Peggy har gjort en tråd om detta ämne förut: http://www.feminetik.se/diskutera/index.php?s…

Detta inlägg är dock pågrund utav detta inlägg: http://www.feministe.us/blog/archives/2009/05…

Och: http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/…

I denna artikeln så skriver Naomi Wolf - som skrev boken The Beauty Myth - hon skriver saker som jag tycker berör en hel del som vi har diskuterat här på feminetik den senaste tiden.

Det berör alltså detta med andra och tredjevågens feminister, hur annorlunda det ser ut idag. Att det är mindre fokus på analyserande kring gruppen och struktur och mera individualism.

Var jag tycker och inte tycker kan en se i andra trådar på diskussion. Lite kort, jag kritiserar själv att det är för lite fokus på analys av strukturer och att det inte görs så mycket - eller knappt någon alls - skillnad på struktur, grupp - individen i många diskussioner.

Okej detta rör feminism framförallt i USA, där det ser lite annorlunda från hur det ser ut i Sverige, men ändå.
Det brukar ju talas om "empowerment"feminister där, delvis personer som kallar sig feminister som framhäver att allt är feministiskt - bara personen vill och väljer att göra det - typ. Vilket får en att undra om dom ens har funderat på detta med feminism och dess historia.

Min tanke med denna tråd är, vad tycker ni om inlägget på feministe, eller då framför allt den artikeln i den tidningen som det länkas till?

jag alskar den boken av naomi wolf.

for det forsta tycker jag definitivt inte vi alla ska benämna "fun, sassy feminists" som tredje vagen bara for att nagra journalister i berlin och usa gor det.. for mig ar det rätt irrelevant att nagra aftonbladet-journalister vill spexa liksom. for mig är ju vagorna mer sahär; 1. borjan av 1900-talet med arbetarkamp, organisering, lika rättigheter etc, 2. 60-70-talet med det privata är politiskt, politik ovh, väcka fragor, etc, 3. sena 80-talets feminist-fokus på "individen" med just faludi, naomi wolf etc eftersom man här byter perspektiv fran det kollektiva till det personliga, 4. 90-talet med teorier om (det konstruerade) jaget, genus, konsroller etc. och kanske 5. 2000-talets queerteori osv.

for det andra for att svara pa dina fragor kan man juh valdigt lätt se hur "fun sassy feminists" ar kul till en punkt och sen undergraver sig sjalva. jag har last rätt manga nummer av bust och kollat in hela riot grrrl-rorelsen ( som var bland det mer vettiga) men det som hande i amerikanska efterdyningar (i av det braiga riot grrrls gjorde men när de blev "kommersialiserade" ) ar just att det urvattnats till att bara vara fun-loving och "sassy", i princip. ibland funkar det, när de har ett allvarligt perspektiv,
men sa fort det blir for mkt "fun-loving" blir det saklart ytligt och sager ingenting och underminerar.
och att det ska vara funloving när det inte behover vara det har klart att gora med att det finns en jättestor skräck for feminism i usa och germany.

(fotnot; jag drog in riot grrls for att det hör ihop pa ett langsokt sätt, men riot grrrl ar klart mkt bättre än funloving feminister i artikeln.)

sen tycker jag det är jäkligt dumt att se feminism som ett krig. feminister emellan. wtf??

ovh tycker jag man bor vara medveten om att sverigefeminism är ganska mkt mer mangfacetterad än amerikansk, i gemen.

säger bara "tur att jag inte bor i amerika". varfor ska man ovh behova välja mellan ytterligheterna tila tequila, (vilket inte är feminism enligt mig iaf), kathleen hannah, naomi wolf och betty friedan ?

Ja, det läggs ju mycket fokus - speciellt i USA - att just dom som du nämner som ses som representanter för feminism, och talar ofta som sådant. När det handlar om att dessa endast talar för en del, och just den delen där individ-tänket är i fokus.
Sen är dom flesta av dessa just privilegierade redan från början och visar inte så mycket förståelse eller respekt för andra som inte har det lika bra som dom.
Och jo det är mycket olika som en kan se i tiden, jag är inte så förtjust att tänka i vågor själv, det är vanligare i USA.

Jo det är ju mycket det, dom underminerar sig själva, det går en bit sen så märks det att den synen inte kan göra så mycket för andra än just dom själva.
Dom hjälper inte hela gruppen eller verkar göra så mycket för att bekämpa kvinnoförtrycket i samhället. "sköt dig själv och skit i andra" -är det som är mycket problemet med det.
Och just den skräcken som du nämner är också något som gör att fler som kallar sig feminister omdefinierar feminism, gör den mindre farlig, så det blir att fler anpassar sig till rådande samhälles strukturer snarare än att försöka förändra dom.

mm precis.

Media i USA väljer ibland att kalla personer som inte ens är feminister - för just feminister. Speciellt om det är typ någon som passar in på "empowerment"feministen. Så det börjar ofta där, media har bestämt att någon är feminist och vipps! Så tror alla andra i samhället det också. Så byggs n bild upp av media, och media i USA är ofta väldigt sexistisk och konservativ.

men där verkar det ju räcka att inte prata med piprost, ha langt rakt cheerleaderhar och alltid bete sig som ett objekt for att vara feminist, litet.

Så media där sprider runt en slags "bry dig inte ett dugg om andra, själv-objektifiera/sexulisera, kommersialisera dig, allt och alla" -bild, och säger att det är feminism. Se kan en se att ju mera sexistisk och konservativ den del av media som sprider detta, ju oftare sprider dom denna bild.

f o har mtv verkligen borjat närma sig sina egna lagvattenmarken. sag en spinoff pa tila-serien igar där en man ska valja ut en brud av 10 st lika blont fonade, alltid nakna kloner utan personlighet. konceptet är typ "10 st nakna silikonblondiner". bara.

exakt #12..

Ju mer jag hör om dom och andra liknande program så märker jag att dom uppenbarligen blir allt mera objektifierande av kvinnokroppen, sexistiska och könsrollsnormerande för varje år som går. Typ som så mycket annat när det gället tv, media, reklam, tidningar osv.

sant

det var inte vad bikini kill tänkte sig

http://www.youtube.com/watch?v=YBfgbS8qenc

Om en tittar på punk och goth så har det hänt mycket dom senaste 10-20 åren. Idag så blir det mera att typ "hippster" kulturen i USA tar över och använder sig av punk och goth och gör en slags kommersialiserad-mainstream-porr versionen av dom. vilket är den versionen som sedan allt mer sprids i mainstream kulturen i exempelvis porr, mode, film osv. En version som jag skulle säga inte har någon närvaro alls av den aktivism och attityd att förändra och kämpa mot förtryck.

Kvar är alltså stilen kan en säga, men nu omgjord och inte länge hotfull. Attityden har förändrats och är nu snarare aktiv anpassning till samhälles normerna än att vara emot.