feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Mononormen som hinder för frigörelse


Gå till senaste inlägget



#1  Mononormen som hinder för frigörelse Ephemeer
2010-12-17 14:49:02

Jag skulle vilja ta upp vad jag anser vara ett exempel på att mononormen förhindrar självständighet och frigörelse.

http://www.dn.se/blogg/fragainsidan/2010/12/1…
I denna relationsspalt skriver en kille* och klagar på att hans (som han kallar det) flickvän inte vill vara ihop officiellt. Tjejen vill vara självständig och inte bli definierad som del i en enhet.

Svaret han får bekräftar normen, kallar det hon vill för ett "spel" och kallar det han vill för "kärlekens behov".

Kan svaret ses som bekräftelse på den kontrollerande effekten av mononormen?

Finns det fler exempel på hur mononormen leder individer till ojämställdhet, alternativt hindrar självständighet och frigörelse.

Ser samhället olika på mäns och kvinnors relationsbildande? Nu är det killen som skriver in och vill ha en "officiell" relation och tjejen som inte vill vara flickvän. Skulle brevet fått ett annat svar om det var tjejen som skrev in och killen som inte ville "kedja fast sig"?

Alla åsikter är välkomna.

(Mononormen definierar jag som det paket av samhällsnorm som styr (kärleks)förhållanden. Framförallt att förhållanden ska vara monogama, men också värdering av förhållanden, förhållandens cykler och könsroller i förhållanden.)

(Jag refererar till brevskrivaren som kille för att brevsvararen gör det, men jag är inte säker på om brevsvararen sitter inne med information, eller om hon bara är heteronormativ.)

#2  Sv: Mononormen som hinder för frigörelse fredriktomte
2010-12-17 15:18:59

Ja, svaret är ett stöd för mononormen, och utgångspunkten att det är helt självklart att man ska vilja ha det traditionella parförhållandet är mycket trist.

Med detta sagt vet jag inte om jag tycker att uttrycket ”hennes spel” är så fel. Att inte vilja ingå i en traditionell pargemenskap är en sak. Att dölja den relation man ändå har för gemensamma vänner, men inte för de vänner som inte är gemensamma, uppfattar jag som en form av spel. Så kan man väl få hålla på om man vill, men jag tycker inte att det är fel att benämna det som spel. Den fokus ”flickvännen” lägger vid orden har jag också lite svårt att förstå. Det är ju inte orden i sig som avgör relationen eller känslorna. Älskar man någon gör man ju det, även om man undviker att säga det rakt ut.

Jag noterar också att frågeställaren inte någonstans nämner någonting om huruvida de har andra sexuella relationer än den de har med varandra. Är förhållandet öppet, såtillvida att båda parter fick ha andra sexuella och/eller kärleksbaserade relationer ”vid sidan av”, så förefaller det mig underligt att det inte nämns någonstans. Det är en inte oviktig bit information i sammanhanget (liksom frågeställarens egen inställning till ett fortsatt öppet förhållande). Därmed får jag intrycket att relationen är traditionell i den bemärkelsen att den sexuellt exklusiv. Är det så är det än mer konstigt att hemlighålla relationen och undvika ord som ”älska” och ”pojkvän/flickvän”.

Viktigt att komma ihåg är dock att vi bara har frågeställarens version. Hade vi även kunnat höra ”flickvännen” hade bilden kanske blivit en helt annan.

Slutligen. Nej, jag tror inte att svaret hade blivit markant annorlunda om det istället rörde sig om en ”pojkvän” och en förmodat kvinnlig frågeställare. Jag uppfattar svaret som mononormerande, men könsneutralt.

#3  fredriktomte irtion
2010-12-19 18:32:10

Jag uppfattar att "visa upp den relation som man anser att man har" som lika mycket av ett spel som en eventuell vilja att inte "visa upp det". Konsekvensen som kan komma av att bete sig "parigt" om man inte vill bli tolkad som "en filckvän" är att man blir det ändå. Så jag kan förstå ett sådant val. Jag kan också förstå om man uppfattar den risken som större i vissa sociala gemenskaper än i andra.

Personen som skriver brevet är väl den som lägger fokus på orden, hen vill ju att de ska kalla det dem har att dem är tillsammans och hen vill kalla henne för flickvän. Varför är det viktigt?

Och "älskar man någon så gör man ju det"? Vad menar du med det? Är "att älska" en känsla, eller är det handlingar? Till att börja med. Är det något man gör hela tiden, eller ibland?

När du pratar om att "hemliga hålla relationen" är ett faktum, bara för att de _eventuellt_ har en deal om att inte ha sex med någon annan så tycker jag att du förenklar hela frågeställningen. Vad gör "en relation" till "ett faktum"? Och om nu orden är så meningslösa, saknar betydelse - varför ska man då kalla sig ett par?

Jag stör mig dessutom något offantligt på att frågasvararen konsekvent skriver flickvän om den personen som tydliggjort att hon inte vill bli kallad flickvän.

#4  irtion Blindalina
2010-12-19 19:12:51

nu ror inte detta specifikt de har personerna, eftersom hen gjort sa klart att hen inte vill leva normerat parliv, men som teori pa fragor ovan, kan det inte bara vara sa att man liksom vill inga ett "forbund" med ngn, dar det ar mer "exklusivt" an med andra. for att man ar extra mkt kar i den personen och vill lagga ner mer tid/umgange/fokus/kraft/satsning pa denne, och att bada ska kanna att de har detta pa g.

#5  Sv: Mononormen som hinder för frigörelse Blindalina
2010-12-19 19:13:40

ang. "Och "älskar man någon så gör man ju det"? Vad menar du med det? Är "att älska" en känsla, eller är det handlingar? Till att börja med. Är det något man gör hela tiden, eller ibland?"

#6  Sv: Mononormen som hinder för frigörelse irtion
2010-12-19 21:28:21

Blindalina

#7  Blindalina irtion
2010-12-19 21:31:42

Det andra skickades iväg helt utan min förskyllan ;)

I alla fall, jag tycker att mononormens begränsande faktor blir tydligast just när två personer inte vill samma sak. Och när den som vill tvåsamhet hävdar sin rätt att liksom begränsa den andra. Som inte vill bli begränsad.

Jag har fler kritiker till tvåsamheten som sådan, men jag är mer kritisk när någon "tvingas" in i tvåsamhet för att den som vill det har "normen" i ryggen.

Och om en önskan att inte leva tvåsamt handlar om frigörelse, mot att vara självständig och bestämma över vilka epitet man får på sig och vad man får göra med sin kropp och sina känslor. Så kan mononormen som jag ser det bli en begränsande faktor.

#8  Sv: Mononormen som hinder för frigörelse Blindalina
2010-12-19 21:52:13

det later rimligt.

#9  Sv: Mononormen som hinder för frigörelse kx2
2010-12-19 21:54:43

Jag ser att psykologen uppmanar brevskrivaren att ordentligt tänka igen om sina känslor för att bättre kunna kommunicera dem till sin partner. Ser inget fel med det. Oavsett vad man tycker om mononorm så är det uppenbart att brevskrivaren mår dåligt av ovissheten i situationen. Det finns ingen anledning att han ska stå ut med att må så för att "flickvännen" vill vara obunden. Hon kan naturligtvis inte tvingas till en form av gemenskap som hon inte vill ingå i, men jag tycker inte heller att psykologens svar syftar till det.

"Du måste förstås vara beredd att kompromissa, men du ska ändå ha gjort klar för dig själv vad du inte kan acceptera, var dina gränser går." - tycker jag var ett bra råd, som förresten gäller i samma mån för "flickvännen". Hon kan knappast vara nöjd med situationen, där hennes "pojkvän" kräver mer av henne än hon är beredd att ge.

Ni som är kritiska till psykologens svar - vad borde hon ha svarat istället?

#10  Sv: Mononormen som hinder för frigörelse irtion
2010-12-19 23:41:28

Just det rådet kan väl vara delvis vettigt, men jag håller inte med om att det alltid är vettigt att titta till sina känslor - det kan vara rimligare att titta till hur man vill leva och vad man tycker är viktigt och varför.

Om jag känner för att slå någon är det inte självklart att jag bör göra det, för att ta ett exempel.

Det hade nog gett mer om den här psykologen hade kunnat komma med någonting positivt kring det normbrott som kvinnan vill göra. Kommit med möjligheten att acceptera det som en fullt legitim önskan. Just för att det är ett normbrott så kan det behöva lyftas upp.

#11  Sv: Mononormen som hinder för frigörelse FDkastrullist
2010-12-20 00:38:06

Mononorm... Se där har man lärt sig ett nytt ord!

Om två personer vill olika saker som utesluter varandra så kan inte bägge få som de vill, oavsett normer. I det här fallet verkar det vara han som inte får som han vill, därav insändaren. Fast vi har ju inte hört hennes version...

insändaren sa:

Vi har ”varit ihop” snart ett år och problemet är egentligen att det här börjar bli alldeles för jobbigt för mig samtidigt som hon tycker det är toppen och jag tror på henne när hon säger att hon skulle må dåligt och känna sig fången om vi sa att vi var ihop


Sålänge ingen är tvingad in i förhållandet av fysiska, ekonomiska, familjemässiga eller andra skäl så är det väl som sagt en fråga om att han vill A, hon B. Psykologen ger i princip tipset att försöka reda ut problemen samt lite tillvägagångssätt. Verkar väl rätt bra?

Det som är begränsande (för henne) i det här fallet är väl vad _han_ vill, inte vad normen är. Eller? Vilket som sagt inte är så värst begränsande enligt citatet ovan.

PS. Ok, att han tycker att hon borde skickas till psykolog för sina åsikter är problematiskt.

#12  till irtion fredriktomte
2010-12-20 01:54:38

irtion sa:
Jag uppfattar att "visa upp den relation som man anser att man har" som lika mycket av ett spel som en eventuell vilja att inte "visa upp det". Konsekvensen som kan komma av att bete sig "parigt" om man inte vill bli tolkad som "en filckvän" är att man blir det ändå. Så jag kan förstå ett sådant val. Jag kan också förstå om man uppfattar den risken som större i vissa sociala gemenskaper än i andra.


Så kan man se det. Ska man gradera det hela skulle jag dock hävda att det finns en skillnad mellan att "visa upp" och ljuga, vilket ju frågeställaren i praktiken verkar vara tvungen att göra.

Vidare skulle jag inte heller vilja benämna det som "visa upp" om det enbart handlar om att svara ärligt på omgivningens frågor (t.ex. "har ni någon relation?" och "vad gjorde du i helgen, träffade du X då?"), även om det kan vara förståeligt att människor inte alltid vill svara ärligt (eller svara alls, men avböjer man svar har man i praktiken så gott som bekräftat det frågeställaren fiskade efter).

Nu skulle jag iofs gissa att frågeställaren gärna skulle vilja "visa upp", men det jag diskuterade var brevsvarens svar.

irtion sa:
Personen som skriver brevet är väl den som lägger fokus på orden, hen vill ju att de ska kalla det dem har att dem är tillsammans och hen vill kalla henne för flickvän. Varför är det viktigt?


Ja, det kan diskuteras, men för många människor är det här viktigt. Att det är mycket möjligt att det i mångt och mycket är ett resultat av en socialiseringsprocess som i förlängningen är negativ (människor skulle må bättre av att inte vara svartsjuka och ha ett behov av att "äga" varandra, eftersom de flesta människor inte är monoamorösa i grunden), förändrar inte att det är ett behov de flesta upplever.

Dock, oavsett om man tycker att det är viktigt att ingå i ett klassiskt monoamoröst förhållande eller ej, så har jag full förståelse för att man är obekväm med att ljuga inför nära och kära om den relation man har (se nedan om vad jag menar med begreppet relation).

irtion sa:
Och "älskar man någon så gör man ju det"? Vad menar du med det? Är "att älska" en känsla, eller är det handlingar? Till att börja med. Är det något man gör hela tiden, eller ibland?


När jag skriver älska syftar jag på en känsla. När jag skriver älska en person syftar jag därtill på en känsla som är bestående över tid, utan att för den sakens skull innebära att man enbart hyser positiva känslor mot personen precis ifråga. Som jag ser det är det t.ex. fullt möjligt att vara arg på sina föräldrar trots att man älskar dem. Eftersom den underliggande känslan av att hålla av dem väldigt starkt ligger kvar även efter att ilskan gått över.

irtion sa:
När du pratar om att "hemliga hålla relationen" är ett faktum, bara för att de _eventuellt_ har en deal om att inte ha sex med någon annan så tycker jag att du förenklar hela frågeställningen. Vad gör "en relation" till "ett faktum"?


Hmm. Så skrev jag inte riktigt. Men någon form av relation har de som de döljer (oavsett vad du eller jag nu skulle benämna relationen som), åtminstone om man får tro frågeställaren.

OBS: en relation är inte nödvändigtvis ett traditionellt monoamoröst förhållande, en relation kan också vara en kk-relation, en vänskapsrelation, en affärsrelation, osv.

irtion sa:
Och om nu orden är så meningslösa, saknar betydelse - varför ska man då kalla sig ett par?


Jag har inte sagt att orden är meningslösa. Jag har sagt att känslor man hyser inte styrs av vad man väljer att benämna dem.

Jag har inte heller sagt att de ska kalla sig ett par.

Men de benämner sig på ett sätt gentemot en krets människor och på ett annat sätt gentemot en annan krets människor, och det är detta jag diskuterat.

irtion sa:
Jag stör mig dessutom något offantligt på att frågasvararen konsekvent skriver flickvän om den personen som tydliggjort att hon inte vill bli kallad flickvän.


Ja, det hade kanske varit intressant att "höra" hur h*n brukar uttrycka sig.

#13  till kx2 fredriktomte
2010-12-20 02:00:04

kx2 sa:
Ni som är kritiska till psykologens svar - vad borde hon ha svarat istället?


Det jag ställer mig kritisk till är det Ephemeer tar upp och som jag inte ifrågasätter, dvs att psykologen beskriver frågeställarens monoamorösa utgångspunkt som "kärlekens behov" (en fet bekräftelse av idén att kärlek förutsätter ett behov av exklusivitet och svartsjuka) och att psykologen utgår från att frågeställaren är en man trots att någon sådan information inte givits.

Råden i övrigt har jag inte någonting direkt att invända mot.

#14  #10 irtion kx2
2010-12-20 09:53:51

"Just det rådet kan väl vara delvis vettigt, men jag håller inte med om att det alltid är vettigt att titta till sina känslor - det kan vara rimligare att titta till hur man vill leva och vad man tycker är viktigt och varför."

Vad ska lägga grunden för hur man vill leva och vad man tycker är viktigt, då? När man övervägt de rent förnuftsmässiga aspekterna måste ändå känslor eller något slags magkänsla komma med i slutänden.

"Om jag känner för att slå någon är det inte självklart att jag bör göra det, för att ta ett exempel."

Det tror jag inte att någon tycker, faktiskt.

"Det hade nog gett mer om den här psykologen hade kunnat komma med någonting positivt kring det normbrott som kvinnan vill göra. Kommit med möjligheten att acceptera det som en fullt legitim önskan. Just för att det är ett normbrott så kan det behöva lyftas upp. "

Så sant. Det håller jag med om. Men, som några redan varit inne på, kanske hade svaret blivit ett annat om tjejen varit frågeställare? Förhoppningsvis hade rådet blivit det samma för henne, att känna efter var de egna gränserna går, hur långt man vill kompromissa, m.m. och sedan fatta ett beslut utifrån det.

#15  #13 fredriktomte kx2
2010-12-20 09:57:40

"Det jag ställer mig kritisk till är det Ephemeer tar upp och som jag inte ifrågasätter, dvs att psykologen beskriver frågeställarens monoamorösa utgångspunkt som "kärlekens behov" (en fet bekräftelse av idén att kärlek förutsätter ett behov av exklusivitet och svartsjuka) och att psykologen utgår från att frågeställaren är en man trots att någon sådan information inte givits."

Aha, läste lite slarvigt. Jag fick för mig att det var FS som talade om sina känslor som "kärlekens behov". Ur FS synpunkt är förstås önskemålen en möjlig yttring av "kärlekens behov", i den mån att de är sanna just för honom. Jag tycker ändå det är lite svårt att veta om psykologen bara försöker bekräfta FS i hans individuella känslor, eller om uttalandet gör anspråk på att vara allmängiltigt, i vilket fall det är normerande, som ni menar.

#16  till kx2 fredriktomte
2010-12-20 10:35:53

Oavsett vad som är psykologens utgångspunkt (bekräfta FS eller göra ett allmängiltigt uttalande) så är formuleringen dålig. I och med att det inte rör sig om ett förtroligt samtal mellan FS och psykologen, utan en frågespalt i Sveriges största morgontidning, betyder det att alla uttalanden får karaktären av allmängiltiga uttalanden, såvida de inte uttryckligen kopplas till den frågande individen (en sådan koppling hade inte heller varit svår att göra för psykologen, om hon så önskade).

#17  #16 fredriktomte kx2
2010-12-20 10:54:19

Instämmer. Ev. också att, som irtion påpekar, psykologen bättre kunde understrukit att tjejens behov av obundenhet bör respekteras. Sånt kan man tycka är underförstått, men mot bakgrund av FS känslotillstånd (lätt förtvivlad/desperat) och samhällets tvåsamhetsnorm/mononorm (hur skiljer sig begreppen från varann?) så skadar det inte att påpeka det extra.

#18  Fredriktomte irtion
2010-12-21 13:23:16

Jag ser ingenstans i det som skrivs att "visa upp" handlar om att "sätta en titel" på relationen och jag antog därför att det handlade om hur de två väljer att interagera med varandra "publikt" så att säga. Vilket kan påverkas av en mängd olika saker.

Sedan kommer även ord om en önskan att säga att man är ihop. Men det är mer en generell önskan som jag ser det. Och det är inte ett faktum att dem har en relation med en viss titel, dvs att en viss titel skulle vara "sann" som beskrivning på relationen medan en annan titel skulle vara falsk.

Det finns inte heller något som säger att tjejen inte tycker att det är ok att han säger att de var och tittade på hästkapplöpning i helgen om så var fallet. Jag tror att det hela handlar om den värdeladdning som finns i ordet "ihop" eller "tillsammans". Den värdeladdning som är anledning till att han vill ha ordet där. Det betyder mer än en neutral beskrivning av läget.

Men de benämner sig på ett sätt gentemot en krets människor och på ett annat sätt gentemot en annan krets människor, och det är detta jag diskuterat.


var läser du in att de gör såhär?

#19  Sv: Mononormen som hinder för frigörelse Escapist
2010-12-29 12:52:25

Dan Savage skriver intressant om det här i en intervju:

Dan Savage sa:
For most of recorded human history, men weren’t supposed to be monogamous. It was required. They had concubines. They had whores. They had mistresses. They had more than one wife. Monogamy was really for women and all about paternal anxiety and assuaging that – enslaving women, really. It was about control. To the credit of our species, it took us however many tens of thousands of years before we realized that wasn’t egalitarian, and about 60 years ago we decided to make it fairzies.

But we made a big mistake. Rather than giving women the same latitude and freedom that men had enjoyed, we said men had to now hew to the monogamous ideal that had been imposed on women. It has been a disaster for straight people and straight relationships, and the children of straight people. Disaster.

http://kinseyconfidential.org/dan-savage-3-no…

#20  Sv: Mononormen som hinder för frigörelse fredriktomte
2010-12-29 13:28:54

irtion sa:
Jag ser ingenstans i det som skrivs att "visa upp" handlar om att "sätta en titel" på relationen och jag antog därför att det handlade om hur de två väljer att interagera med varandra "publikt" så att säga. Vilket kan påverkas av en mängd olika saker.

Sedan kommer även ord om en önskan att säga att man är ihop. Men det är mer en generell önskan som jag ser det. Och det är inte ett faktum att dem har en relation med en viss titel, dvs att en viss titel skulle vara "sann" som beskrivning på relationen medan en annan titel skulle vara falsk.


Jag förstår inte riktigt vad det är du svarar på här. Kan du utveckla?

irtion sa:
Det finns inte heller något som säger att tjejen inte tycker att det är ok att han säger att de var och tittade på hästkapplöpning i helgen om så var fallet. Jag tror att det hela handlar om den värdeladdning som finns i ordet "ihop" eller "tillsammans". Den värdeladdning som är anledning till att han vill ha ordet där. Det betyder mer än en neutral beskrivning av läget.


Det här

frågeställaren sa:
Det tredje delproblemet är att hon vill att våra klasskompisar till lika gemensamma kompisar ska veta så lite som möjligt om vår ”relation”, och helst inget alls. Hon har dock inget problem att presentera mig för sina kompisar eller att hon träffar mina utan det är just de gemensamma som inte ska veta något.


i kombination med det här

frågeställaren sa:
Men ärligt talat så känner jag att det här börjar bli ganska löjligt och dessutom lite dubbelt. Våra klasskompisar är inga idioter och de fattar mycket väl att det är något mellan oss. Speciellt när vi kommer till skolan samtidigt i princip varje morgon. Jag har även fått frågan rakt ut ett par gånger (mest på fester) och då gett ett lagom flummigt svar tillbaka.


gör att jag utgår från att de faktiskt hemlighetshåller sin relation. Det är alltså inte bara en fråga om hur relationen benämns, utan också en fråga om huruvida de erkänner utåt att det överhuvudtaget finns en relation (hade de erkänt att de sovit tillsammans hade ju inte klasskamraterna "fattat att något är mellan dem" när de kommer till skolan tillsammans, eftersom de då redan hade vetat). Ytterligare stöd för att ett hemlighetshållande sker finns även i stycket jag citerar nedan.

irtion sa:
var läser du in att de gör såhär?


Här:

frågeställaren sa:
Det tredje delproblemet är att hon vill att våra klasskompisar till lika gemensamma kompisar ska veta så lite som möjligt om vår ”relation”, och helst inget alls. Hon har dock inget problem att presentera mig för sina kompisar eller att hon träffar mina utan det är just de gemensamma som inte ska veta något.

#21  Fredriktomte irtion
2011-01-20 17:08:10

Det är inte att hemlighålla "sin relation" när man inte vill berätta för andra exakt vad man gör. Det är ingenting som vänner förväntas göra, berätta för andra "bara så ni vet så var vi på en promenad igår och dagen innan det var vi på Old Corner och åt". Ingen skulle påstå att det handlar om att hemlighålla relationen för att man inte vill berätta allt som försigår i den. Många skulle säga att man har rätt att ha ett privatliv.

Det du kanske vill peka på är att den här tjejen säger till brevskrivaren att den inte får definiera deras relation som en tillsammans relation inför de gemensamma vännerna. Eftersom det inte är en tillsammansrelation - så...? Vad är det som hemlighålls? Att de har sex? Är det isf något man har någon form av skyldighet att meddela omvärlden? Att man har sex med den ena eller andra eller båda två? Annars hemlighåller man det och det är på något sätt fel?

Men mest av allt reagerar jag nog på att det finns något underliggande om att den här relationen egentligen är "typ en tvåsam relation" helt oberoende av att en av de inblandade _inte vill_ att det ska vara det. Och inte tycker att det _är_ det.

#22  till irtion fredriktomte
2011-01-20 17:53:35

irtion sa:
Det är inte att hemlighålla "sin relation" när man inte vill berätta för andra exakt vad man gör.


Jag uppfattar det inte som att det skulle röra sig om en ovilja att i detalj redogöra för sina förehavanden, utan en ovilja att erkänna att det finns en relation/alternativt relationens natur. Av detta följer att man undviker att berätta om vad man gjort tillsammans liksom svarar undvikande (kanske till och med ljuger) på direkta frågor, för att undgå upptäckt.

irtion sa:
Det är ingenting som vänner förväntas göra, berätta för andra "bara så ni vet så var vi på en promenad igår och dagen innan det var vi på Old Corner och åt".


På en direkt frågor förväntar sig nog de flesta att deras vänner svarar, så länge det rör sig om någonting som inte uppfattas som känsligt. Om jag frågade en vän om h*n och en annan vän sett en viss film skulle jag t.ex. bli mycket förvånad om min vän började skruva på sig och försöka finta bort min fråga. Om beteendet (hemlighetsfullheten) vore återkommande skulle det förmodligen innebära vissa hinder för vår vänskap.

irtion sa:
Ingen skulle påstå att det handlar om att hemlighålla relationen för att man inte vill berätta allt som försigår i den. Många skulle säga att man har rätt att ha ett privatliv.


Fast när det rör sig om vanliga vänskapsrelationer brukar folk inte uppleva ett behov av att dölja vad som försigår i relationen.

irtion sa:
Det du kanske vill peka på är att den här tjejen säger till brevskrivaren att den inte får definiera deras relation som en tillsammans relation inför de gemensamma vännerna. Eftersom det inte är en tillsammansrelation - så...? Vad är det som hemlighålls? Att de har sex? Är det isf något man har någon form av skyldighet att meddela omvärlden? Att man har sex med den ena eller andra eller båda två? Annars hemlighåller man det och det är på något sätt fel?


Som framgår av citatet i mitt förra inlägg så gör tjejen skillnad på om det rör sig om gemensamma vänner eller om det rör sig om vänner som är exklusiva för endera parten. Det spelar i det sammanhanget mindre roll vad det är som hemlighålls (sex, tillsammansrelation, whatever). Jag tycker inte att man har någon skyldighet att meddela omvärlden, men omvärlden har inte heller någon skyldighet att låta bli att benämna beteendet som ”spel” (eller liknande), vilket ju är vad den här diskussionen handlar om. Är det rätt/ok att benämna tjejens beteende som ett ”spel”? Ja, det tycker jag. Därmed inte sagt att hon är Belsebub herself liksom...

irtion sa:
Men mest av allt reagerar jag nog på att det finns något underliggande om att den här relationen egentligen är "typ en tvåsam relation" helt oberoende av att en av de inblandade _inte vill_ att det ska vara det. Och inte tycker att det _är_ det.


I det jag skriver?

Som jag påpekar i #2 så tycker jag att det förefaller mest sannolikt att deras relation i praktiken är ganska traditionell, och att det i sådana fall mest handlar om hur hon väljer att benämna den. Men hur det verkligen förhåller sig går inte att läsa ut ur brevet/frågeställningen.

#23  Sv: Mononormen som hinder för frigörelse irtion
2011-02-09 17:38:21

Man får sällan frågan "knullar ni eller?" man få frågan "är ni tillsammans?" och att säga nej på en sådan fråga är inte att ljuga, om det är så att man inte vill ha tillsammans relationer.

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?