Hej!
Har funderat lite på detta med kvotering till börsnoterade bolagsstyrelser.
Klart är att många kvinnor utesluts från styrelserna idag. Jag har läst att kompetensnivån i norska styrelser höjdes efter att de införde sin kvoteringslag. Kvinnor med hög utbildning hade alltså uteslutits till förmån för män med låg utbildning. Detta fick mig att fundera på om det egentligen är kön som är det primära felet med deras rekryteringsprocess. För idag finns ju mängder med högutbildade män men som ändå inte kan komma in i styrelser där mindre utbildade män sitter. Så både högutbildade kvinnor och högutbildade män verkar diskrimineras till fördel för lågutbildade män.

Ett alternativ till kvotering vore kanske därför någon lag om att styrelser måste välja den med högst kompetens? Då kommer utbildningsnivån att höjas i styrelsen för bägge könen samtidigt som fördelningen utjämnas då kvinnor oftare än män har hög utbildning.

Tror ni mitt förslag skulle lösa problemet och vad tror ni egentligen ligger bakom diskrimineringen?

Bara en fundering: Är kompetens = utbildning? Måste man ha gnidit rumpan på nå'n universitetsstol för att vara kompetent, eller kan man ha skaffat sin kompetens på nå't annat sätt?

Enligt de utvärderingar som har gjorts efter lagens införande i Norge så framhåller man att kompetensnivån har höjts eftersom utbildningsnivån har höjts, vilket används av kvoteringsförespråkare som stöd för deras sak. Vilken kompetens menar du annars att styrelsemännen sitter på som högutbildade kvinnor och män saknar?
Är det så att annan kompetens efterfrågas så skulle man kunna införa krav på en tydligt formulerad rekryteringsprofil och en öppen rekryteringsprocess. Då kommer man runt de informella nätverken som många feminister vill få bort.

Att utbildningsnivån höjts innebär inte nödvändigtvis att man har gått från folk helt utan högre utbildning till folk med högre utbildning. Det kan också innebära att man gått från folk med längre högskoleutbildningar (t.ex. fler personer med dubbelexamen eller med höga akademiska titlar).

Jag vet inte heller om jag tycker att kompetens automatiskt kommer ur en högre utbildning. Att vara kompetent är att kunna utföra sitt jobb på ett tillfredställande sätt. Många på höga poster har höga utbildningar, men många gånger har utbildningarna ingenting med deras jobb att göra. T.ex. var det länge vanligt att VD:ar hade civilingenjörsutbildningar, trots att detta inte har särskilt mycket med arbetet som VD att göra.

Vill man ha in fler kvinnor i bolagsstyrelserna (och det är en rimlig målsättning i mina ögon) bör man nog fokusera på just detta, och inte bara på att försöka öka en redan förkrossande akademisk dominans.

Du menar alltså att det faktum att utbildningsnivån ökat i bolagsstyrelserna i Norge är ett ogiltigt argument för kvotering?

Jag håller med dig om att man måste få in fler kvinnor. Men jag tror mitt förslag skulle lösa det. Alltså en öppen rekrytering. Även om man hade kvotering skulle ju problemet med att män rekryterar män genom informella nätverk kvarstå. Man har därför bara löst halva problemet med kvotering. Vill man skulle man kunna ha både öppen rekrytering och krav på minst 40% kvinnor.

Att rekrytering till dessa maktpositioner sker på felaktiga premisser, vilket de flesta är överens om, är en demokratifråga. Att man rekryteras genom kontakter istället för kompetens är inte hållbart.

Ja, det är irrelevant. Dels är ökad utbildningsnivå inte syftet med kvoteringen, dels är det inte klargjort huruvida ökad utbildningsnivå i sig är någonting eftersträvansvärt i just detta fall (om utbildningsnivån är ett uttryck för en tävlan i antal akademiska titlar snarare än för styrelsearbetet relevant kompetens så är det inte eftersträvansvärt).



Ja, förutsatt att det inte skadar verksamheten och inte blir för betungande administrativt så vore det kanske bra. Men jag tror inte heller att man ska hoppas på för mycket. Så länge arbetsgivaren har rätt att anställa den som denne anser mest lämpad, oavsett utbilndningsnivå och andra formella meriter, så finns ett stort utrymme för skön som kan nyttjas för att tillsätta personer från "de rätta kretsarna".



I teorin håller alla med om det. I praktiken är problemet att det är guld värt att i förväg veta hur någons kompetens/arbetskapacitet. Om personen ifråga dessutom har andra skäl än sin lön att göra ett bra jobb (t.ex. inte vill göra bort sig inför de gemensamma bekanta genom att göra ett uselt jobb) så kan det också vara en fördel (som förstås kan vägas mot nackdelen med vänskapskorruption som riskerar att uppstå om alla i toppen är gamla polare). Vad jag menar är alltså att det inte alls är säkert att det är irrationellt att göra som företagen gör.

Demokratifråga vill jag nog inte heller kalla det. Kapitalismen är inte demokratisk och blir det inte heller bara för att inslaget av meritokrati ökar. Det är fortfarande en liten elit som styr genom sitt ägande och sina positioner.

Jo, men det är just detta som är problemet med nuvarande system.
Jag ser inte varför man behöver acceptera detta? Man accepterar inte denna rekryteringsmetod på vanliga arbetsplatser. Allting visar på att kvinnor gynnas av öppen rekrytering med tydlig kravprofil. Könsfördelningen på landets universitet och högskolor är väl det bästa beviset på detta.
Jag förstår inte hur man som feminist kan försvara den patriarkala ordningens fortsatta makt i en så principiellt viktig samhällsinstitution. Är argumentet mot detta verkligen bara att det vore administrativt krångligt? Precis som jämställdhetsplaner och antidiskrimineringsregler är administrativt krångliga?



Så varför vill du ha hälften kvinnor i bolagsstyrelserna? Inte för att det innebär kompetenshöjning? Inte för att det är en fråga om demokrati? För mig är detta definitivt en jämställdhetsfråga. Det som talar för kvotering är att män rekryterar män på felaktiga premisser och så länge det kvarstår är jämställdhetsproblematiken inte löst. Det gäller också att se på denna frågan intersektionellt. Könsförtrycket går hand i hand med förtryck av människor med fel etniskt ursprung, fel sexuell läggning, från fel samhällsklass eller från fel åldersgrupp.

Sedan sitter många av styrelseledamoterna inte på den ägande makten. Aktieägarna skulle istället gynnas av att styrelserummens svågerpolitik upphörde.

Försvara den patriarkala ordningen? Ta inte i så att du spricker.

Jag är inte negativ till öppen rekrytering, men jag tror inte heller att det är lösningen på all världens problem. Ska man ställa ett sådant krav bör man dock vara säker på att det får effekt liksom att denna motiveras av kostnaden. Det skön jag talade om i #6 är inte unikt för tillsättningar av styrelseposter, utan existerar i de allra flesta anställningsförfaranden.



Du svarar själv på frågan. Det handlar om jämställdhet. Mer jämställdhet borde i längden också leda till mer kompetens (större urval leder till bättre matchning), men det är en positiv bieffekt. Demokrati tycker jag dock inte har någonting med saken att göra, eftersom kapitalism per definition inte är demokratiskt.

Varför ska hög utbildning vara ett krav för att få ekonomisk makt? Är inte det diskriminering av lägre utbildade personer som fått sin kompetens genom erfarenhet?

Tillsätter man exempelvis en ny rektor finns det oftast en kompetensprofil och tjänsten annonseras ut. Anser man att man inte fått tjänsten trots bättre meriter går det fälla i DO, vilket är väldigt svårt när det fäller bolagsstyrelsernas informella nätverksrekrytering.



Jämställdhet ÄR en demokratifråga.
Vilket egenvärde ser du i en jämställd bolagsstyrelse? Enligt mig är en viktig aspekt att det innebär lika möjligheter att nå dit, vilket talar för öppen rekrytering. Även med kvotering och 40% kvinnor i styrelserna så är inte jämställdheten uppnådd om män fortsätter rekrytera män på felaktiga premisser. Kvotering är en åtgärd som inte hade behövts i ett perfekt samhälle, det handlar om att rätta till symptomen, jag pratar om att rätta till sjukdomen. Som vi ser från Norge så har könsfördelningen på övriga chefspositioner i företaget inte påverkats positivt av kvoteringen i styrelserna. Kvoterar man utan att åtgärda de strukturer som gjorde att kvotering blev nödvändigt så blir det lite som att sminka en gris.

Att större urval leder till bättre matchning talar emot svågerrekryteringen.



Erfarenhet av sådant arbete är det mest äldre män som har. Vid rekrytering av kvinnor och yngre män brukar höga utbildningar vara krav. Så på sätt och vis är det en generationsfråga att de äldre gubbarna är mindre utbildade.

Utifrån det resonemanget skulle man väl kunna hävda att alla kompetenskrav är diskriminerande. Man skulle också kunna hävda att bolagsstyrelserna i Norge inte fått en kompetenshöjning då männens erfarenhet väger tyngre än kvinnornas utbildning eller att män är diskriminerade relativt kvinnor på grund av deras lägre utbildningsnivå.

Att mäta kompetens i erfarenhet tenderar dessutom att gynna framförallt äldre män. Kvinnor gynnas mer av tydliga meritkrav.

Du ska nog kolla vem du citerar


Äldre kvinnor har väl inte mer utbildning än äldre gubbar?


Om bolagsstyrelserna i Norge har fått en kompetenshöjning eller inte är nog svårt att mäta på så här kort tid. Kompetens i en styrelse mäts rimligen efter resultatet på lång sikt, jämfört med branschen som helhet.

I en kompetensmätning bör både utbildning och erfarenhet vägas in, liksom sociala förmågor och annat som påverkar arbetet. Eftersom utbildning är det lättaste att mäta är det inte konstigt om det är vad som syns på pappret.

Kontakter är mer eller mindre avgörande för alla anställningar. När det gäller arbeten inom stat, kommun och landsting måste rekryteringen visserligen formellt sett ske öppet, men det är ändå vanligt att man anställer via kontakter.

Många annonser om jobb inom den offentliga sektorn är inte "på riktigt" - dvs arbetsgivaren har redan en person som är påtänkt för jobbet, annonsen är i vissa fall tom skräddarsydd för att passa den personen. Tjänsten måste annonseras ut enligt lag, men det medför inte att rekryteringsprocessen är öppen.

Och detta gäller bara den offentliga sektorn. Menar du att du skulle vilja införa detta i den privata sektorn också? Eller bara när det gäller bolagsstyrelser?


Syftet med att könskvotera styrelser är troligen inte att skapa lika möjligheter för alla att nå just dit - det handlar om en alldeles för liten del av befolkningen för att det ska vara intressant - utan att sammansättningen av styrlsen påverkar företaget, så att en jämn könsfördelning i styrelserna gör företagen mer jämställda. Det är lättare att vara mellanhög kvinnlig chef om det finns höga kvinnliga chefer osv.


När det gäller könskvoteringen i Norge är det intressant att titta på dess konsekvenser. Hade kvoteringen lett till sänkt utbildningsnivå hade det blivit ett ramaskri bland antifeministerna, och även av andra skäl är det intressant att studera vad som hände inom styrelserna i Norge.