feminetik.se feminetik.se

Just nu 23 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Teliapappan


Gå till senaste inlägget



#1  Teliapappan Pigge
2005-03-04 08:09:29

Jag gillar historier. Särskilt sådana där jag själv får fylla i personernas bakgrunder. Telias reklamserie om den töntige pappan och den snutiga dottern har följ mig en tid och nu undrar jag hur ni tänker om filmen där han har klätt sig fin och ska gå på restaurang med sina barn. Pojken vill bara spela datorspel och flickan vill prata i telefon hela kvällen (för det är ju gratis när man har bredband). I slutscenen sitter pappan ensam och uppklädd på restaurangen.
Hur reagerar ni? Har det söndervittarande patriarkatet blivit kommersiellt gångbart? Trenden från Al Bundy och Allan Svensson rullar vidare. Och vi ler på ett inåtvänt sätt?
Skulle det varit lika kul med en kvinna i huvudrollen?

#2  Jag tycker inte det är kul Sigrun
2005-03-04 09:43:49

Jag tycker det är en tragisk reklam.

#3  Tragisk? Pigge
2005-03-04 09:59:21

Det är ett spänannde ord. I den klassiska litteraturen används det ofta i ungefärlig betydelse "ödesbestämt, oundvikligt" och i de grekiska tragedierna kunde publiken ana att Oidipus skulle straffas för sitt tilltag.

Idag används ordet tragisk ofta i betydelsen "sorglig, olycklig" och kan handla om en bortsprungen katt eller en vissnad blomma.

Om vi använder oss den första betydelsen blir Teliareklamen tragisk i betydelsen att pappans position är förutbestämd av en samhällsutveckling där han inte längre kan kommunicera med sina barn. Inte utöva en patriarkal makt där de genomför de familjära riterna.

Frågan är då om vi ska sympatisera och lida med honom, eller om vi kan flina och tycka att det är lika gott åt honom som inte fattar att den tiden är över då föräldrar kunde tvinga sina barn att gå på restaurang.

#4  Jag tycker... Rovfrukt
2005-03-04 10:13:22

...att reklamen legitimerar den osnutna skitungen över fem år. En obehaglig typ som åtnjuter alldeles för stor respekt i dagens samhälle. Den ensamma pappan skulle egentligen lika gärna kunnat vara en mamma (men då hade det inte varit ok att skämta om det förstås) står för en massa saker som inte alls är roliga.

Förvisso skulle det kanske varit värre om det var barnen som satt och väntade, medans pappan förlustade sig med bredbandet, men nånstans tycker jag att folk i allmänhet glömmer att föräldrar också är människor. Att föräldrar är sårbara och behöver kärlek från sina barn för att må bra, på ett sätt som inte alls är så olikt barnens behov.

#5  Pigge Sigrun
2005-03-04 12:46:41

Jag *tycker* inte att det är något lustigt med att utmåla föräldrar som på olika vis vill ägna sig åt aktiviteter med sina barn utmålas som *töntar*.

Jag flinar inte. Jag tycker reklamen, + hela medföljande kontexten - är just tragisk.

#6   Caltha
2005-03-04 13:20:13

Jag har inte sett den själv, men jag hörde min syster skrika om hur himla tragisk den var när hon såg den, och jag tror jag skulle reagera likadant. Ensamma, sorgliga, misslyckade gubbar går mig verkligen till hjärteroten. Det var likadant med någon tidigare reklam som gick ut på att lura en tragisk gubbe att han var mycket bättre på golf än vad han var och han fattade ingenting och alla fnissade bakom ryggen, typ... Det verkar vara ett rätt vanligt reklamfilmsgrepp som ska ses som harmlöst skojigt, men jag tar verkligen illa vid mig... Nu kan man ju fundera på vad detta säger om könsmaktsordningen... Är jag indoktrinerad att känna medlidande med män i högre utsträckning än kvinnor? Bygger denna typ av "skojig" reklamfilm på könsmaktordningen, dvs att en man är i ett visst överläge och därför kan hånas/förnedras/försättas i en sorglig situation utan att "någon större skada har skett", medan en reklamtant (eller svart reklamgubbe?) pga sitt underläge inte får hånas så omilt? Skulle det vara "värre" med sorgliga tanter i liknande situationer? För mig tror jag inte det, jag tror att jag liksom "vet" att kvinnor är starka, de blir aldrig lika heltigenom misslyckade, förnedrade och tragiska figurer... Jag tror inte alls en ensam/ledsen/lurad tant skulle hugga på samma vis i mina hjärterötter, men det är svårt att säga eftersom såna reklamer inte görs eftersom det inte är pk. Men varför reagerar jag så? Är det för att mannen är "den andre" som man kan känna medlidande med på samma sätt som tex ett barn eller en annan ras medan man alltid vet att "vi" klarar oss alltid, "vi" är starka, "vi" överlever? Funkar det precis tvärtom på de manliga reklammakarna, dvs de sätter någon av sitt eget kön i den situationen för det tycker inte de är så farligt, det är bara skojigt, medan de skulle bli hjärtekrossade av en stackars tant såsom jag blir av en stackars gubbe?

#7   Nettan
2005-03-04 13:25:26

Jag som är uppvuxen med en ensamstående pappa och en lillasyster blir alldeles gråtfärdig när jag ser denna reklam. Jag fullkomligt svämmar över av skuldkänslor för alla de ggr jag har behandlat pappa som mindre vetande, som världens tönt, en sån som man liksom inte vill hänga med. (Nu har jag förvisso gjort bot för det en del när jag blev äldre eftersom farsan och jag ofta festar tillsammans, både med hans vänner och med mina, och dessutom ibland går på dansställen tillsammans. En gång blev vi t.o.m. raggade på av tre thailändska prostituerade som ville ha oss båda som kunder då de trodde att vi var ett par, hyggligt osmakligt faktiskt...) Jag blir så himla arg på den där mannens barn! Okänsliga snorungar! Hur han sitter där och petar med bångstyriga kinapinnar...

Nej, jag klarar inte av att ens analysera denna reklam. Ser bara pappas ledsna min framför mig när syrran och jag drar ut på varsit håll för kvällen och lämnar en totalt förvirrad pappa med chips- och godispåsarna i hallen... Blä...

#8   Maj
2005-03-04 16:32:48

Jag har inte sett reklamen, men detta är väl en allmän trend. skälet till att man skojar om män på detta är är ju naturligtvis att de är i överläge i samhället. Inte mycket humor riktar in sig på svaga grupper. Att sparka nerifrån är oerhört mycket vanligare.

#9  Maj Rovfrukt
2005-03-04 16:50:34

Jag är inte emot att man sparkar mot grupper, som är relativt omgivningen väletablerade och/eller i någon form av överläge. Däremot tycker jag inte att det nödvändigtvis är "ok" att sparka mot individer (oavsett om de är verkliga eller konstruerade) ur dessa grupper.

Mannen i filmen är förvisso man, men så som han gestaltas är inte den grupptillhörighetens hans primära, och det är inte mot den som det sparkas. Hans primära grupptillhörighet är ensamma pappor som gör så gott de kan, och det är följdaktligen mot den gruppen som sparken utdelas.

( Det är självklart helt upp till Telia att utforma sin reklam hur de vill, och fritt fram för TV-bolagen att sända vad de vill, så länge materialet rör sig inom lagens råmärken. Och det här är knappast något som det på något sätt är motiverat att förbjuda, om nu någon till äventyrs skulle tolka mig så)

#10  Maj Caltha
2005-03-04 16:53:07

Javisst, men nästa fråga är: varför tycker jag att det är hemskare att sparka på män än kvinnor? Har det med mitt kön att göra? Är det lättare och mindre allvarligt att skämta om "sina egna" (manliga reklammakare om män)? Har jag som kvinna uppfostrats till att känna för och omhänderta och trösta män? Anser jag undermedvetet att det egentligen är kvinnor som är överlägsna och att det är män som ligger ner och därför inte tål att sparkas på?

#11  Postmodernt PS =) Rovfrukt
2005-03-04 16:54:52

Nu formulerar jag mig som om jag ägde rätten att definiera den sanna tolkningen av filmen, och som om jag var i en position att fördöma dess skapare eller de som uppskattar den typen av humor. Det tycker jag inte att jag är, det finns en massa möjliga infallsvinklar och tolkningar, det här är bara en av dem. Hoppas att ni förstår hur jag menar..

#12   Maj
2005-03-04 17:00:14

Jag har inte sagt att det är rätt.

Detta är fråga om en könsrollskonservativ reklam, precis som de som framställer kvinnor som fotomodellssnygga hemmafruar vars största lycka är att tvätten luktar äpple.

Jag hatar reklam öht.

#13   Caltha
2005-03-04 17:04:41

Min syster har förresten en teori om varför det (i våra ögon) är så sorgligt med sorgliga gubbar, och det är att sorgliga tanter klarar sig alltid, de klarar sig själva. (Äldre) män är så hjälplösa och hopplösa, dvs mansrollen gör dem inkompetenta att klara sig själva, sitt eget vardagsliv, sköta ett hushåll och sköta sociala relationer, de står där fumliga med sina hundögon etc när maktkostymen skalats av, beroende av kvinnors stöd, beundran och, ja varför inte - "kärlekskraft" - på ett sätt som kvinnor inte är av män. Det här säger ju iofs emot en hel del feministiska teorier om kvinnor som mer beroende av den manliga blickan och manlig uppskattning, mindre värda i sig själva, men det går ihop med andra feministiska teorier om mannen som parasitisk (dvs teorier i stil med Jonasdottirs). Ja det var bara en tanke... Men man måste ju ändå säga att tidiga yrkesarbetande kvinnor hade det klara försprånget att kunna sköta sitt eget hushåll och klara sig själva medan ungkarlar var absolut beroende av kvinnlig hushållshjälp... Och nu när hushållshjälp inte är standard längre står de ensamma äldre männen där... (För att inte tala om de yngre, manliga studenter som får matlådor av mamma och åker hem till henne och tvättar....)

#14   Ylva
2005-03-04 17:33:16

Fan, jag börjar nästan grina bara jag läser tråden. Jag har också ett ömt hjärta för ensamma gubbar. Precis som Nettan växte jag upp med en ensamstående far och det hugger verkligen i bröstet när jag tänker på allt han har fått utstå själv. Är det något jag _verkligen_ inte fixar på film och TV är det elakhet mot gamla och djur. Då bölar jag som en fontän.

#15  #1 Ell
2005-03-04 18:31:56

Jag blir nedstämd och tycker synd om honom. Mina föräldrar är ju fortfarande ihop men jag har ju sätt honom ynklig ett par gånger och de blir man ju lixom påminnd om när man ser det där. jag undrar, beter sig folk så där mot sina föräldrar? Jag skulle aldrig göra så mot nån av dom! Visst att man tjafsar ibland och säger hårda ord men att bryta nåt man bestämt och låta nån äta ensam är ju taskigt som fan. Nä jag blir arg faktiskt! Vad vill Telia med den? Känns som en antireklam....fast den kommer man ju ihåg....ja jag vet inte

#16   Fredrik
2005-03-04 18:42:15

Jag får säga som så många andra här att jag bara blir jävligt deprimerad när jag ser reklamen, jag tycker så innerligt synd om honom. Men jag får säga att jag hade tyckt lika synd om en ensamstående mamma i samma situation, skulle inte ni andra det?

Jag har dock svårt att se några reklammakare göra samma reklam med en ensamstående mamma istället för en pappa. Varför vet jag inte. Kanske beror på att det är mer accepterat att öppet sparka uppåt än nedåt?

#17  Fredrik Sigrun
2005-03-04 19:21:32

Jag vet inte om jag tycker mannen är *uppåt*

#18  Sigrun Fredrik
2005-03-04 19:39:56

Mannen som grupp ses väl oftast som mer privilegierad än kvinnor i vårt samhälle?
Även om individen i filmen inte ser ut att vara privilegierad så tillhör han en överlag privilegierad grupp, vita svenska män, vilket jag anser gör honom rätt *uppåt*.

#19   Karra
2005-03-04 20:25:31

Jag känner som Nettan m fl när jag ser reklamen. Mitt hjärta vill brista när jag ser mannen sitta ensam på restaurangen. Och jag vill bara ringa min pappa och säga förlåt för alla gånger jag varit dum, jag älskar dig!

#20  #19 Ell
2005-03-04 22:05:18

ja typ så ja :))

#21   Tiriq
2005-03-05 00:21:14

Jag håller med er allihop, jag vill bara göra ett tillägg. Jag gillar inte hur tonåringar porträtteras i media: vi är själviska, okunniga och rätt onyanserade. Det är inte en stereotyp jag är särskilt förtjust i, för min ålder gör att jag blir placerad i den hela tiden, och till skillnad från de flesta andra stereotyper jag kan komma på just nu (det är sent, så jag kanske bortser från nåt?) har den inte en enda god egenskap.

#22  Tiriq Sigrun
2005-03-05 09:44:27

Sant, även tonåringarna porträtteras på ett trist vis.

#23  Synd om mannen? Pigge
2005-03-05 12:23:33

När Susan Faludi gav ut "Ställd" tror jag att det var många inom kvinnorörelsen som tyckte att hon förvirrade begreppen. Särskilt porträtten inifrån den kristna militanta högermansrörelsen var svårsmälta. Bilden av ömkliga arbetslösa övergivna män som försökte sluta sig samman och ge sina liv lite innehåll genom att gå på möten och hata abortförespråkare var provocerande på många plan.

Samtidigt så är dessa mäns öden just tragiska på många plan. Någonting har förändrats och de har inte lyckats anpassa sig. På ett ödesbundet sätt springer de mot avgrunden.

Teliapappan har också tappat greppet. Vad händer inom honom? Kommer han att försöka ta tillbaka makten? (Fortsättning följer...)

#24  Jag tror... Rovfrukt
2005-03-05 12:38:29

... att makt är en väldigt liten del i hans ekvation, även på ett undermedvetet eller diskursitivt plan.

Jag har inte läst Faludi, och vill inte angripa henne, i ditt exempel verkar analysen väldigt rimlig. Men rent allmänt tycker jag att kärlek ges för lite utrymme och vikt i de sociala vetenskaperna.

#25   pixie
2005-03-05 12:44:51

Jag kommer i alla fall aldrig tycka synd om abortförespråkande männen som gör det för att inte vara ensamma. Det finns så många alternativ, börja behandla kvinnor på ett coolare och schysstare sätt och se att du genast skulle ha några flera koola brudar att hänga med och slippa vara så desperat att du söker dig till anti-abortrörelsen.

Det är synd om så jävla många människor som inte söker sig till sjuka rörelser bara för det, det finns inget tycka synd om över för dessa, bara för att man haft det jobbigt själv måste man inte göra puckade grejer eller stödja vad som helst, så enkelt är det.

#26  tycka synd? Pigge
2005-03-05 13:11:49

Nej man ska inte slösa med sin medkänsla och antagligen är det en himmelsvid skillnad mellan de två exemplen jag tar upp.

Kanske har reklambyrån rätt och att våra skratt blir då en sorts rening då denna olycka (att inte kunna kontrollera sin familj) drabbar någon annan och min upplevelse är "jag har det i alla fall bättre". Humor som aggression och skadeglädje är ju en gammal teori och det är svårt att befria sig från den dimensionen.

Själv tycker jag att det roligaste som finns är Basil i Fawlty Towers. Hans försök att få det att se ut som om han har kontroll trycker på alla mina humorknappar. Samtidigt är han ett ömkligt kräk som är beredd att sparka neråt och slicka uppåt i alla lägen. Kanske finns det en gnutta medkänsla i skrattet ändå?

#27  citat Rovfrukt
2005-03-05 17:17:44

Var det inte Henrik Schyffert som sa att man inte kan göra satir, på något man inte tyckte om, för då skulle det bara bli gallspyor, som Galenskaparnas Monopol t.ex.

Det kan nog i viss utsträckning stämma även på den mottagande sidan av skämtet.

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?