feminetik.se feminetik.se

Just nu 13 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

psykisk sjukdom och kön


Gå till senaste inlägget



#1  psykisk sjukdom och kön pixie
2005-01-11 00:29:15

Jag startar en tråd om psykisk sjukdom och kön eftersom det saknas ett sånt.
Min mamma är psykisk sjuk och jag funderar på om hon får mindre hjälp för att hon är kvinnlig och sjuk? Jag ringde och pratade med de som jobbar på psyk och frågade om hon kunde få hjälp, läggas in osv. Mannen svarade som så; att hon kan ju ta hand om sig själv, hon är ju hel, ren och fräsch och har det fint och rent i lägenheten så då behöver hon det inte. Hennes utseende och hemmets välvårdande är viktigare än alla andra symptom.

Men det är ju just det som är hennes problem! Hennes paranoida fixering vid utseendet, att vara kvinnlig och att lägenheten ska vara perfekt ren och kontrollen av var allt är hela tiden så hon vet när "någon" har brutit sig in... Men hon är alltså helt enkelt för "korrekt kvinnlig" för att få hjälp.

Det är som i film, där den psykiskt sjuka kvinnans sjukdomstillstånd utmärks av att hon blir rufsig i håret och inte kan sminka och klä och föra sig kvinnligt. Ser man inte ut så så mår man bra som kvinna...

Och även detta,

Från kvinnojouren Ellen i Linköping, om kvinnor i psykiatrin:
"Cirka 1.700 kvinnor som under en höstvecka 2003 sökte sig till psykiatrin i Skåne fick en enkät att fylla i. Hela 79 procent av kvinnorna valde att svara på enkäten. De fick frågor om de varit utsatta för våld och övergrepp i barndomen, vuxenlivet och under det senaste året. De frågades också om sin relation till förövaren och vilket kön det var på förövaren.

Vidare frågades om de hade anmält övergreppen och om de hade fått den hjälp de behövt.

Medelåldern på kvinnorna var 39 år, nästan hälften hade hemmavarande barn och över 85 procent bodde i eget boende.


Var tredje kvinna hade utsatts det senaste året
Rapporten visar att:
70 procent uppgav att de någon gång i livet utsatts för någon form av övergrepp.
54 procent uppgav att de utsatts i barndomen.
63 procent uppgav att de utsatts efter 16 års ålder.
31 procent uppgav att de utsatts senaste året.

Drygt en fjärdedel av kvinnorna sa att de utsatts för sexuella övergrepp i barndomen - det är nästan fyra gånger så många jämfört med siffror från BRIS.

Majoriteten av alla övergrepp hade utförts av någon som kvinnan hade relation till, och i de flesta fall var det en man. De flesta kvinnorna kopplade också sin psykiska ohälsa till övergreppen.

Nästan ingen hade anmält övergreppen, och många tyckte att de behövde mer hjälp än de fått för att kunna bearbeta övergreppen.

Resultaten överensstämde mer än väl med vad vi redan visste från berättelser av kvinnor inom RSMH."


Kön och deppression:

"Läkare ställde diagnosen depression i mindre utsträckning hos patienter som kom från minoriteter s k Afro-amerikaner och Hispanics än hos vita patienter. Depression hos män var mer svårupptäckt än depression hos kvinnor. Forskarna drar slutsatsen att läkarna hade svårare att känna igen psykiska symtom hos minoriteter och hos män än hos vita och hos kvinnor."
http://www.medicallink.se/news/showNews.cfm?n…

Svårare för män att få diagnos deppression? Är det för att kvinnor berättar mer om sina problem? Söker oftare sjukvård? Eller vad kan det bero på?

Analet psykiskt sjuka kvinnor fortsätter att öka. http://www.paraplyprojektet.se/templates/PP_A…


Fler unga tjejer gör självmordsförsök men fler killar "lyckas" ta livet av sig.


Varför har manliga barn till psykiskt sjuka det lättare än kvinnliga?

"Vad är det som gör att barn till psykiskt sjuka föräldrar klarar sig relativt bra i livet? Liksom riskfaktorerna kan de skyddande faktorerna delas in i olika nivåer, hos barnet självt, relationer, omgivningen och känslan av sammanhang.

De skyddande faktorerna hos barnet självt:

Personlighet - utåtriktad, aktiv, relaterande, robust
Begåvning
Kön - flickor klarar som regel psykosociala påfrestningar bättre än pojkar"

http://www.f.lst.se/publikationer/rapporter/r…

#2  instämmer josephine
2005-01-11 01:22:14

Min mamma och hennes man arbetar inom psykiatrin. Orsaken till varför fler män läggs in (trots att ungefär lika många män som kvinnor diagnostiseras) är att kvinnor ofta tar hand om sig och boendet bättre. De klarar att städa, handla mat och laga den. De överlever på egen hand. Män i samma situation förfaller ofta.

Depression har väl en längre tradition hos kvinnor (men gick under benämningen klena nerver)? Dessutom tror jag det är svårare för en man att uttrycka sina symptom vi depression pga att mansrollen knappast påbjuder svaghet.

Självklart ska din mamma få hjälp. Är det ingen som kan hjälpa er i familjen att ligga på myndigheter och vårdinrättningar?

#3  Pixie Balder
2005-01-11 02:00:30

Inom riksförbundet attention http://www.attention-riks.nu/ finns det folk med stor erfarenhet av att inte ha fått den diagnos dom anser sig behöva. På deras forum har en del kvinnor med neuropsykiatriska diagnoser tidigare skrivit
om vilket helvete de var tvugna att gå igenom för att få rätt diagnos. Detta delvis för att de ansågs som för ordentliga och duktiga för att vara aktuella för en diagnos.
Jag kan tänka mig att det finns folk inom attention som skulle kunna hjälpa dig med förslag på hur du ska gå tillväga för att din mamma ska få den hjälp hon behöver.
Just inom neuropsykiatrin har man de senaste åren blivit allt mer medveten om att samma diagnos ofta kan ta sig väldigt olika uttryck beroende på om det är en man eller en kvinna som är drabbad.

#4   Linda
2005-01-11 10:11:48

Psykiatrin är intressant. Det verkar nästan som att man kan bli intagen bara för att man är "konstig", trots att man inte gör andra illa och att man mår bra av att få vara "konstig". Det verkar vara viktigare att passa in i vissa mallar än att ha hälsa. Psykisk sjukdom verkar handla om ett sjukt samhälle som saknar tolerans mot människor som avviker. Men det gäller nog båda könen.

#5  Linda (Leo?) Kerstin
2005-01-11 10:34:11

"Det verkar nästan som att man kan bli intagen bara för att man är "konstig" "

Hur menar du nu? De allra flesta är väl ense om att det är otroligt svårt att bli intagen - hur sjuk man än är? Det saknas helt enkelt vårdplatser och resurser. Ta till exempel Mijailo Mijailovic, som sökte vård upprepade gånger utan att få det. Eller "Åkeshovsmannen" - han som slog folk med ett järnspett: Han bönade och bad att få bli intagen. Det blev han inte. Då ringde han polisen och sade att han hade mördat någon (har jag för mig), bara för att få komma in. Han blev ändå inte intagen. Till slut blev han skogstokig och slog ihjäl folk. DÅ ansågs han vara tillräckligt sjuk...

Jag tänker också på alla de kompisar, släktingar eller bekanta till mig som nån gång i livet behövt psykisk vård. De har alla fått beskedet att de inte varit tillräckligt sjuka, och även om de varit det så är vårdköerna årslånga.

#6  vårdplatser Eric
2005-01-11 10:42:15

Jag kan bara hålla med Kerstin. Det verkar ju som att (psyk)vården i Sverige är otroligt eftersatt i fråga om resurser, och ibland inte ens klarar av att ta hand

#7  Vad hände...? Eric
2005-01-11 10:51:18

Försöker igen...

Jag kan bara hålla med Kerstin. Det verkar ju som att (psyk)vården i Sverige är otroligt eftersatt i fråga om resurser, och ibland inte ens klarar av att ta hand om de mest uppenbara behoven.

Och i det läget kanske det inte är så konstigt om de inte vill kan eller lägga in någon som är hel och ren och kan ta hand om sig själv och inte låter det gå ut över någon annan? Jag vill inte vara nedvärderande mot pixie, jag är säker på att det ligger mer bakom än vad som framkommer i ditt inlägg. Men att lägga vårdplatser på någon som "bara" är pedantisk kanske inte är helt optimalt utnyttjande av redan bristande resurser? Men terapi borde ju absolut kunna erbjudas, det vore väl det minsta man kan begära.

Sedan, om hon får sämre hjälp för att hon är kvinna?
Jag vet inte, med tanke på Kerstins inlägg, att vården inte kan ta hand om de som är en fara för andra, så tror jag inte det är diskriminering att neka någon med extremt kontrollbehov. Men det går ju alltid att dra det ett steg till, och hävda att kvinnor generellt är diskriminerade för att de mer sällan får utåtagerande symptom, trots att det rör sig om samma(?) sjukdom.

#8  tillägg Kerstin
2005-01-11 11:57:00

... och den som tror att alla "konstiga" blir intagna rekommenderas en lagom lång tur med Stockholms tunnelbana för att se att det inte stämmer ...

#9  psykiatrin är ett hån Lanfear
2005-01-11 13:08:12

Min mamma är också psykiskt sjuk. Hon har försökt ta livet av sig runt 8 gånger de senaste åren. Varje gång har hon fått åka akut till sjukhuset och varje gång har de skickat hem henne efter allra högst en månad. Sista gången följde jag med henne till akuten, hon magpumpades och lades in på intensivvårdsavdelningen där hon fick ligga i två dagar innan de skickade hem henne. Läkarna har varje gång konstaterat att det inte finns någon _egentlig_ fara för hennes liv. De skickar med henne ett paket sömntabletter och/eller lugnande medel - som hon använt sig av i några av sina självmordsförsök och missbrukat i åratal.

En gång satt jag med henne på psykiatriska i ett halvt dygn och väntade på en läkare så att hon kunde läggas in. När läkaren väl kom fick jag sitta med och samtala om situationen. Det slutade med att läkaren sa att det var mitt fel att hon mådde dåligt. Han menade att jag fick henne att må sämre genom att köra henne till akuten och på så sätt få henne att tro att hon var sjukare än hon egentligen var - när hon själv ville läggas in kanske bör tilläggas. Tio minuter senare var vi påväg hem igen.

Varje gång hon har åkt in akut för att sedan skickas hem igen har både jag och hon upplevt som ett stort hån. Inte någon gång har hon bedömts som "tillräckligt sjuk", trots tydliga bevis på motsatsen i form av djupa skärsår i handlederna eller flertalet magpumpningar och dropp. Varje gång har läkarna ansett att hennes självmordsförsök _bara_ var "ett rop på hjälp". Men vad händer om man inte får hjälp ens när man ropar efter den?

Jag tror att det kanske kan vara så att de kvinnor som söker psykiatrisk vård pga depression (eftersom det är det enda jag har koll på) faktiskt diskrimineras. Kanske inte just för att de är kvinnor, utan för att kvinnor verkar söka vård i ett tidigare stadium och därför inte tas på lika stort allvar som de som söker hjälp när det är en _direkt_ fara för personens eller någon annans liv och/eller när det kan vara aktuellt med en tvångsinläggning. Jag misstänker att män generellt söker hjälp i sista stund och kanske därför tas på större allvar.

Kanske är det så att kvinnor har lättare för att erkänna för sig själva att de är sjuka, för att de har lättare att prata om känslor, problem och blaha blaha.

Behöver jag säga att jag inte har något som helst förtroende för de svenska psykiatriavdelningarna längre?

#10  Lanfear Kerstin
2005-01-11 13:36:23

Sa läkaren att det var ditt fel att din mamma mådde dåligt?
Det var det jävligaste. Vilken otrolig idiot.

Tyvärr har jag hört liknande hårresande historier från vänner.

Psykvården är verkligen ett hån. När jag slutade gymnasiet jobbade jag på hemtjänsten i något år. Många av vårdtagarna var inte gamla, som man skulle kunna tro, utan psykiskt sjuka. Jag minns så väl min första dag på jobbet. Jag gick, 18 år gammal och utan någon som helst vårdutbildning, hem till en kvinna som var svårt schizofren. Egentligen skulle man gå två och två till henne, men på grund av personalbrist fick jag gå ensam. Plus att kvinnan var så knepig att mina arbets"kamrater" skickade mig, den nya tjejen, till henne för att slippa gå själva. Innan jag gick sa de:
- Gå inte in före henne i badrummet, för då släpper hon inte ut dig igen! Lycka till!

Tidigare hade hon bott på Långbro, men när de lade ner mentalsjukhusen fick hon flytta hem igen. Trots att hon varken klarade av att laga mat eller sköta sin hygien själv. Och trots att hon kunde bli våldsam skickade de unga oerfarna tjejer till henne. Så såg psykvården ut för 10 år sedan. Den har INTE blivit bättre sedan dess. Tvärtom.

#11   Lanfear
2005-01-11 13:42:33

Ja.. jag blir så arg varje gång det här kommer på tal. Jag kommer då aldrig bli så gammal eller sjuk att någon annan måste ta hand om mig.

#12   Karl Astrid
2005-01-11 13:53:08

Men det var ändå ett bra försök linda :)

#13   pixie
2005-01-11 14:33:27

#7 ERic: Nä det är lungt, ja tror inte du ville vara nedvärderande, det är precis som du säger att det ligger mer bakom men som jag inte orkar ta upp här, hon är inte bara pedantisk. Tror att det är som Josephine säger, att hon råkar vara en av de där som klarar av att micra färdiglagade komponerade rätter, dammsuga och diska och att man därför struntar i henne. Jag är ensam med ansvaret för henne med min yngre syster och jag har aldrig fått nån hjälp från psykvården, aldrig nått samarbete. Hon måste förstöra allt som är värt nått innan hon kan få hjälp.

"Men det går ju alltid att dra det ett steg till, och hävda att kvinnor generellt är diskriminerade för att de mer sällan får utåtagerande symptom, trots att det rör sig om samma(?) sjukdom." Tror att det är precis så, mamma var utåtagerande en gång och blev inlagd då, sen dess är hon inte utåtagerande (än så länge)även om hon hotat att bli det, och då händer ingenting från psykvårdens sida. Men hon har barrikaderat sig i lägenheten, som hon snart måste lämna, var hon tar vägen då vet ingen, hemlös nånstans kanske..

Tror att hennes välvårdade yttre också påverkar diagnosen, pratade med en man på psyk via telefon och han tolkade hennes sjuka verklighetsuppfattning som bara åsikter, det är att förminska sjukdomsbilden.. på grund av att han luras av hennes akademiska snack och städade yttre? Ser det som den enda förklaringen..

Brukar jobba extra på en äldreboende för psykiskt sjuka och där har jag sett och fått berättat för mig om hur superordentliga damer blivit inlagda, som säger sina fraser som funkar att lura folk och som klär sig och uppför sig prudentligt trots att dom inte har koll på nånting, de första dagarna. Sen går det nån vecka och de fattar att de ska bo där för gått, då släpper dom allt och "blir sjuka", slutar bry sig om sitt yttre och att verka kvinnliga och representabla.. Det yttre verkar alltså vara jätteviktigt för om vi uppfattar människor som sjuka eller inte och är också nått som kvinnor lärt sig betyder allt..


Lanfear: Ja va ska man säga.. det är förjävligt. Tänk om allt bara kunde vara bra? Samhället sparar inte, som dom tror, genom att göra alla anhöriga sjuka och deprimerade och svaga.. Min uppfattning av dagens Sverige är att sjuka hjälper sjuka och svaga hjälper svaga och dom starka "friska = utan medkänsla" backar upp varandra och sin rättighet att inte bry sig..

Tror mamma är stolt och karriärsinriktad på ett manligt sätt, hon har ingen sjukdomsinsikt och skulle aldrig erkänna sin svaghet, kan tänka mig att det är liknande som gör deppression svårare att upptäcka hos män. Det oftare att kvinnor är vana att erkänna sina svagheter.

# 3 vet inte om jag kan kämpa för rätt diagnos för en person som inte har nån sjukdomsinstikt alls. De på psyk verkar ändå inte bry sig..

#14   UppåtEmma
2005-01-11 14:44:02

vad lessen jag blir för er, och era mammors, skull. :*(
*kramar*

#15   Ell
2005-01-11 15:20:09

i "Genusspykologi" Staintin Rogers (2001) står det att en undersökning genomfördes 1972n för att se hur psykologer egentligen ser på människor och hur de upplever kön. i undersökningen bad man de yrkessamma förklara hur de såg på
1, en mogen, sund, socialt kompetent VUXEN
2, en mogen, sund, socialt kompetent MAN
3, en mogen, sund, socialt kompetent KVINNA

beskrivningarna av en "psykoskt frisk man" och "psykiskt frisk vuxen" var pratikst taget identiska. De karaktäriserades av stark handlingsklrfat och att kunna beskriva sina känslor och knyta dem till de sociala världen. Men beskrivningen av en "psykiskt frisk kvinna" var annorlunda. Hon beskrevs som undergiven, mer lättpåverkad, lättretlig i mindre krissituationer, upptagen av sitt yttre och mer benägen att bli sårad. Hon var kort sagt undergiven och lugnare. Resulatet av denna undersökning visade att de yrkesamma inom psykiatrin såg "man" och "vuxen" som samma sak - att vara en psykiskt frisk man var det samma som att vra vuxenm medan kvinnan inte sågs som vuxen (?). Kvinnor behövde feminiseras för att räknas som psykoskt frisk. Om hon inte anpsaade sig till detta sågs hon inte som en mogen och frisk kvinna.

#16   Ell
2005-01-11 15:35:34

jag blev lite avbruten... men den poäng jag skulle komma till vara att den undersökningen visar hur de yrkesamma ser på sjuka kvinnor och att det stärker de upplevelser som ni har från vården. Det här mönstret går ju igenom i hela samhället och varför skulle det vara annorlunda inom vården. Det tråkiga är att många som behöver hjälp inte passar in i mallen och faller utanför. Jag känner till en tjej i min egen ålder som slutligen tog sitt liv för att hon inte fick någon hjälp. Hon såg ingen utväg annat än att sluta sitt eget lidande på detta sätt. Vården kunde inte göra mer för henne. Det är rent ut sagt fördjävligt!

#17   Linda
2005-01-15 17:26:24

[Detta meddelande har blivit raderat på grund av att författaren inte följde feminetik.se:s regler.]

#18  utlösande eva steneberg
2005-01-20 11:08:08

Helt klart är det könsbundet.kanske inte egentligen men tillståndet förstärks via kön.
Om du tillexempel är man 50-år och "har fått åt nerverna" så får du säkert avlastning till allt praktiskt i hemmet + blir "skyddad" från allt för mycket ansvar. Om du inte fått det redan.
En kvinna i samma situation får det knappast...precis som ovan sagt.Det kanske dessutom har varit den tunga belastning i hemmet och arbetet som sänkt kvinnan

#19  Bra boktips Greenfish
2005-01-20 12:03:39

Min kusins kompis har åkt i och ut på alla vårdinrättningar man kan tänka sig i Skåne, men även uppåt landet. Hon har skrivit en väldigt gripande bok om sitt liv.

Sofia Åkerman - Zebraflickan

Både hennes problem och psykvårdens många gånger idiotiska insatser ingår. Verkligen, verkligen läsvärd.



Personligen blev jag intagen på BUP i yngre tonåren, men någon efterhjälp har jag aldrig fått. Något jag många gånger troligtvis behövt. Tog tag i det en gång och gick till högskolans kurator, men då var jag tillräckligt frisk för tillfället för att jag inte skulle framstå som tillräckligt behövande. Det gav mig inget. Det känns som om de ger en snabb fix till patienten, men sedan struntar i att följa upp när det behövs.

#20   karl Astrid
2005-01-20 12:23:40

#19 PUB? Ett köpcenter vid hötorget :)?

#21  Karl Astrid Greenfish
2005-01-20 12:42:27

Nej, BUP, Barn- och Ungdomspsykiatri

#22   pixie
2005-01-22 21:17:43

http://www.rsmh.se/kvinno.htm

"Under tidigare kvinnoprojekt inom RSMH har det klart framkommit att kvinnor med psykiska funktionshinder är en grupp i vårt samhälle som löper mycket stor risk att utsättas för våld och övergrepp, men hur många det rör sig om vet vi inte än

Dessutom är det så i vårt samhälle, att om jag är en kvinna med psykiska funktionshinder som blir utsatt för våld eller övergrepp så finns det ingen hjälp att få, intet skyddat boende eller krisjour.

I ett demokratiskt och jämställt samhälle så bör alla kvinnor som utsätts för övergrepp få adekvat hjälp oavsett om de har ett funktionshinder eller inte."

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?