feminetik.se feminetik.se

Just nu 25 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Sidospår till kärnfamiljen


Gå till senaste inlägget



#1  Sidospår till kärnfamiljen Maj
2005-02-03 22:43:54

Vi tycks vara många här som är kritiska till kärnfamiljen som ideal (inkl jag själv). Men hur fungerar vi i verkliga livet?

Själv är jag nyligen gift, planerar för barn, och har jätteångest inför tanken att skiljas i framtiden. Trots att jag själv är uppväxt med ensamstående mamma och trivdes me det, vill jag nu ABSOLUT inte att mina barn ska bli skilsmässobarn. Och någon storfamilj är jag inte det minsta sugen på (däremot på en stor familj!)

Någon som känner igen sig?

Finns det någon som lever i ett (hetero)förhållande som INTE känner igen sig, som inte vill ha en kärnfamlj?

#2  Maj Sigrun
2005-02-04 07:34:43

Kan ju trösta dig med att par brukar vara hyggligt jämställda TILL DESS första barnet kommer. Då tar kvinnan ut större delen av föräldraledigheten, mannen börjar jobba längre för att dryga ut ekonomin, kvinnan börjar jobba deltid. Könsrollerna i hemmet cementeras.

(Detta var hur det i allmänhet går till av *praktiska och ekonomiska* skäl).

Jag tror att man för pröva sig fram lite försiktigt. Försöka hitta nya former och nya roller. Utvidga familjen kanske.

Inte så lätt.

#3  "grönare på andra sidan" Lemur
2005-02-06 16:43:22

Kanske är gräset grönare på andra sidan, kanske är det lika grönt?

Jag tror att det går att hitta en bra lösning, om alla inblandade är öppna för idéer.

För oss blev det kärnfamiljliknande förhållanden (till och med villa, men inte volvo + vovve), av yrkesmässiga skäl och familjeskäl. Vi har våra jobb så pass långt från vår släkt (30-35 mil sisådär), att storfamilj inte är något alternativ. Att flytta dit, till arbetslöshet, är inte heller något alternativ. Och det fungerar, tack vare dagis/fritids och flextid.

Ett socialt nätverk på nära håll är grundläggande för alla. Tyvärr är det inte verklighet för många. Där tror jag kommunerna har mycket att erbjuda, om de bara ville! Som Öppna förskolor för nyblivna och kanske nyinflyttade föräldrar, och kunna erbjuda andra mötesplatser, kanske nischade.

#4   Maj
2005-02-07 13:41:50

Men att ha ett socialt nätverk är väl inte direkt att ifrågasätta kärnamiljen? I så fall har man en väl sträng definition av kärnfamiljen.

#5  Olika nätverksnivåer Lemur
2005-02-07 22:35:30

Nu blir det två saker, egentligen.
Först: vad är "kärnfamilj" egentligen? Jag börjar känna mig förvirrad. Är det var mamma-pappa-barn med kökshandräckning efter söndagssteken, virkade gardinkappor och hyacinter till jul. Eller är det det som kallas Svenssonliv? Är det kanske samma sak?

Det nätverk jag började syfta på, var de som handlar om vad goda släktrelationer eller mycket nära vänskap kan ge. Eller för all del i ett kollektiv.

Den där nära kretsen, som finns runt människor i t.ex. en kollektiv boendeform, på en mindre ort där flera generationer i släkten bor nära varandra eller varför inte i ett väl inbott höghus - där barnen är lika hemma hos mormor, faster, grannen, klasskompisen, som hos mamma och pappa där deras barn i sin tur är lika hemma. Visst finns det problem med en sån stor krets, synen på vissa saker kan skilja rejält som läggningsdags eller vilka tv-program som är lämpliga. Men det finns alltid någon där, för barnen. Vilket inte kärnfamiljen kanske alltid kan erbjuda.

Och där någonstans for tankarna iväg, till de som står helt utan nätverk, som inte känner någon alls. Blir lätt förödande för både barn och vuxna.

Sett ur barnens perspektiv är det alltid bra med åtminstone en vuxenkontakt som är trygg och alltid finns där. Det behöver absolut inte vara en förälder - bara det finns någon.

Nätverk, sociala nätverk, möjlighet till vuxen/vuxenkontakter, barn/vuxenkontakter, barn/barnkontakter tror jag är jätteviktigt, oavsett om man lever i "kärnfamilj" eller inte. Och jag är beredd att påstå att så länge det finns ett nätverk med människor olika långt från och nära centrumpersonerna (barnen), så spelar inte själva familje-/samlivsformen någon större roll.

Det som är förödande, är när man tror att saker måste vara på ett visst sätt "för så ska det vara", inte för att man vill det själv. Mår de vuxna bra, finns det stor chans att barnen gör det också. Däremot är det ingen garanti.

#6   Maj
2005-02-08 10:44:14

Men det jag är intresserad av är: hur ter sig vardagen och drömmarna för oss som har indoktrinerats eller indoktrinerat oss själva med att kärnfamiljen INTE är så mycket att ha?

Är vår dröm ett stort queerkollektiv eller är det trots allt "mamma-pappa-barn" som gäller när det kommer till kritan?

Och jag frågar främst de som idag lever i ett seriöst, i första hand heterosexuellt, förhållande, och alltså har alla möjligheter till att bilda kärnfamiljen.

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?