feminetik.se feminetik.se

Just nu 23 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Kan man vara äkta feminist?


Gå till senaste inlägget



#1  Kan man vara äkta feminist? Merlin
2005-03-03 08:52:14

Män kallar sig i allt större utsträckning feminister. Göran Persson är ett typexempel. Han sitter som tuppen i en hönsgård och skrockar om att han är feminist. Så har han ju utsett lydiga slavinnor till ministrar. Margot Wallström försöker han däremot att manövrera ut eftersom han upplever henne som hot mot eller utmaning av hans egen makt.
Själv tycker jag att det är jätteballt att kalla sig feminist, men jag tvivlar tom på min egen äkthet. Jag har ju surfat genom livet på en helt annan bana och med andra förutsättningar än om jag hade varit kvinna. Även om jag som man tar avstånd från kvinnoförtrycket och vill motarbeta de samhällsstrukturer som befäster det, så kommer jag aldrig att kunna göra det annat än som åskådare.
Med den prägling jag har som man, ringlar det säkert omkring manschauvinistiska maskar i mina hjärnlober utan att jag blivit medveten om dem. Nu är jag visserligen tacksam för att jag får hänga här och skaffa mig ett bättre ”virusskydd”, men någon äkta feminist kan jag nog aldrig bli. Jag får nöja mig med att vara en supporter som hejar på er tjejer från läktaren.

#2   jonb
2005-03-03 09:53:29

Lite mer än åskådare kan vi väl vara. Vi kan ju vara förebilder för våra barn, obekväma ifrågasättare på våra jobb, allmänt vara lite motvalls. Tvivlet på äktheten känner jag igen. Jag kallar mej ju gubbslemsfeminist, en version av feminism som nog de mer renläriga skulle sortera under etiketten "kryphålsfeminist". Sin könsrollsprägling kommer man ju aldrig ifrån, men jag tror man drar åtminstone nåt strå till den här stacken bara genom att vara medveten om den.

#3  ¿ JoeHill
2005-03-03 09:56:43

Varför skulle det fysiska könet sätta begränsningen för vad man kan vara eller inte vara?

Det är ju en sak som feminismen vill bekämpa.

#4   jonb
2005-03-03 10:04:21

De flesta av oss fysiska män har ju även ett manligt genus, med de livserfarenheter det ger. Det är väl snararer detta som påverkar det feministiska perspektivet.

#5   elinlite
2005-03-03 10:06:59

Det är nog upp till dig själv om du vill vara äkta feminist, jag tror inte alls att du måste -per automatik av ditt kön- bli åskådare. För mig är feminismen en eftersträvan att komma i från att döma ut folk pga deras biologiska förutsättningar.

I bland kanske manliga feminister måste vara extra lyhörda eftersom debatten kan komma att handla om situationer de inte känner igen sig i.
Visst finns det män som kallar sig feminister och ideligen ifrågasätter de kollektiva upplevelser som kvinnor diskuterar eller anser vara problem, alternativt förminskar dem. Men jag tycker inte för den skull att män inte skulle kunna bli aktiva fullblodfeminster.

#6  Aktiv fullblodfeminst... Merlin
2005-03-03 11:17:47

...klingar ljuvligt i mina nostalgiska feministöron, men ack så utopiskt för en gammal trött ardennerhingst. Vad jag menar är framför allt att vi män kan ha helt fel bevekelsegrunder för vårt feministiska engagemang. Skuldkänslor kan vara pådrivande, men vanligast är nog det gamla vanliga sökandet efter uppskattning och bekräftelse. Som hetrosexuell man är det kanske spännande att med inställsam min tassa in på kvinnomark för att utforska det motsatta könet. Är inte vissa manliga medlemmar på feminetik.se i första hand partnersökare?

#7  #6 Kerstin
2005-03-03 11:21:32

Va? Potentiella partnersökare? Är du själv i första hand partnersökare som manlig medlem?

Jag måste säga att jag håller med JoeHill till punkt och pricka i #3.

#8  #6 Kerstin
2005-03-03 11:23:47

Och om du har tassat in här på "kvinnomarker" med inställsam min så tycker jag gott att du kan tassa ut igen. Faktiskt.

Könsrollerna begränsar oss alla. Kvinnor som män. Och både kvinnor och män hjälps åt att upprätthålla dessa könsroller. Varför skulle då inte män kunna engagera sig i att upplösa dem???

#9  Merlin LillAnders
2005-03-03 11:24:15

Jag tror du har missuppfattat den här sajten helt. Den du har hört talas om är denna : http://spraydate.spray.se/spraydate/

:)

#10  #7 #8 och #9 Hanna_B
2005-03-03 12:38:25

Skjuter ni inte på budbäraren nu?

#11  #10 Kerstin
2005-03-03 12:46:01

Jo, det är möjligt att jag överreagerar. Därför ser jag fram emot Merlins svar. Men jag tycker inte att dessa citat, från hans inlägg #1 känns så vidare kul:

"Själv tycker jag att det är jätteballt att kalla sig feminist, men jag tvivlar tom på min egen äkthet."

"Nu är jag visserligen tacksam för att jag får hänga här och skaffa mig ett bättre ”virusskydd”, men någon äkta feminist kan jag nog aldrig bli."

#12   jonb
2005-03-03 13:59:06

Nåja, lite ärligt känt tvivel tycker jag nog är bra, åtminstone om det startar processer som leder till ökad självinsikt.

#13  Hanna_B LillAnders
2005-03-03 15:25:14

Budbäraren? Det var väl inte så att nån annans tankar framfördes?

#14  Äkta eller inte? Nettan
2005-03-03 15:41:38

Jag vet inte vad som skulle kunna klassas som en äkta feminist. Jag tycker det låter lite som att vi alla har en bild, en mall om man så vill, av hur en äkta feminist är. Lite på samma sätt som vi hela tiden förhåller oss till hur en riktig Kvinna eller en riktigt Man är. Vill vi verkligen lägga till ytterligare en måttstock för hur vi borde vara?

Jag är kvinna och jag tvivlar ständigt på mig själv som feminist och mina motiv till att kalla mig så. Det betyder inte att jag inte är feminist, utan att jag hela tiden befinner mig i en process där jag omvärderar mina tankar, idéer och teorier. Ibland känner jag att jag får mindervärdeskomplex för att jag inte är lika mycket feminist som de stora offentliga feministerna. Och ibland känner jag att jag är alldeles för rabiat för att kunna platsa bland alla vettiga feminister som finns.

Ovanpå detta ifrågasätter jag ständigt varför jag blev feminist. Jag är ju trots allt både vit och inte särskilt utfattig så jag har en hel del privilegier i jämförelse med andra kvinnor. Är jag egoistisk som fokuserar på sverige där vi trots allt har det relativt jämställt i jämförelse med andra länder? Är min feminism helt enkelt självisk? Eller bör man börja med att städa framför sin egen trappa först?

Jag tycker att det är sunt att ifrågasätta sin feminism och sina motiv till att kalla sig det. Kanske är det ännu viktigare om man är man? Så länge man är ärligt mot sig själv vad gäller de svar man kommer fram till så ser jag bara den sortens självransakan som positiv. Däremot tror jag inte att man som man bara behöver bli en åskådare. En person kan inte föra hela kampen, men varje person kan göra något.

#15   pixie
2005-03-03 15:45:19

Ja tycker män kan vara äkta feminister, ville bara ha det sagt. :)

#16  #11 m fl Merlin
2005-03-03 16:11:16

Feminism är för mig ett sätt att försöka förstå verkligheten. Jag är förvisso introspektiv när jag här som en buktalare försöker locka fram vissa underströmmar med min Merlin-docka på handen. Partnersökande slutade jag dock tack och lov med för över ett kvarts sekel sedan. Vi firar silverbröllop här i sommar Gunilla och jag. Men när jag nu blickar tillbaka på min mera hormonbestyckade era så ser jag gråzoner där mina handlingar kan ha styrts av grumliga motiv. Kanske det var annorlunda förr men att som man tillvita sig epitetet feminist gav lättfångade fördelar på 70-80 talen. Min fd svägerska stickade t ex en ylletröja till mig för att jag citerat Radio Ellen vid en familjemiddag. Med lite illfundighet kunde sådan hjärtevarm goodwill ha utnyttjats som en maktförstärkare. Jag gjorde det aldrig medvetet men när jag ser det så här i backspegeln så blir jag betänksam.

#17  LillAnders Hanna_B
2005-03-03 16:21:19

Att ifrågasätta sina egna motivationer för att göra något, det ser jag som synnerligen sunt och klokt. Visst, han skrev "vi" och inkluderade inte sig själv från sitt resonemang. Några av er här låter som om Merlin enbart beskrivit sig själv, inte något som sträcker sig utanför honom själv och även kan omfatta andra. Det tyckte jag var en smula orättvist.

Jag tycker också att det vore intressant att få flera kommentarer från honom.

#18   Hanna_B
2005-03-03 16:22:04

Ah, han hann posta ovan. Sorry...

#19  Confession time... Pigge
2005-03-03 17:06:06

Merlin öppnar dörren för bekännelser - OK - min tur!
Det finns delar av den traditionella mansrollen som jag gillar. Förhoppningsvis är jag inte sämre feminist för det?

#20  Pigge Nettan
2005-03-03 17:41:30

Det är ganska självklart att det finns delar av de båda könsrollerna som man gillar och som t.o.m. kan ses som näst intill ojektivt positiva. Jag gillar vissa grejer med den kvinnliga könsrollen också. Vad jag däremot inte gillar är att dessa egenskaper ska vara könsbundna. Jag är långt ifrån perfekt men om jag vore perfekt så skulle jag bestå av en sammansättning av de positiva egenskaperna ur båda könsrollerna. Det är vad jag definierar som perfekt.

Jag tror att det är få personer som menar att det som ingår i mansrollen är enbart negativt. Det är ju inte det som är problemet. Problemet är inte egenskaperna utan att de definieras som könade. Så jag tror inte att det gör dig till en sämre feminist för att du gillar vissa delar av mansrollen. I så fall är även jag en ganska kass feminist.

#21  # 19 pixie
2005-03-03 17:44:17

DEt finns delar av det jag uppfattar som den traditionella mansrollen som jag gillar också, så länge jag har lika stor möjlighet att leva ut dessa som kvinna och det inte blir könsbundna egenskaper måste inte varje traditionell del i mansrollen vara fel, som jag ser det.

#22   pixie
2005-03-03 17:44:41

nu såg jag att Nettan skrivit typ samma sak :)

#23  #2 m fl Merlin
2005-03-04 08:15:22

Med åskådare menar jag att vi män kan se och bli medvetna om kvinnoförtrycket, men det är inte egenupplevt. Visst kan vi göra mycket både för att förändra oss själva och förändra attityder och samhällsstrukturer, men jag tror på en "back stage" uppbackning. Blir det inte lätt fel om vi män hoppar upp på arenan för att lyfta av "oket"? Kanske finns det paralleller i detta att individer ur de härskande klasserna engagerade sig för proletariatets befrielse.

#24  #3 #4 Merlin
2005-03-04 08:20:17

Helt rätt JonB! Vårt maniga genus är det som spökar. Tackar för insikten.

#25  #5 #14 Merlin
2005-03-04 08:41:17

Visst vill jag vara äkta feminist Elinite, men kan jag det utan att mina övriga roller i livet inverkar menligt? Kanske bottnar mina tvivel som du säger Nettan en överflödig och destruktiv mindervärdeskänsla, men som du nämner kan det i synnerhet för män vara viktigt att ifrågasätta sin feminism och sina motiv till att kalla sig feminist.

#26  #7-13 #17 #18 Merlin
2005-03-04 09:01:54

Friskt reagerat på mina skumma formueringar Kerstin, men fortsätt att hålla korpgluggarna öppna när äkta skummisar dyker upp med mera raffinerade illfundigheter. Du har genomskådat mig på ett djupare plan Hanna_B. När det gäller LillAnders så undrar jag om du verkligen fightas med mig eller med något inom dig själv.

#27  #15 #19-22 Merlin
2005-03-04 09:17:18

Hoppas du har rätt Pixie. Kanske är det en fråga om semantik. Jag är definitivt en feministsupporter och kanske det är vad en äkta feministman skall vara.

#28  Marlin BluePrince
2005-03-04 09:23:06

Jag tycker det är en bra fråga du tar upp, men kanske att du missar en dimension. Enligt min uppfattning så är en feminist inte nödvändigtvis en person blivit utsatt för en orättvisa, utan en person som kan se och vill bekämpa en orättvisa.

För att kunna se en orättvisa är det förstås till stor hjälp om man upplevt den, men om man väl har uppmärksammat den behöver man väl inte ha upplevt den för att kunna bekämpa den? Då gäller det snarare att hålla ögonen öppna så att man förstår orättvisan och kan bekämpa den bättre.

Jämför med rasism. Det kan vara svårt att se och förstå rasism om man inte har upplevt den själv, men det betyder väl inte att man måste ha varit utsatt för rasism för att kunna bekämpa den? Tvärtom blir väl bekämpningen så mycket effektivare om folk med olika typer av bakgrund och erfarenhet hjälper till?

#29  #19-22 Merlin
2005-03-04 09:33:22

(trigger_happieness_error) De delar av våra könsroller som vi har koll på är nog inte så farliga, men vi styrs ju dessvärre inte bara av det medvetna utan kanske i ännu större utsträckning av det undermedvetna.

#30  Hanna_B, Merlin LillAnders
2005-03-04 10:02:11

Hanna
"Att ifrågasätta sina egna motivationer för att göra något, det ser jag som synnerligen sunt och klokt. "

Absolut, jag håller med dig. Speciellt det som skrivs i #1. Men då tycker jag också man får tåla ett skämt, för så elakt menat var inte det jag skrev?


Merlin
Jag tror inte det är ovanligt att man så att säga skaffar sig åsikter av skäl som leder till egen vinning. Men jag tror inte det är könsbestämt. Det finns säkert män som kallar sig feminister för att deras flickvän är feminist, för att en potentiell flickvän är feminist liksom kvinnor som blir feminister för att de bästa vännen är feminist. Om detta är vad du kallar fel bevekelsegrunder för sitt engagemang, så tror jag det är vanligt. Att "starta" åsikter på det här sättet tycker jag inte är fel, även om det kan tyckas oädelt, men glider man sedan runt och skaffar sig fördelar på falska åsikter och värderingar är det förstås fel.

Jag tycker inte att det är något speciellt nytt med de här tankarna. Om en kille säger sig vara feminist blir han och hans motiv alltid ifrågasatta. Uttrycker en kille feministiska åsikter tror omgivningen att han är hårt hunsad hemifrån eller att han gör sitt bästa för att fjäska in sig hos damer. Jag upplever att både män och kvinnor är lika skeptiska. Och även feminister.

#31  Ja Kerstin
2005-03-04 10:55:52

Jag tycker ungefär som LillAnders i inlägg #30.

Det som triggade igång mig var nog att min man, som är glödande feminist, så många gånger har blivit misstänkliggjord på grund av sitt kön och jag vet hur jobbigt han tycker att det är/har varit. Hans manliga kamrater trodde att han var feminist för att få coola flickvänner och hans kvinnliga feministiska kurskamrater lyssnade inte till hans åsikter eftersom han var man. Sådant är tråkigt och onödigt.

Sen fick han ju en cool feministisk fru till slut iofs...

:)

#32   elinlite
2005-03-04 11:17:08

Å andra sidan tycker jag en man som väljer att bli feminist_enbart_för_att_få_tjejer verkar göra det oerhört svårt för sig.

#33  #31 Merlin
2005-03-04 11:30:07

#31 En glödhet feministisk fru tycker jag det verkar som han fick :)

#34  #32 Merlin
2005-03-04 11:40:45

Vissa män kanske inte nöjer sig med ett servilt mähä till partner utan vill ha en jämnlike. Men då kanske de redan är äkta feminister?

#35  #34 elinlite
2005-03-04 11:44:56

Det är ju liksom det. Om en kille bara vill ha sex så tycker jag att han väljer en ganska oframkomlig väg om han väljer att bli feminist bara för det.
Sen finns det kvinnor som - ve och fasa- också bara vill ha sex!!! Tänk om hon inte vill mer än det heller! Ajdå.

#36  #32#34#35 Merlin
2005-03-04 13:07:15

Nu tänkte jag liksom inte bara på sex. Mina funderingar gick mera såhär: En man som tänker att de flesta kvinnor är servila mähän, men jag vill ha mig en exklusiv feministkärring med ruter i, har väl uttryckt ett extremt kvinnoförakt som i lite trevligare ordalag skulle kunna maskeras till jämlikhetssträvan.

#37   elinlite
2005-03-04 13:08:50

? jag har tappat dig, förstår inte vad du menar?

#38   Merlin
2005-03-05 00:50:21

Oh! Jag som trodde att jag gjorde stora vilda skutt för att försöka vara illustrativ!

#39  #28 Merlin
2005-03-05 01:22:25

Du har rätt BluePrince, jag tar till mig och fundrar. Jag ser två riskfyllda scenarier: 1. Som vit man rusar jag genom en svart förstad i USA och ropar "We've got to stand up for black power!"

2. På kvinnodagen talar jag till en kvinnlig publik och försöker ta upp den gamla kampsången "Åååå, kvinnor vi måste höja våra röster för att höras". I båda fallen tror jag att jag hade gjort mig bättre bland kulisserna.

#40  # 39 pixie
2005-03-05 01:25:48

Om du har bondat med kvinnorna och de svarta först och visat att du ställer upp när det verkligen gäller skulle du gärna få sjunga med mig. :)

#41  #30-31 Merlin
2005-03-05 03:38:37

Det var inte min mening att vara taskig eller misstänkliggöra någon i största allmänhet. Jag är själv inne i en lärprocess och ni får gärna korrigera mig. Kanske är jag för upptagen med hårklyverier när jag försöker dissekera egna och andras bevekelsegrunder. Som nyvaknad gammelfeminist kanske jag är ”ute och cyklar” med fel kartbild i handen eftersom jag inte vet hur landet ligger nu 2005. Den feministiska debatten försvann för mig som solnedgången bortom horisonten någon gång i mitten på 1980-talet. Den drunknade då bl a i blöjbyten och vällingkok på löpande band. Jag har genom åren gått och invaggat mig själv i någon falsk förhoppning om att nu är det ganska OK. Genusperspektivet genomsyrar väl samhället, vi har JämO och en ”feministisk” statsminister etc etc. I januari i år fick jag tag i Mariann Anderssons bok ”Det grymma manssamhället” som hon skrev sommaren 1969 http://communicatio.webblogg.se/060205101328_… och efter att jag läst den fick jag en ryslig känsla av att vi bara skrapat lite på ytan när det gäller att avlägsna det förtryck som härskar genom våra påtvingade könsroller. Jag kastade mig ut på Internet för att försöka uppdatera mig och finna en form för nytt engagemang. Så hamnade jag här hos er på feminetik.se och jag hoppas att jag ska kunna förena det faktum att jag är en äkta man med min vilja att bli en äkta feminist.

#42  #40 Merlin
2005-03-05 03:45:10

Jag ser med spänning fram emot vår sångstund Pixie. :)

#43  Sent i debatten... kilgore_trout
2005-03-05 23:29:01

Jag håller i mångt och mycket med Nettan (#14).

Ifrågasätta sig själv och sina motiv bör man göra hela tiden. Däremot det externa ifrågasättandet blir lite banalt ibland, jag har verkligen bara råkat ut för varianter av "du låtsas bara vara feminist för att träffa tjejer". Fast man vänjer sig vid det ganska fort.

Däremot kan det vara svårt att känna sig delaktig (nej det är ingen "buhu-tyck-synd-om-mig"-klagan). Att "få vara med" som kille underlättas ofta att man är ganska framåt eller halkar in på tjejkompis/flickvänsbananskalet.

#44   deandra
2005-03-05 23:49:40

Nuförtiden verkar det räcka att en kille hjälper till med disken eller att en tjej tycker att han borde göra det, för att de ska kunna kalla sej feminister.

#45   deandra
2005-03-05 23:51:25

Det känns som om feminismen har blivit billigt allmängods för vem som helst som vill kamma hem lite poänger i feminismens namn.

#46  #44-45 kilgore_trout
2005-03-05 23:58:27

Att killar "hjälper till" med hushållsarbete tyder ju på att grundsynen inte är jämlik för fem öre...

Någon form av minimikrav för att kunna kalla sig feminist måste väl vara att man föröker ha ett feministiskt perspektiv hela tiden. Det räcker liksom inte att säga att man är feminist, det ska till lite insikt och handling också (ja, herr statsminister, det betyder att du får se till att få ändan ur vagnen om du ska få någon feministcred).

#47  också sen ergo
2005-03-07 01:15:38

Jag håller med JoeHill och Kerstin om att det just är åsikten att kön inte är relevant faktor som är kärnan i feminismen och på det sättet känner jag mig som en fullblodsfeminist. Men jag har samtidigt en känsla att jag inte kan spela samma roll i den feministiska rörelsen som en kvinna, utan mer får fungera som stödtrupp.

Det tydligaste exemplet på begränsingar jag stött på är när jag pratar med tjejkompisar som inte vill se sig som feminister. Det känns helt enkelt väldigt konstigt att försöka övertyga någon om att hon tillhör en förtryckt grupp trots hon själv uppenbarligen inte upplever sig som förtryckt. Jag kan ju inte hänvisa till egna upplevelser av förtrycket utan kan bara återberätta andrahandsuppgifter eller på ett mer teoretiskt plan försöka påvisa existensen av de patriarkala strukturerna.

#48  Angående tvivel... jonb
2005-03-07 09:46:09

...som den store Tage sa: "utan tvivel är man inte riktigt klok"

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?