feminetik.se feminetik.se

Just nu 30 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Otrohet är inte det värsta jag vet


Gå till senaste inlägget



#1  Otrohet är inte det värsta jag vet gerbera
2008-12-18 20:43:15

Igår insåg jag ovanstående. Jag minns inte vad jag låg och tänkte på men jag insåg att hela mitt liv (i princip) har jag i olika sammanhang hört klyschor om att vara otrogen är det värsta man någonsin kan göra mot en annan människa. Jaha, har jag tänkt och inte så mycket mer. Jag har inte ens tänkt på att det är hemskt med mord och våld. Jag har bara tänkt "jaha".

Min slutkläm är att systematisk otrohet kan vara jättehemskt men egentligen är det lögnerna som är det största problemet där. Att ljuga för någon man älskar tycker jag är oförståeligt. Det finns såklart mönster av män som är otrogna mot kvinnor som är helt oförstående.
Det finns mönster. Det finns samhällen som tittar bort, alla vet utom hon. Det kan vara jättehemskt.
Men otrohet kan också vara lite ett olämpligt felsteg i ett övrigt ömsesidigt och fint förhållande. Är man i ett tryggt förhållande borde otrohet dessutom vara lättare att hantera.
Har man ett otryggt förhållande med mycket svartsjuka från början går det sämre.

Hur ser ni som lever monogamt på otrohet? Är det det hemskaste?

#2  Sv: Otrohet är inte det värsta jag vet MarianneK
2008-12-18 21:57:33

Hm. Klart intressant, men kan vi inte ta detta på "känsligt" istället?

Annars kan man ju förstås diskutera vad man tycker om det på ett opersonligt plan, men personliga åsikter skriver inte jag här.

Jag tror att det typiska är att många som är otrogna tror att det är otroheten i sig som är det största sveket, när det är lögnerna och inte minst förödmjukelsen, som är värst.

En del i min bekantskapskrets tror att det måste ligga svartsjuka bakom när en partner blir sur när någon är ute på krogen senare än vad hen sagt, och inte hör av sig och berättar. Vilket är helt idiotiskt. Vem blir inte arg om en kompis är en timme sen när man bestämt att träffas, och inte ens hör av sig? Varför är det enligt vissa mer okej att behandla en partner så, bara för att mötesplatsen är hemmet?

Det handlar i båda fallen av en väldigt självcentrerad bild av problemet. I det första fallet tror man att problemet bara är att man har haft sex med någon annan, i det andra fallet att problemet är att den andra tror att man är med någon annan, samt inte fått träffa en så mycket som hen önskar.

#3  Sv: Otrohet är inte det värsta jag vet gerbera
2008-12-19 12:35:59

Jag har fått onda ögon för att jag lagt upp opassande saker på känsligt, så jag tog den säkra vägen. Men jag startar en tråd där med så får vi se hur det artar sig.

Jätteintressant att du tar upp att det förutsätts ligga svartsjuka bakom vissa saker. Av den anledningen kan jag känna mig dum om jag frågar vem min partner ska träffa när han går ut. Jag vet att jag skulle vara lika nyfiken om någon annan i mitt kollektiv skulle ut, men det känns som att frågan alltid kommer att klinga kontrollerande och svartsjukt..

#4  Sv: Otrohet är inte det värsta jag vet Peggy
2008-12-19 13:53:24

Det är absolut inte det värsta som finns.

#5  Sv: Otrohet är inte det värsta jag vet TheCarolinch
2008-12-19 14:19:00

att ens partner på något vis är illojal mot en, det vore värsta. men att ens partner ibland vill eller har sex med andra känns inte som en biggie för mig, illojalitet är för mig något helt annat.

däremot har jag varit med om att partnern känner sig sviken av det blotta faktum att man fantiserat om andra. det känns, imho, något överspänt.m

#6  Sv: Otrohet är inte det värsta jag vet Plutt
2008-12-19 14:36:01

För mig så känns det som att otrohet är ganska likt en tumör. Det går att överleva, speciellt om det upptäcks tidigt, och egentligen så är det ju bara ett symptom på att förhållandet har cancer.

Men det är väl det som gör så ont? Att den som man ska leva med VET att förhållandet har cancer och istället låter det gå vidare och bildas tumörer. Hur litar man på en sån?

Otrohet är aldrig ett litet snedsteg, som jag ser det. Det är en stor jäkla affisch med texten "JAG TAR INGET SOM HELST ANSVAR FÖR ATT DET HÄR FÖRHÅLLANDET SKA ÖVERLEVA".

Är man inte monogamist så ser man naturligtvis annorlunda på det...

#7  Sv: Otrohet är inte det värsta jag vet HardCandy
2008-12-19 17:03:32

Fast jag var i ett förhållande där jag från början varit den som ville ha det öppet. Sen gick jag med på att ha det stängt. Och då vande man sig liksom vid att en del av tryggheten kom av att personen begränsade sig och uppoffrade sig lite. Jämförelsebiten blev också viktig, att man var den "utvalde", "bästa". Sen gick han och var otrogen och jag blev alldeles förkrossad. Sällan har jag varit så ledsen som jag var då. För mig är alltså otrohet ett enormt svek. För att det går emot ett löfte som jag tror blir rätt viktigt i en monorelation. I alla fall för mig. Sen har jag däremot haft öppna förhållanden där det inte alls gjort mig något när partnern knullat runt. Men då har det ju liksom inte rört sig om ett svek.

#8  Sv: Otrohet är inte det värsta jag vet gerbera
2008-12-20 01:25:08

En följdfråga till HardCandy och andra: Fick ni veta om otrogenheten direkt eller senare? av partnern eller på omvägar?

#9  Sv: Otrohet är inte det värsta jag vet HardCandy
2008-12-20 12:30:42

Jag fick reda på det av partnern efter några veckor. Men jag hade antagligen blivit sjukt ledsen om han berättat samma dag det hände. Kanske inte lika jobbigt eftersom det inte hunnit förekomma några lögner, men ändå.

#10  #6 Plutt Truthseeker
2008-12-22 02:14:22

Mja. Jag är inte monogamist - men jag anser att om man nu bestämmer sig för att lova trohet (och vara monogamist) ja då måste det väl vara för att man tänkt igenom saken och bestämt sig för att det ska tamejfan vara monogamt här nu?

Och jag ser därmed inte att det finns nån som helst ursäkt för att "göra misstag" av otrohetsnatur i ett monogamt förhållande. Faktiskt inte någon som helst.

Visst - det är analysmässigt begripligt att folk som är fulla gör saker de aldrig hade gjort nyktra. Men det skiter väl jag i? De flesta vet ju med sig att de blir mer ansvarslösa när de blir på fyllan - så då får man väl *inte supa sig full då*??? För att vara säker på att veta vad man gör.
Ta lite jävla ansvar för sitt eget beteende liksom.
Jag tycker det är så patetiskt med folk som ljuger och hycklar och försöker smita undan och fuska till sig sånt de vill förvägra sin partner. Jag föraktar beteendet. Gå och skaffa en ryggrad lixom.

Nä, om jag lever i ett öppet förhållande med en kille så är vi båda fria att leka lite som vi vill. Men lovar vi trohet mot varandra då sviker han sig raka vägen ut ur förhållandet (och troligen även min vänskap, åtminstone för några år) om han är otrogen.

Det ÄR verkligen lögnen och sveket som är viktigt (HELT OFÖRLÅTLIGT) för mig, inte sexuellt intresse för andra än mig. Det känns bara mänskligt och naturligt.

#11  Sv: Otrohet är inte det värsta jag vet Plutt
2008-12-22 07:39:15

gerbera;

Jag fick veta det av honom 1,5 år efteråt, och då hade jag känt det på mig ett tag. Till slut sa jag att det kändes så konstigt, nästan som en könssjukdom (det var det inte) och då erkände han.

Truthseeker;

Instämmer fullständigt. Jag är inte den svartsjuka typen, men för mig så säger heller inte en otrohet att personen ifråga tänder på andra. Den säger att personen ifråga skiter i förhållandet. Och det accepterar jag inte.

#12  Trutseeker och andra MarianneK
2008-12-22 17:43:20

"Jag tycker det är så patetiskt med folk som ljuger och hycklar och försöker smita undan och fuska till sig sånt de vill förvägra sin partner."


Precis det det handlar om enligt mig också. Att reagera starkt emot otrohet är inte att vara moralist (menar inte att någon här har uttryckt den åsikten heller), utan att kräva att personer ställer samma krav på sig själva som på sin partner.

Jag kan nog dock, beroende på omständigheterna kring själva otroheten, hur förhållandet var vid tillfället och hur jag skulle få reda på det, tänka mig att jag skulle kunna förlåta en otrohet. Men jag skulle kanske ändå göra slut, eftersom det är svårt att tänka sig att det skulle gå att hitta tillbaka till tilliten.

Att förlåta och att kunna fortsätta relationen är inte samma sak, menar jag.

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?