feminetik.se feminetik.se

Just nu 28 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Systerskapet


Gå till senaste inlägget



#1  Systerskapet Hanna_B
2005-03-02 19:41:25

Vad är det? Finns det? Borde det finnas?

Ni som känner er mer hemtama med det begreppet än vad jag gör, får gärna reda ut vad ni menar med det.

#2  gärna för mig med Karra
2005-03-02 19:51:34

.

#3   Ell
2005-03-02 20:02:31

Det kanske är en myt om man väljer att se det så. Det finns ingen bestämd defination av vad systerskapet är men det handlar om att kvinnor ska stötta varandra, backa upp och säga ifrån för att nå makt och inflytande.

"En och en är kvinnor bara lätta byten för de manliga strukturerna. I värsta fall blir hon bara en stilig galionsfigur som åker ut fortare än kvickt när hon har erfarenhet och självförtroende nog att hävda sin existens."

"Självklart är det inte så att kvinnor är oförmögna att hålla sams men det behövs lite mer strategi för att det ska ske.
Strategin är enkel men ändå svår."

l Kvinnor måste stödja kvinnor.

l Kvinnor måste våga prata ihop sig med andra kvinnor.

l Kvinnor måste våga säga ifrån å andra kvinnors vägnar.

info från http://www.tidningenbroderskap.se/index.php?p…

#4   LillAnders
2005-03-02 20:05:16

Jag är kille men jag har alltid tolkat systerskap som när kvinnor som en mer eller mindre förtryckt/diskriminerad grupp ger varandra stöd och solidaritet i egenskap av att sitta i samma båt med liknande mål.

#5   Hanna_B
2005-03-02 20:34:07

Vem definierar då vilka kvinnor jag ska stödja?

#6   Ell
2005-03-02 20:38:59

det gör ju du själv

#7   deandra
2005-03-02 20:40:22

För mej är det självklart både att det finns och att det borde finnas.
Menar nu inget illa alls men jag blir lite lessen över att kvinnorörelsen har drabbats av en sån otrolig backlash på bara något halvt decennium, att frågan överhuvudtaget ställs o dessutom i ett feministiskt forum.
Menar som sagt inte detta personligt eller illa bara att det gör ont i hjärtat lite.
Nu med internet o allt trodde jag att feminismen skulle fira otroliga triumfer. Men vi kvinnor har motats tillbaka med hugg och slag och om vi inte sätter ner foten och det kvickt, förlorar vi snart allt vi vunnit!

#8   Ell
2005-03-02 20:42:56

så kan man ju känna, men som du ser så skrev jag "om man väljer att se det så"

#9   deandra
2005-03-02 20:45:14

systerskap för mej kan gälla dels ens väninnor o kvinnliga nätverk, dels på ett större plan globalt eller på en arbetsplats helt enkelt. Man stöttar varandra o håller ihop helt enkelt. Man har en känsla av att alla kvinnor i någon mån är ens systrar. Det betyder ju inte att man måste gilla alla såklart.

#10  #8 Ell deandra
2005-03-02 20:48:50

förstår inte? var det riktat till mej?

#11   Ell
2005-03-02 20:50:17

jag trodde att du skrev till mej :) så jag svarade

#12   deandra
2005-03-02 20:56:31

Jaha, nej jag menade hela frågeställningen om systerskap finns o om det borde finnas.

#13  Systerskap! Anna
2005-03-02 21:15:55

Systerskap ger styrka. Styrka att gå emot ideal och normer, styrka
att gå ifrån den man som slår. Styrka att säga nej när man inte vill, styrka att tro på sig själv, styrka att inte känna sig ensam, styrka att förverkliga sig själv. Så systerskap behövs och är jätteviktigt för kvinnors emancipation och organisering, och när det gäller våra gemensamma erfarenheter och berättelser är systerskap superviktigt.

Att inte känna sig ensam om sina känslor och erfarenheter av dagens manssamhälle ger styrka. Och den styrkan kan man bara känna i gemenskap med andra kvinnor.

Men samhället är också gjort så att vi klankar ner på varandra. Den ständigt pågående socialiseringsprocessen innebär rent konkret att vi t ex fördömer horan, hånler åt madonnan och blänger på modellen.

Men det gäller att vara stark och se bortom normer och ideal och stärka och uppmuntra varandra.

#14   Hanna_B
2005-03-02 21:19:58

Finns här någon som känner sig tveksam till systerskapet som begrepp? Hur och varför?

#15  Hanna_B Anna
2005-03-02 21:32:30

Vaddå tveksam till systerskapet som begrepp?
Hur kan man vara tveksam till ett begrepp?
Ett begrepp är ju en benämning, ett namn på något.

Liksom; Ja jag är tveksam till begreppet "Misshandel"

Eller vad menar du egentligen? Ska vi hitta på ett nytt
ord för systerskap eller vadå? Fattar nada..

#16  #14 Kerstin
2005-03-02 21:37:32

Jag är lite tveksam till systerskapet som begrepp. Dels för att jag inte gillar uppdelningen av människor efter kön, dels för att jag inte gillar att bli ihopbuntad med alla kvinnor bara för att jag själv är det.

Men i vissa situationer finns det behov av "samling". Om det t.ex. förekommer könsdiskriminering av kvinnor på en arbetsplats kan det vara nödvändigt att kvinnorna tillsammans söker stöd hos varandra för att orka ta tag i problemet. Jag vet dock inte om det kallas just systerskap. Om det förekommer rasism på en arbetsplats kan det vara bra att de som drabbas av rasismen söker stöd hos varandra. Men vad kallas det då?

Sedan tror jag att den verkliga förändringen av orättvisor kommer när _alla_ engagerar sig, inte bara en viss grupp.

#17  #14 Hanna_B
2005-03-02 21:41:39

Vad jag menar är att jag frågar efter olika infallsvinklar på begreppet. Själv känner jag mig en smula kluven, minst sagt.

#18  Begrepp Pigge
2005-03-02 21:42:36

Det är väl alldeles möjligt känna sig tveksam inför ett begrepp?
Det kan vara betydelsen som är oklar, associationerna som pekar åt fel håll, användare som man inte vill associeras med o.s.v.
Det är därför språket förändras och vissa ord blir omoderna (solidaritet?) för att senare återuppväckas (kontext???)

#19  Kerstin. Anna
2005-03-02 21:48:42

Det är inte feminister som delar in folk i kön, det är samhället som gör det. Feminister vill ha ett samhälle som INTE delar in folk i kön.

Jag gillar inte heller uppdelningen av människor efter kön, är en stark motståndare till det. Men i min kamp mot att samhället delar in oss i män och kvinnor så måste jag ju, för att påtala problemet med att dela in folk efter kön, använda orden män och kvinnor. För att t ex visa på att det finns en sned maktfördelning mellan de grupperna.

Exemplet du tog upp, om arbetsplatsen, tycker jag var ett bra exempel på systerskap. För systerskap det är när kvinnor/tjejer stöttar varandra, stärker varandra, ser varandra och hjälper varandra.

Det kan vara så mycket olika saker. Det är ungefär samma sak som medmänsklighet, men eftersom kvinnor är en undertryckt grupp i vårt samhälle har de ett större behov av att hjälpa och stötta varandra än vad t ex män har, eftersom de inte är i samma undergivna ställning. Missförstå mig inte nu. Please.

#20  Anna och Kerstin Ell
2005-03-02 22:24:40

Bra skrivet, det var en bra förklaring tycker jag

Kerstin
Jag gillar inte heller att bli ihopklumpad med folk bara för att jag är född med en fitta. :) Men nu är det så och det betyder att jag har mindre status osv. Det kanske beror på att jag inte tänker på feminismen som en helhet, jag tänker färg och mångsidighet och individer istället för hegemoni. Att känna tillhörighet med kvinnor som grupp, det kan ju även män göra, ser jag som nödvändigt när jag är feminist. Det finns en hegemoni men det finns också differentiering...nä jag kan inte riktigt förklara märker jag :)

#21  Ell och Anna Kerstin
2005-03-02 22:31:04

Jo, jag hajar vad du/ni menar.

Får återkomma imorgon med nån vettig kommentar - nu är jag trött och måste sova. Gonatt!

#22   Ell
2005-03-02 22:39:16

ja vi får ta det imorgon :) hjärnan är som gröt nu

#23   Nils
2005-03-03 01:19:30

Vet inte om jag kapar tråden, men jag undrar om även mäns "broderskap" kan ses som något positvitvt eller om det mer ses som manlig homosociatet.

Själv är jag rätt kluven begrepp som antyder att man behandlar kön olika, men kanske behövs.. är ändå kluven.

#24  Man *kunde* ju Sigrun
2005-03-03 06:42:54

ha föreställt sig att det var att kvinnor var solidariska mot varandra i och med att vi på vissa sätt upplever likartade svårigheter just genom att vi är kvinnor.

Så är nu inte fallet, och att försöka förstå varför det är så tror jag är viktigt.

Jag gissar att 100% av er har hört kvinnor som deklarerar att dom minsann inte är feminister.

Ändå tror jag att dessa kvinnor även det till 100% har upplevt problem i livet just för att de varit kvinnor.

Dessutom att de också till 100% har ett bättre liv på många sätt genom att feminismen finns och har verkat för deras objektiva intressen.

Nå, varför är det då så viktigt för vissa kvinnor att tjöta om att dom inte är feminister?

En del av det har att göra med, tror jag, att dom vill inte tro att dom är en del av ett kollektiv. Dom vill vara *individer*. Detta argument har mycket att göra med hur problematisk ens situation är. Vi vill av psykologiska skäl gärna tro att våra framgångar har att göra med oss som individer, medan våra negativa upplevelser har att göra med att vi tillhör olika kollektiv. (Susanna Popova - exempelvis)

En hel del har att göra med en strävan att ställa sig in hos män som kollektiv. Det gäller att få bekräftelse från den dominerande gruppen, snarare än hos den odominerande gruppen som kvinnorna är.

Detta var något om detta. Finns säkert mycket mer att säga.

#25  När jag var yngre Karra
2005-03-03 08:20:55

och läste på universitetet hände det emellanåt att de äldre kvinnorna som pluggade log överseende och nedlåtande när de yngre tjejerna hade en längre utläggning om nånting. Man kunde stå ute och röka och börja dra nån teori om nånting som sagts på föreläsningen, och de här kvinnorna började småflina åt en. Det hände däremot aldrig om det var en kille som började orera om nånting-då var kvinnorna idel öra och imponerade av hur fantastiskt genomtänkt och smart killen var. Det kan väl sägas vara motsatsen till systerskap. De här kvinnorna förde ju vidare samma känsla som de själva kanske haft när de var 18-19, att de inte var värda att lyssna på, att vad de än sa var det bara skit, tills en kille sa det.

#26  Sigrun. Anna
2005-03-03 10:34:54

Vad menar du med

"...ha föreställt sig att det var att kvinnor var solidariska mot varandra i och med att vi på vissa sätt upplever likartade svårigheter just genom att vi är kvinnor. Så är nu inte fallet, och att försöka förstå varför det är så tror jag är viktigt."

Jag har en helt annan uppfattning, för mig är systerskap just det du skriver att det inte är.

#27  Systerskapets baksida: JoeHill
2005-03-03 10:46:28

Ta en titt i tråden "Kvinnohat forum" och läs hur vissa på den här siten dissar en kvinnlig moderator på Flashbacks forum. Bla insinuerar de att hon skulle vara prostituerad och att det inte skulle stå helt rätt till i hennes huvud.

Systerskap my ass!

#28  JoeHill och Sigrun Anna
2005-03-03 10:52:11

Ta en titt här förresten: http://www.ladyfest.se/
Är det inte systerskap så säg.

Sen har ni hört talas om Radical Cheerleaders?
De, om några skapar systerskap. Det värmer i magen
av att se dem uppträda och ropa sina systerskaps-ramsor.

#29   Hanna_B
2005-03-03 11:01:38

Utan att gå alltför mycket in på den där moderatorn på Flashback: Är systerskap att aldrig kritisera andra kvinnor?

#30   LillAnders
2005-03-03 11:05:54

För mig är broderskap när priviligerade män håller varandra bakom ryggen och förfördelar varandra gentemot kvinnor, men även gentemot andra män.

Nackdelen med själva begreppet ”systerskap” är väl isåfall att det för tankarna mot att feminister (eller feministiska kvinnor) skulle hålla varandra bakom ryggen och aldrig kritisera varandra. Att det skulle uppmana till något slags könskrig eller en svart-vit värld där män uppfattas som onda och kvinnor goda. En annan del som kan uppfattas som en nackdel är att gemenskapen är könsbetingad.

Därför tror jag att en del känner sig tveksamma till begreppet systerskap och att det också sticker i ögonen hos en del. Själv ser jag mest positiva sidor med det, som Anna beskrev i nr 13 och 19.

#31  Kritik Ell
2005-03-03 11:34:57

DEt är klart att man ska kritisera varandra, men det ska vara konstruktivt! Alltid! genom att påpeka något jag tycker är fel eller som en annan människa ska tänka på, på en bra sätt, tycker jag att man generellt hjälper en annan att växa. Genom att bara vara sams och tycka lika kommer man ju inte så långt, det är ju viktigt att man komunicerar och diskuterar saker för att dte ska vara nån uppbackning. Jag personligen gillar inte slätstrukningar bara för att, men ibland får man ju hålla käft för "familjefriden" andra gånger behövs en konstruktiv diskution. Det är en del av systerskapet anser jag. Håller ni inte med?

#32  Hanna_B JoeHill
2005-03-03 13:25:34

"Utan att gå alltför mycket in på den där moderatorn på Flashback: Är systerskap att aldrig kritisera andra kvinnor?"

Jag vet inte vad du har för preferenser. Men jag skulle inte kalla det "kritik" att insinuera att någon är prostituerad eller dum i huvudet utan att den personen är närvarande och kan försvara sig. Jag skulle snarare kalla det "illasinnat skitsnack".

Men fine! Är det så "systerskapet" definerar konstruktiv kritik, så lycka till med ert nätverkande. Det kommer nog att gå jättebra.

#33  Nämen!! deandra
2005-03-03 13:34:52

[Detta meddelande har blivit raderat på grund av att författaren inte följde feminetik.se:s regler.]

#34  deandra JoeHill
2005-03-03 13:39:49

[Detta meddelande har blivit raderat på grund av att författaren inte följde feminetik.se:s regler.]

#35   deandra
2005-03-03 13:44:05

[Detta meddelande har blivit raderat på grund av att författaren inte följde feminetik.se:s regler.]

#36   JoeHill
2005-03-03 14:01:10

[Detta meddelande har blivit raderat på grund av att författaren inte följde feminetik.se:s regler.]

#37  AAARGH! deandra
2005-03-03 14:16:29

[Detta meddelande har blivit raderat på grund av att författaren inte följde feminetik.se:s regler.]

#38  Apropå systerskap.. Anna
2005-03-03 15:06:50

Systerskapets år är klart!

Systerskapets år är en nio timmar lång dokumentärfilm om feministrörelsen i Stockholm. Filmen består av ett femtiotal reportage om kvinnokamp under ett år, från augusti år 2003 till och med juli år 2004.

Vi har dokumenterat demonstrationer, debatter, fester och aktioner, och intervjuat massor av feminister i olika frågor. Systerskapets år är ett arkiv för att sprida kvinnors kunskaper och visa vilken positiv kraft som finns i feminismen.

Tack till de hundratals systrar som medverkar i projektet!

Filmen visas:
5-6 mars: Feministfestivalen i Stockholm, Kafé 44, Tjärhovsgatan 44, lördag kl 13-18, söndag kl 14-18. Kvinnoseparatistiskt.
8 mars: ABF-huset i Stockholm, Katasalen, Sveavägen 41, kl 11-20.
8 mars: Arbetets museum i Norrköping, Laxholmen, kl 13-22.
11-13 mars: Umeå Feministfestival, Hamnmagasinet, fredag 17-01, lördag 12-01, söndag 12- 17. Kvinnoseparatistiskt.

Filmen kommer även att visas på andra platser under våren.

Varmt välkomna!

Ps. Jag är med på filmen ; ) Ds.

#39  Shejpade upp lite UppåtEmma
2005-03-03 15:07:20

Nu raderade jag några inlägg av JoeHill och deandra som innehöll personliga påhopp mot den andre. Ett par av inläggen var svar på de personliga påhoppen så jag tog bort dem också.

Vi håller en juste ton i fortsättningen, okej?

#40   deandra
2005-03-03 15:38:07

ok

#41   pixie
2005-03-03 15:52:07

Jag ser systerskapets potential som beskrivits ovan, styrkan att inte ensam stå emot manliga strukturer. Den kvinnliga homosocialiteten krävs som en motpol till den mnaliga homosocialiteten.
En feministisk kvinnlig homosocialitet behöver dock inte vara separatistisk och hålla män utanför nödvändigtvis, det är en avvägning. Desto mer män som blir feminister desto mer kommer homosocialiteten snarare handla om att stötta andra feminister snarare än kvinnor. Men idag så behövs fortfarande just mer kvinnlig homosocialitet mer, att kvinnors relationer emellan ges ett större värde och inte kvinna-man eller man-man relationen hela tiden hyllas i populätkultur och i samhällslivet. Att tajta kvinnor hånas medan tajta män är helt naturligt.

Samtidigt är systerskapet problematiskt, det gäller att inte glömma bort att kvinnan inte är essensiell, kvinnor är olika, detta homosociala att vilja umågs med samma, vad är samma? Det gäller att ha en medvetenhet om att systerskapet kankse hittills varit på vita medelklass kvinnors villkor, det behövs en medvetenhet om andra saker där alla kvinnor kankse inte är "på samma sida", ex klass, etnicitet m.m. Förhoppningsvis kan ett lyhört systerskap överbrygga dessa konflikter med respekt och lyhördhet för olikheter och skillnader i levnadsvillkor samtidigt som likheter tas tillfasta.

#42  Anna Sigrun
2005-03-03 15:52:25

Jag *önskar* att systerskap var och fanns i större utsträckning än det gör det. ATT det INTE gör det i så stor utsträckning tror jag har att göra med kvinnors utsatta ställning. Det är alltså en konsekvens av att vara *de andra* hela tiden.

#43  Joe Hill Sigrun
2005-03-03 15:55:55

Dominatrix tjejer och porrfantaster.

Just många dominatrix tjejer idkar en typ av porr (inte nödvändigtvis sex) med killar och ofta för pengar. Det är faktiskt MYCKET VANLIGT att de tjänar pengar på vad de gör.

Man måste vara lite öppen med vad folk faktiskt håller på med och inte sticka huvudet i sanden hela tiden.

Samma har jag noterat gäller många fanatiska *porrförespråkande* tjejer. De är helt sonika gamla avdankade strippor, typ.

(Jag har klämt ett gäng sånna på pulsen så jag vet vad jag pratar om.)
.

#44  #32 JoeHill, med mera Hanna_B
2005-03-03 16:15:03

Suck. Poängen med min formulering var ju just att _inte_ främst dra till sig kommentarer om just det. Frågan var allmänt menad - och mycket allvarligt menad.

Är systerskap att aldrig kritisera andra kvinnor?
Är systerskap att vara försiktig när man kritiserar andra kvinnor?
Är systerskap att hellre hålla med kvinnor än män?

Jag tror att begreppet systerskap, liksom de flesta andra ord, används på lite olika sätt. Solidaritet inom den egna gruppen är en bra tanke. Om det är systerskap att påpeka när killar tar äran av ett förslag som en tjej kommit med först fast ingen då verkade märka vad hon sade, okej då är jag med.

Däremot tycker jag det finns tendenser till att anklaga kvinnor som inte håller med ens egna definitioner för dåligt systerskap. Det känns lite som när min klass i mellanstadiet hade "så bra sammanhållning" vilket betydde att det fanns väldigt fasta regler för vad man gjorde och inte, och kanske framför allt vem som gjorde vad. Några bestämde, andra gjorde det inte. Skolklasser ocho andra grupper med "sammanhållning" får mig att ta flera steg bakåt. Om sammanhållningen begränsar, då får den vara.

Jag har just skrivit en del saker på JÄIF som visar att jag inte helt köper alla feminismens standardteorier, inte utan ett gäng egna funderingar och förbehåll. Jag skulle inte bli ett skvatt förvånad om det finns folk här som tycker att jag ägnar mig åt dåligt systerskap, som ibland ger JÄIF:are rätt i vissa saker istället för att hålla mina medsystrar om ryggen.

#45   pixie
2005-03-03 16:41:49

Alla i ett systerskap behöver inte hålla med varandra om allting, det är väl omöjligt. Det det framförallt handlar om är respekten i hur kritik framförs och på vilket sätt, vem man bondar med när kritiken framförs, där finns problemet som jag ser det. Det märks hur man posistionerar sig i maktkampen/maktrelationerna när kritik framförs, det gäller att inte reproducera gamla förtryckande mönster utan att för dens skull känna att man inte kan kritisera alls.

Feminister har olika strategier, folk är olika, anledningen till att folk har olika strategier kan vara att en maktstruktur inte enbart kan bekämpas på ett sätt med en strategi. Det finns olika grupperingar och varje gruppering behöver sin strategi. Kritik bör ta hänsyn till detta och inte utgå från att det enbart finns en enda rätta gyllene väg.

#46  #45 Hanna_B
2005-03-03 16:43:39

Vad menar du med "vem man bondar med när kritiken framförs"?

#47   deandra
2005-03-03 17:06:23

Jag har genast känt systerskap med flera användare här på feminetik. Det är som om man nosar lite på varann o sen jaa, hon är som mej. Det är inget uttalat men man känner det direkt i "luften" jag är bland vänner.
Det är som att komma hem när man känner systerskap. Det är mkt värdefullt o viktigt.

#48  Jag är inget stort fan av systerskapstanken Alvunger
2005-03-03 17:15:32

då jag finner den svårförenlig med min definition av feminism, men det betyder inte att jag inte ser dess styrkor eller att jag inte ibland stöttar mig emot den, hämtar styrka, ger kraft.

Ibland får jag systerskapstankar och följer dem också. Det är framförallt när jag är i en position då jag har valet att "klanka ned" på en kvinna eller låta det bero. Jag väljer oftast att låta det bero. Det är svårt för mig att exemplifiera, men jag kan väl säga såhär; ibland låter jag saker bero för ett högre syftes skull.

Jag kan göra vinstkalkyler ibland. "Om jag säger ifrån här, så vinner jag detta och detta. Säger jag inte ifrån så vinner hon detta och detta. Hennes vinst känns överordnad min, så viktigt är det inte för mig, så jag avstår."

Det kan handla om att jag är i sammanhang då mina tjejkompisar sitter och diskuterar hur jobbigt det är att killar minsann alltid vill ha sex och "ja kvinnor och män är så olika, vi tjejer är ju såhär, ja visst är vi, ja så tycker jag också bla bla". I vissa lägen vill jag framföra min mening och gör det också. I andra väljer jag att vara tyst, för jag märker att dessa tjejer får i detta sammanhang någon som lyssnar på dem, håller med dem, någon att bonda och känna tillit inför. Det är också viktiga känslor, och kan vara överordnat att jag får fram mina feministiska poänger. I det läget kan man väl säga att jag har en form av systerskapstanke. För mig behöver den tanken inte vara tillägnat kvinnliga feminister, utan är mer tillägnat kvinnor generellt.

T ex leder jag ett seminarium och en tjej som nästan aldrig säger något äntligen öppnar munnen, så säger jag garanterat inte emot utan nickar uppmuntrande och säger att det är intressant, trots att jag kanske tycker det hon säger är korkat. Men hon har vågat ta plats i ett sammanhang där hon vanligtvis inte vågar, o då är inte min feministiska poäng överordnad, inte tillräckligt för att jag kanske skall bli skälet till att hon inte vågar igen.

Jag vet inte om det här är vad som kallas systerskapsfeminism. Skall jag vara ärlig så tänker jag rätt ofta likadant vad gäller män. Vi kan väl säga såhär; gäller det personer som är i en underordnad position, så har jag lättare att avstå från kritik, kliva undan, visa stöd än om det gäller personer som är i en överordnad position.

I vissa lägen avstår jag från att kritisera manliga och kvinnliga feminister här i tycka. Ofta för att jag då tänker "men vad tillför det att jag säger emot här, annat än att den och den känner sig kväst, den och den diskussionen kanske dör, det och det kanske inte känns lika kul längre, och det enda jag har åstadkommit är att visa att jag tänkt annorlunda." Mina tankar och idéer må vara bra och fina på många sätt tycker jag =) men inte alltid så förbaskat fantastiska och unika så det är värt att det blir en magsur stämning i en tråd. Då ser jag hellre med glädje på de personerna som diskuterar för allt vad tygen håller och har kul, jag kanske inte håller med dem i nyansfrågorna, men so what? Min åsikt behöver inte alltid framföras, min röst måste inte alltid höras, jag måste inte alltid ta plats, utan kan spara mina "jag håller inte med" till de verkliga stötostenarna. Jag undviker helst smågnabbet, för jag tror att det gör mer skada än nytta.

Så jo,,, jag har nog undvikit att kritisera utav systerskapstankar. Just för att jag vet att många feminister här, kanske framförallt kvinnliga, har riktiga bataljer i vardagen och blir ifrågasatta och motarbetade på varenda liten punkt. Jag ser gärna att feminetik.se också kan bli en plats där man bara kan säga vad man tycker, utan att bli så förbaskat synad i sömmarna hela tiden, manglad, vrängd ut och in, jasså tycker du varför det då varför det då, är det inte så här i stället vavava? Ofta läser jag vad folk har skrivit och tänker "jasså, så tycker hon, så tycker inte jag, men så jävla ROLIGT att hon har en plats att uttrycka det på, sätta det på pränt, att hon vågade få det sagt, att hon fick chans att formulera sin mening". Att åsikter öht framförs känns ofta för mig som en större feministisk vinst än att de efter min kritik möjligtvis blir närmare min feministiska syn.

Hm... ja jag antar att jag kommer få utstå lite kritik efter detta inlägg =)

Iallafall, jag vill tillägga att jag naturligtvis inte anser att det är fel eller dumt att kritisera andra, klart man skall, vi skall ju mötas i diskussion och komma med nya infallsvinklar och lära oss av varandra! Men ibland har jag följt trådar och tänkt "jaha där vann han/hon den och den lilla poängen, och hon/han som startade tråden känner sig helt osynliggjord och tilltrampad, var det verkligen värt det?"

#49  håller med dig deandra... Ylva
2005-03-03 17:16:16

... det är förbannat skönt när man känner att man inte är ensam. Att det finns likasinnade där ute som man kanske inte nödvändigtvis känner, men ändå kan känna samhörighet med. Så känns Feminetik för mig. Är det systerskap?

#50  #47 deandra Hanna_B
2005-03-03 17:16:20

För mig är detta något helt helt annat än det du själv beskriver i #9. Att komma hem, till dem man hör hemma hos, dem man har en gemenskap med. Att trivas med sin egen sort. För mig låter det som gruppkänsla, helt enkelt.

#51   Caltha
2005-03-03 17:16:52

Jag har nyss läst en text av bell hooks som heter "Sisterhood: Political Solidarity between Women" (finns i boken Feminist Social Thought som är en väldigt intressant samling texter inom en mängd olika ämnen och av en mängd olika feminister med olika infallsvinklar och teorier, många av de stora namnen finns representerade) Där problematiserar hon systerskapet, t.ex. dess klass- och rasmässiga aspekter och munkavle-aspekten att absolut aldrig få så split genom att kritisera andra kvinnor, och förespråkar sin egen version av systerskap som ska komma ifrån de problemen.

#52  feminetik=systerskap? Caltha
2005-03-03 17:20:20

Jag känner igen mig i vad ni säger om feminetik. Det är otroligt skönt att ha ett forum där man känner att man får stöd och uppmuntran och värme, feministiskt systerskap i praktiken. Sedan att meningarna kan gå isär i diverse frågor är en annan sak, det är själva stämningen...

#53  #50 deandra
2005-03-03 17:24:47

jag tog nu feminetik som ett näraligande exempel men jag har varit aktiv i många sammanhang och könsblandade grupper men den känsla jag beskrev av systerskap får jag endast bland kvinnor.
I blandande grupper kan jag känna mer vänskap o att vi arbetar för samma mål o det är ju fint men inte samma känsla som jag får med endast kvinnor. Kanske låter lite luddigt men de som känt samma sak förstår kanske vad jag menar

#54  # 46 pixie
2005-03-03 17:41:41

Jag menar att hur kritiken framförs kan anpassas i förhållande till vilken position den som man vill kritisera har i maktrelationerna i debatten o samhället; under/överläge, är i majoritet/minoritet där kön faktiskt spelar en viss roll också.

#55   Alex
2005-03-03 18:25:32

Min första tanke är att det är något negativt. Ha en klubb med bara ett kön...det känns lite herrklubb på nåt sätt... lite frimurare i rökrockar i skumma rum med möbler i mörkt trä. Min andra tanke är att jag kanske känner så för att jag inte får vara med i klubben. Och så kanske det är. Men samtidigt skulle jag bli glad om frimurarna accepterade kvinnor och systerskapet var ett syskonskap. Kan inte komma ifrån att det känns som om vi borde sluta koncentrera oss på vad som finns i våra byxor och mer på vad som finns i våra huven.

#56  # 55 pixie
2005-03-03 18:42:46

Bortser man från kön på fel sätt bortser man från de maktstrukturer som påverkar oss alla vare sig vi vill eller inte, medvetet och omedvetet. Vi vet inte hur man behandlar en kvinna jämställd lika lite som en man, det man som feminist i alla fall kan konstatera är att kvinnor oftare behandlas sämre med mindre beundran respekt och att både män och kvinnor orienterar sig mer mot män än kvinnor, det gäller självklart också feminister som inte står över samhällets påverkan. Att stärka systerskapet, att pusha för att kvinnor, och män, orienterar sig mer gentemot andra kvinnor är att sträva mot jämställdhet i en ojämställd värld och inte alls som du beskriver, som jag ser det, att skapa en klubb med bara ett kön.

#57   Ell
2005-03-03 18:48:18

systerskapet för mej är bara att försöka hålla ihop och inte tiga när nån feminist hamnar i en diskution med nån som vägrar lyssna eller bara är ute eftre att vara taskig. Jag ser inte något problem i att tjejer organiserar sig mer eller bara föröker stödja andra. Kvinnor kämpar från ett underläge och behöver stöd från varandra för att orka helt enkelt

#58  pixie #56 Alex
2005-03-03 19:50:01

Jo jag förstår och håller med. Även om jag såklart önskade att det inte behövdes. Men från mitt perspektiv som man så kan det kännas trist att bli utestängd från systerskapet när det förmodligen skulle ger intressantare diskussioner och mer öht än någon herrklubb. Det känns lite som att jag blir dömd som misstänkt när jag utestängs även om jag vet att det inte är något personligt. Dessutom så tycker jag det är svårt att argumentera emot herrklubbar om man accepterar damklubbar.

#59  #54 Hanna_B
2005-03-03 22:47:00

Jag läser det inlägget: man ska vara snällare mot kvinnor, alltid.

Eller tolkar jag dig fel?

#60  om en "broder" jonb
2005-03-04 08:35:59

Det kanske är förmätet av mej att ha synpunkter på systerskap, men jag kom att tänka på den här tråden igår när jag var på stormarknaden och handlade. En herre av typen drygt medelålders, solbränd, slips och vit skjorta fick ett skatal på mobilen. Det var hans svar, "Tjenare broder", som triggade mej. Den där formen av homosocialitet som går under beteckningen broderskap ger mej akuta spy-brytningar. En sån där liten replik vispar upp allt jävelskap man någonsin upplevt av mobbare, översittare och svin.

Nu tror jag inte att det finns någon här som menar att systerskap skulle vara, eller ens kunna vara, en kvinnlig form av samma homosocialitet, men bara parallelliteten i ordval sätter upp en liten varningsflagga för mej. Gemenskaper, vilka det måtte vara, är inte sunda om de bygger på exkluderande snarare än inkluderande. Men fixar ni öppenheten så har ni en supporter i mej.

#61   jonb
2005-03-04 08:36:42

"skatal" betyder förstås "samtal"

#62  Jag tror Sigrun
2005-03-04 08:43:34

dessvärre att det där "broder" är mer en maktgrupps inomgrupps sak.

Därför kan nog inte "systerskap" någonsin bli samma sak. För egen del tycker jag vanligtvis det är positivt när kvinnor stöttar kvinnor, för det händer så sällan. (Och när det händer får många av killarna spader, då känner dom sig utanför och diskriminerade plötsligen).

#63  Hanna_B Ell
2005-03-04 15:39:16

jag att det Pixie menar, jag kan ju inte föra hennes talan, men att hon menar som Sigrun skriver ovan. Dessutom måste man tex i olika situationer göra sig själv medveten om den makt man har gentemot sin motpart. Det kan ju vara saker som ålder, enticitet, klass, handikapp och annan bakgrund som spelar in. En undergiven position kan ju bero på annat än kön.

jag vet inte vad jag tycker om att män ska ingå i systerskapet faktiskt. De får ju en hel del uppbackning redan. tjejer är ju bra på att backa upp killar som det är och framhäva dem istället för sig själva. Nånstans måste man ju få hävda sig själv som kvinna och tillåta kvinnor att ta plats.

#64   pixie
2005-03-04 16:54:10

# 59 Ell uttryckte det väldigt bra, jag håller med till fullo.

Syster, för mig, är att man kan bråka och vara olika men det finns ändå nån form av grundrespekt bakom det hela, den där öppenheten att lyssna igen av respekt trots konflikter, för att man nånstans värderar den andres sympati, tyckande och respekt, man kan identifiera sig med den andra och förstå att varför den handlar som den gör kan ha en rationell grund ur dennas perspektiv och levnadsvillkor.
Broderskapet har hyllats i flera hundra år, att alltså hylla och framhäva systerskapet är inte mer än rättvist.


# 62 Precis, det är fortfarande fult av en kvinna att stötta en annan kvinna, medan det är oftare är fult om en man inte stöttar en annan man, med påföljande sociala bestraffning. (en generalisering som väl beskriver verkligheten och hur dess sociala relationer är uppbyggda)

#65   pixie
2005-03-05 17:38:42

Marit Bergman diggar också systerskapet, Ur intervju med Marit :

"Jag tycker det är viktigt med systerskapet, och jag tror att nyckeln till det mesta ligger i detta. Vi kan hålla på att analysera, kritisera och gnälla på många olika sätt, men det leder ingen vart. Jag tycker att feminism i praktiken är "systerskap". Men det är definitivt ingenting vi uppfostras till att utöva. Som tjej ställs jag hela tiden mot andra tjejer.
Samtidigt som när jag talar om vad jag varit med om, så kommer du förmodligen att säga att du varit med om yngefär samma sak. Det handlar om att hålla ihop, även med dem vi inte gillar. Jag behöver inte älska alla andra tjejer för att lyssna på vad de har att berätta."

#66  Musikaliskt systerskap? El_Trolldego
2005-03-07 12:13:48

http://www.sistersthlm.se/s75_pages/welcome.asp

#67  Systerskap är inte att "heja på" kvinnor rakt av Lemur
2005-03-07 19:51:51

Jag kan inte för mitt liv känna någon som helst systerskap med varenda kvinna på denna jord. Särskilt inte de kvinnor/tjejer som prompt måste hacka ner på andra tjejer. Eller med vissa biologisttanter.

Men jag kan känna systerskap för och med er här, med andra feminister, med min mamma som slitit ut sig i hemtjänsten, med mina vänner, med de beslöjade afrikanska tonårsflickorna på bussen, med de osynliga kvinnor som sliter i föreningar, i hemmet osv.

För mig är systerskap besläktat med solidaritet. Det handlar också om stöd och uppmuntran på olika sätt t.ex. i nätverk, på jobbet, i skolan, på tunnelbanan.

Enkönat - javisst. Separatistiskt - nej. Men de som verkligen behöver stöd och uppmuntran är inte "norm-mannen". Det är kvinnor, tjejer, som mest behöver detta stöd som verkar komma naturligt för pojkar och män genom lagidrott, Counter Strike, cigarrklubbar och sånt. Vi kvinnor uppfostras till att konkurrera och ta hand om andra - inte att stötta varandra. Det är en viss skillnad. Det är systerskap för mig.

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?