten, speciellt om man inte har ett fantastiskt kul jobb, och då är det ju bekvämt att kunna falla tillbaks på föreställningen om kvinnan som den mest lämpade föräldern. Men jag skulle då önska mig att männen tog mer strid för rätten att ses som lämpade och fullvärdiga föräldrar! Att de på bred front visade att de ser sitt föräldraansvar som en självklarhet, och sitt ansvar för hushållets skötsel med för den delen. Men jag antar att vissa män kanske kämpar som fan för det...?

#9   ElaineViktoria
2005-04-07 17:41:58

Det finns en heldel områden där män diskrimineras för sitt kön. Detta är ett av dem, men det finns ingen kultur att slåss för dessa saker. Män ska lixom bara vara nöjda med att de är fysiskt starkare och har mer makt och pengar. Kvinnor har däremot en lång tradition av att kämpa för sina rättigheter ( trots det har vi inte kommit tillräckligt långt). I slutandän måste det ju ändå ses som en rättighet att få chansen att vara hemma med sina egna barn.

Du har rätt i att kvinnor som har huvudansvaret i hemmet också måste jobba mest i hemmet, men som det stod i artikel så fans det ju inga som arbetade på jobbet så mycket som just små barnspappor . . . . kanske för att de faktiskt vill dra sitt strå till stacken på sitt sätt . . .

#10  ElaineViktoria Evon
2005-04-07 20:38:42

Du har säkert rätt i tanken att småbarnspappor som jobbar mycket vill dra sitt strå till stacken. Och det gör de ju också. Men det blir väl lite missriktat liksom? Barnet uppskattar väl mer att få vara med och lära känna sin pappa än de materiella grejer han kan jobba ihop till (om det är för mer än ren överlevnad alltså)?
Grejen är väl att det hänger ihop med hur samhället ser ut, "mjuka" värden som omsorg och mänsklig samvaro är inte lika högt värderade som prylar och pengar, produktivitet, tillväxt blablabla. Och det i sin tur eftersom de mjuka värdena är femininiserade och de hårda maskuliniserade, de förra underordnas de senare.
Men hur ska man få fler män att vilja HA rättigheten att vara med sina barn? Och att acceptera ansvaret och skyldigheten att finnas mer närvarande i sina barns liv? Jag vill veta vad papporna här på forumet säger också, är nyfiken?

#11  Hallå Evon
2005-04-08 08:57:38

papporna här på forumet, är det ingen som har någon åsikt om detta? eller mammorna också, finns det några upplevelser av att föräldraskapet behandlas och ses på olika?

#12  Jag är förälder Lemur
2005-04-09 18:13:29

Ja, det är skillnad på hur mammor och pappor behandlas i arbetslivet och i föräldragrupperna. Vissa grupper är vansinningt könskonservativa så det höjs ett och annat ögonbryn när pappa kommer knallandes till Öppna förskolan eller föräldragruppen med den halvårsgamla bebisen. När barnet är runt året, finns det fler pappor men fortfarande en övervägande del mammor där.

Pappor och mammor behandlas olika av barnavårdscentralen också.

Och framförallt av omgivningen. Som mamma har jag fått höra ett och annat när jag avslutade föräldraledigheten efter 6 månader! "Vilken duktig man, som stannar hemma och hjälper till (sic!) med barnen" var en vanlig reaktion.

Synen på föräldraskapen måste ändras. Jag såg ett exempel på att saker håller på att ske i Svenska Dagbladet häromdagen. http://www.svd.se/dynamiskt/naringsliv/did_94… rubriken är "Pappagrupp främjar karriären".
Och tänk, det är precis tvärtom för kvinnor. För när de får barn eller är i barnafödande ålder, räknar arbetsgivaren med att hon ska vara hemma och ta hand om sjuka barn. Pappan har ju en mamma som gör det...

Det otäckaste i artikeln är att chefen som uttalar sig, anser att det är nyttigt för männen att vara pappalediga för de kommer tillbaka med ny kompetens. Han drar inte slutsatsen att kvinnorna förväntas besitta denna kompetens redan, eftersom de inte "belönas" för den kompetensen varken före eller efter de fått barn.

Individuell föräldraförsäkring tror jag blir ett litet, litet steg i rätt riktning. Pappor som inte i dag stannar hemma med barnen, måste göra det i större utsträckning. Då blir papporna en lika stor "riskfaktor" - men de får också bättre kontakt med sina barn, och kan förväntas stanna hemma när de är sjuka i lika hög grad som mamman. För arbetsgivaren är det då ointresant huruvida den anställde är man eller kvinna, vilket det inte är i dag. Barnen är förhoppningsvis de stora vinnarna på den reformen.

#13  Jag är blivande förälder... elv
2005-04-09 18:55:55

... och fadern är rätt ledsen över att jag kommer att få vara föräldraledig mer än han. Vi är tvungna att göra så av olika anledningar (vi bor inte ihop, studerar båda två och måste kunna pussla ihop det), och jag håller HÅRT på att flexibilitet måste finnas kvar i föräldraförsäkringen. Vi hade fått jätteproblem annars.

Däremot måste inte bara männen övertygas om att det är deras ansvar att vara föräldralediga, även kvinnorna måste låta männen ta det ansvaret. Men jag tror inte på att tvinga fram den 50/50-fördelning, utan varje par måste kunna bestämma själva vad som fungerar bäst för dem just då.

#14  "Varje par måste få bestämma" Lemur
2005-04-10 10:11:35

Javisst elv, varje par _får_ bestämma redan. Med resultatet att mammorna tar ut c:a 80% av föräldraledigheten.

Tänk om det vore så att ni inte _fick_ bestämma själva? Då skulle vissa dagar frysa inne. Men ni skulle vara tvungna att försöka ordna det ändå.

I Sverige har vi väldigt många dagars föräldraledighet. På Island har de tre månader var + tre månader att välja själva, vad jag förstår. Det vore intressant att få veta hur fördelningen ser ut där, hur stor del av föräldraledigheten som tas ut av män respektive kvinnor.

#15  Hans rättighet som man Anna
2005-04-10 10:43:50

En kille jag känner tycker att det är hans
rättighet och skyldighet att få vara hemma
med sina barn minst lika mycket som kvinnan.

Önskar att fler män resonerade så.

#16  #15 Evon
2005-04-10 11:05:02

Precis, det är ju det som fattas - att fler män inser att det är också deras ansvar att ta hand om sina barn! Varför gör de inte det? För att de inte måste kanske...? För att det är deras privilegium att få välja själva hur de vill se på det...

#17  Dessutom Evon
2005-04-10 11:12:31

misstänker jag att man, när man argumenterar för att föräldraförsäkringen ska bli helt individuell, resonerar så att det automatiskt skulle leda till att båda föräldrarna tog ut sin del när barnet är litet. Jag tycker det vore toppen om det blev så, men det är inte alls säkert. Som jag pekat på tidigare, är det ju möjligt att kvinnan är hemma sina dagar, och sen börjar barnet dagis tidigare, och pappan tar ut sin ledighet i anslutning till semestrar o.dyl... Så man måste ju liksom inse att en kvotering inte automatiskt skulle leda till ökad jämställdhet, så länge kvinnors och mäns föräldraskap inte är på lika villkor (som påpekas i #12 också). Men jag är nog för en individuell f-försäkring ändå tror jag? Det kanske iaf gör det lite svårare för folk att kämpa emot, liksom? Äh, jag vet inte.

#18  elv Malmstig
2005-04-10 11:32:19

Även med individuell föräldraledighet finns det ju mycket flexibilitet. Vill inte diskutera din situation egentligen såklart, eller det ska ju du göra om du vill. Men säg att vi som idag har 480 dagar (varav 390 med sjukpenningersättning) så kan en förälder, exempelvis mamman vara hemma barnets första 8 månader. Tar man dessutom inte ut full ersättning alla dagar, vilket man ju kan göra hur man vill med, kan ju en förälder vara hemma första året med 75% av ersättningen under hela året (alltså man slår ut lägre inkomsten över hela året). Även om sedan den andra föräldern sedan är hemma ett halvår så har ju barnet hunnit bli 1,5 år och rätt dagissugen kan jag lova (av egen erfarenhet)..

Lätt att se svårigheter när det egentligen finns möjligheter. Floskligt som fan så klart, vet att det är åt helvete för många också. Ekonomin är förstås svårighet, men är ju bra för er att ni har två ekonomier och två föräldrar iaf!

#19  Situationen på Island elinlite
2005-04-10 13:28:59

Eftersom vårt sociala nätverk inte är lika omfattande som i resten av norden kan det vara lite svårt att jämföra. Vi har tex inget studiestöd, endast lån.
Dessutom är löneklyftorna gigantiska, så jag känner en tjej tex som klarar sig mycket bättre ekonomiskt med att gå arbetslös hemma med sin dotter än att ta det jobb hon kan få och betala över hälften av sin nettolön i barnomsorgskostnader. Snacka om surt.
Föräldraledigheten är 3 månader till var förälder plus 3 som går till valfri förälder. Det enda jag hört är att många mammor vill amma mer än 3 månader och tycker att det blir bökigt att inte vara hemma då.

#20  Island Lemur
2005-04-10 18:28:23

Det där lät inget vidare. Vi är nog rätt bortskämda med föräldraledighet här i Sverige. Och bra barnomsorg till rimliga kostnader.

#21  Malmstig elv
2005-04-10 22:57:13

Nu handlar det ju mer om praktiska detaljer (typ hur länge och när vi kan ta studieuppehåll beroende på vilka utbildningar vi går) än om det rent ekonomiska; vi har ju precis samma inkomst. (CSN är ju faktiskt ett rent under av jämställdhet på det viset ;) )

Jag tycker att det är väldigt, väldigt synd att kvinnorna tar ut så mycket av de valbara månaderna, men jag tror ändå inte att tvång riktigt är den bästa lösningen. Jag tycker att det är skönt att kunna sitta ner och planera så att vi båda två kan vara med barnet så mycket som möjligt, men beroende på vad vi har för praktiska förutsättningar. Jag hade känt mig fruktansvärt ofri om vi hade varit tvingade att göra på ett visst sätt, eller varit tvungna att ansöka om att få rucka på föräldradagarna och behövt oroa oss för att få avslag...

Nä, det är en attitydförändring som måste till, både hos kvinnor och hos män, och hos arbetsgivare. Det är ju faktiskt inte så lång tid som man har tänkt på att även pappan har barnansvar, så det är klart att det tar en stund innan det slår igenom. Revolutioner sker sällan över en natt.

#22  elv Malmstig
2005-04-10 23:14:54

Bra att det är praktiska detaljer och inte ekonomi. Men tror ändå många missar vilka möjligheter som finns även när 6 månader rä vigdag för var och en. Går ju att vara hemma rätt länge som en förälder ändå, sen beror det förstås på om man tror det är positivt eller negativt för barn att börja tidigt på dagis (i mitt fall hade vi inget val för mitt första barn - rent ekonomiskt - båda var studenter).

Tror ingenting kommer hända utan förändrad lagstiftning tyvärr. Knappast nåt har hänt sedan 1970-talet då det var en stor annonskampanj för att pappor skulle ta mer föräldraledigt. Redan då uppfattades det som en självklarhet att pappor skulle ta ansvar för barnuppfostran - och det fanns pappor som var hemma halva eller mer av föräldraledigheten. Blir det 50%, är det mkt lättare att argumentera mot arbetsgivare. Det ska vara givet att båda föräldrar - i det fall det finns två föräldrar som vill vara föräldrar vill säga - ska vara hemma mkt med barnen. Det är dags att vi hjälper revolutionen på vägen. Mkt måste ändras för att det ska gå vägen - idag har pappor bara en legitimitet som pappor inte som föräldrar (därför uppskattar jag inte att bli kallad pappa av någon annan än mina barn).

Försöker inte argumentera emot dig egentligen, men tror verkligen att förändrad lagstiftning skulle göra mer nytta. Idag blir dagens lagstiftning oerhört inflexibel för många då resultat blir just thegoodoldfashioned kvinnan är hemma ca 75%.

#23   Maj
2005-04-10 23:36:08

Jag är lite inne på att föräldraförsökringen faktiskt inte heller är en mänsklig rättighet utan en förmån. Därför menar jag att regeringen/försäkringskassan kan ställa krav på hur den utnyttjas, så att den stämmer med den jämställdhetsambition man har.

Sen är det så att de som förlorar mest på det, delar mest lika! Så det ekonomiska argumentet håller inte generellt.

Jag tycker inte att taket ska höjas. Däremot tycker jag att "golvet", dvs lägstaersättningen, ska höjas. Man ska få ut typ som studiemedel eller socialbidrag som minimum. Dagens lägstanivå är i princip omöjlig att klara sig på. Det är kärnfamiljskonservativt. Många är ensamstående redan från början, och de ska kunna klara sig. Det ser jag som viktigare än att sponsra de redan rika.

#24  jaha ja nikder
2005-04-11 12:46:45

Som blivande pappa måste jag säga att jag faktiskt ser fram emot att hälften av föräldraledigheten. Men jag måste ju säga att utan min arbetsgivares (tack tack arbetsgivaren) generösa tillägg till föräldraförsäkringen där de täcker upp till 80 procent av min faktiska lön så hade det aldrig fungerat rent ekonomiskt (disponibel inkomst efter att räkningarna är betalda hade sjunkit till strax under femton procent av vad den är idag) och det är trots allt viktigt att komma ihåg.

Trots allt är det så att de allra flesta arbetsgivare idag är tämligen positivt inställda till att män tar ut föräldraledighet, det är egentligen inte det reella problemet. Många av de större företagen har medvetet satsat på att fylla ut föräldraförsäkringen för att bli en attraktiv arbetsgivare och ha någonting att fylla ut jämställdhetsplanen med.

Så varför tar män ut mindre föräldraledighet än kvinnor? För att de betraktas som inkompetenta kanske? Med tanke på hur jag har blivit bemött av barnmorskor så här långt så förvånar det mig inte ett dugg om många känner att de inte klarar av situationen. Man kämpar lite i uppförsbacke och jag tror, personligen, att det inte skadar alls att kvinnor faktiskt tar ett steg tillbaka och säger att de män som tar ut halva ledigheten faktiskt ÄR duktiga.

När det gäller Majs kommentar om att de som förlorar mest på föräldraledigheten delar mest lika så har det väldigt mycket att göra med arbetsgivarens inställning och bidrag (vilket jag inte sett tas upp i en enda undersökning så här långt) samt det enkla faktum att om man har rejäla inkomster (>600 000 per år) så är det faktiskt lite enklare att lägga undan en hacka om man inte har alltför höga löpande utgifter och därmed kunna ta det ekonomiska avbräck som det innebär när någon som får ut 35 000 efter skatt kliver ner och får ut 10.

#25  Bra med delad föräldraförsäkring! tillfrisknande
2005-04-11 13:21:27

Jag har fyra barn och vi har inte delat föräldraledigheten som jag i efterhand önskar att vi hade gjort.
Med mitt första barn var jag hemma halva tiden, men med de resterande bara någon månad var.
Anledningen har varit rent ekonomiskt. I och med andra barnet hade jag dragit ifrån inkomstmässigt såpass mycket och vi höjt våra omkostnader till den grad att vi inte hade råd med att jag stannade hemma. Maxbeloppet låg långt under min inkomst, och eftersom min inkomst är 2/3 av vår inkomst så¨var det inte möjligt, som vi såg det då, att jag stannade hemma.
Efterklokt kunde man tänkt sig att vi inte skulle köpt hus så snart och i övrigt höjt våra kostnader så att vi fick en ekonomi som gick jäms med, men det är lättare sagt än gjort.
Man vill ju skapa ett så bra hem som möjligt för sina barn och blir lätt lite för fokuserad på de rent matriella omständigheterna.

Min nuvarande arbetsgivare ger upp till 80% täckning vid föräldraledighet, så hade jag varit anställd här när vi fick våra tre senaste så hade jag utan tvekan varit hemma, och min hustru jobbat, eftersom jag trivs mycket bättre hemma dessutom och min hustru trivs bättre på jobbet.

Hade föräldraledigheten varit delad i hälften per tvång, så hade vi säkert planerat för detta, och tagit lån eller något, och sluppit ångra oss så här i efterhand.
Vi har dessutom ansett att barnen inte skulle börja på dagis förrän vid två års ålder, så vi har spätt ut föräldradagarna så mycket som möjligt.

Idag känns det som vårt största misstag att jag inte var hemma mer när barnen var små. Det gör hur stor skillnad som helst att stötas och blötas med dem hela dagarna varje dag, dessutom får man ju en träning i markservicen hemma som man inte får gratis annars. Vi försöker dela lika hemma, men jag har fortfarande problem att blanda plagg rätt när jag lägger i en tvätt så inte något blir missfärgat eller skadat...

#26  Totalt offtopic om tvättande nikder
2005-04-11 13:26:24

"jag har fortfarande problem att blanda plagg rätt när jag lägger i en tvätt så inte något blir missfärgat eller skadat..."

Ibland undrar jag faktiskt om det finns någon slags tvångsmässig tvättautism hos en del människor. Har stött på både kvinnor och män som verkar fullkomligt oförmögna att inse att röd strumpa i vit tvätt kan ge oönskade resultat.

#27  mera offtopic om tvätt tillfrisknande
2005-04-11 13:33:05

det är inte färgerna som är mitt problem - det förstår jag - men det är alla dessa konstiga material som inte tål det ena eller det andra.
Somt måste tvättas i 30 grader, annat får inte torktumlas.
Pust!
Jag vill stoppa in rubbet i tvättmaskinen - tvätta - och sedan rubbet in i torktumlaren - torka - och så ut, sedan vika, stryka, sortera och så in i lådorna med rubbet!

#28  and the offtopic continues nikder
2005-04-11 13:39:48

Men det sitter ju lappar i kläderna? Det är ju som att ha en inbyggd manual.

Sen kan man faktiskt vara så smart att man inte köper annat än sånt som tål 40 grader och torktumling. Eller nåt.

#29  #24 nikder Evon
2005-04-12 08:20:05

Jag förstår och känner igen att man kan känna sig inkompetent om man bemöts med den attityden att man är det (som tjej kan jag t.ex. känna att jag måste försvara mina kunskaper i bilkörning och att de liksom värderas lägre än en killes, trots att jag manövrerar en relativt stor bil i jobbet). Men vad gäller mig och min kille så kommer jag inte att tycka att han är det minsta mer duktig än mig när det gäller att ta hand om eventuella framtida barn, eftersom jag inte har någon erfarenhet av det själv och därför inte heller kan det innan. Både jag och han kommer nog att bli upprörda om vi behandlas som om vi automatiskt besitter olika stor kunskap om detta, snarare är det han som gillar och är mer van vid bebisar är jag. Man måste komma ihåg att även kvinnor är jävligt duktiga som lär sig att ta hand om småbarn, det är inte nåt som "sitter i generna" för mig i alla fall. Men visst jag förstår vad du menar, fast jag blir lite allergisk bara av att kvinnors föräldraskap inte ses som någon prestation medans männens ska uppskattas lite mer, liksom. Jag vet inte om det är vägen att gå, om målet är att bådas föräldraskap ska ses som lika självklart.

#30  Jag är man AynRand
2005-04-12 11:22:24

[Detta meddelande har blivit raderat på grund av att författaren inte följde feminetik.se:s regler.]

#31   Zeppe
2005-04-12 11:31:23

Individuell föräldraförsäkring behöver väl inte betyda en viss flexibilitet i systemet, tex om ena föräldern är egenföretagare eller om den ekonomiska situationen är extrem på något annat sätt. Har man speciella skäl borde man kunna ansöka om individuellt utformad föräldraförsäkring hos fk, det är inte konstigare än att söka bostadsbidrag eller nåt. Borde ändå bli minskad handläggningskostnad för fk.

#32  Zeppe AynRand
2005-04-12 13:54:22

[Detta meddelande har blivit raderat på grund av att författaren inte följde feminetik.se:s regler.]

#33   Zeppe
2005-04-12 14:45:08

Kanske inte... beror på hur de jobbar. Knappast det intressantaste med frågan i vilket fall.

#34  Överlåtande Elsa
2005-04-12 17:51:10

Alltså är det inte så att föräldraledigheten idag faktiskt ÄR uppdelad - i den meningen att hälften av dagarna är vikta för pappan och hälften för mamman? Det som händer när mamman är hemma mer än halva tiden är då att pappan aktivt måste överlåta sina dagar på henne (förutom två månader som inte får överlåtas). Ett försök till attitydförändring från statligt håll som väl kan sägas ha misslyckats... Det var trettio år sen Hoa-Hoa blev pappaledighetens affischpojke, papporna har fortfarande inte fattat hur "skojsigt och roligt" det är att vara hemma med barn.

Det vore ju allra bäst såklart om alla arbetsgivare och föräldrar plötsligt insåg hur viktigt det är att papporna tar ut halva ledigheten, men jag tror att det krävs nåt drastiskt för att ändra attityder på riktigt - nämligen lagstiftning. Då blir det på riktigt. Familjer som inte vill att deras barn ska börja på dagis när de är jättesmå MÅSTE skicka hem papporna och det blir inte längre självklart för arbetsgivare att kvinnor i familjebildaråldern = riskanställningar. Det behövs inte bonusar och gullegull, det behövs näven i bordet och raka rör.

Och som Maj säger; det är inte taket som behöver höjas, det är golvet. En kompis till mig får lägstaersättningen och jag visste verkligen inte att det var så löjligt - typ 150 om dan får en! (Att jämföra med studiemedel + lån som alla får ta, det ger väl strax över 200, och det förväntas en försörja EN person på. Som inte har blöjor, växer ur sina kläder varannan månad eller går på dagis.)

#35  Evon nikder
2005-04-14 01:10:18

Missförstå mig rätt: jag tycker inte att pappor är duktigare. Däremot är positiv förstärkning ett oerhört starkt verktyg om man vill förändra saker. Jag tror inte det är fel, många killar - däribland jag själv måste jag nog erkänna - känner sig vilsna i graviditets och barntider och även om det är en häftig känsla att ha en tämligen nyfödd bebis i famnen så är det också en känsla av "jag tror inte att jag klarar av det här". Ingen säger att man gör det. Och jag tror faktiskt att det är viktigt att man försöker ha attityden att det här är någonting positivt och att de män som försöker och tar sitt ansvar faktiskt gör någonting bra för att förändra för framtiden och bryta den barriär som faktiskt finns där. Om du förstår hur jag menar.

#36  nikder Evon
2005-04-14 08:11:29

jo, jag förstår dig. klart att pappor ska uppmuntras och inte avskräckas, det skulle ju leda åt fel håll. jag håller med dig egentligen. blir bara lite bitter över att jag som tjej antagligen inte kommer få samma speciella uppmuntran och pepp om/när jag blir förälder. men visst, tills män (och kvinnor) i gemen inser att det faktiskt är deras ansvar och skyldighet att dela på omsorgen om barnen, oavsett om det är kul eller inte, så behövs väl positiv förstärkning i någon mån. mammor och pappor bör ju behandlas lika och som om de besitter lika liten/stor kunskap om barnomsorg från början.

#37  Evon Eric
2005-04-14 14:37:58

Vänta bara tills ni börjar träffa barnmorskan, gå på profylaxkurser, och allt vad som ska göras under graviditeten. Jag gissar att du kommer att få din beskärda del och lite till av uppmärksamhet, uppmuntran och pepp.

En väldigt avlägsen bekant som nyss har fått barn beskriver en telefonkontakt med barnavården i sin nätdagbok:


Jag: Ja, hej. Jag har en dotter som är prematurfödd, tillväxthämmad och som i mitten av oktober var inlagd ett tag hos Er p.g.a. kikhosta...
Sköterskan: Jaha? När föddes hon?
Jag: Den 13 maj.
Sköterskan: Och hur mycket vägde hon?
Jag: 1770 gram.
Sköterskan: [Skrattar till lite nervöst] Är du säker på det? Kan du fråga mamman?
Jag: Ja, jag är säker. Jag har hennes journal framför mig.
Sköterskan Kan jag få prata med mamman?
Jag: [arg] Nej, hon ammar just nu...
Sköterskan:Ok... Jag bara undrade... Och hur mycket väger hon nu?
Jag:Runt 5 kilo... Hon vägde 4980 i förra veckan, men jag har ingen våg hemma som är så känslig att jag kan se exakt...
Sköterskan Är du säker på det? Det låter väldigt lite... Kan du fråga mamman?
...

Sådär höll det på. Hur kommer det sig att alla i barnavården snackar om hur viktigt det är med farsor som bryr sig och är där med sina barn och verkligen går in i föräldrarollen redan från början och sedan, när man vill det, nästan ingen - i samma barnavård - tar en på allvar? Alla liksom bara förutsätter att man är värsta klåparen, vara för att man har Y-kromosom?


Men, mammor och pappor bör behandlas lika, det är vi helt överens om.

#38  Eric Evon
2005-04-15 09:09:08

Ja det där låter ju faktiskt helt sjukt!
Jag skulle också bli oerhört upprörd om min kille behandlades som om han visste mindre än mig och var helt inkompetent när det gäller bebisen, samt även om JAG behandlades som om jag automatiskt visste mer. Där är väl rollerna omvända för kvinnor och män. Och jag är säker på att många barnmorskor, och den världen liksom, är mer inne på hela den grejen att "kvinnor är naturliga omsorgsgivare" och att vi har "speciella modersinstinkter" - my ass! Jag personligen känner ingen biologisk klocka whatsoever och är totalt ointresserad av bebisar. Så om/när jag och min kille möter den världen hoppas jag att vi båda kommer att orka protestera högljutt.
Det jag vände mig mot var väl egentligen hur pappor ses som mer duktiga om de är föräldralediga än kvinnor. Men det är sant, den där lite nedlåtande synen "vad du är duktig, klarar du av det här helt själv?" bygger ju på en antagan om inkompetens (den synen stöter jag själv på nu och då fast inom andra områden). Det är väl inte så himla kul att höra om man är angelägen om att tas på allvar och ses som en lika fullvärdig förälder som kvinnan.
Alltså, det är lång väg kvar!

#39  Evon! Vilo
2005-04-15 13:06:25

Vad var det för ett symposium? Länkarna funkar inte (för mig).
Vika var där och pratade? Vad sa dom? Jättenyfiken!

Ang Eric´s berättelse; det är för sorgligt. Man häpnar och skäms. Jag vill dock säga att jag och min man inte har några sådana upplevelser av vare sig mvc, förlossningsvård/eftervård eller av bvc. Så även om inställningen fortfarande finns, så tror jag att det håller på att förändras,om än långsamt. Vi hade genomgående ganska unga barnmorskor etc, vet inte om det kan ha spelat in...

#40  Förmån eller rättighet? Vilo
2005-04-15 13:55:54

Ett argument man ofta hör i sådana här diskussioner är att vi har det så himla bra i Sverige. Och det HAR vi ju! Samtidigt verkar många se en individualisering som en inskränkning och en försämring av villkoren och då spelar det liksom ingen roll om vi är bortskämda. Klart en försämring möter protester!

Och detta med att föräldraförsäkringen skulle vara en förmån, och inte en rättighet? Vad menas med det?
Försäkringen bekostas med skattemedel. Det är alltså inte bara de lyckliga som har praktisk och ekonomisk möjlighet att utnyttja försäkringen fullt ut, som är med och betalar. Det gör vi alla.
Nu invänder säkert någon att våra skattemedel inte ska gå till ett system som understödjer ojämlikhet. Sant. Viktigt.
Men för mig är det sas prioritet ett att just en sådan här försäkring kan utnyttjas av _alla_.
Håller fö med om att det är "golvet" som borde höjas, enligt samma "rättviseprincip". ALLA bör ha en grundläggande möjlighet att vara hemma en tid med sina små barn.

Jag fattar precis "elv´s" situation. Hade det liknande själv. Det blev så att min man tog ut mindre del än jag.

Han är rätt ledsen över det och vi kommer att kämpa ännu mer för att få till en jämnare fördelning nästa gång. Dock,det verkar bli så svårt så man nästan avstår från att göra ett till barn öht. (frilans/stud + egenföretagare)
Alla graviditeter kan inte vara välplanerade! Ska inte behöva vara det heller!
Jag tycker att en individuell ff känns som något som "ser bra ut på papperet" men som rimmar väldigt illa med hur mitt och mina vänners liv ser ut. Samtidigt inser jag också att dagens uttag av dagar / ansvar för hem och familj påverkar arbetsmarknaden negativt. Tror ändå mer på andra åtgärder.
Visst, statistiken ser ful ut, men den allra största ökningen av fäders uttag har skett typ, de sista tio åren. Inte långsamt under trettio år. Detta, i kombination med att högutbildade och höginkomsttagare har Där bara att spinna vidare på den.

#41  Vilo m.fl. Evon
2005-04-15 14:02:06

Oops! Du har alldeles rätt i att länkarna inte fungerar. Så här såg programmet ut iaf:

* "Faderskapets omvandlingar" Thomas Johansson, professor, Institutionen för kultur, estetik och medier, Göteborgs universitet

* "En dålig förälder men en bra pappa? Förståelser av fäder som utövar våld mot kvinnor" Maria Eriksson, FD, Centrum för genusvetenskap, Göteborgs universitet

* "Hur påverkas könsstrukturen av mäns relation till barn?" Lisbeth Bekkengen, FD, Jämställdhetscentrum, Karlstads universitet

* "Den svenska pappaledighetens historia: visioner, aktörer och hegemoniska principer" Roger Klinth, FD, Institutionen för utbildningsvetenskap, Linköpings universitet

Här är en artikel om Thomas Johanssons bok "Faderskapets omvandlingar" http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=531&…

Här är abstract (på engelska) från Maria Erikssons doktorsavhandling "I skuggan av pappa" http://www.soc.uu.se/publications/doktabst/20…

Här står det om Lisbeth Bekkengens doktorsavhandling "Man får välja" http://www.kau.se/forskning/nyheter/artikel.l…=

Här är både Roger Klinth och Lisbeth Bekkengen med i en artikel rörande deras forskning om föräldraledighet http://www.genus.gu.se/genus/genus3-02.htm

#42  Mannen kan välja? Eric
2005-04-15 16:27:13

En artikel i tidningen idag: "En pappa kan välja sin föräldraroll"

Den centrala tesen i artikeln är
"Papparollen är inte llika trång som mammarollen. En pappa kan välja hur mycket förälder han vill vara."

Men jag vet inte om pappan egentligen är friare än mamman att välja? Jag tror att mammor och pappor uppmuntras och motarbetas i ungefär lika stor utsträckning, fast naturligtvis inom olika områden. Visst, pappor uppmuntras, men jag tror det finns en övre gräns som är väldigt svår att komma över, liksom det för kvinnor finns en undre gräns.

#43  Tack Evon! Vilo
2005-04-19 14:23:13

Och Eric; håller med dig. Jag tror inte heller att pappor är "friare". Konstaterar återigen att ALLA förlorar på bristande jämställdhet. suck.

#44  Vilken bra tråd! Alvunger
2005-04-20 00:57:56

Många spännande argument som kommer fram här.

Jag tillhör dock den (i verkligheten lilla?) skaran som är absolut för individualiserad föräldraförsäkring. (IF).

Jag ser helt enkelt för många fördelar med det för att kunna vara emot det. Självklart ser jag nackdelarna. Och jag hoppas nu innerligt att alla föräldrar/blivande föräldrar ursäktar mig för det är absolut inte min mening att kränka någon...

Men varje gång jag hör om argument att det bara inte GÅR med den livssituation paret har just nu att dela på försäkringen så tänker jag (återigen förlåt) att då kanske det inte är en så lysande bra idé att skaffa barn just nu?

Jag är av uppfattningen att barn skall föras till världen när det finns vårdnadshavare som är redo att ta hand om det på det sätt just dessa vårdnadshavare önskar. Dvs; jag anser inte att det finns något direkt negativt med att välja att inte vara hemma. Var och en får själv definiera vad föräldraskapet innebär för just den enskilda individen.

Du blivande förälder; är det viktigt för dig att barnet får så lååång tid som möjligt hemma, dvs alla dagar som det bara går? Med IFär det alltså i det läget ett krav att inte skaffa barn förrän livsituationen ser ut på så vis att det går att ordna. O skall höginkomsttagaren vara hemma så handlar det inte om så mkt mer än ett halvår med beskuren inkomst. Nu är jag elak igen, men ett halvår med försämrad inkomst klarar man om man t ex sparar innan, sänker levnadsstandarden just det halvåret eller att den andra partner får extraarbeta som tusan det halvåret. Dvs.. det går. I de allra flesta fall kommer det gå. Med nöd o näppe förvisso, men om det absolut inte går så får man antingen göra avkall på att ha barn just nu, eller göra avkall på att den andra partner tar ut alla sina dagar. (Talar fortfarande hypotetiskt, om vi skulle ha haft IF)

Om blivande förälder är i en situation där partner just nu är inne i ett härligt karriärsflow, alla vidareutbildningar och positioner släpper nu, det händer NU, och partner vill bara inte vara hemma i ett halvår och missa denna chans... ja då är det läge att börja att diskutera om det kanske då är prioriterat att barnet får kortare tid hemma och partner då inte tar ut en enda dag. oerhört tragiskt om nu båda är av uppfattningen att barnet skall vara hemma så länge som möjligt, men å andra sidan - det går då att välja. Satsas det på partners karriär så gör det. Måste barnet komma i detta absolut kritiska skede så får man fundera på om man verkligen skall ha barn just nu, eller - om det kanske är just denna partner man vill ha som förälder till barnet. Kanske vill man skaffa barn med någon som prioriterar denna tid, här och nu, med barnet före karriären här och nu och ser det som tid som inte kan tas igen medan karriären alltid finns till hands? Kanske läge att inte skaffa barn med denna person då..

Ja, jag vet att jag låter kall och krass. Jag vet också att jag inte har några barn, ej heller partner att planera barn med, så mina åsikter blir självklart något... ja vi kan säga så här, sitter jag i situationen så kanske jag gormar och svär (om vi har IF) och tycker att vi kan väl få dela upp som vi vill.

Men samtidigt tror jag att IF kan vara bra på så många sätt. Det handlar inte bara om alla positiva effekter på arbetsmarknaden, på hur båda föräldrar får kontakt med barnet och allt det där.

Det handlar också om familjeplanering. Skall vi ha barn just nu, hur skall vi lösa det då så att båda får möjlighet att nyttja sin IF, om båda vill? Hur tar vi ställning till om den ena inte vill ta något alls? Vad innebär det för barnet, vad innebär det för oss? Vad innebär det för din och min karriär om du resp jag är hemma det halvåret?

En massa viktiga beslut som jag tror att man i princip bortser ifrån idag.

Och ja, jag har missat en aspekt. Vilket ju är att alla graviditeter är inte alltid planerade. Jag anser att det skall finnas möjlighet för fadern att frånsäga sig faderskapet, om denne vid tillfället bar skydd. Jag anser att hela IF då tillfaller vårdnadshavaren. Dvs IF skall tillfalla de personer som är vårdnadshavare. Detta innebär även fler än två personer. Vi går mot nya familjebildningar (som alltid har funnits men som idag blir tydligare och tydligare). Två fäder och en mor. Två mödrar och en far. Två mödrar och två fäder. IF skall delas på de som är föräldrar. Var och en tar beslut om sin egen del, i det individuella föräldraskapet.

För vet ni vad... i siffrorna har vi redan IF. I siffrorna kring föräldraskap finns redan bara en förälder. En person tar ut i princip all ledighet, en tar ut sjukdagarna, en går ned till 75 %, en tar den karriärsmässiga smällen och missar inkomsten, möjligheterna, pensionen - det har livslånga biverkningar!! Tänk på det, ni som vill ta ut 100% på era tre barn! Kommer er partner finnas där och hjälpa till med försörjningen de sista 20 åren? med dagens skilsmässostatistisk är det minst sagt naivt att tro det, även om livslång kärlek är en vacker tanke.

Jag menar att föräldraskapsdebatten behöver sig en bra dos verklighet. Alla kvinnor drabbas idag av dagens system. Alla. Och vi drabbas livet igenom.

Först tar kvinnor lån i fem år för vi har ju fått höra att utbildning skall vi ha, självständiga skall vi vara, karriär skall vi ha, och betygen för det har vi, det har genussystemets lilla duktiga flicka sett till. På arbetsmarknaden lyder mannens lagar, där klättrar män förbi oss, kvinnorna slår huvudet i glastaket. Arbetsgivarna ser att vi är i fertil ålder och helt logiskt vågar de inte satsa på oss - vi kanske blir gravida. Rotlöshet. Och så kommer de, barnen. Perfekt. Familjelycka och en identitet och något vi är BÄST på, något vi inte vill släppa ifrån oss. Hemma i tre omgångar och sedan 15 år av sjukfrånvaro, gå tidigare från jobbet, ungarna ringer, markservice, skilsmässa aj fan. Tillbaka på arbetsmarknaden. Samma sugiga lön vi hade när vi tog examen på det jobb vi var överkvalificerade till. Inga ansvarsposter, ingen befordran. Vi är för gamla. Pension. De snålören vi tragglat ihop under våra 20 yrkesverksamma år. Fd karln har ny fru och familj sedan länge, nu högt på karriärstegen. Hans föräldraskap märks inte, för män blir inte föräldrar.

Så ser det ut. Det är bara att tugga i sig den verkligen. Dagens delade föräldraförsäkring reproducerar detta system om och om igen. Klart de flesta föräldrar vill dela. Det är fan enda chansen med dagens system.

Jag är övertygad om att ett byta kommer innebära oerhörda fördelar. Jag är dock medveten om att en del familjer kan komma i kläm. Eller snarare; en del familjer som prioriterar att barnet skall vara hemma så länge som möjligt kommer komma i kläm. Så tillvida de inte bortprioriterar något annat.. Men så är väl livet, inte sant?

Hela tiden dessa val, vad blir bäst för mig, för oss?

En del av dessa val tas utan att varken män eller kvinnor får vara med. Kvinna - moder. Män - försörjare. Hur många har på riktigt valt detta?

IF ger alla chansen, var individ, att ta detta val. Helst i samråd med sin partner så att man är överens. Är ni inte överens - SKAFFA INTE BARN MED VARANDRA.

#45  Första frågan , återkommer sen Vilo
2005-04-20 17:36:35

Hej Alvunger, kul med ditt långa inlägg. Hinner inte ställa alla mina frågor nu men kan inte låta bli denna om att kunna avsäga sig faderskap om man burit skydd.
Va!!!??? Hur ska det kunna funka i praktiken?
Vet du inte att kondomer kan gå sönder? Nu blir väl detta ett litet stickspår men måste ändå be dig förklara.

#46   Peggy
2005-04-20 21:36:50

Finns det ingen här som det har slumpat sig så för att ni bara MÅSTE låta pappan ta ut mer än mamman? Det verkar liksom alltid slumpa sig tvärtom...

#47  Det är ingen slump! Vilo
2005-04-20 22:20:18

Det är självbevarelsedrift!
Det MÅSTE ju liksom funka för mamman eftersom hon bär och föder barnet och sedan eventuellt (oftast) ammar det.
Jag tror att detta gör att man vid en nyupptäckt graviditet först och främst ser till att MAMMAN har en SGI (sjukpennignsgrundande inkomst)

Ett sätt att lösa det hela, som jag skulle gilla mycket mer än If, är att se tíll att ALLA, oavsett vad man gjort före graviditeten, har tillgång till en föräldraförsäkring som det går att leva på. Det skulle göra att man kom runt åtminstone vissa problem.
Lite som några varit inne på; att man höjer golvet, men FRAMFÖRALLT slopar kraven på att ha jobbat ett visst antal dagar i sträck före nedkomsten.
Säg att du är 18 år och går sista ring och blir gravid och väljer att fullfölja. Du kommer ju att jobba och betala skatt SEN, varför måsta man göra det INNAN?

Nu kom jag lite från ämnet, ursäkta.

Jo. Jag känner till flera par där pappan tagit ut stora delar och förhållandevis tidiga delar ( i dessa fall enstaka dagar) av "ledigheten" pga mammans jobb.
Känner nog ingen där pappan tagit ALLA dagarna själv och jag upprepar att jag tror att det beror rätt mycket på att alla jag känner valt att amma "fritt" dvs bebisen får äta precis när den vill= ofta en gång i timmen.
Vad ska man göra åt det? Säga till bebisen på skarpen? Befalla sin kropp att sluta läcka mjölk vid minsta bebisgny?:-)

Jag önskarönskarönskar att det gick att erkänna vissa fundmentala skillnader runt reproduktionen och på något sätt respektera dem, utan att för den skull hamna i jolmigt särartsflum för dit vill jag INTE.
Det handlar om en så himla kort tid i livet.

De kvinnoliv som Alvunger beskriver tex, tycker jag verkar handla om kvinnor/par som fastnar i de roller som skillnaderna ger upphov till. (vilket säkert är jättevanligt)

Det finns ingen anledning att fortsätta låta pappan vara huvudförsörjare efter ett års ålder. (barnets ålder alltså)
Det finns ingen som helst anledning till att pappor skulle ta ut VAB
(vård av sjukt barn) i mindre utsträckning än mammor. Där undrar jag lite vad förespråkare för if säger. För jag uppfattar det som ett nästan större problem för kvinnor på arbetsmarknaden. Barnens sjukdomsperioder sträcker sig över måånga år.
Tja, nu blev det lite alla möjliga svar. Hoppas ni hänger med.

#48   Kerstin
2005-04-21 10:08:28

Jag håller med Vilo om att graviditet och mammaledighet inte ses som ett lika stort problem som "småbarnsmamman som VAB:ar hela dagarna". Barn som är sjuka måste ju ha en förälder hemma hos sig. Och det måste de ha när de är 5 år gamla, när de är 8 år gamla, när de är 10 år gamla också.

Och att pappor inte VAB:ar i lika stor utsträckning som mammor, det finns det ju verkligen ingen rimlig anledning till.

#49   Nils
2005-04-21 15:16:24

"Och att pappor inte VAB:ar i lika stor utsträckning som mammor, det finns det ju verkligen ingen rimlig anledning till."

En anledning jag kan komma att tänka på är alla de lägen där inte gemensam vårdnad med lika mycket umgänge existerar.
De pappor som träffar sina barn på tex helger lär nog inte så ofta bli den som VAB:ar mitt i veckorna på den adress där barnen bor just då. Även om gemensam vårdnad är rätt vanlig, så betyder det inte att det är lika umgänge. Det påverkar självklart vem som kommer VAB:a för att inte tala om de lägen där endast modern har allt umgänge.

(hur mycket det påverkar rent statistikst sett har jag dock ingen aning om).

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?