feminetik.se feminetik.se

Just nu 24 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Kawa Zolfagary avsäger sig feminismen


Gå till senaste inlägget



#1  Kawa Zolfagary avsäger sig feminismen fredriktomte
2014-08-15 17:38:04

Nyligen publicerade Nöjdesguiden en debattartikel, där Kawa Zolfagary, mannen bakom "vita kränkta män" (och medgrundare till den feministiska sajten Genusfolket), sa upp bekantskapen med feminismen. Anledningen till detta var att Zolfagary anser att feminismen är för etnocentrisk, rasistisk och oförmögen att ändra på detta.

Här är Zolfagarys artikel: http://nojesguiden.se/artiklar/kawa-zolfagary…

Så, vad tycker ni, ligger det någonting i det Kawa påstår? Eller är han ute och cyklar?

#2  Ang: #1 av fredriktomte kx2
2014-08-16 18:15:50

Klart det ligger något i det han skriver. Att vita medelklasskvinnor är norm inom feminismen är ett erkänt problem och något som man arbetar alldeles för lite med att motverka i praktiken. Men jag får lite Linda Skugge-vibbar av hans ultimatum. Kontroversiell person använder feminismen som språngbräda i karriären och skadar seriös debatt (vita kränkta män) på kuppen. Avsäger sig sedan feminismen under dramatiska former när den inte i alla avseenden uppfyller de egna behoven. Symptomatiskt är att det är "ni", dvs någon annan, som ska göra nåt åt problemet medan "vi" inväntar resultaten. Om det är rasism att utifrån ickerasistiska ståndpunkter ifrågasätta hur trovärdig Beyonce är som feminist, funderar jag också på hur trovärdig Zolfagary själv är i sin feminism. Tycker det här utspelet framförallt visar att hans verkliga intressen verkar vara mer inriktade på annat än feminism
Inlägget uppskattas av fredriktomte och Henrik

#3  Sv: Kawa Zolfagary avsäger sig feminismen fredriktomte
2014-08-17 23:15:03

Liknelsen med Skugge tycker jag är lite svag, då Zolfagary är mycket mer ideologisk än Skugge och jag inte heller tror att han är fullt så egocentrerad som Skugge (i sådana fall skulle han väl aldrig ha kallat sig feminist till att börja med).

Men i övrigt är jag benägen att hålla med.

Jag uppfattar det som symptomatiskt för identitetspolitiska krigare som Zolfagary att dela upp världen i ett "vi och dem", där medkänslan och förståelsen för de som hamnar i "dem" är minimal, samtidigt som känsligheten ifråga om upplevda skymfer och kränkningar riktade mot "vi" är maximal. Likaså uppfattar jag det som symptomatiskt att kritiken skjuts in mot stora grupper baserade på mer eller mindre oföränderliga attribut som kön och hudfärg, snarare än samhällsposition och faktiskt maktinnehav. Många av de "vita kränkta män" (inte minst en stor del av SD:s väljarbas) som Zolfagary kritiserat har en svag position i samhället, sitt kön och hudfärg till trots. Slutligen har jag också känslan av att de flesta identitetspolitiska krigare står sig själv och den egna gruppen närmast. För en identitetspolitisk feminist blir således kön det viktigaste perspektivet och ojämställdhet den främsta orättvisan, medan det för en identitetspolitisk antirasist är hudfärg och rasism. Ur det perspektivet är det inte så konstigt att det t.ex. skär sig mellan en identitetspolitiskt antirasistisk och rasifierad man och en identitetspolitiskt feministisk och vit kvinna. Och i min mening är dessvärre identitetspolitik inte helt ovanligt inom feminismen heller. Botmedlet vore snarare ett avståndstagande från identitetspolitiken (vare sig den baserar sig på kön, hudfärg, sexuell läggning, etnicitet eller religion), än att försöka tillfredställa de inte sällan extremt svåruppfyllda kraven som identitetspolitiska krigare ställer på de som inte tillhör den egna gruppen.

Ser man till sakfrågorna han tar upp så är de inte så mycket att hänga i julgranen.

Att vita artister inte kan få sin feminism ifrågasatt är förstås skitsnack (och påstår man att vita artister blir hyllade till skyarna som jämställdhetens främsta företrädare trots att de inte ens kallar sig feminister, så vore det klädsamt med ett exempel eller två).

Huruvida Hip-hop-kulturen är hårdare bevakad av feminister än andra vet jag inte, men att just Outkast drog på sig kritik för sin spelning på Way out West beror kanske på val av scen? Det finns ju en hel del hip-hop där halvnakna kvinnor utgör grund-rekvisita (för att inte tala om lyriken...) utan att det blir ramaskri i pressen. Vill man göra gällande att Outkast kritiserades pga deras hudfärg så måste man förklara varför inte alla hip-hop-artister utsätts för samma kritik. Sedan är det förstås möjligt att det finns ett inslag av främlingsfientlighet, dvs att man är mer benägen att kritisera hip-hop-artister pga deras hudfärg (nu finns det vita hop-hop-artister också, förstås...), men personligen är min upplevelse snarare den motsatta, att hip-hop:en kommer undan med en hel del som andra genrer inte kommer undan med.

Vad gäller förekomsten av blackface på Nordiskt forum, så tycks det mig ganska uppenbart att vad man drivit med är söndersolbrända *vita* personer. Här kan man alltså verkligen tala om lättkränkt. Varför inte bara påstå att alla vita personer som använder brun-utan-sol per definition sysslar med blackface?

Att Nordiskt Forum bjöd in Solveig Horne från Fremskrittspartiet är däremot en i högsta grad relevant kritik. Dock är det också någonting som Nordiskt Forum fått kritik för från andra feminister, t.ex. här (men här tycks utländska namn dominera och kända vita feminister som Sveland, Wennstam och Schyman lyser med sin frånvaro): http://www.aftonbladet.se/debatt/article19066… Dessutom är väl inte Horne direkt en favorit bland feminister heller, varför man kan anta att det är mycket möjligt att man inte kunde neka henne tillträde, då hon är jämställdhetsminister i Norge och Norge delfinansierade Nordiskt Forum. På en feministisk konferens kan man ju tycka att det mer upprörande att någon som är sexistisk/antifeministisk tillåts hålla anförande, än att någon som är främlingsfientlig tillåts göra det. Men (fd?) feministen Zolfagary reagerar bara på det senare.

Vad gäller den feministiska ikon som använde rasistiska härskartekniker mot Zolfagary så hade det igen behövts någon form av konkretisering. Vem handlade det om och vad sa hon till honom?

Slutligen är hans avslutningsexempel så typiskt för den identitetspolitiske krigarens sätt att tänka. Han är upprörd över att han får höra att han, till skillnad från kvinnor, inte behöver vara rädd när han går hem ensam. Eftersom han som rasifierad minsann också är utsatt. En vit man däremot, han har uppenbarligen ingen rätt att vara rädd! Rädsla har ju bara utsatta grupper rätt att känna (att en man, oavsett hudfärg, löper större risk för övergrepp och överfall om han går ensam hem på natten än en kvinna, är förstås ovidkommande...). Och så klart konstaterandet att svarta män är mer diskriminerade än vita kvinnor. Vilket jag iofs mycket väl kan tänka mig stämmer, men oavsett vilket är vare sig skillnaden mellan vita och svarta eller män och kvinnor stor jämfört med skillnaden mellan rika och fattiga, mäktiga och maktlösa. Och i samtliga senare kategorier återfinns både svarta och vita, män och kvinnor.
Inlägget uppskattas av Blindalina och kx2

#4  Sv: Kawa Zolfagary avsäger sig feminismen Blindalina
2014-08-26 14:08:31

#1

han avsäger sig ju inte feminism, det där är väl mest en rättfärdig kritik mot hur rörelser överhuvudtaget kanske måste öppna ögonen och inte bara se sitt eget perspektiv samt tänka s.k intersektionellt ( dvs att olika samhällsstrukturella fenomen och problem kan vara relaterade och att alla är inblandade) men det är lite löjligt att rikta den kritiken mot feminister i stort, som om alla skulle vara vita och tänka orasifierat etc. och givetvis är det inskränkt om personer han pratat med inte inkluderar hans perspektiv av att vara man/rasifierad eller man övh. Men det är bara (i mina ögon) dumma (") feminister som gör så, det är allmänt ofeministiskt att bara se ett perspektiv.

bra sagt av fredriktomte
"Jag uppfattar det som symptomatiskt för identitetspolitiska krigare som Zolfagary att dela upp världen i ett "vi och dem", där medkänslan och förståelsen för de som hamnar i "dem" är minimal, samtidigt som känsligheten ifråga om upplevda skymfer och kränkningar riktade mot "vi" är maximal. Likaså uppfattar jag det som symptomatiskt att kritiken skjuts in mot stora grupper baserade på mer eller mindre oföränderliga attribut som kön och hudfärg, snarare än samhällsposition och faktiskt maktinnehav. Många av de "vita kränkta män" (inte minst en stor del av SD:s väljarbas) som Zolfagary kritiserat har en svag position i samhället, sitt kön och hudfärg till trots. Slutligen har jag också känslan av att de flesta identitetspolitiska krigare står sig själv och den egna gruppen närmast. För en identitetspolitisk feminist blir således kön det viktigaste perspektivet och ojämställdhet den främsta orättvisan, medan det för en identitetspolitisk antirasist är hudfärg och rasism. Ur det perspektivet är det inte så konstigt att det t.ex. skär sig mellan en identitetspolitiskt antirasistisk och rasifierad man och en identitetspolitiskt feministisk och vit kvinna. Och i min mening är dessvärre identitetspolitik inte helt ovanligt inom feminismen heller. Botmedlet vore snarare ett avståndstagande från identitetspolitiken (vare sig den baserar sig på kön, hudfärg, sexuell läggning, etnicitet eller religion), än att försöka tillfredställa de inte sällan extremt svåruppfyllda kraven som identitetspolitiska krigare ställer på de som inte tillhör den egna gruppen."
Inlägget uppskattas av fredriktomte

#5  Sv: Kawa Zolfagary avsäger sig feminismen Blindalina
2014-08-26 14:12:21

vidare är det stor skillnad på "vita kränkta män" som är kränkta på riktigt och kan behöva dela genusdiskussion om sin upplevelse av att vara man o mansroll med medfeminister/genusteoretiker samt "vita kränkta män" som bara säger att de är kränkta för att kunna projicera bitterhet fördomar och hat på ngt de inte förstår eller har tolkat rätt; feminism och genusteori vilket är precis det motsatta mot vad de syndabocksskyller på.
Inlägget uppskattas av Xzenu

#6  Sv: Kawa Zolfagary avsäger sig feminismen Blindalina
2014-08-26 14:17:07

"Slutligen är hans avslutningsexempel så typiskt för den identitetspolitiske krigarens sätt att tänka. Han är upprörd över att han får höra att han, till skillnad från kvinnor, inte behöver vara rädd när han går hem ensam. Eftersom han som rasifierad minsann också är utsatt. En vit man däremot, han har uppenbarligen ingen rätt att vara rädd! Rädsla har ju bara utsatta grupper rätt att känna (att en man, oavsett hudfärg, löper större risk för övergrepp och överfall om han går ensam hem på natten än en kvinna, är förstås ovidkommande...). Och så klart konstaterandet att svarta män är mer diskriminerade än vita kvinnor. Vilket jag iofs mycket väl kan tänka mig stämmer, men oavsett vilket är vare sig skillnaden mellan vita och svarta eller män och kvinnor stor jämfört med skillnaden mellan rika och fattiga, mäktiga och maktlösa. Och i samtliga senare kategorier återfinns både svarta och vita, män och kvinnor."

ja precis , och "tycka mest synd om" syndromet i det.. det är ingen tävling utan helt beroende på situation och utesluter inte vartannat..

#7  Sv: Kawa Zolfagary avsäger sig feminismen Blindalina
2014-08-26 14:17:08

"Slutligen är hans avslutningsexempel så typiskt för den identitetspolitiske krigarens sätt att tänka. Han är upprörd över att han får höra att han, till skillnad från kvinnor, inte behöver vara rädd när han går hem ensam. Eftersom han som rasifierad minsann också är utsatt. En vit man däremot, han har uppenbarligen ingen rätt att vara rädd! Rädsla har ju bara utsatta grupper rätt att känna (att en man, oavsett hudfärg, löper större risk för övergrepp och överfall om han går ensam hem på natten än en kvinna, är förstås ovidkommande...). Och så klart konstaterandet att svarta män är mer diskriminerade än vita kvinnor. Vilket jag iofs mycket väl kan tänka mig stämmer, men oavsett vilket är vare sig skillnaden mellan vita och svarta eller män och kvinnor stor jämfört med skillnaden mellan rika och fattiga, mäktiga och maktlösa. Och i samtliga senare kategorier återfinns både svarta och vita, män och kvinnor."

ja precis , och "tycka mest synd om" syndromet i det.. det är ingen tävling utan helt beroende på situation och utesluter inte vartannat..

#8  Ang: #3 av fredriktomte Sinderella
2014-09-05 13:35:39

Här har du faktiskt en del poänger.
Särskilt det sista exemplet du tar upp är ju bedrövligt.
Att män, oavsett hudfärg löper ganska stor risk att drabbas för våld (av andra män) då de går ensamma hem på natten är ett faktum. För mig och många andra feminister beror det dock inte på någon sorts naturlag utan en följd av att patriarkatet och den manliga könsrollen har innternaliserat både våldsutövande och våldsutsatthet (till en viss gräns) som en helt normal del av att vara vuxen man.

Kort och förenklat sagt: En vuxen man i dagens Sverige förväntas tåla lite oprovocerat våld (till en viss gräns) då och då, åtminstone i vissa kontexter, så som då han går ensam hem från krogen en lördagsnatt.

Och att en vuxen man till en viss gräns utsätter andra vuxna män för oprovocerat våld är generellt sätt rätt accepterat i vår kultur, åtminstone i vissa kontexter och i synnerhet när alkohol är inblandat.

Det här kanske har blivit så normaliserat för Kawa Zolfagary att det blivit helt naturligt för honom att argumentera som om "enbart" rasifierade män löper risk att drabbas av våld då de går ensamma hem på natten.

Visserligen löper rasifierade män risk att utöver det "vanliga" våld alla män riskerar att drabbas av då de går ensamma hem på natten DESSUTOM drabbas av rasistiska hot och rasistiskt "motiverat" våld.

Precis som rasifierade kvinnor förutom den "vanliga" sexismen och det "vanliga" kvinnoförtrycket riskerar att drabbas av specifikt rasistisk sexism i olika former.

Men det är något helt annat än att hävda att icke rasifierade män aldrig har något att oroa sig för då de går ensamma hem på natten.

#9  Ang: #8 av Sinderella fredriktomte
2014-09-08 22:57:31

Sinderella sa:
Här har du faktiskt en del poänger.


Faktiskt...? ;-)

Sinderella sa:
Särskilt det sista exemplet du tar upp är ju bedrövligt.
Att män, oavsett hudfärg löper ganska stor risk att drabbas för våld (av andra män) då de går ensamma hem på natten är ett faktum. För mig och många andra feminister beror det dock inte på någon sorts naturlag utan en följd av att patriarkatet och den manliga könsrollen har innternaliserat både våldsutövande och våldsutsatthet (till en viss gräns) som en helt normal del av att vara vuxen man.


Jag håller inte med om att män "löper ganska stor risk" att drabbas för våld de de går ensamma hem på natten. Jag skulle säga att män löper liten risk att drabbas av våld när de går ensamma hem på natten. Det är bara det att kvinnor löper ännu mindre risk.

Och könsroller, ja, patriarkat, nja (sedan tror jag fysisk storlek och styrka har en viss betydelse för benägenheten att nyttja fysiskt våld, oavsett hur könsrollerna utformas). Det är inte de manliga makthavarna i samhället som drar runt på gator och torg och spöar främlingar efter mörkrets inbrott.

Sinderella sa:
Kort och förenklat sagt: En vuxen man i dagens Sverige förväntas tåla lite oprovocerat våld (till en viss gräns) då och då, åtminstone i vissa kontexter, så som då han går ensam hem från krogen en lördagsnatt.


Håller inte heller med om det här. Vuxna män förväntas inte tåla att bli nedslagna på stan. Tvärtom är de allra flesta rörande överens om att det är förjävligt när det sker. Däremot tror jag att ganska många tycker att det är snäppet värre om en kvinna blir nedslagen på stan.

Sinderella sa:
Det här kanske har blivit så normaliserat för Kawa Zolfagary att det blivit helt naturligt för honom att argumentera som om "enbart" rasifierade män löper risk att drabbas av våld då de går ensamma hem på natten.


Det tror jag inte. Om Zolfagary hade en ej rasifierad manlig vän som blev oprovocerat misshandlad på öppen gata tror jag inte att han hade ryckt på axlarna åt det. Jag tror att det handlar om att han, i egenskap av identitetspolitiker, kräver att få bli behandlad som medlem i en utsatt grupp i sådana här sammanhang. Inte att han skulle se på våld som någonting naturligt och oproblematiskt, så länge det drabbar ej rasifierade män.

Sinderella sa:
Visserligen löper rasifierade män risk att utöver det "vanliga" våld alla män riskerar att drabbas av då de går ensamma hem på natten DESSUTOM drabbas av rasistiska hot och rasistiskt "motiverat" våld.

Precis som rasifierade kvinnor förutom den "vanliga" sexismen och det "vanliga" kvinnoförtrycket riskerar att drabbas av specifikt rasistisk sexism i olika former.

Men det är något helt annat än att hävda att icke rasifierade män aldrig har något att oroa sig för då de går ensamma hem på natten.


Det här kan jag hålla med om, även om jag skulle vilja tillägga att även män kan drabbas av sexism och även ej rasifierade kan drabbas av rasistiskt motiverat våld.

#10  Sv: Kawa Zolfagary avsäger sig feminismen Xzenu
2014-09-10 00:21:09

Håller med om mycket av fredriktomtes kritik, även om även Kawa har en del viktiga poänger. Tycker för övrigt att titeln på denna tråd är lite missvisande, dessutom på ett sätt som förstärker Kawas poäng: Det han avsade sig var "vit feminism", vilket genast tolkas osm att han avsäger sig "feminism".

Anyway, termen "vit kränkt man" suger och behöver avskaffas. Förvisso fyller termen en vettig funktion, men det finns andra termer som kan fylla denna funktion bättre. För min del förespråkar jag termerna ”privilegieblind” och ”privilegiekränkt”.

Att vara privilegieblind är att inte se sina privilegier, och att vara privilegiekränkt är att bli upprörd över att tillvaron inte är riktigt så orättvis till ens egen fördel som en är van vid.

http://xzenu.wordpress.com/2014/09/06/privile…
Inlägget uppskattas av fredriktomte och Blindalina

#11  Sv: Kawa Zolfagary avsäger sig feminismen Blindalina
2014-09-11 12:03:00

Jag tycker inte heller man ska slänga omkring begreppet "kränkt" som ngt ironiskt eller ngt en självupptagen martyr sysslar med, eftersom man antagligen faktiskt har en anledning att känna sig kränkt om man känner sig kränkt och menar allvar.

Och för att beskriva fenomenet borde det som du säger finnas bättre saker att säga.

"Privilegieblind" låter som ett typiskt begrepp som får den självutnämnda anti-pk-maffian att stänga av örat, för mkt bokstäver, men jag förstår tanken som är god.

Och sen är det ju så att man på något sätt måste införa mansperspektivet-det tvärmänskliga perspektivet i den feminism eller genusteori som hörs och syns.
Jag är så trött på när självutnämnda feminister (alla och ingen) senast i soffan i valet med Belinda och Janne eller vad det heter, Ann heberlein började prata om att Cis-män tolkar saker fel. Och sen tolkade Anna corazza bildt heberlein vanskligt fel. Och ingen förklarar något, någon gång..

#12  Sv: Kawa Zolfagary avsäger sig feminismen Blindalina
2014-09-11 12:03:54

Eller utvecklar, då.

#13  Ang: #10 av Xzenu Sinderella
2014-09-11 14:56:08

Jag är också otroligt trött på flosleluttrycket "vita män", eller ibland "vita medelålders män" eller "vita medelålders heterosexuella män".

Det kan förstås vara relevant när man pratar om vilka som sitter på majoriteten av alla ekonomiska tillgångar och maktpositioner, men numera används uttrycket slentrianmässigt i alla möjliga feministiska sammanhang och har blivit en floskel.

För det första osynliggör det ständiga tjatet om "vita män" all sexism och allt kvinnoförtryck som utövas av icke-vita män. (Och av kvinnor av alla färger, för den delen)

Alla som inte sympatiserar med SD håller förhoppningsvis med om att "vita män" inte är mindre sexistiska än andra män, men de är faktiskt inte automatiskt MER sexistiska heller.

För det andra är det paradoxalt nog så att en feminism där enbart"vita män" är problemet utgår från ett vitt medelklassperspektiv och en vit medelklasskvinnas livsvillkor.

För en "vit" medelklasskvinna som lever med en "vit" man i ett villaområde där nästan alla är "vita" höginkomsttagare, som dagligen cyklar eller tar bilen till en
arbetsplats där chefen är en vit man och nästan alla anställda är "vita" kan det säkert framstå som rimligt att huvudproblemet är "den vita mannen".

Det är ju med en vit man hon måste förhandla för att han ska ta hälften av
ansvaret för hemmet och barnen, det är ju vita män som har högre lön än henne
trots att de utför ett likvärdigt arbetete och det är ju en vit man som slentrianmässigt befordrar andra vita män istället för henne trots att hon har minst lika hög kompetens. Det är också vita män som drar kvinnoförnedrande skämt på firmafesterna.

Men för en kvinna som bor i en miljonprogramsförort och dagligen tar kollektivtrafiken till sitt arbete inom ett LO-yrke kan verkligheten se helt annorlunda ut, oavsett om hon är "vit" eller "rasifierad". Det är inte främst vita män som ropar sexistiska saker efter henne i tunnelbanan, chefen på jobbet som ständigt tjatar om rationaliseringar och besparingar kan lika gärna vara en vit medelklasskvinna (troligt om hon jobbar i offentlig sektor) eller en rasifierad man (ganska troligt om hon jobbar inom handeln eller restaurangbranschen) och pojkarna som tafsar på hennes döttrar i skolan är inte vita, överhuvudtaget är det rasifierade och inte vita som är i majoritet på skolan.

Fixeringen vid "vita män" osynliggör helt enkelt verkligheten för alla kvinnor som inte främst interagerar med vita män i sin vardag.
Den sexism de dagligen upplever på sina arbetsplatser, i sina hem, i sina skolor, i sina bostadsområden har ingen plats i en feminism som segt klibbar sig fast vid föreställningen om att "vita män" är det största problemet.
Inlägget uppskattas av Xzenu

#14  Ang: #9 av fredriktomte Sinderella
2014-09-11 15:14:49

För det mesta är det inte makthavare, nej.

Men undantag finns. Jag kan väl aldrig tro att du inte hört talas om järnrörshistorien. Att så många av partiets väljare och sympatisörer (och deras väljare är, tyvärr 10 % av svenska folket, ingen pytteliten minoritet alltså) inte tyckte att det var så mycket att bråka om och bagatelliserade det inträffade säger väl ändå NÅGOT om en syn på manlighet och våld som tycks sitta ganska djupt?

Du verkar ha missat att jag pratar om våld TILL EN VISS GRÄNS.
Tack och lov tycker majoriteten av svenska folket inte att det är "normalt" att en man blir oprovocerat nedslagen på väg hem från krogen en helgnatt.

Men om vi pratar om en smäll på käften eller en hård knuff i ryggen är inställningen annorlunda. Jag förstod aldrig varför "Slagen Dam" blev så otroligt förlöjligad för att en hård knuff i korvkön räknades som våldsutövning.

Hårda knuffar är en mycket allvarlig våldsform som kan leda till svåra skallskador som följd om offret är oförberett. Var det förresten inte genom en hård knuff "jägaren" Toni Allden berövade Carolin livet vid en rastplats i Norrbotten?

#15  Ang: #10 av Xzenu fredriktomte
2014-09-11 17:40:17

Xzenu sa:
Håller med om mycket av fredriktomtes kritik, även om även Kawa har en del viktiga poänger. Tycker för övrigt att titeln på denna tråd är lite missvisande, dessutom på ett sätt som förstärker Kawas poäng: Det han avsade sig var "vit feminism", vilket genast tolkas osm att han avsäger sig "feminism".


Visst, miss av mig.

Xzenu sa:
Anyway, termen "vit kränkt man" suger och behöver avskaffas. Förvisso fyller termen en vettig funktion, men det finns andra termer som kan fylla denna funktion bättre. För min del förespråkar jag termerna ”privilegieblind” och ”privilegiekränkt”.

Att vara privilegieblind är att inte se sina privilegier, och att vara privilegiekränkt är att bli upprörd över att tillvaron inte är riktigt så orättvis till ens egen fördel som en är van vid.


Tanken är god, men jag är skeptisk mot uttrycket "privilegier" efter att ha sett det användas just i identitetspolitiskt syfte av amerikanska feminister.
Inlägget uppskattas av Xzenu

#16  Ang: #13 av Sinderella fredriktomte
2014-09-11 17:54:42

Sinderella sa:
Det kan förstås vara relevant när man pratar om vilka som sitter på majoriteten av alla ekonomiska tillgångar och maktpositioner, men numera används uttrycket slentrianmässigt i alla möjliga feministiska sammanhang och har blivit en floskel.


Frågan är också om det är meningsfullt såtillvida att gruppen "vita män" är väldigt stor, och det stora flertalet har inte någon makt att tala om. Medan om man ser till den lilla elit som faktiskt har makt (i Sverige), så är kvinnor förvisso underrepresenterade, men inte kraftigt så.

Sinderella sa:
Alla som inte sympatiserar med SD håller förhoppningsvis med om att "vita män" inte är mindre sexistiska än andra män, men de är faktiskt inte automatiskt MER sexistiska heller.


Är alla kulturer exakt lika sexistiska? Är alla samhällen exakt lika sexistiska? Är kvinnosynen exakt densamma i alla länder?

Om svaret på ovanstående frågor är ja, då kan vi lägga ner feminismen helt, för då fyller feminismen uppenbarligen ingen funktion.

Om svaret är nej, då kan vi inte hålla fast vid "alla-är-lika-goda-kålsupare"-resonemanget.

Min gissning här är att västerländska samhällen som Sverige överlag är mindre sexistiska än många andra samhällen. Därmed är det faktiskt också rimligt att anta att svenska män och kvinnor (inte bara män som är sexistiska...) överlag är mindre sexistiska än vad som är fallet i många andra länder.

Hudfärg har förstås *i sig* ingenting med saken att göra, så det kan jag hålla med om att man helt kan utesluta ur ekvationen, men det betyder i sådana fall också att undvika att säga saker som att det inte är någon som helst skillnad i grad av sexism mellan vita och mörka, eftersom det i praktiken förmodligen inte stämmer.

Sinderella sa:
Det är ju med en vit man hon måste förhandla för att han ska ta hälften av
ansvaret för hemmet och barnen, det är ju vita män som har högre lön än henne
trots att de utför ett likvärdigt arbetete och det är ju en vit man som slentrianmässigt befordrar andra vita män istället för henne trots att hon har minst lika hög kompetens. Det är också vita män som drar kvinnoförnedrande skämt på firmafesterna.


Tycker du att det är okej att jag tycker att kvinnor är problemet?

Eftersom jag har en kvinnlig chef, mestadels kvinnliga kollegor, mestadels kvinnliga medarbetare och en kvinnlig partner, vilket innebär att den sexism jag alltså möter från chef, kollegor, medarbetare och min partner kommer från kvinnor. För övrigt också kopplat till att de som tafsat på mig varit kvinnor, liksom även att de som utövat fysiskt våld mot mig i vuxen ålder varit kvinnor.

Jag tycker inte att den sortens resonemang (eftersom någon tillhörande en viss grupp gjorde någonting visst mot just mig, så är hela den gruppen problemet) är ok. Och jag tycker alltså inte att man bara ska sluta att tala om att vita är "problemet" utan även att man bör sluta att tala om att män är "problemet". Könsroller upprätthålls av båda könen. Sexism och fördomar återfinns bland båda könen. Taskigt beteende finns bland båda könen.

Sedan måste man såklart kunna säga att män överlag har mer makt än kvinnor, liksom att könen är olika representerade vad gäller olika problematiker, men det är precis samma sak som vita och mörka. Ifråga om överordning och underordning skulle jag för övrigt säga att skillnaden mellan vit och mörk är större än skillnaden mellan man och kvinna...

#17  Ang: #14 av Sinderella fredriktomte
2014-09-11 18:36:47

Sinderella sa:
För det mesta är det inte makthavare, nej.

Men undantag finns.


Visst, undantag finns. Ändrar inte poängen i mitt resonemang dock.

Sinderella sa:
Jag kan väl aldrig tro att du inte hört talas om järnrörshistorien. Att så många av partiets väljare och sympatisörer (och deras väljare är, tyvärr 10 % av svenska folket, ingen pytteliten minoritet alltså) inte tyckte att det var så mycket att bråka om och bagatelliserade det inträffade säger väl ändå NÅGOT om en syn på manlighet och våld som tycks sitta ganska djupt?


Jag är inte säker på det. Hade partiets väljare och sympatier tyckt avsevärt annorlunda om de inblandade i järnrörsskandalen istället vore kvinnor? Dvs, hade man då fördömt dem istället för att hitta på ursäkter för dem? Det tror i alla fall inte jag. Jag tror inte att man ursäktade beteendet pga att de är män, jag tror att man ursäktade beteendet pga att man politiskt sympatiserar med de inblandade.

Sinderella sa:
Du verkar ha missat att jag pratar om våld TILL EN VISS GRÄNS.
Tack och lov tycker majoriteten av svenska folket inte att det är "normalt" att en man blir oprovocerat nedslagen på väg hem från krogen en helgnatt.

Men om vi pratar om en smäll på käften eller en hård knuff i ryggen är inställningen annorlunda.


Okej, men det var ju faktiskt oprovocerat våld en lördagsnatt du pratade om. Även om vi byter ut "bli nedslagen" till "få en smäll på käften" så tror jag att resultatet blir detsamma, dvs den överväldigande majoriteten svenskar tycker inte att män ska behöva tåla att få oprovocerade käftsmällar när de går hem genom stan en lördagsnatt.

Sinderella sa:
Jag förstod aldrig varför "Slagen Dam" blev så otroligt förlöjligad för att en hård knuff i korvkön räknades som våldsutövning.


Kanske därför att uppgiften om total andel kvinnor som någon blivit utsatta för våld från en man marknadsfördes som om det rörde sig om det man typiskt sett brukar mena med begrepp som "hustrumisshandel" "kvinnomisshandel" "partnermisshandel" osv, dvs medel- till grov misshandel av systematisk karaktär.

Ett exempel på det var en föreläsning under jämställdhetsdagarna i Lund, där föreläsaren tog upp de studier som visade att andelen män som någon gång blivit misshandlade av kvinnor var lika stor eller till och med större än andelen kvinnor som någon gång blivit misshandlade av män. Hon menade att dessa studier inte kunde jämföras med Slagen Dam, eftersom de avsåg en massa ringa misshandel som örfilar och knuffar. Det var ju inte som att bli "sparkad i magen när man är gravid", vilket alltså var den sortens våldsutsatthet som Slagen Dam beskrev enligt henne.

Sinderella sa:
Hårda knuffar är en mycket allvarlig våldsform som kan leda till svåra skallskador som följd om offret är oförberett. Var det förresten inte genom en hård knuff "jägaren" Toni Allden berövade Carolin livet vid en rastplats i Norrbotten?


Han påstår det ja, är ju inte riktigt samma sak som att det verkligen var så det gick till.

#18  Ang: #17 av fredriktomte Sinderella
2014-09-11 19:17:01

Tolerans för en viss grad av våld behöver inte innebära att människor inte ens höjer på ögonbrynen åt vissa företeelser. Tolerans kan också innebära attityder som "det där var väl inte hela världen" eller "det är sånt som händer" Att ett beteende man egentligen inte ser som något positivt bagatelliseras eller förklaras är också ett exempel på tolerans.

Angående Slagen Dam:

Jag har påpekat detta för dig i en tråd på "andra sidan" men vet inte om du har läst det. slagen dam påstår INTE att 46% av alla kvinnor har utsatts för våld av en manlig partner eller en före detta manlig partner. Siffran 46 % gäller ALLT VÅLD DE UTSATTS FÖR AV MÄN ÖVERHUVUDTAGET.

Kvinnorna bakom "Slagen Dam" har aldrig påstått att den enbart handlar om partnervåld, det är media och allmänhet som har tolkat det så.

#19  Ang: #17 av fredriktomte Sinderella
2014-09-11 19:45:50

Föreläsaren i Lund du skriver om är ju bara ett sorgligt exempel på hur våldserfarenheter (även när det gäller kvinnor, vilket ditt exempel tydligt visar) bagatelliseras och förringas.

Jag skriver det igen: Hårda knuffar är en mycket allvarlig våldsform som kan leda till svåra skallskador. Det är faktiskt fullt möjligt att ta livet av en människa enbart genom hårda knuffar och det har hänt mer än en gång även om ingen som inte själv befann sig där kan veta exakt vad som hände vid rastplatsen vid Stenbron.

Att hon tydligen inte bemödat sig med att ens läsa igenom Slagen Dam är ju beklagligt, för då skulle hon hon ha vetat att den inte alls bara handlar om "sparkar i magen när man är gravid" och liknande våld. Däremot har Slagen Dam ett KAPITEL som handlar om just våld mot gravida, men det är en helt annan sak.

Jag beklagar att du utsattes för en så dålig föreläsning av en person som pratar om saker hon uppenbart har noll koll på och dessutom bidrar till att förstärka vanföreställningar om att hårda knuffar inte är en allvarlig våldsform.

För en gravid kvinna kan det för övrigt vara lika stor risk att hårda knuffar leder till missfall som att en spark i magen gör det.

Varför trodde annars att kvinnor ofta försöker framkalla missfall genom att slänga sig utför trappor i länder där abort är förbjudet?
Inlägget uppskattas av Blindalina

#20  Ang: #16 av fredriktomte Sinderella
2014-09-11 20:05:23

Varför frågar du så när jag gång på gång i diskussioner med dig poängterar att även om patriarkatet finns överallt så motiveras inte alltid kvinnoförtryck och sexism på samma sätt överallt och det är inte heller alltid exakt samma idéer som ligger till grund för för sexism och kvinnoförtryck i alla samhällen och länder?

Att Sverige är mindre sexistiskt och kvinnoförtryckande än t.e.x Saudiarabien kan nog nästan alla hålla med om men pratar vi om länder som inte är diktaturer och teokratier blir svaret inte lika självklart. Sverige har t.e.x en av världens mest könssegregerade arbetsmarknader. Och för inte så längesedan hävdade en jurist på allvar det faktum att han minsann läst på forum som familjeliv att kvinnor onanerar med allt möjligt som en förmildrande omständighet i ett våldtäktsmål där en kvinna blivit penetrerad med flaska.

Det är lätt att skratta åt att någon dåre i ett teokratiskt land i arabvärlden gått ut med ett påbud om att kvinnor ska amma sina manliga arbetskamrater men blunda för den galenskap som sker mitt framför näsan på oss.

Men visst kan jag medge att Sverige på en hel del plan kommit längre när det gäller jämställdhet och kvinnors rättigheter än många andra länder.

Självklart kan och får du tycka att kvinnor är det största problemet.

Men eftersom du skriver att kvinnor utsätter dig för sexism i alla möjliga
sammanhang får du gärna berätta mer om just den sexismen yttrar sig.

"Taskigt beteende" som du skriver behöver inte alls alltid ha med sexism att göra, oavsett om det är män eller kvinnor som utövar det taskiga beteendet.

Med det säger jag inte att kvinnor aldrig kan utsätta män för sexism. Ett exempel är kvinnor som tafsar på män och om männen ifråga eller någon som ser det reagerar negativt försvarar sig med idiotier som att "sådant ser ju ni män som en komplimang" eller liknande trams.

Din sista mening håller jag inte alls med om. I i stort sett alla samhällen och länder, oavsett färg, religion och etnicitet hos befolkningen har män mer makt och tillgångar än kvinnor.

#21  Ang: #18 av Sinderella fredriktomte
2014-09-11 21:42:44

Sinderella sa:
Tolerans för en viss grad av våld behöver inte innebära att människor inte ens höjer på ögonbrynen åt vissa företeelser. Tolerans kan också innebära attityder som "det där var väl inte hela världen" eller "det är sånt som händer" Att ett beteende man egentligen inte ser som något positivt bagatelliseras eller förklaras är också ett exempel på tolerans.


Och jag tror inte att det är särskilt vanligt att en man som berättar för sin omgivning att han åkt på en oprovocerad käftsmäll bemöts med "det där var väl inte hela världen?" eller "det är sånt som händer". Jag tror att toleransnivån mot oprovocerat våld i allmänhet är mycket låg.

Vidare håller jag inte riktigt med om din definition på tolerans, men det kanske är mer av en semantisk fråga.

Sinderella sa:
Angående Slagen Dam:

Jag har påpekat detta för dig i en tråd på "andra sidan" men vet inte om du har läst det. slagen dam påstår INTE att 46% av alla kvinnor har utsatts för våld av en manlig partner eller en före detta manlig partner. Siffran 46 % gäller ALLT VÅLD DE UTSATTS FÖR AV MÄN ÖVERHUVUDTAGET.

Kvinnorna bakom "Slagen Dam" har aldrig påstått att den enbart handlar om partnervåld, det är media och allmänhet som har tolkat det så.


Det skrev jag inte heller, jag skrev om hur Slagen Dam har marknadsförts, bland annat av diverse feminister.

Men ser man till själva undersökningen som sådan, så jo, visst slår de på stora trumman. Så här står det t.ex. i företalet:

SlagenDam sa:
Tillsammans ger kvinnorna en bild av sakernas tillstånd som är en massiv utmaning av myten om Sverige som ett redan jämställt land. Det handlar om hot och våld som innebär allvarliga kränkningar av kvinnors mänskliga rättigheter.


Och genomgående i undersökningen talar de om våld, utan att göra någon uppdelning i vad för typ av våld det rör sig om. Detta avsiktligt, eftersom de anser att allting hör ihop (alltså de ringa formerna med de grova, liksom även med andra uttryck som egentligen inte ens är att betrakta som våld, t.ex. att en kvinnas make är svartsjuk).

SlagenDam sa:
Enligt tanken om könsrelaterat våld som ett kontinuum är hot, våld och sexuella övergrepp handlingar som inte kan renodlas från varandra, de kännetecknas av att gränserna är flytande mellan dem.


Mot slutet skriver de följande:

SlagenDam sa:
Resultatet av undersökningen visar att våld mot kvinnor är så omfattande och av sådan karaktär att vissa inarbetade förklaringar och teoretiska förståelser av våldsfenomenet måste överges och nya utvecklas.


Är det då konstigt att folk som inte lusläser studien tror att det rör sig om ett grövre våld än vad som avses? Att folk som inte lusläser studien får uppfattningen att kvinnor *oftare* utsatts för våld av män, än män av kvinnor, trots att så inte är fallet (sedan utsätts kvinnor oftare för grovt våld av män än tvärtom, men det är som sagt inte detta Slagen Dam huvudsakligen mäter och diskuterar)?

Slutligen vill jag också tillägga att upphovsmakarna bakom studien inte återgav sitt forskningsmaterial korrekt, vilket de kritiserades för vid granskningen. Man mörkade att vissa grupper kvinnor var mer utsatta än andra, och då pratar jag om de grupper som brukar uppfattas som mer utsatta (och också visats vara mer utsatta i andra, mindre politiserade studier). Anledningen till detta var enligt Jenny Westerstrand, en av medförfattarna, att man ville göra mäns våld mot kvinnor till en allmän kvinnofråga (snarare än en fråga om klass/socialgrupp, alkoholmissbruk och etnicitet).

#22  Ang: #19 av Sinderella fredriktomte
2014-09-11 23:30:00

Siderella sa:
Att hon tydligen inte bemödat sig med att ens läsa igenom Slagen Dam är ju beklagligt, för då skulle hon hon ha vetat att den inte alls bara handlar om "sparkar i magen när man är gravid" och liknande våld. Däremot har Slagen Dam ett KAPITEL som handlar om just våld mot gravida, men det är en helt annan sak.


Fast hennes poäng är helt analog med den författarna till Slagen Dam försöker göra, nämligen att mäns våld mot kvinnor beror på kösmaktsordningen. I Slagen Dam argumenteras för att andra förklaringsmodeller bakom våld är otillräckliga för att förklara mäns våld mot kvinnor. Istället gör man gällande att mäns våld mot kvinnor beror på att män har makt över kvinnor (könsmaktsordningen typ), och det främsta argumentet för detta påstående är att de är så omfattande och spritt inom alla grupper. För att kunna göra gällande att det är omfattande och spritt inom alla grupper måste man inkludera de lindrigare formerna av våld. Gjorde man inte det skulle andelen drabbade kvinnor sjunka drastiskt. Problemet i det här resonemanget är (bland annat) att kvinnors våld mot män är lika omfattande som mäns våld mot kvinnor, om man inkluderar lindrigare former av våld i begreppet. Och då kan ju mäns våld mot kvinnor knappast bero på mäns makt (könsmaktsordningen), för vad skulle i sådana fall kvinnors våld mot män bero på?

I Slagen Dam löser man den problematiken genom att inte låtsas om att kvinnor utsätter män för våld. Man mäter bara kvinnors våldsutsatthet (och väljer dessutom att mörka de skillnader i våldsutsatthet som gäller mellan olika grupper av kvinnor). Det är inte fullt lika bedrägligt som föreläsarens snudd på öppna lögner, men så långt ifrån är det inte. Ideologiskt står Eva Lundgren, Jenny Westerstrand & Co på samma sida som föreläsaren.

Sinderella sa:
Jag beklagar att du utsattes för en så dålig föreläsning av en person som pratar om saker hon uppenbart har noll koll på och dessutom bidrar till att förstärka vanföreställningar om att hårda knuffar inte är en allvarlig våldsform.


Eftersom du fokuserar så mycket på hårda knuffar kanske det bör tilläggas att hon inte talade om just "hårda knuffar". Vidare tror jag inte att en hård knuff som syftar till att t.ex. knuffa ner någon i en trappa eller motsvarande skulle betraktas som "lindrigt våld". De flesta knuffar är inte sådana knuffar.

#23  Ang: #20 av Sinderella fredriktomte
2014-09-12 00:45:23

Sinderella sa:
Varför frågar du så när jag gång på gång i diskussioner med dig poängterar att även om patriarkatet finns överallt så motiveras inte alltid kvinnoförtryck och sexism på samma sätt överallt och det är inte heller alltid exakt samma idéer som ligger till grund för för sexism och kvinnoförtryck i alla samhällen och länder?


Förstår inte riktigt vad den här frågan har med det jag skrev att göra.

De frågorna jag ställde i #16 var retoriska. Jag pekar på det orimliga i att hävda att alla är lika sexistiska.

Siderella sa:
Att Sverige är mindre sexistiskt och kvinnoförtryckande än t.e.x Saudiarabien kan nog nästan alla hålla med om men pratar vi om länder som inte är diktaturer och teokratier blir svaret inte lika självklart.


Jag skulle säga att de flesta kulturer *på det stora hela* innehåller större mått av sexism än den svenska (de flesta kulturer existerar inte heller i mogna demokratier...). Men i enskilda frågor kan det såklart se olika ut.

Sinderella sa:
Sverige har t.e.x en av världens mest könssegregerade arbetsmarknader.


Vilket hänger samman med att vi har en av världens högsta förvärvsfrekvenser bland kvinnor. I de flesta andra länder är arbetet lika könssegregerat, det är bara det att kvinnor gör en större del oavlönat och därför inte syns i statistiken (medan kvinnor i Sverige gör samma jobb fast med lön).

Sedan skulle jag inte kalla en könssegregerad arbetsmarknad för sexistisk i sig. Könsroller är inte per definition sexistiska.

Sinderella sa:
Självklart kan och får du tycka att kvinnor är det största problemet.


Du skulle alltså inte opponera dig mot en man som påstod att så var fallet?

Och för att vara på det klara: Jag tycker alltså inte att kvinnor är det största problemet. Jag bara gjorde en jämförelse.

Sinderella sa:
Men eftersom du skriver att kvinnor utsätter dig för sexism i alla möjliga
sammanhang får du gärna berätta mer om just den sexismen yttrar sig.


Det skrev jag inte. Jag skrev att den sexism som kommer från min chef kommer från en kvinna, eftersom min chef är en kvinna. Liksom att den sexism som kommer från min partner kommer från en kvinna, eftersom min partner är en kvinna. Osv. Det var ett försök att belysa det absurda i att säga att män (eller kvinnor) är "problemet" med hänvisning till att de eventuella oschysstheter ens chef, ens partner, osv gör kan kopplas till det ena könet bara för att dessa råkar tillhöra det könet.

Sinderella sa:
"Taskigt beteende" som du skriver behöver inte alls alltid ha med sexism att göra, oavsett om det är män eller kvinnor som utövar det taskiga beteendet.

Med det säger jag inte att kvinnor aldrig kan utsätta män för sexism. Ett exempel är kvinnor som tafsar på män och om männen ifråga eller någon som ser det reagerar negativt försvarar sig med idiotier som att "sådant ser ju ni män som en komplimang" eller liknande trams.


Just därför tycker jag inte att man kan utropa endera könet till "problemet".

Sinderella sa:
Din sista mening håller jag inte alls med om. I i stort sett alla samhällen och länder, oavsett färg, religion och etnicitet hos befolkningen har män mer makt och tillgångar än kvinnor.


Absolut. Men om du skulle jämföra gruppen vita i hela världen med gruppen mörka i hela världen och sedan skulle jämföra gruppen män i hela världen med gruppen kvinnor i hela världen, så är jag övertygad om att du kommer att ha större skillnader i makt och tillgångar mellan gruppen vita och gruppen mörka än mellan gruppen män och gruppen kvinnor. Och gör du t.ex. den jämförelsen i Sverige är jag övertygad om att du får samma resultat.

#24  Ang: #16 av fredriktomte Blindalina
2014-09-14 12:04:42

Jag tryckte först på "uppskatta"-knappen då jag i grunden håller med om vad du skrev, dvs man måste se allas perspektiv och att strukturer om sexism kan finnas även för män, och att även kvinnor kan vara sexister eller upprätthålla sexistiska strukturer eller missbruka makt indirekt eller direkt. Men nu undrar jag vad du menar med att det inte skulle finnas "könsmaktsordning"-ar, förvisso ett horribelt ord, men säg maktordning pga könstillhörighet då, samt om du menar att man inte kan definiera att en grupp indirekt missbrukar diverse maktstrukturer mot en annan..?
Det kan ju finnas en miljö där säg, en man måste hantera en maktstruktur som bygger på sexism mot män, där kvinnor och status quo-klimatet i miljön indirekt upprätthåller systemet utan att reflektera så mkt över det, och likadant tvärtom att män upprätthåller dethär, indirekt. = maktordning. Eller?

#25  Sv: Kawa Zolfagary avsäger sig feminismen Blindalina
2014-09-14 12:06:26

Utan att reflektera så mycket över det- per automatik är nog ett bättre ord.

#26  Sv: Kawa Zolfagary avsäger sig feminismen Blindalina
2014-09-14 12:09:00

Flera " maktordningar" och - strukturer kan ju finnas samtidigt? ( det är det man uppfunnit det fantastiska ordet "struktur" för.)

#27  Ang: #21 av fredriktomte Sinderella
2014-09-14 13:04:42

Självklart tycker jag att det är fel att mörka vad som kommit fram i forskningsmaterial, hur gott syftet än är.

Mens mäns våld mot kvinnor ÄR en allmän kvinnofråga även om det är så att vissa grupper av kvinnor är mer våldsutsatta.

På 70-talet, när det inte bara inom vänstergrupperingar var vanligt att förklara i stort sett alla brott med sociala problem och klassklyftor var den rådande diskursen att mäns våld mot kvinnor skulle upphöra mer och mer i takt med att vi fick ett mer och mer jämlikt samhälle.

Men de som arbetade med misshandlade kvinnor köpte inte den här förklaringsmodellen eftersom de såg att offren kom från alla samhällsklasser och socialgrupper. Eftersom det enda en lång rad våldsofffer som berättade ofta väldigt likartade historier hade gemensamt var just att de var kvinnor är det väl inte så konstigt att man började benämna det hela som en allmän kvinnofråga?

När kartan och terrängen inte stämmer kan man inte stirra sig blind på kartan, som i det här fallet motsvaras av teorier om att våld mot kvinnor främst är ett klassrelaterat problem.

När kvinnojourerna växte fram i slutet av 70-talet och början av 80-talet märkte de snabbt att kvinnor med alla typer av bakgrunder kom dit och därför förkastade de resonemanget om att våld mot kvinnor främst var ett klassrelaterat problem. Var det verkligen konstigt?


Du skulle kunna kontakta vilken kvinnojour som helst och fråga vad det är för typ av kvinnor som kommer dit. Inte en enda kommer att svara att det främst är kvinnor med svåra sociala problem, som misshandlats av män med svåra sociala problem som söker hjälp.


När det gäller Slagen Dam är det ju som sagt så att den inte bara handlar om våld mot kvinnor i pågående eller tidigare parförhållanden. UTANFÖR ett parförhållande är det med stor sannolikhet mycket större risk att t.e.x en missbrukande kvinna utsätts för våld av en missbrukande man än att en icke missbrukande kvinna utsätts för våld av en icke missbrukande man.

Därför är jag inte förvånad över att fler "socialt utsatta" kvinnor utsatts för våld enligt Slagen Dam.
Utanför ett parförhållande löper vissa grupper av kvinnor högre risk att utsättas för våld och Slagen Dam handlar inte bara om våld i parförhållanden.

#28  Ang: #17 av fredriktomte Sinderella
2014-09-14 13:29:56

Och angående män som blivit misshandlade av kvinnor:

Jag skulle väldigt gärna vilja veta hur stor del av de män som blivit misshandlade av kvinnor som också har misshandlat kvinnan de säger sig ha blivit misshandlade av.

Dels är det inte alls ovanligt att män som misshandlat eller sexuellt handgripligen ofredat kvinnor anmäler dem för misshandel när kvinnorna i fråga utnyttjar den lagstadgade nödvärnsrätt som alla människor har rätt att använda sig av.

Alla våldsutsatta kvinnor lägger sig inte likt offerlamm ner på golvet, skyddar huvudet med armarna och väntar ut misshandeln.

När det gäller kvinnomisshandel i parförhållanden är det inte helt ovanligt att kvinnan försöker försvara sig med våld dels i början av förhållandet, innan våldet har hunnit bli lika normaliserat, dels när våldet verkligen blivit grovt och hon på allvar fruktar för sitt liv. Många av de kvinnor som sitter inne för mord eller dråp på sina före detta män har blivit misshandlade av männen en lång tid innan mordet / dråpet.

Dels är det inte heller helt ovanligt att män falskanmäler kvinnor för misshandel i samband med att kvinnan i fråga anmält dem för misshandel.

När det gäller falska anmälningar hör man i media och i debatter nästan bara talas om det i två sammanhang.
Dels när det gäller försäkringsbedrägerier och dels när det gäller kvinnor eller barn som anmäler män för vålds eller sexualbrott.

Det är oerhört konstigt, eftersom falska anmälningar förekommer när det gäller alla typer av brott.

Att en man motanmäler och påstår att det i själva verket var kvinnan som misshandlade honom är förmodligen minst lika vanligt som att kvinnor och barn falskanmäler män de påstår har utsatt dem för vålds eller sexualbrott, ändå har det skrivits spaltkilometrar om det förstnämnda och i stort sett ingenting om det sistnämnda.

Med ovanstående säger jag absolut INTE att alla män som påstår att de blivit misshandlade av en kvinna ljuger.
Inlägget uppskattas av Blindalina

#29  Ang: #21 av fredriktomte Sinderella
2014-09-14 13:49:18

Kan du länka eller hänvisa till ett enda ställe där författarna till Slagen Dam påstår att svartsjuka hos en make i sig är en form av våld?

Självklart skulle det vara skitlöjligt att svartsjuka I SIG skulle vara en form av våld.

Den mening du citerade om våld som ett kontinuum är absolut inget bevis. Hot och sexuella övergrepp är straffbart, det är inte svartsjuka.
Jag förstår verkligen inte vad som skulle vara upprörande med den mening du citerar.

I ett förhållande där mannen misshandlar kvinnan avslutas ofta en misshandel med en våldtäkt eller ett sexuellt övergrepp, det är mycket vanligt.
Då är set väl inte det minsta konstigt att våld och sexuella övergrepp "flyter ihop" för den misshandlade?!

Att neka mannen sex är ett mycket vanligt skäl till att en misshandel utlöses i ett kvinnomisshandelsförhållande. Om kvinnan vet på grund av tidigare erfarenheter i förhållandet att hon kan få stryk av mannen om hon nekar honom sex är det väl inte det minsta konstigt att hon tolkar det som ett hot om mannen säger "du vet vad som händer annars" eller något liknande när han vill ha sex och inte hon. Det ÄR ju ett hot eftersom han själv syftar på sin tidigare misshandel.

Om du inte gillar att man "klumpar ihop" våld, hot och sexuella övergrepp: Säg det till de män som gör det istället för att skjuta budbäraren.

Varför skulle inte de kvinnor som leve eller har levt i en verklighet där våld, hot och sexuella övergrepp går in i varandra få berätta om sin verklighet?
Inlägget uppskattas av Blindalina

#30  Ang: #24 av Blindalina fredriktomte
2014-09-14 23:01:31

Blindalina sa:
Men nu undrar jag vad du menar med att det inte skulle finnas "könsmaktsordning"-ar, förvisso ett horribelt ord, men säg maktordning pga könstillhörighet då, samt om du menar att man inte kan definiera att en grupp indirekt missbrukar diverse maktstrukturer mot en annan..?


Jag har inte påstått att det inte finns en könsmaktsordning. Som jag skrev i #16 måste man förstås kunna tala om att män har mer makt i samhället än kvinnor (varvid vi alltså kan tala om en könsmaktsordning).

Vad jag däremot vänder mig emot är föreställningen att mäns våld mot kvinnor skulle vara ett resultat av mäns större maktinnehav.

Jag tycker också att man bör vara försiktig med att anta att förhållandet ser ut som det gör pga att män förtrycker kvinnor. Könsdiskriminering av kvinnor förekommer förstås (men det är inte säkert att den som könsdiskriminerar en kvinna alltid är en man), men den främsta förklaringen till skillnaden i makt mellan män och kvinnor är könsrollstereotypa val män och kvinnor gör.

Blindalina sa:
Det kan ju finnas en miljö där säg, en man måste hantera en maktstruktur som bygger på sexism mot män, där kvinnor och status quo-klimatet i miljön indirekt upprätthåller systemet utan att reflektera så mkt över det, och likadant tvärtom att män upprätthåller dethär, indirekt. = maktordning. Eller?


Könsroller leder till att maktskillnaden reproduceras i varje ny generation, även om de som inordnar sig under könsrollerna sällan har det som någon direkt målsättning. Men könsroller reproduceras av män och kvinnor tillsammans, det är ingenting som bara män upprätthåller (och alltså kan man inte heller säga att män "är problemet").

#31  Ang: #27 av Sinderella fredriktomte
2014-09-14 23:16:08

Sinderella sa:
Mens mäns våld mot kvinnor ÄR en allmän kvinnofråga även om det är så att vissa grupper av kvinnor är mer våldsutsatta.


Det kan du tycka om du vill, personligen har jag svårt för termerna "mansfråga" och "kvinnofråga", eftersom jag hellre ser att man slutar dela upp människor utifrån kön.

Således tycker jag inte att våld på offentlig plats är en "mansfråga" eller att våld i hemmet är en "kvinnofråga". Båda är allvarliga samhällsfrågor man bör jobba med och inom båda områdena finns det både manliga och kvinnliga offer, som inte är mindre värda stöd bara för att de råkar tillhöra det kön som är mindre utsatt av just det våld de blivit utsatta för.

Att man inte könsuppdelar problematiken betyder inte att man inte bör lyfta upp kön som en faktor i analys och åtgärder.

Sinderella sa:
På 70-talet, när det inte bara inom vänstergrupperingar var vanligt att förklara i stort sett alla brott med sociala problem och klassklyftor var den rådande diskursen att mäns våld mot kvinnor skulle upphöra mer och mer i takt med att vi fick ett mer och mer jämlikt samhälle.

Men de som arbetade med misshandlade kvinnor köpte inte den här förklaringsmodellen eftersom de såg att offren kom från alla samhällsklasser och socialgrupper. Eftersom det enda en lång rad våldsofffer som berättade ofta väldigt likartade historier hade gemensamt var just att de var kvinnor är det väl inte så konstigt att man började benämna det hela som en allmän kvinnofråga?

När kartan och terrängen inte stämmer kan man inte stirra sig blind på kartan, som i det här fallet motsvaras av teorier om att våld mot kvinnor främst är ett klassrelaterat problem.

När kvinnojourerna växte fram i slutet av 70-talet och början av 80-talet märkte de snabbt att kvinnor med alla typer av bakgrunder kom dit och därför förkastade de resonemanget om att våld mot kvinnor främst var ett klassrelaterat problem. Var det verkligen konstigt?


Jag levde inte ens på 70-talet och har ingen aning om hur debatten gick då. Jag ser inte heller riktigt relevansen i detta, när vi diskuterar en rapport som publicerades 2001. När Slagen Dam publicerades var det i alla fall allmänt känt att parrelaterad misshandel förekom i alla typer av socialgrupper.

Sinderella sa:
Du skulle kunna kontakta vilken kvinnojour som helst och fråga vad det är för typ av kvinnor som kommer dit. Inte en enda kommer att svara att det främst är kvinnor med svåra sociala problem, som misshandlats av män med svåra sociala problem som söker hjälp.


Kvinnor med svåra sociala problem utgör en mycket liten grupp i samhället. Det vore förvånande om de utgjorde majoriteten av alla misshandelsoffer. Men för den sakens skull kan de vara krafitgt överrepresenterade som offer.

PS: De som vänder sig till kvinnojourerna är inte nödvändigtvis representativa för populationen som helhet.

Sinderella sa:
När det gäller Slagen Dam är det ju som sagt så att den inte bara handlar om våld mot kvinnor i pågående eller tidigare parförhållanden. UTANFÖR ett parförhållande är det med stor sannolikhet mycket större risk att t.e.x en missbrukande kvinna utsätts för våld av en missbrukande man än att en icke missbrukande kvinna utsätts för våld av en icke missbrukande man.

Därför är jag inte förvånad över att fler "socialt utsatta" kvinnor utsatts för våld enligt Slagen Dam.
Utanför ett parförhållande löper vissa grupper av kvinnor högre risk att utsättas för våld och Slagen Dam handlar inte bara om våld i parförhållanden.


Med tanke på hur vanligt det är att såväl offer som förövare vid misshandelsbrott är berusade av alkohol, så tror jag att man på ganska god grund kan anta att alkoholmissbrukare är överrepresenterade både som förövare och offer även vid partnerrelaterad misshandel. Min personliga erfarenhet av domar vid parrelaterad misshandel/dråp/mord (både med manliga och kvinnliga förövare) är att alkohol väldigt ofta är involverat.

#32  Ang: #28 av Sinderella fredriktomte
2014-09-14 23:35:20

Sinderella sa:
Och angående män som blivit misshandlade av kvinnor:

Jag skulle väldigt gärna vilja veta hur stor del av de män som blivit misshandlade av kvinnor som också har misshandlat kvinnan de säger sig ha blivit misshandlade av.


De allra flesta män som någon gång blivit misshandlade av en kvinna har, precis som de allra flesta kvinnor som någon gång blivit misshandlade av en man, blivit utsatta för lättare former av misshandel. T.ex. örfilar, knuffar (inte hårda knuffar nedför trappor...), och liknande.

Eftersom det rör sig om så stor andel av båda grupper får man anta att de som någon gång misshandlat (givit örfil osv) också är många. Både bland män och kvinnor. Säkert finns viss korrelation mellan att själv ha blivit utsatt och själv utsätta, men jag tror inte att den behöver vara jättestor vad gäller ringa former av våld. Jag har t.ex. själv blivit örfilad av två olika kvinnor utan att ha slagit någon av dem. Och jag har sett en kvinna få en örfil av en man utan att hon slagit honom.

Sinderella sa:
Dels är det inte alls ovanligt att män som misshandlat eller sexuellt handgripligen ofredat kvinnor anmäler dem för misshandel när kvinnorna i fråga utnyttjar den lagstadgade nödvärnsrätt som alla människor har rätt att använda sig av.


Tror du inte att det omvända också kan gälla då? Dvs att män som försvarat sig mot en kvinnas angrepp också löper en risk att bli anmäld för misshandel.

Jag läste nyligen två domar som hade sådana inslag. I en av dem var det en ung kvinna som knivhuggit en för henne främmande man (hon var berusad och hade lärt känna honom samma kväll). Hon hävdade att mannen hoppat på henne och att hon försvarat sig mot honom, men vittnen som såg knivhuggningen kunde intyga att han aldrig gjort någonting sådant utan att det var hon som knivhögg honom när han försökte få henne att lämna hans lägenhet.

I ett annat fall hade en kvinna först hotat sin (kvinnliga) granne med kniv, sedan oprovocerat huggit sin make med kniven (hon var berusad). Hon dömdes i tingsrätten och överklagade till hovrätten. Väl i hovrätten tog mannen tillbaka sina skadeståndsanspråk och sa att han först hade knuffat henne, detta eftersom han tyckte synd om henne som fått ett så hårt straff. Själv la hon till att hon var rädd för mannen när han var full. Hon dömdes likfullt eftersom hovrätten bedömde att det inte fanns någon nödvärnsrätt eller för den delen förmildrande omständighet, men skadeståndet togs bort.

Sinderella sa:
Alla våldsutsatta kvinnor lägger sig inte likt offerlamm ner på golvet, skyddar huvudet med armarna och väntar ut misshandeln.


Gäller väl som sagt män också.

Sinderella sa:
När det gäller kvinnomisshandel i parförhållanden är det inte helt ovanligt att kvinnan försöker försvara sig med våld dels i början av förhållandet, innan våldet har hunnit bli lika normaliserat, dels när våldet verkligen blivit grovt och hon på allvar fruktar för sitt liv. Många av de kvinnor som sitter inne för mord eller dråp på sina före detta män har blivit misshandlade av männen en lång tid innan mordet / dråpet.


Det här har jag också hört. Jag tycker dock att det vore intressant att veta hur ofta män som sitter inne för att ha mördat sina partners själva utsatts för våld.

Sinderella sa:
När det gäller falska anmälningar hör man i media och i debatter nästan bara talas om det i två sammanhang.
Dels när det gäller försäkringsbedrägerier och dels när det gäller kvinnor eller barn som anmäler män för vålds eller sexualbrott.

Det är oerhört konstigt, eftersom falska anmälningar förekommer när det gäller alla typer av brott.

Att en man motanmäler och påstår att det i själva verket var kvinnan som misshandlade honom är förmodligen minst lika vanligt som att kvinnor och barn falskanmäler män de påstår har utsatt dem för vålds eller sexualbrott, ändå har det skrivits spaltkilometrar om det förstnämnda och i stort sett ingenting om det sistnämnda.


Du tror alltså att män är mer benägna att falskanmäla än kvinnor. Varför?

Om jag skulle tro något skulle jag tro motsatsen, inte för att jag tror att kvinnor är hänsynslösare eller oärligare, utan därför att det helt enkelt är mer sannolikt att en kvinnlig falskanmälare når framgång. När man undersökt rättsväsendet har det visat sig att kvinnor får lägre straff för samma typ av brott som män (särskilt vad gäller sexualbrott), liksom att kvinnor löper mindre risk att utredas för brott än vad män gör. Vi är helt enkelt vana att betrakta mannen som förövare och kvinnan som offer.

Sinderella sa:
Med ovanstående säger jag absolut INTE att alla män som påstår att de blivit misshandlade av en kvinna ljuger.


Säger du att många män som säger att de blivit misshandlade av en kvinna ljuger?

Jag ser inget skäl att anta att särskilt många män som i anonyma enkäter uppger att de någon gång blivit misshandlade av en kvinna ljuger. Varför skulle de göra det liksom? Jag har själv blivit örfilad av två olika kvinnor (och biten i bröstet av en tredje, men det är oklart om hon ville göra illa mig eller bara vara "rolig" (hon var full)). Varför skulle jag ljuga om det? Jag anmälde ingen av dem.

#33  Ang: #29 av Sinderella fredriktomte
2014-09-14 23:57:31

Sinderella sa:
Kan du länka eller hänvisa till ett enda ställe där författarna till Slagen Dam påstår att svartsjuka hos en make i sig är en form av våld?


Jag har inte påstått att de hävdar det. Däremot tar de upp svartsjuka som exempel på mäns kontrollerande beteende mot kvinnor (vad är det då när kvinnor är svartsjuka?) och hävdar att man ska se svartsjuka på samma skala som fysiskt och sexuellt våld.

Från slagen dam:

SlagenDam sa:
Med hjälp av kontinuumtanken kan vi se sambanden mellan våldets olika former, där grovt våld finns på samma skala som mindre grova, kanske icke kriminaliserade och till och med accepterade handlingar.


SlagenDam sa:
För att frågorna om våldets påverkan på kvinnors livsvillkor ska kunna belysas på ett tillfredsställande sätt måste också andra aspekter än den anmälda brottsligheten tas i beaktande. Också den kontroll och maktutövning män utsätter kvinnor för som inte faller under någon straffbestämmelse är viktig att beakta.

...

Med termen kontrollerande beteenden förstås beteenden som svartsjuka.


Sinderella sa:
Självklart skulle det vara skitlöjligt att svartsjuka I SIG skulle vara en form av våld.


Det är också ganska löjligt att svartsjuka I SIG bedöms som ett "kontrollerande beteende" som ligger på samma beteendeskala som fysiskt och sexuellt våld.

Nu tycker jag iofs att svartsjuka är ganska dumt och någonting vi behöver arbeta bort (jag tror att vi blir lyckligare om vi slutar tro oss kunna äga varandra sexuellt), men det är en annan fråga.

Sinderella sa:
Den mening du citerade om våld som ett kontinuum är absolut inget bevis. Hot och sexuella övergrepp är straffbart, det är inte svartsjuka.
Jag förstår verkligen inte vad som skulle vara upprörande med den mening du citerar.


1. De skriver uttryckligen att vi måste beakta även sådant som inte är kriminaliserat och ibland till och med accepterat.

2. Jag har inte sagt att meningen är "upprörande", däremot tycker jag att det är problematiskt att de inte vill skilja ut grovt våld från lindrigt, enstaka våldshändelser från systematiskt våld samt att de vill sammanblanda fysiskt och sexuellt våld (samt hot om detsamma) med handlingar och känslor som inte i sig innebär någon form av kränkning av den andres person. Det skapar de här missförstånden jag pratat om, och mycket tyder på att det är författarnas avsikt.

Sinderella sa:
I ett förhållande där mannen misshandlar kvinnan avslutas ofta en misshandel med en våldtäkt eller ett sexuellt övergrepp, det är mycket vanligt.
Då är set väl inte det minsta konstigt att våld och sexuella övergrepp "flyter ihop" för den misshandlade?!

Att neka mannen sex är ett mycket vanligt skäl till att en misshandel utlöses i ett kvinnomisshandelsförhållande. Om kvinnan vet på grund av tidigare erfarenheter i förhållandet att hon kan få stryk av mannen om hon nekar honom sex är det väl inte det minsta konstigt att hon tolkar det som ett hot om mannen säger "du vet vad som händer annars" eller något liknande när han vill ha sex och inte hon. Det ÄR ju ett hot eftersom han själv syftar på sin tidigare misshandel.

Om du inte gillar att man "klumpar ihop" våld, hot och sexuella övergrepp: Säg det till de män som gör det istället för att skjuta budbäraren.

Varför skulle inte de kvinnor som leve eller har levt i en verklighet där våld, hot och sexuella övergrepp går in i varandra få berätta om sin verklighet?


Det här är, som sagt, inte vad jag diskuterar.

#34  Fredriktomte Blindalina
2014-09-19 13:37:46

Det verkar inte som om du vet någonting om mänsklig psykologi, destruktiva relationer, eller maktmissbruk, eller sociala strukturer, eller hur folk använder sig av dem.

#35  Ang: #34 av Blindalina fredriktomte
2014-09-19 20:34:00

Vad vill du att jag ska svara på det?

#36  Sv: Kawa Zolfagary avsäger sig feminismen JemyM
2014-09-21 09:52:02

En struktur jag ser i denna tråd är en diskussion om "kvinnor" och "män" som om dessa kan stereotypifieras. Sådant språkbruk är dömt att bli skräp.

Jag skulle önska att personer i denna tråd i fortsättningen inte använder ordet "kvinnor" eller "män" i sitt språk (alltså kön i plural) för det får er att både diskutera och resonera snett. Varje gång ni känner att ni behöver använda detta så skall ni känna ett hugg axeln och minnas att ni håller på att säga något dumt. Lite som med "jag är inte rasist men...". Tvinga mig inte att sammanfatta de stereotypifierade dumheter som sagts i denna tråd innehållande dessa ord.

Anledningen är att dessa begrepp skapar värdelösa diskussioner som inte är något annat än konflikter mellan oproblematiserade könsidentiteter. Jag drar paralleller till första mosebok och pratet om "Adam och Eva", något som förmodligen är den västerländska roten till detta sätt att tänka i kön som om de vore homogena stereotyper. Könsstereotyper uppstår oftast i konflikt mellan människor med SAMMA kön, något som sådant könsstereotypifierande helt osynliggör. Därför är det både skadligt och ovärdigt för moderna feminister att använda ord som pratar om kön i plural.

Vad det rör forskningen i aggression var den värdelös fram till den började titta på våldet i sig. Länge utgick forskare från att våld var manligt och därför studerades "män". Det diskuterades gener och könshormon. Denna forskning gav ingenting och idag är båda dessa förkastade. Hela idén att det fanns en länk mellan testosteron och våld visade sig vara helt felaktigt t.ex. När våldsamma personer oberoende av kön och sexualitet började studeras så upptäcktes snart mönster i vad dessa har gemensamt i sociala faktorer. Detta hjälper oss dels att förstå våldets orsaker och dels skänker det styrka åt det feministiska antagandet att kön är en social konstruktion.
Inlägget uppskattas av Xzenu

#37  Sv: Kawa Zolfagary avsäger sig feminismen Blindalina
2014-10-09 10:22:26

#35 det har du ju rätt i, och det är en legitim fråga. Ska försöka omformulera.

#38  #35 Blindalina
2014-10-09 10:32:47

Visst är det viktigt att alltid ha det tvärmänskliga perspektivet i grunden vad man än pratar om. Där är jag med. Men jag förstår inte hur ni kan påstå att
* konflikter av könsstereotyper (och sexism?) " främst" skulle uppehållas "emellan folk av samma könsidentitet" och därför skulle homogena könsstereotyper inte vara relevanta att ta in i diskussionen. Eller sexism då heller? För övrigt stämmer det ju inte alls att det skulle uppstå mer konflikter inom en könsidentitet, och det är att förminska/ignorera all sexism som uppstår visavis det andra könet.
* att "kvinnor och män" skulle vara ett begrepp som inte kan användas för det är för generaliserande och därmed farligt? Oavsett hur det används. Vad sjutton?
Det är väl bättre att vara tydlig med vad man menar och att alltid inkludera det allmänmänskliga perspektivet istället för att censurera bort de begrepp vi givit strukturer. Att ignorera strukturer är vad som är farligt.

#39  Ang: #36 av JemyM Henrik
2014-10-09 10:41:45

I muslimska länder anser dom flesta att en hustru måste lyda sin man. Oj, har jag nu stereotypat muslimer och kvinnor? Nej, jag har tagit upp ett faktum som är viktigt för den som vill bekämpa kvinnoförtrycket i världen. Och det hoppas jag att alla här vill.
Inlägget uppskattas av Blindalina

#40  #39 henrik Blindalina
2014-10-09 11:07:42

Du har kanske stereotypat muslimer lite :) men i övrigt, exakt..?

#41  Ang: #38 av Blindalina fredriktomte
2014-10-09 17:44:46

Rubriken på ditt inlägg anger att inlägget är ett svar på mitt inlägg #35 och du talar om "ni" i inlägget, snarare än "du". Så, är inlägget delvis till mig? I sådana fall kan jag säga att jag inte delar JemyM:s uppfattning om att man inte ska använda män och kvinnor som ord/gruppindelning.

#42  Ang: #33 av fredriktomte Sinderella
2014-10-10 23:04:07

Om en kvinna (läs en part i parförhållande om du vill) gång på gång får stryk som ett "straff" för saker som att hon följt med sina arbetskamrater på personalfest, äter middag på lokal med personer av samma kön eller till slut bara åker hem till en väninna på egen hand BEHÖVER hennes partner till slut inte ens säga "du vet vad som händer annars" utan det räcker med att spänna ögonen i henne och säga : Jag vill inte att du går på personalfesten / äter middag med henne / träffar henne när jag inte är med och bägge vet i allafall att meningen " jag vill inte att du" ÄR en form av hot.

Även om det självklart inte är eller ens bör vara straffbart att säga "Jag vill inte att du...) åt sin partner.

Det är DÄRFÖR artikelförfattarna tycker att det kan vara relevant att uppmärksamma också sådant som inte är straffbart och som i stort sett ingen, inte artikelförfattarna heller tycker BORDE vara straffbart.

Du verkar ha ytterst liten kännedom om hur vardagen i misshandelsförhållanden ofta se ut.
Inlägget uppskattas av Blindalina och Henrik

#43  Ang: #42 av Sinderella fredriktomte
2014-10-12 18:34:20

Sinderella sa:
Om en kvinna (läs en part i parförhållande om du vill) gång på gång får stryk som ett "straff" för saker som att hon följt med sina arbetskamrater på personalfest, äter middag på lokal med personer av samma kön eller till slut bara åker hem till en väninna på egen hand BEHÖVER hennes partner till slut inte ens säga "du vet vad som händer annars" utan det räcker med att spänna ögonen i henne och säga : Jag vill inte att du går på personalfesten / äter middag med henne / träffar henne när jag inte är med och bägge vet i allafall att meningen " jag vill inte att du" ÄR en form av hot.

Även om det självklart inte är eller ens bör vara straffbart att säga "Jag vill inte att du...) åt sin partner.

Det är DÄRFÖR artikelförfattarna tycker att det kan vara relevant att uppmärksamma också sådant som inte är straffbart och som i stort sett ingen


Upphovsmakarna till Slagen Dam anser att svartsjuka är ett kontrollbeteende som utgör en punkt på samma skala som t.ex. våldtäkt och misshandel. Det är *därför* de väljer att lyfta svartsjuka i rapporten och det är *därför* de ställer frågan om svartsjukebeteende till *alla* kvinnor som deltar i studien, även de som svarat att de aldrig varit med om att en man utövat våld mot dem.

Om de hade haft din utgångspunkt hade de inte ställt frågan om svartsjuka till andra kvinnor än de som svarat att de varit utsatta för våld av sin partner/tidigare partner.

Sinderella sa:
inte artikelförfattarna heller tycker BORDE vara straffbart.


Nej, och jag har inte påstått att de gör det.

Sinderella sa:
Du verkar ha ytterst liten kännedom om hur vardagen i misshandelsförhållanden ofta se ut.


Vad är poängen med den här typen av kommentarer? Tycker du att det för dialogen framåt?

#44  Ang: #39 av Henrik JemyM
2014-10-21 15:22:37

Om du inte ännu gjort det skulle jag föreslå en genomläsning av Under Western Eyes av Talpade Chandra Mohanty med anledning av hur du förenklade "muslimska länder" och stereotypifierade kvinnor i tredje världen.

http://jemym.no-ip.com/underwesterneyes.pdf

#45  Ang: #44 av JemyM Henrik
2014-10-21 22:04:15

Då har du nog missuppfattat Under Western Eyes. Den handlar om hur västerländsk feminism analyserar patriarkala strukturer i tredje världen. Det jag förde fram var ingen analys utan ett naket faktum av stor betydelse för den som vill bekämpa kvinnoförtrycket i världen. Menar du att detta faktum inte får nämnas eller att kvinnoförtrycket inte får bekämpas?

#46  Ang: #1 av fredriktomte Miarmaria
2014-11-15 13:49:35

Fi är i alla fall antirasistiskt.

#47  Ang: #4 av Blindalina Ninon
2015-05-28 20:09:57

Det är ju inte heller så enkelt att alla i en rasifierad grupp är radikala antirasister och feminister. SD har t ex rönt väldigt stora framgångar bland gruppen iranier i vårt land som ofta har en stark position i samhället då de har en stark utbildningstradition och skapar sig en bra ekonomisk situation. Man odlar en stark anti-muslimsk inställnnig då man ju har rötterna i ett land med en fundamentalisktisk muslims diktatur. Att rasism även förekommer bland rasifierade är väl kanppast någon nyhet. Så Kawas utskåpande av "den vita feminismen" ycker jag är en smula dratsiskt.

#48  Sv: Kawa Zolfagary avsäger sig feminismen Blindalina
2015-06-01 12:47:01

nej, folk är folk samtidigt som gruppskapande och -identitet är intressant i dagens samhälle, verkar vara viktigare än nånsin med gruppidentitet.

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?