feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Har jag förstått något? (angående misshandel)


Gå till senaste inlägget



#1  Har jag förstått något? (angående misshandel) Galapagos
2005-01-27 19:29:54

Ofta pratar vi om hur vanligt misshandel är mot män resp. kvinnor. Vi pratar ofta om hur vanligt det är mot kvinnor men vi ser fler o fler artiklar som berättar att det är vanligt mot män också. Jag pratar om partnermisshandeln - när det gäller misshandel rent generellt är det vanligare mot män (jag har iaf inte sett någon artikel som sagt motsatsen).

Hur som helst. När det gäller partnervåldet tänker jag så här: för det första: fatta mina förutsättningar: jag har varken misshandlat eller misshandlats i något förhållande.

Jag jobbar ibland med barn. Är vikarie o får rycka in till väldigt bråkiga barn. Nästan alla är killar (en tjej). Ofta får jag en snyting eller något slag. Självklart gör dessa blåmärken ont men det är känslomässigt det är värst (varför slår det här barnet mig trots att jag vill det väl o inte är elak mot det?). Jag fattar att det handlar om annat än mig. JAG har inte gjort att barnet slår mig utan det är något annat som gör det. Ok. Jag får blåmärken på jobbet. Men är jag rädd för att gå till jobbet? Näe. Jag vet ju att om den här 10-årige killen som slår mig skulle kännas som hotfull så nog skulle jag kunna försvara mig o slå ner honom direkt. Jag är vuxen. Men jag måste ju alltid tänka på det också. Jag är vuxen och barnet är ett barn. Om killen slår mig 10 gånger och jag slår tillbaka en gång så är det ett mycket allvarligt samtal med rektorn som väntar och förmodligen tingsrätten. För mig. Jag FÅR inte slå tillbaka även om jag hela tiden i bakhuvudet vet att jag KAN göra det. Så måste det nog kännas för män som blir slagna av sina fruar; de vet att de kan slå tillbaka men om de gör det så åker de dit.

För att sammanfatta: jag tror det är känslomässigt värre för kvinnor rent generellt att bli slagna av sina män, trots att det möjligen är vanligt att kvinnor slår sina män. Blåmärken o slag gör såklart lika ont på både män o kvinnor men just känslan av att inte ha kontroll tror jag är något som kvinnor oftare är drabbade av. Män KAN slå tillbaka om de vill, men gu nåde om de gör det för de är helt klart hindrade att göra det (och det är något som vi måste... tillerkänna männen? tja men iaf diskutera. Männen både har valmöjlighet o handlingsförmåga samtidigt som de saknar den. Mysko).

#2  okej, fattade ni? Galapagos
2005-01-27 19:45:26

Hoppas jag skrev ett begripligt inlägg. Det var kanske bara mest som någon slags reflektion.

Har länge drömt om att få ett svar som är "men va fasen menar du?" o kanske får jag det nu!

-Svara inte! Reflektera!-

#3   Maj
2005-01-27 19:59:02

Är det inte så att du inte är rädd för barnen för att du vet att de inte skulle KUNNA skada dig? Även o du inte försvarade dig på något sätt.

Jag tror att det finns rädsla i misshandelsförhållanden där dödshot inte förekommer också. Jag ser själva våldsgränsen som viktig. Jag vet att vissa tycker att örfilar är okej (oavsett kön), men jag tycker inte det. Det handlar om makt. Skulle jag slå min man för att han gör något jag inte gillar, försöker jag tvinga honom till något. Det handlar om frihet. Hade någon av oss utdelat n örfil, så skulle vi veta att "gör jag inte som han/hon vill, så riskerar jag det".

Men jag blir alldels kall när jag tänker på de som blir hotade...

#4  kvinnor = barn Galapagos
2005-01-27 20:23:00

Jag vill inte likställa kvinnor o barn. Jag inser att mitt första inlägg var helt klart i den tendensen, men låt mig vara tydlig: kvinnor är inte barn o barn är inte kvinnor. Nu kanske vi kan diskutera barnmisshandel och kvinnomisshandel i samma andetag i den här tråden men kom för i h-vete ihåg att kvinnor inte är barn. (ska försöka själv att skärpa mig)

#5   elinlite
2005-01-27 21:00:58

Håller med er båda två.
De gånger jag blivit slagen av någon som jag vet att jag kunnat kontrollera rent fysiskt om det kom till kritan har det inte på ett när känts lika ångestfyllt, som de gånger de hänt mig då det varit någon jag visste att hade all makt över mitt liv.
Om vi sedan lägger till ett rättssystem och ett samhälle som varken har förmågan att beskydda mig eller straffa förövaren, blir ångesten och känslan av otrygghet ännu värre.
Det som jag tror ofta händer i sådana här diskussioner är att män tror att jag anklagar dem för att vara biologiskt vara våldsamma skitstövlar, när jag egentligen anklagar ett maktsystem som gör det lättare för våld inom hemmet att förbli en "privat dispyt". Detta system behöver jag knappast förklara mer ingående.
De som utövar denna form av våld är dubbelt beskyddade, dels för att offret ofta har starka känslomässiga band till förövaren och dels för att det är upp till offret att söka skydd och därmed faktiskt måste lämna hemmet- ett ställe som borde vara vår trygghet. Att fly hemmet med en kappsäck (om man har tur) är inte precis något fantastiskt alternativ.

#6  har blivit slagen en gång Galapagos
2005-01-28 10:36:00

En gång har jag faktiskt blivit svårt slagen. Det var inte i ett förhållande. Jag var på semester i ett annat land när jag var 18. Var väldigt full en kväll när jag skulle gå hem o hoppade över ett staket in i en trädgård o satte mig o kissade. Huset råkade tyvärr vara högkvarter för det landets säkerhetspolis. Dom var inte helt nöjda med att jag kissade på deras hus kan jag säga... Hamnade i cell o nästa morgon kom en man o tittade på mig o sa "give her six strokes and then let her go". Helt kallt bara. Ingen rättegång eller nåt. Jag blev jätteglad för att jag skulle få gå hem. Någon timme senare så hämtade dom mig o jag fick gå till ett litet rum. Där fanns någon slags mysko lädersäng med remmar. En 150kilos man med en träpiska stod bredvid. Som värsta skräckfilmen. Dom sa att jag måste "remove" mina byxor o trosor. Jag började grina och frågade om jag inte kunde få gå hem bara. Men inte. Så jag fick ta av mig o lägga mig på den där sängen o bli fastspänd. Rumpan i vädret. Utan trosor. Män i rummet (som stod bakom mig). Jag var bara 18 o helt skräckslagen. Försökte tänka "snart är det över snart är jag hemma!" hela tiden. Själva piskrappen går nästan inte att beskriva. Dom gjorde så ont! Efter första tänkte jag "men nej något måste vara fel! Så här ont kan det inte få göra!". Sa också please stop men dom fortsatte. Utan att bli för detaljerad så kan jag säga att jag låg med rumpan uppåt o benen böjda och då hänger det ju ut lite mellan bena, om ni förstår. Och han som slog slog inte rakt över skinkorna utan längre ner på låren så könsdelarna blev träffade också. Varje slag kändes som att vulvan exploderade. Okej varför skriver jag det här? Jag har inte sagt det här till någon inte ens mina föräldrar men om vi pratar misshandel så tror jag att rent fysiskt vet jag hur ont det gör att bli misshandlad. Det jag var med om gjorde så ont att jag har svårt att tro att något kan göra ondare, men ok, till er kvinnor som blivit misshandlade kan jag säga att jag tror jag vet hur ont det gör. Psykiskt var det säkert helt olika. Jag visste att jag skulle överleva det här. De skulle ju inte slå ihjäl mig. Efter sex slag skulle de sluta o sedan skulle jag få gå hem. Det visste jag ju hela tiden i bakhuvudet. Men samtidigt visste jag ju också att de inte skulle sluta förrän jag fått mina slag. Jag kunde inte springa därifrån eller hämta hjälp för jag "måste" ju få mina slag. Att exakt veta vad man ska få är också jobbigt. Sedan kan jag ju undra lite varför mannen som slog mig gjorde det precis så det träffade över könet. Han KUNDE ha slagit lite längre upp över skinkorna så hade det säkert inte gjort lika ont, men nu gjorde han inte det. Och var de två manliga vakterna verkligen tvungna att stå och titta på och se alla detaljer? Ja hursomhelst, det här var en hemsk upplevelse. Kände mig bara hjälplös, kränkt o förnedrad samtidigt som jag kände en enorm fysisk smärta. Kanske något lite som misshandlade kvinnor...

#7  #6 EnEm
2005-01-28 11:09:10

Om det du skriver har hänt (vilket jag utgår från att det gjort) är det ju bara ett uttryck för ett fruktansvärt felaktigt och straffbart beteende hos dessa personer. Jag skulle absolut jämställa detta med våldtäkt!

Utöver detta kan jag för att gå tillbaka till inledningen säga att detta med att slå inte har med fysisk överlägsenhet att göra. Jag skulle aldrig kunna försvara mig med att slå även om den som slog mig var mycket svagare. Problemet är att den som slår (kvinna eller man) ju har någon form av störning. Att utsättas för att bli slagen är ett dubbelt förnedrande eftersom du dels blir slagen, dels i samma stund fått hela ditt tidigare umgänge med den slående personen i en helt annan dager.

"jag tror det är känslomässigt värre för kvinnor rent generellt att bli slagna av sina män.".

Nej det tror jag inte. Dessutom tror jag inte att alla kvinnor slåss lika lite som jag tror att alla män slåss. Jag tror dessutom att det är samma störande mekanism som ligger bakom att vissa kvinnor och vissa män slåss. Det kan nog även vara så att dessa män och kvinnor slår vissa personlighetstyper. Ungefär som att mobbar tenderar att mobba personer med en viss typ av beteende.

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?