feminetik.se feminetik.se

Just nu 30 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

De nya feministerna?


Gå till senaste inlägget



#1  De nya feministerna? Fia2
2008-10-23 20:07:09

Nyligen kom boken ”F-ordet – mot en ny feminism” ut. Det är texter av en samling debattörer som genom åren gått till hårt angrepp mot både feminister och feminismen i sig. Nu framställer de sig som att de i själva verket är de nya feministerna. Vd för Timbro, SVD:s ledarskribent m fl. De är makthavare som tar tolkningsföreträdet över kvinnokampen – men utan reaktioner, eller ens kommentarer, i media. Den media, som av en händelse flera av dem tillhör.
Den enda kritiska jag hittat var Linn Hjort:
http://www.internationalen.se/content.php?rev…

Alla kan anse sig vara feminister, och ingen kan ta ifrån någon annan dens upplevelse av sig själv som feminist. Men när vi pratar om feminisMEN, alltså i kollektiv mening, blir det ju svårare. Eller?

#2  Mot en ny feminism Niklas
2008-10-23 21:59:00

Det verkar onekligen som om boken är just vad den utlovar att vara: MOT en ny feminism. En antologi där Maria Abrahamsson är medförfattare inger mig en viss skepsis, milt sagt.

Det verkar som om några av bidragen är läsvärda (bl.a. Lars Gårdefeldts), men exempelvis Boris Benulics kria sågas rejält och roligt här: http://paparkaka.com/?p=704

#3  Sv: De nya feministerna? FumikoFem
2008-10-23 22:18:50

Ja jag tycker det blir problematiskt och negativt när denna bok och flera av dom bakom inte verkar problematisera eller ta hänsyn till makt strukturer i samhället, eller internaliseringen som sker. Sen att en av dom som säger sig stå bakom denna nya feminismen, eller i varjefall är med i en bok som talar om en ny feminism, är anti-choice och en annan talar om prostitution på det sättet som det beskrivs i artikeln ja då låter det mera som att denna nya feminismen också ligger på kapitalistiska och konservativa grunder.

Sen känns det som att det mera är dom som själva inte verkar drabbas av konsekvenserna av den misogynism, sexism och det förtryck som finns samt tillhör dom mera privilegierade i samhället som talar mest om fritt val. Andras röster, precis som jag var inne på i prostitution tråden, hörs mer sällan. Folk ska få välja som dom vill, men när personer som tillhör dessa grupper talar om just frihet, så blir det snarare argument som för ofta används för att just försvara könsrolls konservativa normer, men dessa talar inte alls lika ofta när det gäller att bryta normer eller stödjer dom som vill bryta normer, då blir det mera tyst.

Jag ser inte detta som någon ny feminism, snarare en slags normativ-feminism där det är mera "sköt dig själv och skit i andra" det är inte positivt.
Förövrigt så brukar ju dessa grupper tala starkt emot att andra ska få definiera feminism åt dom men dom verkar inte ha några problem att göra det för alla andra.

#4  Sv: De nya feministerna? devilkitten
2008-10-23 23:53:40

Jag tyckte att det var en bra och nyanserad bok. Självklart höll jag inte med om ALLT som skrevs, det hade väl varit omöjligt, men boken öppnar i alla fall för en hel rad frågor som jag tror behöver ställas. Inget är perfekt, och finns ingen diskussion inom feminismen så kommer feminismen inte heller vidare.

Feminism, menar Östergren i sitt företal, är ett fult ord i dagens samhälle. Som (numera) uttalad feminist är jag böjd att hålla med henne. Och som alldeles färskt tillskott till skaran av feminister är hennes böcker och antologier fräscha och hoppingivande. Jag tror nämligen att hon har alldeles rätt när hon säger att vi måste bråka med varandra för att hitta sätt att busa undan patriarkatet.

F-ordet är fylld till brädden med spekulationer och kontroverser, kan man lugnt säga. Det behövs knappast påpekas att jag inte håller med om allt, och att mycket får mig att rynka på näsan, tänka lite och rynka på näsan lite igen. Samtidigt är jag glad att boken blandar vilt och håller sig så långt ifrån konsensus man kan komma. Jag tror nämligen att det krävs att vi bråkar för att komma framåt. Men det skall vara ett konstruktivt bråk, inte en platt "nähä!" "joho!" debatt som det annars lätt kan bli, feminist mot icke-feminist, eller för den delen, feminist mot feminist. Vi behöver börja ställa oss frågan "varför?" och följdfrågan "vad gör vi åt det?" lite oftare. Så jag håller inte med. jag tycker det är en bra bok. Just av den anledningen.

#5  till Niklas fredriktomte
2008-10-24 00:28:12

Grymt kul blogg. Benulic är ett spån.

#6  Till Fia2 fredriktomte
2008-10-24 00:44:45

Det var en intressant reccension och, utan att ha läst boken hon reccenserar tycker jag mig nog hålla med om många av slutsatserna. Inte minst att det finns en tendens att vilja gömma undan klassfrågan, eller snarare, tendensen har ju alltid funnits där från högerhåll, men nu verkar även stora delar av vänstern låtsas om att klassfrågan är löst. Men här kommer också min första invändning, och det är att hon blir väl partipolitisk i slutet av reccensionen. De ökande klyftorna har faktiskt huvudsakligen ökat under socialdemokratiskt styre (understött av vänsterpartiet och miljöpartiet). Att klass inte diskuteras lika mycket idag som igår beror inte främst på högern (de har ju som sagt aldrig velat diskutera klass) utan på vänstern. Kanske beror det på att man inte vill erkänna att man misslyckats i sina förutsatster de senaste 15 åren, kanske beror det på att man numera huvudsakligen företräder medelklass och välbeställd arbetarklass och därför inte längre uppfattar klassfrågan som så skriande akut.

Min andra invändning är att hon är väl dogmatisk. Hon påstår själv att feminismen är som bäst när den skärskådar och ifrågasätter sig själv. Men samtidigt tycks hon inte acceptera att man ifrågasätter och skärskådar feminismen från någon annan vinkel än den socialistiska vinkeln (dvs hennes egen). Och det tycker i alla fall jag inte riktigt går ihop. Det är bra att olika politiska grupperingar stöts mot varandra, feminismen är inte och bör inte enbart vara ett bihang till socialismen. De socialistiska feministerna får väl helt enkelt svara, ungefär så som hon själv gör i sin reccension. Om allt annat ifrågasättande än det som sker inom ramen för den socialistiska ideologin försvann tror jag verkligen att feminismen skulle utarmas på "vitaminer".

#7  Fia2 kajber
2008-10-24 08:44:20

Ja de hävdar sin rätt till tolkning. Men det är ju inte annorlunda än vad andra gort innan, eller hur?

Jag tycker att varje gång man säger feministiska saker finns det alltid dom bland både feminister och antifeminister som säger "JA" och dom som säger "NEJ"

Ta dehj själv, många gånger när jag läser trådarna ser jag att du har också sagt att din tolkning och defenition av feminismen är den som ska gälla.

Det är inte konstigt:: alla som har åsikter säger så. Det är det som är åsikter. att man hävdar tolkningsföreträde. Det är så man alltid har gjort feminism: "Lyssna! Nu blir också MIN röst hörd".-

Så gör du och så gör jag och så gör dom.

Jag har inte läst just denna bok men jag har läst andra artiklar som dom har skrivit så jag vet vad dom tycker.

Jag tycker både och. Dom har rätt när dom säger att det finns ett starkt sätt att prata feminism på som har varit väldigt starkt innan men som man bör ifråga sätta.

Du säger "alla kan kalla sej feminister" men det stämmer bara nästan. FÖr att man ska kunna tro på nån som säger: "Jag är feminist" måste man se att dom skriver och pratar och gör för att minska kvinnoförtryck.

Och om du läser vad dom skriver så skriver dom för att minska kvinnoförtryck. Då ÄÄR dom feminister, inte bara kallar sej.

Det är bara att deras analys ser annorlynda ut än vad många är vana vid.

Jag håller inte med allt i ananlysen MEN jag håller med dom om att det är bra att inte vara FÖRENKLAD io analysn.

Den gamla feminismen dom skriver mot är ofta väldgt förenklad med bara npågra motsättningar. Till exmepel män och kvinnor. Ibland får klass och länder och hudfärg och hetero/homo vara med.

Men då missar den gamla feminismen att kvinnor inte är en interessegemenskap. FÖrtryck ser OLIKA ut för olika indvider.

Alla sanna analuser måste ta med sig hela verkligheten:

Verklighet: Våld i hemmet är inte bara män som slår kvinnor, porr är inte bara kvinnoförtryck, prostitution kan vara frivilligt, massa sånt som färut har varit svårt att få med i den gamla analysen.

Om inte ochså dom bilderna får vara med i analysen då ser alla att den gamla feminismen itnte kan ge nån lösning för den tar inte med alla delar av frågorna.

Folk är inte dumma. Ser dom att nån blundar för perspektiv så tänker dom: "detta kan inte vara svaret"-

Därför måste vi göra ny feminism som OCKSÅ tar med allt det jobbiga i verkligheten som den gamla analysen missar eller vill göra liten.

Annars blir den gamla analysen inte analys och TANKE utan bara religijon och tro.

#8  Sv: De nya feministerna? kajber
2008-10-24 08:56:11

Början på denna resention visar bra: http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/artik…

#9  Sv: De nya feministerna? kajber
2008-10-24 09:00:16

Hanne Kjöller kommer också med jättebra tankar: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&…

#10  Sv: De nya feministerna? Blindalina
2008-10-24 09:38:07

F-ordet? wtf??!!

#11  Sv: De nya feministerna? Blindalina
2008-10-24 09:38:24

*censur*

#12  Sv: De nya feministerna? Fia2
2008-10-24 12:15:32

De artiklar kajber länkar till (#8,9) visar just en del av det jag menar: i boken argumenterar författarna för en ”ny” feminism, och mot det som ”feminismen” hittills påstås ha stått för, t ex att en ”våldtäkt är lika med mord” och att det för en kvinna som utsatts för våldtäkt inte är ”möjligt att återfå livsglädjen och makten över sitt liv”.

Men ÄR det verkligen ”feminismens” åsikt?

Hanne Kjöller, som är mer försiktig, väljer att skriva ”vissa feminister”, och det stämmer nog bättre med verkligheten. I själva verket har ju feminisMEN – alltså kollektivt, i kvinnoorganisationer – alltid drivit precis tvärtemot det som författaren påstår. Ta t ex kvinnojoursrörelsen, som startade som självhjälpsgrupper, och sånt som feministiskt självförsvar. FeminisMEN har alltså visat att utsatta kvinnor samtidigt kan vara starka och kämpande och ha livglädje, och att kvinnor kan ”ta makten över sitt liv”, både genom kvinnokamp öht och t ex självförsvar.

Hårddraget kan en säga att det författarna gör är bl a att skaffa sig poänger genom att ljuga om feminismen. För boken hade ju inte fått samma genomslag om de skrivit att de argumenterar emot VISSA ENSKILDA feminister som står för något ANNAT och betydligt mer extremt (våldtäkt är mord) än feminisMEN – i form av de flesta feminister och feministiska organisationer.

Så min fråga blir: vad innebär det, när makthavare påstår att feminisMEN står för motsatsen till vad den gör, och genom sina maktpositioner i media får tolkningsföreträde och därmed möjlighet att sprida detta förljugna?

#13  Sv: De nya feministerna? Fia2
2008-10-24 12:44:26

Förtydligande till kajber:

Jag försöker alltså diskutera vad feminisMEN som företeelse står för – inte vad enskilda feminister tycker, eller om du eller jag eller den eller den enskilda debattören har rätt eller fel. För att veta vad du eller jag eller debattören tycker kan en lyssna på vad vi säger. För att veta vad ”feminismen” som företeelse står för kan en t ex läsa böcker som ges ut av feministiska organisationer. Om organisationerna har olika åsikter blir det svårt att påstå något om feminisMENs åsikter. Men om organisationernas åsikter stämmer någorlunda överens, kan en konstatera det som feminisMENs uppfattning. T ex att feminisMEN historiskt sett varit emot prostitution, även om det genom historien har funnits vissa enskilda kvinnor som definierat sig som feminister och ändå varit för prostitution.

När en påstår något om vad feminisMEN står för bör en alltså ha ett hum om det – och kunna argumentera för varför en tycker så. T ex förklara exakt VAD en grundar det på att feminisMEN skulle anse att något i stil med att ”våldtäkt är lika med mord” eller att feminismen ”gör kvinnor till offer” och liknande. Att bara påstå att det är så, när en samtidigt har makten över media, är inte oproblematiskt.

Noam Chomsky har sagt ungefär att, i Sovjetstaten visste människor att medierna lurade dom, och sökte alternativ, problemet med vår tid och väst är att folk inte förstår det, trots – eller kanske pga? – att att mediekoncentrationen i ex Sverige är extrem. Mottagandet av ”F-ordet” här tyder på att han har rätt. Därför försökte jag problematisera det att makthavare – inte minst mediala – tar tolkningsföreträde över feminismen och ljuger om vad feminisMEN hittills stått för.

#14  Fia2 kajber
2008-10-24 13:40:47

Den tolkning av feminism som idag syns i lagar (tex sex köp) och i sätt som debatten förs i media (tex föräldrapeng) ser INTE ut som Petra Östergren.

Du säger att dom här människorna har en upphljd position i media, men hur kommer det sig då att deras åsikter och ställningstag INTE är mainstream i feminist debatt idag?

Slutsats: naturligtvis är det en ANNAN feminism än deras som har en upphöjd position.

Dom är inte "fon oben", dom står för flera andra, utmanande , perspektiv som inte alltid synts på dagordning.

Så hur mycket makthavare du säger att dom är, så är det väl inget problem att dom säger andra saker än mainstream debatten? Dom har ju uppenbart inte havt makten över debatten, dom styr och kontrollerar den ju inte.

Var finns faran och problemet med det?

Eller är det bara att du ogillar vad dom säger?

#15  Sv: De nya feministerna? FumikoFem
2008-10-24 13:44:47

Mera tankar om detta.

Det är förstås en sak att ta upp nya saker och har reflektera över det en gör och kunna se vad en gör. Men grejen är den att det mesta som tas upp av boken (det som artiklarna som boken tagit upp) är inte något nytt, det har tagits upp många gånger av olika grupper som tenderar att kritisera feminism och dessa har i sin tur argumenterats emot många gånger av många andra i feminism.
Så denna "nya feminismen" är inte ny alls, det är mycket gammal kritik mot feminism som tas upp, och igen så hoppas det över en analys av maktstrukturer och grupper, och istället så läggs det bara fram som att det skulle vara kontroversiellt, något annorlunda, vilket det som sagt inte är.

Och igen, nya tankar, men det behöver finnas mål och grunder, och om flera nya tankar endast förstör och förhindrar feminism från att kunna bekämpa kvinnoförtycket, ja då finns det ingen poäng att ta sig till dessa idéer, för vad feminism inte behöver är att anpassas till resten av världen och anta andra ismers perspektiv på samhället och världen, för feminism har ett eget perspektiv och ska inte rättas om i resten av världens perspektiv, för då blir det snarare att feminism inte kan bekämpa kvinnoförtryck för andra vill dra i den och försvaga feminism.

#16  Sv: Liten rättning: #15 FumikoFem
2008-10-24 13:47:22

det ska stå: "(det som artiklarna om boken tagit upp)" inte 'som' där.

#17  Sv: De nya feministerna? Plutt
2008-10-24 14:03:33

Att diskutera vad feminismen som rörelse står för är ju nästan hopplöst, hur man än ser på det så är det en personlig tolkning av vad man ser som kommer att komma fram.

Men det anser jag faktiskt vara ganska självklart, och även om jag kan upplysa människor om att deras tolkning inte överensstämmer med min så är det i själva verket ingen av oss som har rätt. Och det hjälps inte att man talar om feminismen i kollektiv mening, rörelsen i sig är ju lika brokig som dess medlemmar och att titta på feministiska organisationer för att se dess sanna kärna blir ju bara aktuellt om man anser att feminism är toppstyrt och definieras av dess frontfigurer. Vilket, återigen, är en personlig tolkning.

#18  Fia2 kajber
2008-10-24 14:10:16

Sedan, feminismEN.

Menar du att det finns EN feminism? Eller menar du att dom här mänskorna säger att det finns EN feminism?

För de finns ju faktsikt bara enskilda feminister och organisationer. Ingen central kommite.

Så ALLT prat om vad feminismEN är måste ju på ett sätt bli ljug. Man kan alltid hitta motexempel om man inte vill ha kritik. "jo jo men det var hon, hon är extrem" så kan man alltid säga.

Men då kanske man stänger sina öron för viktig kritkit.

Även om det är sant att kvinnojourer har varit shälvhjälpsgrupper, så är det också sant att det från centralt håll i kvinno jourer har drivits en idiologi som inte har stämt med kvinnors erfarenheter och dom kvinnorna har kommit i kläm och inte alls blivit hjälpta.

Så du säger

>>I själva verket har ju feminisMEN – alltså kollektivt, i kvinnoorganisationer – alltid drivit precis tvärtemot det som författaren påstår. >>

och det är inte riktikt sant för i själva verket har feminismen kollektivt i kvinno organisationer drivit olika linjer.

Man kan alltså inte säga att dom ger en förjugen blil. DOm ger en bild som inte är vanlig i feminist debatgt just nu, men den är också sann.

Man ska ha hu m om vad feminismEN står för säger du men om feminismen stått för bpde bra och dåligt vad gör man då?

'Ditt svar verkar vara: välj bara ut det bra och blunda för det dåliga, författarna säger: titta på den här bilden OCKSÅ!

Ibland men naturlitvis inte alltid så är verkligheten också inom feminismen precis så dålig som kritiken säger.

Det är inte smutskastning, det är kritik. Nyttigt!!

Så jag säger: sluta blunda för kritiken!! Du pratar som om författarna vill smutskasta och ljuga, men dom vill bara kritisera sånt dåligt som dom har sett. Välja yut det som är dåligt och kritisera det. Hur kan det vara fel? Kritik kan väl inte vara fel? Vad är man rädd för om man ogillar kritik?

#19  FuminkopFem kajber
2008-10-24 14:17:17

>>Och igen, nya tankar, men det behöver finnas mål och grunder,>>

Enda målet jag kan se är att kvinnoförtryck måste helt bort. Men allt annat vad som är förtryck och hur vi ska ta bort det det måste man kuinna diskutera!

>>och om flera nya tankar endast förstör och förhindrar feminism från att kunna bekämpa kvinnoförtycket, ja då finns det ingen poäng att ta sig till dessa idéer, >>

Du har helt rätt men nu pratar vi om några författares tankar och jag undrar: hindrar deessa författares tankar kamp mot förtrycket?

>>för vad feminism inte behöver är att anpassas till resten av världen och anta andra ismers perspektiv på samhället och världen, för feminism har ett eget perspektiv och ska inte rättas om i resten av världens perspektiv>>

Men jag är kvinna och lever i en verklighet. Den verklkigheten vill jag förändra. Vad feminism inte behöver är idiologi som inte stämmer med verkligheten.

ALlt som säger och görs måste stämma och vara sannt med resten av verkligheten.

Annars kan man inte förändra verkligheten.

Då blir det tro.

#20  Sv: De nya feministerna? FumikoFem
2008-10-24 15:00:45

Jag har redan skrivit i inlägg #3 vad jag tycker om flera av dom som skriver i denna bok, samt att den som ser ner på femininitet och då ser ner på det kvinnliga som skriver i boken om machomän är knappast någon som kan sägas vilja ta bort kvinnoförtryck.

Det är en sak att se på verkligheten och se alla maktstrukturer och förtrycket samt vilja kämpa mot detta, det är dock en annan att anpassa sig efter den verklighet och dess förtryck, det är det jag menar att en inte vill.

#21  Sv: De nya feministerna? Escapist
2008-10-24 15:10:55

Tar verkligen de här författarna tolkningsföreträdet över feminsimen på ett sätt som andra inte gör? Tiina Rosenberg har skrivit väldigt politiserade texter om feminism som verkligen tolkar det på hennes sätt och ingen annans. Hon skriver också om feminsimen, men

Exempel: http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=94788&a…
Tiina Rosenberg sa:
För feministers vidkommande torde det också vara övertydligt vid det här laget att en feministisk politik värd namnet måste per definition vara kapitalismkritisk och ta avstånd från den frimarknadsfeminism som den borgerliga sidan representerar.

Rosenberg tycks äga feminismen om man tolkar artikeln som F-ordet tolkas, men så är det väl knappast. Rosenberg talar givetvis för sig själv, precis som författarna. Feminsimen hon pratar om är hennes egen, inte den allmänna. Väl?

Hennes självklara och uteslutande definiton av feminsim som ett verktyg i den socialistiska kampen blev för övrigt inte särskilt ifrågasatt heller, så vitt jag vet. Kan någon förklara skillnaderna för mig, om de finns?

#22  FumikoFem kajber
2008-10-24 16:26:47

När du säger "se maktstrukturerna" så menar du väl att dom ser ut på ett visst sätt?

Men om man ser ANDRA strukturer än dom du ser? Är man då mot feminims?

#23  Sv: De nya feministerna? Peggy
2008-10-24 17:14:25

Hm... jag tror att jag snart ska ta och starta den där jävla traden om tredje vagens feminism som jag gatt och funtat pa länge...

Men tills dess:

Det är ett aterkommande fenomen i feminismen att tidigare generationers feminister svartmalas till den grad att deras efterföljare internaliserar den negativa bilden av dem, eller känner sig tvungna att distansiera sig fran dem för att bli hörda.

Andravagarna trodde att suffragetter var sippa och sexfientliga.

Tredjevagarna trodde/tror detsamma om andravagarna.

Jag skulle vilja citera Alice Schwarzer:

"Ja, ni maste göra era egna erfarenheter, men ni maste inte uppfinna hjulet igen. Vi sitter nämligen redan i raketen pa väg till stjärnorna."

#24  Sv: De nya feministerna? Blindalina
2008-10-24 20:13:59

fint.

#25  Peggy Niklas
2008-10-25 15:21:35

Jag är nyfiken på hur du definierar de olika vågorna. Lena Gemzöe redogör för "de fyra matriarkerna" i sin väldigt läsvärda "Feminism" (2006, Bilda förlag): liberalfeminism, radikalfeminism, marxistisk/socialistisk feminism och slutligen det hon kallar socialistisk radikalfeminism.

Gemzöe skriver också att liberal- och socialistisk feminism hade sin storhetstid under den första feministiska vågen (ca 1850-1920) men även var framträdande under den andra vågen (1960-70-tal). Radikalfeminismen räknas till den andra vågen, även om "...idéer som brukar räknas som typiskt radikalfeministiska också uppträder hos tänkare och aktörer i tidig feminism."

Den tredje vågen (även om Gemzöe inte benämner den sä) är då den socialistiska radikalfeminismen som tycker att marxismen inte kan förklara patriarkatet och radikalfeminismen är ohistorisk och centrerad kring västerländska medelklasskvinnor.

En fjärde våg? Ja, det är väl när man tar med modern genusteori och postkolonial teori, "crip theory" etc. Den utmynnar i ett intersektioinalistiskt tänkande där man tänker mer på skillnader än på likheter, men ser att dessa skillnader inte går att avgränsa mellan olika kulturer etc, utan att de existerar samtidigt inom oss i högre eller lägre grad.

Ja, där har ni min (grovt förenklade och primitiva) tolkning av de olika vågorna.

Men det där med sipp och sexualfientlig kände jag inte till, så kan du inte utveckla det?

#26  Sv: De nya feministerna? Peggy
2008-10-25 15:43:58

Niklas. Jag är osäker på om den tredje vågen ens existerar. Men den har blivit utropad av vissa, t ex Riot Grrrls och de "nya tyska flickorna".

Mina tankar om dem utvecklar jag här http://www.feminetik.se/diskutera/index.php?s… kom gärna in i den tråden!

#27  Escapist MarianneK
2008-10-26 21:30:59

"Tar verkligen de här författarna tolkningsföreträdet över feminsimen på ett sätt som andra inte gör?"


Ja.

Tiina Rosenberg säger inte saker som inte stämmer om vad feminismen är. Hon smutskastar inte feminismen. Det hon säger är av typen: "Alla som är feminister borde tycka..." vilket är en helt annan sak än att påstå att "Feminister tycker..." följt av något som de allra flesta feminister inte tycker.

Hon tar tolkningsföreträdet över vad feminismen borde vara, medan de tar tolkningsföreträdet över vad feminismen är och har varit. Det förstnämnda är kanske inte helt trevligt, men det är inte oärligt, och det går att bemöta på ett helt annat sätt, eftersom det inte är ett påstående om hur det är, utan om hur det borde vara.

#28  MarianneK Escapist
2008-10-26 22:26:08

Vad som är smutskastning av feminism är väldigt subjektivt. Jag och andra liberala feminister reagerade negativt på att hon reducerade feminismen till ett socialistiskt verktyg och avfärdade liberal feminism som i princip antifeminism.

Jag förstår inte distinktionen du gör av "är" och "borde vara". F-ordets "mot en ny feminism" låter som "borde vara" också. Rosenberg presenterar sin version och det verkar F-ordets författare göra också.

Jag har inte läst boken och är inte så insatt i den stora bilden, men att Rosenberg kan säga vad som helst utan problem när kvinnor med annan ideologisk bakgrund bemöts så negativt får mig att undra.

#29  Sv: De nya feministerna? Escapist
2008-10-26 22:30:36

Det är en annan sak jag undrar över också och kanske har missuppfattat - solidariteten. Jag förstår tanken bakom kritiken mot bristen på solidaritet, men för mig verkar det som alla är rätt så selektiva i sin solidaritet. De nya feministerna är solidariska med sin egen grupp och vänsterfeministerna med sin egen. Rosenberg i artikeln ovan spottar mer eller mindre på kvinnor som valt att slå sig in i traditionellt manliga världar. Var är solidariteten där? Utsatta kvinnor behöver den mer, det förstår jag, men det selektiva uteslutandet slår inte mig som särskilt solidariskt i övrigt.

#30  Escapist MarianneK
2008-10-27 15:36:29

"Vad som är smutskastning av feminism är väldigt subjektivt"


Javisst. Men kan det någonsin vara smutskastning att säga "feminister borde göra så här", om det inte handlar om att man därmed implicit hävdar att feminister inte gör något de redan gör?

"Jag förstår inte distinktionen du gör av "är" och "borde vara". F-ordets "mot en ny feminism" låter som "borde vara" också. Rosenberg presenterar sin version och det verkar F-ordets författare göra också."


De hävdar ju till exempel att feminister i allmänhet anser att en våldtagen kvinnas liv är slut, att våldtäkt är lika med döden osv. Det är att påstå ett "är" som inte är sant. Det är att smutskasta. Om de hade kritiserat feminismen och velat förändra den, utan att utgå ifrån att feminismen idag är något som den inte är, då hade det inte varit smutskastning.

Rosenberg presenterar sin version av hur det borde vara.
F-ordets författare presenterar också sin version av hur det borde vara, men de ställer den mot en påhittad/kraftigt överdriven bild av hur det är.

Det är som om porrmotståndarfeminister skulle hävda att feminister i allmänhet gillar våldtäktsporr, men att de själva minsann tycker att det är fel med sådan porr.

Hade de hävdat ett "borde vara" utan att hävda ett falskt "är" skulle de inte förtjäna mer kritik än Rosenberg.

"men att Rosenberg kan säga vad som helst utan problem när kvinnor med annan ideologisk bakgrund bemöts så negativt får mig att undra."


Rosenberg kan väl knappt säga något alls utan att bli kritiserad. Av bland annat feminister. den kritik som F-ordets författare har fått är ingenting i jämförelse, så jag förstår inte riktigt hur du menar.

#31  Escapist #29 MarianneK
2008-10-27 15:55:27

I artikeln du länkar till skriver Rosenberg knappt alls om feminism, IMO. Hon skriver om socialism. Det är i första hand en socialistisk krönika.

Men hon "spottar" knappast på några kvinnor. Spottar hon på någon är det på kapitalister, oavsett kön.

Det enda som kan tolkas som en kritik mot vissa feminister är detta:

"Jag orkar inte höra ordet glastak en gång till om det feministiska engagemanget inte knyts till en bredare klassbaserad förståelse av makt och ekonomi."

Här menar hon väl helt enkelt att det är löjligt att lägga så mycket fokus på orättvisor som bara drabbar människor som redan är väldigt priviligerade? Ett sorts "klass före kön"-tänkande, kanske. Eller snarare "ja, kön kommer först, men vi får inte glömma klassaspekten helt". Men det innebär inte att solidariteten saknas. Visst finns den där. Rosenberg osynliggör inte dessa kvinnors problem, inte heller blundar hon för dem. Hon tycker bara att de inte förtjänar all den upmärksamhet de får.

"De nya feministerna är solidariska med sin egen grupp och vänsterfeministerna med sin egen."


Det går inte att vara "solidarisk" med sin egen grupp. Att bara tänka på sin egen grupp är att vara osolidarisk... Det är de det betyder, att vara solidarisk är just att även bry sig om andra grupper. Många vänsterfeminister har socioekonomiskt sett mer gemensamt med "de nya feministerna" än med fattiga och utsatta kvinnor.

Men även för en liberal måste det väl vara självklart att det är viktigare att stötta dem som behöver stöttningen mest, och att det kan skada om alla lägger mycket kraft på att stötta dem som är bäst på att själva rikta strålkastaren till sina problem?

#32  MarianneK Escapist
2008-10-27 18:32:03

Tack för att du svarar. Jag försöker inte vara svår, utan det här frågorna har jag undrat över ett tag utan veta hur jag ska fråga om dem. Jag får ta risken att vara jobbig, antar jag.

MarianneK sa:
De hävdar ju till exempel att feminister i allmänhet anser att en våldtagen kvinnas liv är slut, att våldtäkt är lika med döden osv.

Det är jag helt säker på att jag hört uttryckas från flera olika håll, att våldtäktsoffer ibland görs än mer till offer, bl.a. av välmenande feminister. Så det kan knappast vara något nytt påstående.

MarianneK sa:
Rosenberg kan väl knappt säga något alls utan att bli kritiserad. Av bland annat feminister. den kritik som F-ordets författare har fått är ingenting i jämförelse, så jag förstår inte riktigt hur du menar.

Det är möjligt. Mina frågor om Rosenbergs artikel här på Feminetik ignorerades i stort. Det bästa svaret jag fick var i princip "hon får väl tycka som hon vill". Så det här beror väl på vem man frågar.

MarianneK sa:
I artikeln du länkar till skriver Rosenberg knappt alls om feminism, IMO. Hon skriver om socialism. Det är i första hand en socialistisk krönika.

Ja, på det sättet att feminism verkar vara enbart ett socialistiskt instrument för henne. Men artikeln har "feminism" i titeln och tar upp kvinnor, jämställdhet, glastak, strukturer och andra feministiska frågor.

MarianneK sa:
Men hon "spottar" knappast på några kvinnor. Spottar hon på någon är det på kapitalister, oavsett kön.

Ja, men hon spottar speciellt på kvinnorna. De utmålas ju uppenbart som onda lakejer, inte någon som förtjänar något sympati eller jämställdhet i den sfär de valt. Hon alienerar dem direkt med att skriva "vi kvinnor" och skapa ett direkt motsatsförhållande som låter rätt fientligt och hatiskt.

Jag ser inte den stora skillnaden. Det finns uppenbarligen en ideologisk uppdelning här, och båda sidor tycks vara lika bra på att tycka illa om den andra och hävda att de har fel och är dåliga människor och feminister. Jag är förvisso liberal men det är tråkigt att se se lite förståelse över de ideologiska gränserna. Jag ser feminism som mer allmän än så.

MarianneK sa:
Här menar hon väl helt enkelt att det är löjligt att lägga så mycket fokus på orättvisor som bara drabbar människor som redan är väldigt priviligerade?

Får de verkligen så mycket fokus? Feministisk debatt handlar nästan alltid om utsatta, och nu har priviligierade släppt en bok och då är det plötsligt mycket fokus på dem? Jag ser inte hur ni får ihop det.

Dessutom är hennes resonemang på ren JÄIF-nivå. Varför bekymra sig om priviligerade när andra lider mer? Antifeminster brukar utmåla problem som lågavlönade kvinnor eller ojämlikt fördelat hemarbete som obetydligt jämfört med kvinnors lidande i tredje världen. Hur är det mer rätt när det kommer från Rosenberg? Varför låter det som om att de priviligerade stjäl något av en begränsad mängd feminism när andra problem solidariskt delar på den och får plats?

MarianneK sa:
Det går inte att vara "solidarisk" med sin egen grupp. Att bara tänka på sin egen grupp är att vara osolidarisk... Det är de det betyder, att vara solidarisk är just att även bry sig om andra grupper.

Kvinnors solidaritet med kvinnor är väl en typisk inom-ens-egen-grupp-solidaritet? Det pratas mycket om allmänt systerskap, inte bara sympati med utomstående grupper. Men jag håller egentligen med. Många nya feminister har säkert brister i sin medkänsla, men jag undrar varför det är OK att vara selektiv åt andra hållet. En annan grupp är ju de priviligierade kvinnorna som slår huvudet i glastaket, men de får som bäst en axelryckning och som värst förakt. Är det verkligen så förvånande att de har en skeptisk inställning till resten av feminsimen med den inställningen?

MarianneK sa:
Men även för en liberal måste det väl vara självklart att det är viktigare att stötta dem som behöver stöttningen mest, och att det kan skada om alla lägger mycket kraft på att stötta dem som är bäst på att själva rikta strålkastaren till sina problem?

Jag håller med om att mer utsatta förtjänar mer stöd. Men skriker F-ordet-feministerna verkligen på stöd, eller redogör de bara för att de finns och hur de ser på världen?

#33  Sv: De nya feministerna? Escapist
2008-10-29 17:44:12

Petra Östergren intervjuades på Kvällspasset igår: http://www.sr.se/webbradio/include/player.asp…

Jag kan inte säga att Östergren ger ett osympatiskt intryck alls. Hon ifrågasätter saker utan att förneka dem. Hon har en bra poäng i att feminism inte tilltalar alla och alienerar dem i onödan, när de i grunden är öppna för många idéer. Att någon vill tilltala dem och ge en alternativ vinkling kan väl knappast stjäla något från mer radikala, klassiska feminister.

Kritikern i intervjun (Kristina Lindkvist från Arbetaren) är också rätt sympatisk och öppensinnig, men hon gör det rätt klart att den politiska vinkeln är ett problem för att den är liberal, precis som jag antog tidigare. Hon vill inte bli provocerad och verkar inte vilja få sin feminism ifrågasatt internt. Det ger lite intrycket att det ska vara slutna, lika led utåt och en sanning som gäller.

De pratar också med Anna Svensson, en av författarna, om synen på våldtagna. Värt att lyssna på.

#34  Escapist MarianneK
2008-10-30 00:28:57

Tack själv! Har inte så mycket tid just nu, så jag ber om ursäkt ifall det bli slarvigt.

"Så det kan knappast vara något nytt påstående."


Nej, det är inte nytt - tanken att våldtäkt är "ett öde värre än döden" har en lång historia i det patriarkala samhället. Problemet är att de tillskriver denna åsikt till feminister.

"Det är möjligt. Mina frågor om Rosenbergs artikel här på Feminetik ignorerades i stort. Det bästa svaret jag fick var i princip "hon får väl tycka som hon vill". Så det här beror väl på vem man frågar."


Så är det nog, ja. Socialistiska feminister kan knappast förväntas lägga en massa energi på att kritisera Rosenberg för att hon kopplar ihop feminism och socialism. Varför fler liberalfeminister inte engagerade sig kan man undra, däremot. Kanske tänkte det som jag, att det var en socialistisk krönika som egentligen hade rätt lite med feminism att göra.

"Ja, men hon spottar speciellt på kvinnorna. De utmålas ju uppenbart som onda lakejer, inte någon som förtjänar något sympati eller jämställdhet i den sfär de valt. Hon alienerar dem direkt med att skriva "vi kvinnor" och skapa ett direkt motsatsförhållande som låter rätt fientligt och hatiskt."


Vad olika vi tolkar. Jag uppfattar det inte som att de umålas som ett dugg ondare än kapitalistiska män. Inte heller att hon inte skulle anse att de inte förtjänar sympati och jämställdhet. Däremot att för mycket av strålastarljuset är riktat mot deras problem, som är futtiga ur jämställdhetssynpunkt. Att säga att det inte går att uppnå ett jämställt samhälle genom att fixa jämn könsfördelning bland toppcheferna är väl inte att säga att de inte förtjänar jämställdhet, tänker jag.

Man förnekar inte mördarsniglarnas existens genom att argumentera emot när välbeställda villaägare tycker att mördarsniglarna är ett av de största samhällsproblemen. Om den liknelsen nu blev begriplig?

Får låta min nyliberala storasyster läsa Rosenberg-krönikan, och se vad hon ser i den.

Problemet med F-ordets författare är inte att de kritiserar vänsterfeministernas feminism. Hade de gjort det, men utgått ifrån vad som faktiskt är vanliga åsikter, hade det varit okej. Men nu valde de att hitta på, att kritisera "feminismen" för saker som "feminismen" inte gjort sig skyldig till. Jag tycker att det är en stor skillnad.

"Får de verkligen så mycket fokus? Feministisk debatt handlar nästan alltid om utsatta, och nu har priviligierade släppt en bok och då är det plötsligt mycket fokus på dem? Jag ser inte hur ni får ihop det."


Feministisk debatt utanför vänsterkretsar handlar väl nästan alltid om glastak och styrelseposter? Min uppfattning är att det är så att dessa frågor diskuteras över hela vänster-höger-skalan, medan undersköterskors problem med att få ryggbesvären godkända som arbetsskada bara diskuteras på vänstersidan. Alla vill lösa de priviligerades problem, men en del av de priviligerade fokuserar bara på sina egna problem. Nja, så är det väl inte riktigt, men det lutar mer åt det hållet än åt det andra.

"Dessutom är hennes resonemang på ren JÄIF-nivå. Varför bekymra sig om priviligerade när andra lider mer? Antifeminster brukar utmåla problem som lågavlönade kvinnor eller ojämlikt fördelat hemarbete som obetydligt jämfört med kvinnors lidande i tredje världen. Hur är det mer rätt när det kommer från Rosenberg? Varför låter det som om att de priviligerade stjäl något av en begränsad mängd feminism när andra problem solidariskt delar på den och får plats?"


Intressant. Det här måste jag tänka lite mer på. Jag tror att svaret ligger i att det inte är en feministisk krönika, utan en socialistisk krönika, som tar upp ämnet feminism.

"En annan grupp är ju de priviligierade kvinnorna som slår huvudet i glastaket, men de får som bäst en axelryckning och som värst förakt. Är det verkligen så förvånande att de har en skeptisk inställning till resten av feminsimen med den inställningen?"


Det går att kräva solidaritet neråt, men inte uppåt. Undersköterskan med den dåliga ryggen har ingen skyldighet att vara solidarisk "uppåt". Men de flesta feminister hör ju snarare till de mer priviligerade. Och större delen av feminismen handlar just om dessa priviligerade kvinnor som slår huvudet i glastaket. Det är dem vi pratar om hela tiden. Välutbildade kvinnor som hindras i sina karriärer.

Men socialister har förstås problem med detta. För det är tveksamt om man ska lägga kraft på att kvinnor ska kunna komma in i en värld män vill ha bort. Och det är tänkbart att en del socialister ser det som att en jämställd kapitalistisk elit blir mer svår att få bort än en ojämställd.

Säg att man vill göra om hela samhället. Om man då bidrar till att göra det rådande nyliberala samhället mer stabilt och tidsenligt (genom att trycka på för att få in fler kvinnor) har man inte kommit ett dugg närmare målet. De flesta sitter fortfarande i skiten, men andelen kvinnor som har möjlighet att sparka neråt har ökat, typ. (Nu är inte det här riktigt min samhällssyn, så illustrationen kanske inte blir helt rättvisande.)

"Jag håller med om att mer utsatta förtjänar mer stöd. Men skriker F-ordet-feministerna verkligen på stöd, eller redogör de bara för att de finns och hur de ser på världen?"


Problemet är väl just att de förmedlar en falsk bild av vad feminister i allmänhet tycker. (att de hävdar att feminister anser att våldtäkt är "ett öde värre än döden och liknande alltså). Jag vet inte om de skriker på stöd, men om de kallar sig feminister utan att visa solidaritet med andra utsatta har de rejäla problem med sin feminism.

Nu blev det väldigt långt, men det blir lätt så när jag försöker att tänka fritt.

#35  Escapist #33 MarianneK
2008-10-30 00:39:50

Nu har jag inte tid att lyssna på intervjun, men ag har några tanakr ändå.

Pratar inte Östergren onödigt mycket om vad som är fel med andras feminism. Varför kritisera andras feminism istället för att bara presentera sin egen, om hon nu inte vill provocera?

Något som brukar vara provocerande med liberaler för oss icke-liberaler är just att de (vissa/en del/Johan Staël von Holstein gjorde det en gång) kritiserar vänsterfolk för att de inte kan se "allmänt" på ett problem, att vänsterfolk är låsta i sina politiska ramar - varpå de själva presenterar nyliberala tankar som om de vore neutrala, och avfärdar andra idéer på grund av att de är vänster. Att de alltså inte ser att deras idéer är minst lika fyllda av höger-/vänster-tänk som vänsterfolkets.

Man behöver inte ha något emot att få sin feminism ifrågasatt internt för att ogilla att den kritiseras i allmänmedia - det är inte ett internt sammanhang, direkt. Slutna led utåt går utmärkt att kombinera med intern kritik.

Men jag skulle väl egentligen lyssna först innan jag skriver, så ta inte det här för allvarligt.

#36  Sv: De nya feministerna? Escapist
2008-10-30 03:49:13

MarianneK sa:
Nej, det är inte nytt - tanken att våldtäkt är "ett öde värre än döden" har en lång historia i det patriarkala samhället. Problemet är att de tillskriver denna åsikt till feminister.

Anna Svensson är medverkande till boken och själv utsatt för våldtäkt. Lyssna på intervjun så får du höra henne själv. Jag förstår inte hur hennes personliga version av det här inte passar i tryck, när Rosenbergs åsikter försvarades med att de var hennes egna och självklart borde uttryckas. Är det Rosenbergs oförlåtligt ensidiga, uteslutande och begränsade syn som gör det? Den tillåter inte något annat, så man kanske ser att Anna Svenssons berättelse utesluter allt annat? Det bemöter hon rätt bra i intervjun isf.

MarianneK sa:
Vad olika vi tolkar. Jag uppfattar det inte som att de umålas som ett dugg ondare än kapitalistiska män. Inte heller att hon inte skulle anse att de inte förtjänar sympati och jämställdhet.

Rosenberg frågar vem "vi kvinnor" vill vara jämställda med, och sätter dem i direkt och oförenlig motsats till de kvinnor (och män, förvisso) som representerar kapitalism. De är inte på något sätt i samma lag. Dessutom reduceras dessa icke-kvinnors val och kamp till att de är "domesticerade" och lurade till privat ägande. Att inte inordna sig i Rosenbergs kollektiv är dumt och fel, speciellt om du är kvinna. För kvinnor behöver ju vara beroende av någon. Inte män, för det är förtryck, men staten, det är bra. Så läser jag artikeln. Det hade varit intressant att höra hur din upplysta syster läser den. :P

MarianneK sa:
Feministisk debatt utanför vänsterkretsar handlar väl nästan alltid om glastak och styrelseposter?

Ja, förutom boken som tråden handlar om då. Och Östergrens förra bok. Osv, osv. Jag följer en del liberala feministiska bloggar, och jag kan faktiskt inte komma ihåg några sådana diskussioner på sistone alls. Kanske karriärkvinnor diskuterar det, men det är ju inte konstigare än att sjuksköterskor ofta diskuterar sina löner. Inte ens kritiken mot liberala bloggar som jag hört handlar om styrelseposter i någon stor utsträckning, utan nästan alltid om individualism, frihet eller statens roll.

MarianneK sa:
Det går att kräva solidaritet neråt, men inte uppåt.

Krävd solidaritet, är det verkligen solidaritet? Om jag är tvungen att känna något för någon får det ofta motsatt effekt. Men bortsett från det ser jag inte motsatsförhållandet mellan olika grupper. Jag ser inte heller sådana klara skiljelinjer dras upp annars. Säg att en högt uppsatt kvinnlig politiker som är feminist blivit utsatt för övergrepp eller diskriminering. Hade ni ryckt på axlarna åt henne om hon var minister, hade makt, pengar och kontakter? Eller en känd sångerska? Förmodligen inte. Jag tror delvis att distinktionerna i vilka som förtjänar sympati och vilka som får vara med baseras på någon slags klassförakt i det här fallet.

MarianneK sa:
Säg att man vill göra om hela samhället. Om man då bidrar till att göra det rådande nyliberala samhället mer stabilt och tidsenligt (genom att trycka på för att få in fler kvinnor) har man inte kommit ett dugg närmare målet.

Jag tror du har helt rätt, iaf vad det gäller auktoritära socialister som Rosenberg. Hon lämnar inte några tvivel om att hennes feministiska vision inte handlar om frihet, utan bara omfördelat förtryck och ofrihet. Jämställdhet och frihet på någon annans grunder är oacceptabelt. Hon är inte ensam om det och det är egentligen kanske mer ett utslag av auktoritarianism än socialism. Men det illustrerar min undringar om klyftan mellan olika politiska versioner av feminismen rätt bra. Rosenberg får inte den att verka oöverkomlig. Om det finns någon gemensam mark ser iaf inte jag den. Inte för att jagt tror att alla till vänster är extremsocialister som Rosenberg (uttalat frihetliga vänsterpersoner brukar vara väldigt lätta att hitta gemensamma nämnare med), men hon verkar ha passerat någon slags bortre gräns utan återvändo.

MarianneK sa:
Jag vet inte om de skriker på stöd, men om de kallar sig feminister utan att visa solidaritet med andra utsatta har de rejäla problem med sin feminism.

Jag ser inte hur de inte gör det. Lyssna på intervjun och säg mig om du tycker att Östergren saknar solidaritet eller är någon slags fuskfeminist. Hon bemöter sådan kritik rätt bra. Tanken på att ta traditionellt föraktade frågor, som t.ex. glastaket för karriärkvinnor eller misshandlade män, på allvar kan man förstås diskutera, men att det skulle diskvalificera dem förstår jag inte. Eller stjäl de något från mer radikala vänsterfeminister genom att ta upp sina egna frågor och vinklingar? Måste radikala vänsterfeminister hålla sig till samma dagordning eller får de ta upp nya frågor?

MarianneK sa:
Pratar inte Östergren onödigt mycket om vad som är fel med andras feminism. Varför kritisera andras feminism istället för att bara presentera sin egen, om hon nu inte vill provocera?

Intern kritik är väl viktigt, såvida man inte anser sig vara ofelbar? Och om situationen hade varit omvänd, med liberal dominans, då hade vänsterfeminister inte varit tysta i någon slags respekt för feminismen i stort, väl?

MarianneK sa:
Något som brukar vara provocerande med liberaler för oss icke-liberaler är just att de (vissa/en del/Johan Staël von Holstein gjorde det en gång) kritiserar vänsterfolk för att de inte kan se "allmänt" på ett problem...

Johan Staël von Holstein var ensam liberal i sin kulturrådet (eller vad den där kultursandlådan nu hette), där vänsterideologier regerar rätt starkt. Jag tror inte du kan applicera just hans uttalande så generellt. Men ja, det är förstås störande med sådana påståenden. Jag tycker inte alls Östergren säger så dock. Kritik mot vänstern i allmänhet är en helt annan sak, och inte ens det ger hon särskilt mycket av.

MarianneK sa:
Man behöver inte ha något emot att få sin feminism ifrågasatt internt för att ogilla att den kritiseras i allmänmedia - det är inte ett internt sammanhang, direkt. Slutna led utåt går utmärkt att kombinera med intern kritik.

Var och hur? Finns det någonstans när Rosenberg och Östergren träffas och har något internt utbyte? Hur internt ska det vara? Skulle vi höra något alls om det innan de kom ut med en färdigdiskuterad lösniong? Rosenberg frågade knappast om lov innan hon publicerade sin artikel i massmedia. Men hon är förstås traditionell, etablerad och stark, och hennes synsätt är mer norm.

#37  Sv: De nya feministerna? kajber
2008-10-31 21:31:04

>>Pratar inte Östergren onödigt mycket om vad som är fel med andras feminism. >>

Åh, hon säger jätte mycket själv. Men hon har märkt att det är vissa feminist synsätt som dominerar och som motarbetar hennes. DÅ måste hon säga ifrån.

#38  Escapist MarianneK
2008-11-01 01:58:41

" Jag förstår inte hur hennes personliga version av det här inte passar i tryck"


Håll in hästarna - det där har jag väl inte sagt?

I övrigt återkommer jag när jag har fått min (oupplysta :-p) syster att läsa, samt lyssnat på intervjun.

#39  MarianneK Escapist
2008-11-01 12:44:33

Jag tror inte att du vill censurera någon, men om kritiken ska vara intern fungear väl knappast en bok och radiointervjuer?

#40  Sv: De nya feministerna? kajber
2008-11-05 17:10:05

Louise Persson skriver om F-ordet:

http://www.louisep.com/node/1862

#41  Escapist MarianneK
2008-11-09 05:22:22

Fortfarande inte fullgjort mitt åtagande... Men jag måste ändå svara på #39.

Det jag inte har sagt är att Anna Svenssons personliga version av våldtäkten och saker kring denna inte skulle "passa i tryck". Men säger hon saker om att feminister skulle anse saker som feminister i allmänhet inte anser tycker jag naturligtvis att det inte passar i tryck. Det är inte mer okej att ljuga i media för att man har blivit våldtagen, och den personliga upplevelssen är en sak, kritik som bygger på felaktiga uppgifter är en annan.

Om hon ljuger är det fel av henne, anser jag. Och säger hon saker om feministers åsikter som inte stämmer, ljuger hon. Censur är inte ett lämpligt ord när man kräver att folk ska hålla sig till sanningen.

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?