feminetik.se feminetik.se

Just nu 24 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Att uppnå jämställdhet


Gå till senaste inlägget



#1  Att uppnå jämställdhet Gabriella
2004-02-02 17:33:59

Jag har en del funderingar som jag tänkte lägga ut här då jag kanske kan få svar och synpunkter av feminister.
Dels då det här med jämställdhet. Hur ska man uppnå det? I lagstiftningen så är det väl jämställt, eller kanske inte det drabbar ju män med värnplikt t ex. Men attityder och värderingar som ligger kvar hos många människor måste ju också jobbas bort.

Jag har funderat på att det är väldigt svårt att uppnå detta i o m att feminismen är så splittrad. Likhetsfeminismen går ju direkt emot särartsfeminismen. Och alla olika inriktningar har ju olika tillvägagångssätt.

Vad anser du dig tillhöra för inriktning om man nu kan säga så & vad har du för syn på jämställdhet och tillvägagångssätt?

#2  .. Mirjam Lindberg
2004-02-02 19:02:04

Min man och jag har diskuterat det här ganska mycket. Han anser också att det är ett problem att begreppet feminism är så splittrat och luddigt. Om någon tillskriver feminismen och därmed de som kallar sig feminister åsikter i stil med "alla män är våldtäktsmän" kan vi inte peka på en klar definition och säga "Ni har fel, så här är det!"

Jag vet inte om jag håller med. Klart att det är ett stort problem att folk rackar ner på feminism för att de har en felaktig bild av den. Men behöver man verkligen enas om en grundläggande definition? I ordlistan (Svenska Akademien) står det att feminismen är en rörelse för jämställdhet mellan kvinnor och män. Hur många sätt kan man definiera jämställdhet på? Min definition lyder som följer: Lika behandling av individer utan hänsyn till kön. Skiljer sig era definitioner?

Allt annat handlar ju "bara" om _hur_ man skall nå målet (jämställdhet) och där blir det nog väldigt svårt att enas. Men så länge man har jämställdhet som mål är man feminist tycker jag.

#3  All different - all equal Anna
2004-02-02 19:13:30

Jag är inte så väldigt påläst inom de olika feministiska inriktningarna, men jag vet tillräckligt om likhetsfeminism/särartsfeminism att jag kan säga att jag har mycket mer gemensamt åsiktsmässigt med likhetsfeministerna än med särartsfeministerna och deras biologistiska syn på män och kvinnor.

För Sverige är fortfarande inte jämställt enligt min uppfattning, men om man ser situationen utifrån ett särartsfeministiskt perspektiv så skulle man nästan kunna vara nöjd med den uppnådda "jämställdheten" i det här landet. De flesta människor verkar ju ha något utav en särartsfeministisk (eg. biologistisk) syn på män ock kvinnor, dvs de flesta människor har mer eller mindre en uppfattning av män och kvinnor som olika. (Kvinnor som vårdande, mjuka och män som beskyddande, ledande och "krigiska") I alla fall enligt mina erfarenheter. Men inte många av dessa verkar ha en förtryckande syn på kvinnan, utan vill uppnå s.k särartsfeministisk jämställdhet. Män och kvinnor som lika mycket värda, men där kvinnor fortfarande får vara "kvinnliga", och där män får lov att vara "manliga". Sverige är hyffsat jämställt om man utgår från särartsfeminismen.

Men så vill ju inte jag ha det. Jag vill ha ett samhälle som inte placerar människor i färsigsydda mallar och roller, beroende på om de föds med kuk eller fitta. Jag vill se ett samhälle där en man kan gå runt i kjol, vara sminkad och ha en rosa handväska - UTAN att han ska kallas för "feminin", "kvinnlig" eller fjollig för den delen. Folk ska få vara som de vill, klä sig som de vill, bli kära i vem de vill, och så vidare..

Nog för att många kvinnoförtryckande och ojämställda lagar har försvunnit ur lagböckerna och ersatts av jämställdhetsprogram och nya lagar, så finns i samhället fortfarande dessa könsseparatistiska normer och könsroller kvar. För att komma åt dessa krävs något mer än nya lagar. Det krävs att människor ändrar sina värderingar. Och hur lätt är det egentligen?

Precis som det isländska partiet myntade:(Jag tror det var ett parti från island :P) -> We need a mental revolution.
Det är något som jag tror möter stort motstånd, eftersom människor måste bidra med något personligt, de måste ändra sina vardagliga val. Jämställdhet är ingenting som uppnås på högre instans i riksdag och regering längre, som på mammas och mormors tid - det är något som varje människa måste bidra till och har ett ansvar till i sin direkta vardag genom sina val, hur de uppfostrar sina barn, hur de väljer att framställa sig själva, hur de identifierar sig, vad de säger och vad de gör..
Och hur i helskotta kommer man åt det? Det undrar jag.

Folk vill ju för fasiken inte ändra på sig!

#4  Just det.. JoeHill
2004-02-02 19:30:36

...folk vill ju inte ändra på sig, eftersom inga konkreta alternativ till den gamla könsrollen erbjuds.

Folk är mentalt lata. De vill leva i färdiggjorda mallar. Att bara definera sig som människa räcker inte för människorna, det är för luddigt.

Alla har en egen identitet men de vill också ha en gruppidentitet och gärna baserat på hur man ser ut, men också på intressen, politisk inriktning etc.

Kanske har män svårare att leva i en "odefinerad" tillvaro än kvinnor.

#5  Näe.. Anna
2004-02-02 20:03:36

Varför skulle män ha svårare än kvinnor? Jag tror nog att det är ganska lika. Människor överhuvudtaget vill ju ha en trygghet i en slags grupptillhörighet el. gruppidentitet.

Det är fortfarande en knivig fråga. Jag antar att den mentala revolutionen kommer ta lååång tid... suck.

#6  Särartsfeminism vs. Likhetsfeminism Gabriella
2004-02-03 02:17:00

Jag håller med dig Anna att vi i dagens samhälle är hyfsat jämställt enligt särartsfeminismen. Men den feminismen går ju tvärtemot vad jag som likhetsfeminist vill ändra på. Jag vill inte ha egenskapsbegrepp som är "kvinnliga" resp "manliga".

Den mentala revolutionen ja, hur ska den gå till när det finns människor som tycker det är lite fint och trevligt med "män ska vara män" och "kvinnor ska vara kvinnor". Att det ö.h.t finns människor som inte ifrågasätter tycker jag är konstigt. Orkar man inte bry sig eller?

Frågan kvarstår; hur ska feminismen uppnå jämställdhet då målet inte ser likadant ut?

Förresten hur ser ni på kvotering? Jag är så kluven och oinsatt i den frågan och alla antar hela tiden att man är helt för det..

#7  antifeminism Gabriella
2004-02-03 04:31:59

Jag har inte direkt varit inne på antifeministiska samfundet så mycket. Jag var där och läste lite nyss och jag vet inte om det alltid har varit så men är inte nivån där extremt låg?

Artiklarna jag läste innehöll de hemska meningarna "feministerna tycker.." och "feminister brukar" o s v. De beskrev också på något ställe feminism som hatlära. Hur mkt har man förstått då? Om det ska fungera som ett samfund med medlemmar o s v borde man inte försöka ha ngn koll på vad som publiceras?

Sedan har jag funderat på ordet. Om man är anti ngt så borde man väl per definition vara emot allt begreppet står för? Men de anti-feminister jag pratat med ser sig vara för jämställdhet. Kan man välja lite hur som helst vilka delar inom ideologin man vill vara anti och hålla med om lite?

Lite förvirrade tankar så här på morgonkvisten (?)

#8  Kvotering monica
2004-02-03 08:11:23

Jag är helt emot kvotering. Vem vill ha ett jobb/studieplats på grund av kön eller etnisk tillhörighet? En hel del verkar det som, och jag finner det märkligt. Jag skulle aldrig vilja glida in på ett bananskal, jag vill få jobb pga min kompetens och inget annat.

Visst säger någon kanske, men om du har samma kompetens som en man och ändå inte får jobbet, eller till och med har en bättre. Ja. Vill jag ha ett jobb där de inte vill ha mig? Ska jag tvinga mig på dem? Hur kul blir det att jobba där? Ja, någon måste vara först, men jag tror inte på kvotering, jag tror på upplysning. För min grundinställning är att en arbetsplats med ungefär lika många män som kvinnor är det bästa för alla.

Värre ändå skulle vara att inte få jobbet för att någon med SÄMRE kompetens än jag skulle kvoteras in. Så. Jag är emot.

#9  Hmm.. Gabriella
2004-02-03 09:14:05

Jag med lutar det åt. Att jag är emot alltså. Men är som sagt inte så insatt. Är det verkligen så att kvotering innebär att man tar in folk med sämre kompetens?

#10  Monica Marlene
2004-02-03 10:28:11

Kvinnor är minst lika kompetenta som män, men som samhället och den rådande maktstrukturen ser ut så hålls kvinnor tillbaka.

Det sker en negativ särbehandling baserad på kön, (och etnicitet, sexuell läggning, funktionshinder..) mest hela tiden.

Genom att införa positiv särbehandling finns det som jag ser det en möjlighet att slå sönder den negativa särbehandlingen som finns i samhället och som funnits sen länge.

Vad tror ni om det?

#11  Marlene Gabriella
2004-02-03 11:33:46

Jo det låter ju bra. Hur går kvotering till i praktiken, hur tillämpas den? Du verkar vara lite mer insatt än vad jag är.

Och jag har läst otaliga gånger argument från antifeminister som hävdar att det inte finns någon negativ särbehandling av kön i dagens samhälle. Att det bara är en myt att män väljer män o s v. Och "hur kan man veta att det förekommer dold kvotering om den är just dold/osynlig."

#12  kvotering Kristina
2004-02-03 12:09:50

På universiteten har vi dels en enklare form av positiv särbehandling - om två personer har likvärdiga meriter ska tjänsten gå till underrepresenterat kön - dels haft tjänster som när de tillkommer vikts för kvinnor i första hand, i brist på meriterade kvinnliga sökande har de dock ibland gått till män. Låt mig ge ett vackert exempel på varför jag anser kvotering vara en god sak, och på hur man gör den dolda kvoteringen synlig:

På 80talet gjorde Mona Eliasson (osäker på stavningen) en studie av hur mäns och kvinnros meriter bedöms av sakkunniga vid tillsättning av lektorstjänster. Det visade sig så att mäns forskning, om den var inriktad på ett område, akllades 'djup'; kvinnors kallades i motsvarande situation 'snäv'. Män som hade ett större forskningsfält hade ägnat sig åt 'bred' forskning, kvinnor hade därmot gjort 'grund' sådan. Denna förment objektiva granskning av sökandes forskning var med andra ord allt annat än objektiv, utan mycket tydligt beroende av uppfattningar om kön och forskning.

Jag har en obehaglig känsla (efter att ha läst ett antal sakkunnigutlåtanden) att det här inte precis är något som gick över med 80talet. Med andra ord: visst vill jag helst ha jobb på min kompetens, men om min kompetens inte syns för att jag är kvinna föredrar jag att kvoteras in framför att kvoteras ut.

#13  kvotering och antifeminism Anna
2004-02-03 12:15:08

Jag tror på kvotering av det enkla faktum att det verkar vara det enda (effektiva) sättet idag att få in mer kvinnor på mansdominerade (makt)yrken. Jag tror inte så mycket kommer hända, om man inte sätter press på jämställdhetsutvecklingen på det här sättet. Män kommer fortsätta att välja män framför kvinnor, oavsett om kvinnan är tillräckligt kompetent för jobbet - eller t.om mer kvalificerad än mannen. Jag anser att kvotering och positiv särbehandling är en nödlösning. Inte direkt önskvärt att det ska vara det enda sättet för att få rätsida på problemet och ojämställdheten på mansdominerade arbetsplatser, men hur många andra bra alternativ finns det egentligen? Jag tror inte att utveckling kommer ske utan kvotering, tyvärr.
Men jag är alltid redo att ändra min åsikt. Den perfekta lösningen kanske finns, bara att ingen kommit på det än. :-)

Vad gäller antifeministiska samfundet så tror jag att det stället drar till sig en väldigt blandad skara människor med den enda gemensamma nämnaren är att de är anti - feminister, och feminismen. (Och precis som du pekar på, så kan man även här fråga sig vad deta anti - egentligen står för? Förvirrande..)

Efter diskussioner med otaliga antifeminister så är det långt ifrån alla som verkar vilja uppnå jämställdhet (åtminstone så har det väldigt konstiga definitioner av den), vissa andra verkar ha åsikter som är snarlika särartsfeministiska eller likhetsfeministiska åsikter, men är emot att kalla sig just feminist av olika (ofta fördomsfulla) anledningar..

#14  Kvotering & antifeminism Gabriella
2004-02-03 12:33:53

Kristina: Ja det vill ju givetvis jag också, att få jobbet p g a min kompetens, men som sagt om kompetensen bedöms efter att jag är kvinna så...
Det som jag är rädd för är att känna att jag fick jobbet/platsen just för att de behövde en kvinna extra för att fylla ut kvoten.

Anna: Jo allting du säger låter bra. Men som sagt, jag upprepar lite det här som antifeminister brukar säga till mig "hur vet man egentligen att det existerar dold kvotering?". Jag har aldrig ngt bra svar på den frågan. Jag är inte alltid jätteinsatt i allting och kan alla svar såsom man förväntas då man representerar hela feminismen (känns det som, i o m att vi feminister betraktas som en homogen rörelse som tycker och tänker vissa saker helt lika, och säger jag ngt, ja då tycker _alla_ feminister det).

Ja det här med antifeminister, de är sannerligen en blandad skara, men hur vore det om man började tillskriva alla som kallade sig för antifeminister vissa egenskaper. Det är ju så populärt att göra med feminister.

Äh nu spårade jag ur totalt här..Som ursäkt får jag säga att jag inte sovit nu på 21 h. Får återkomma när jag är medveten om dröm vs verklighet :)

#15  Gabriella Kristina
2004-02-03 15:49:57

Hur vet man att det finns en dold kvotering? För att den är dold, inte osynlig. Den kan synliggöras genom undersökningar som den jag nämnde ovan.
Dessutom känner jag ibland (som en läkare sa till mig) att man får behandla på symptomen. Om man ser en arbetsplats där det bara finns män, eller män är i överväldigande majoritet, och man bara nyanställer män, samtidigt som kvinnor faktiskt utbildar sig till vad som behövs på den här arbetsplatsen, då får man nog misstänka attd et föreligger en dold kvotering. Om alternativen är a) att det av en ren slump aldrig finns några kompetenta kvinnor bland just de sökande till tjänsterna, även om det säkert finns andra väldigt kompetenta kvinnor som inte söker några jobb eller b) att man föredrar att anställa män för att man vant sig vid att se dem som mer kompetenta så tror jag mer på det sannolika alternativet, dvs b).

#16  Det kanske är naivt... monica
2004-02-03 21:05:59

...men jag vill faktiskt inte ha ett jobb där man inte vill anställa MIG. Där man inte tror att jag är bäst lämpad för jobbet och där man måste anställa mig mot sin vilja. Särskilt om det är ett mindre företag.

#17  Kvotering Angelique
2004-02-03 22:52:32

Var nog mer emot förut. Men som det är nu kvoteras ju i princip männen in. Tänkte inte så innan, men det ligger ju nåt i det.

Och en del får man nog acceptera för att komma någon vart. Det finns ingen garanti på att folk gillar dig ändå, finns massor med personer på jobb som folk inte tycker om (jo, faktiskt). Hur omtyckta brukar chefer vara btw?

#18  Kvotera in mig Josefine Alvunger
2004-02-04 00:44:04

Jag kvoteras gärna in. Sätt igång bara. Jag skulle aldrig känna att jag är SÄMRE, bara för att ledningen säger "vi tänkte ta Kalle före dig", eller om arbetskamraterna säger "du vi vet att de ville ha Kalle framför dig."

Jag kan aldrig kvoteras in på falska meriter. Jag vet vart mitt värde ligger. Jag vet att jag är skitduktig, och jag skulle utföra det där arbetet så förbannat i helvetes bra. Och det skulle ni också. Eller skulle jag eller ni misslyckas kapitalt, men se det kunde Kalle lika bra ha gjort.

Då jag var med i en valberedning diskuterade vi olika kandidater. Extremt sällan stod urvalet mellan en jättebäst individ och en usel så man storknade. Oftast handlar det om nyansskillnader. Well, kanske väljs jag före Kalle och det kanske är orättvist, för kalle kanske har den där lilla extra kompetenskursen som jag saknar. Men so what? Det innebär inte att jag är SÄMRE än Kalle.

Jag är inte alls säker på att jag vill införa kvotering. Det är inte vad detta inlägg handlar om. Men om vi inför kvotering, och vi plötsligt får 50/50 i alla styrelser och vdposter - kommer företagen krasha? Nej. Alls inte. Nu är det inte en karriärsväg jag kommer gå förmodligen, men om jag en dag kvoteras in kommer jag ta tjänsten, bocka och tacka för superlönen och förmånerna och sätta igång. Jag är lika mkt egoist som alla andra, och skulle bli skitnöjd över ett toppjobb.
Så jag för min del skulle med glädje roffa åt mig en topp-position. Och jag skulle aldrig känna att jag fick den på felaktiga meriter. Vart är det kvinnliga självförtroendet? kanske sopat under mattan efter århundraden av inbankande att vi inte duger. En kvinna går alltid med känslan att någon annan kanske kan bättre.

"Men inte kan väl lilla jag..." Jo lilla du kan, och får vi gratispositioner så tycker jag vi gott kan utnyttja dem utan dåligt samvete. Nån som stött på manligt dåligt samvete. Nån som hört en man säga "gubbarna i styrelsen valde mig på kön, inte på kompetens"? Nope. Det tänket finns inte. Man väljs för att man är bäst. Och lever vi i ett samhälle där kvinnornas "bästa" alltid är sämre än en mans bästa.... tja... Då får vi överbevisa dem.

Nästan som att vinna på Lotto. Klart fan det är orättvist. Men jag skulle ta vinsten och korka upp champagnen.

#19  Under tvång monica
2004-02-04 09:28:42

Vill bara klargöra att jag inte alls tror att jag är sämre än en MAN för att han är just MAN. Så har mina tankar faktiskt aldrig gått. Jag vet att jag är mycket bra på det jag gör. Det är inte frågan om det. Och jag skulle gladeligen glida förbi via nätverk och kontakter. Eller om det stod att nu har vi plats för 10 kvinnor här, inga problem.

Det är om jag söker ett jobb på ett litet företag och om någon tvingas anställa mig av politiska skäl, vilket väl kvotering får anses vara, så skulle jag inte vilja ha jobbet. Om de vill ha mig som person, trots att det finns någon med större erfarenhet, fine. Men jag avskyr att tvinga mig på folk och det har jag alltid gjort. Jag tror inte att det har med mitt KÖN att göra faktiskt.

#20  tvång? Kristina
2004-02-04 11:23:09

Å andra sidan så behöver det inte alls till kvotering för att man ska bli anställd 'under tvång.' Det förekommer ju att en kvinna pga överlägsen meritering får ett jobb där många helst velat se en man, men där det också finns gränser för hur mycket man kan fippla med meriteringen (exempel: kvinnlig utbildad lärare får jobbet istället för icke utbildad manlig). Detta blir inte ett dugg mer populärt än kvotering.

Vi kanske får leva med att vi inte alltid är välkomna på arbetsplatsen, och komma ihåg att det inte har något med oss att göra. Som Ann-Sofie Ohlander en gång sa om diskriminering: de skyller på meriter, personlighet, utbildning, men det handlar om att du är kvinna. Diskriminering är ett tecken på en dysfunktionell arbetsplats; det är ovanligt att en arbetsplats 'bara' är könsdiskriminerande - skrapar man lite på ytan är det ofta andra problem också (rik personlig erfarenhet talar här).

#21  Det tror jag absolut monica
2004-02-05 08:26:51

Jag tror helt klart att en arbetsplats som har mycket emot att anställa en kvinna bara för att hon är kvinna har andra problem och mycket väl kan vara dysfunktionell. Kanske den värsta formen av grabbighet som även utesluter män som inte hänger på jargongen, med kvinnoförakt och annat som hör hemma i en del machomiljöer.

Det skulle nog bli svårt för EN kvinna att arbeta på ett sånt ställe om hon inte spelade med. VILL man det? Orkar man ta fajten vareviga dag? Eller är det bättre att de får dö ut av sig själva de här företagen? För det tror jag de gör så småningom.

Borde man också inte gå till grunden med problemet och verkligen ta reda på VARFÖR de hellre vill ha en man som lärare?

#22  Ett skäl mot kvotering Totte
2004-02-05 08:53:00

En av farorna mot kvotering tycker jag glöms bort i debatten. Jag ser framför mig ett styrelsesammanträde där en oenig styrlse diskuterar vilken lösning man skall tillämpa på ett problem. En kvinna (kompetent) och en man (kompetent)står för två olika förslag och man argumenterar ganska hårt. Då kommer det dräpande från mannen Ja det vet vi ju alla varför du sitter här (till kvinnan) det är ju p.g.a den där lagen så kan du inte gå och koka kaffe mens vi som sitter här på ledningens mandat löser den här frågan.
Det värsta är nog att det här skulle kunna drabba även de kvinnor som faktiskt inte är inkvoterade utan faktiskt sitter där på sina egna meriter.

#23  Min pissed-offkänsla Angelique
2004-02-05 09:46:29

Japp. Grejen blir att de på grund av sina värderingar i så fall "tvingas" behandla mig som skit. Deras värderingar slår emot mig men även mot dem själva. De vägrar acceptera kompetens framför sina fördomar. Det här till skillnad mot att _jag_ ignorerar mina egna behov och kvalifikationer och på det sättet faktiskt behandlar mig själv som skit.

Har accepterat sånt i hela mitt liv. Men jag är så jävla trött på mitt eget självförakt nu. Jag vill jobba med det jag är intresserad och bra på! Och det tänker jag kämpa för. Sen om folk tänker jobba emot mig hela livet så gör det då. Jag tänker jobba _för_ mig så långt jag kan. Men jag säger inget om att det är svårt för det vet jag att det är.

#24  Totte Angelique
2004-02-05 10:24:15

Man skulle ju kunna kontra det med att "det låter som en sanslöst dålig ursäkt för dig att inte lyssna på mitt förslag." Vända sig till alla och säga att "Nu vill jag få konkret respons på det jag har sagt."

#25  Angelique Totte
2004-02-05 12:54:44

He he Bra replik!
Men jag tror att det kan bli tufft när man vet att de faktiskt kan ha velat anställa någon som hade bättre meriter men inte fick p.g.a lagen.

#26  Totte Gabriella
2004-02-05 13:20:43

Men anställer man verkligen någon som har sämre meriter? Av två likvärdiga sökande så tar man väl den som är underrepresenterad?

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?