feminetik.se feminetik.se

Just nu 20 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Ode till min mamma


Gå till senaste inlägget



#1  Ode till min mamma UppåtEmma
2005-01-02 11:22:23

Igår kväll ringde mamma på hos grannen som skrek, hotade och knuffade runt sin flickvän. Hon sa åt honom att lugna ner sig och tog hem flickvännen till sig, trots att mamma visste att han skulle trakassera henna för det (mkt riktigt bankade han på mammas dörr klockan halv åtta i morse med diverse skällsord och hotelser...)

I somras var hon på en badplats då några yngre killar snodde livräddningsbåten, drog ut den i sjön och började fylla den med vatten för att sänka den. Ingen på stranden sa ngt, så morsan ställde sig i vattenbrynet och ropade åt killarna att hon inte skulle släppa upp dem om de inte hade med sig båten. De skrek och gormade och hotade henne men hon stod kvar. Till sist, efter mkt slit, fick de upp den vattenfyllda båten och morsan sa åt dem att "det var bra, nu får ni klä på er så ni inte blir förkylda". Då tackade de henne. För mamma såg dom ju som de vilsna, omdömmeslösa pojkar de var, och inte som de kriminella ligisterna att vara rädd för som de andra på stranden tyckte.

Min mamma är ett under av civilkurage och jag tror att skulle fler vara som henne, främst fler vuxna, så skulle vår värld vara mkt bättre. Hon är helt enkelt underbar och fantastisk :-D

#2  oj! El_Trolldego
2005-01-02 19:19:12

så modig skulle jag också vilja vara! :)

#3  :) Obivle
2005-01-02 21:40:43

Kan du inte be henne om receptet?

#4  Sån vill jag bli. Lemur
2005-01-04 19:47:04

Hur gör hon?

#5   UppåtEmma
2005-01-04 21:17:26

Jag vet inte. Men hon är rätt bra på att se människor, se igenom fördommar på nåt vis. Även om hon häver ur sig fördommar ibland (tidigare kunde hon säga "han var sån där svart" om hon skulle besriva en afrikan el. afro-svenk) så är hon inte sen att...rätta sig. Nu pratar hon så lyriskt över sina somaliska grannar så man tror hon vill flytta in hos dom. Och så har hon alltid haft väldigt sociala jobb. Bland annat hade hon affär och där var det många konstiga typer som handlade för det låg nära sånt "kommunboende" (många alkisar och psykiskt sjuka).

Iom. att pappa jobbat borta så har hon fått fixa mkt själv. Borra och skruva och laga ni vet. Och hon har aldrig varit rädd för att hugga i, att använda sina muskler. Kanske har hon en grundtrygghet i att hon vet vad hon orkar, kroppskännedom. Även om hon inte är överdrivet stark på nåt sätt.

Och överallt annat att hon är så otroligt snäll och vill alla väl. Hon är den som stannar när nån fått motorstopp, skjutsar folk i nöd osv. Lämnar hon en parkering med pengar kvar så ropar hon alltid till personer som kör in och ger dem sin lapp... små grejjer som är så enkla, men som få gör... jag blir alldeles tårögd när jag skriver, men hon är verkligen så himla fin.

#6   pixie
2005-01-04 21:24:33

jag saknar mamma, brukar titta på mammor i 50 års åldern och fundera på hur det skulle vara att ha en normal... du är lyckligt lottad emma

#7  UppåtEmma Angelique
2005-01-04 21:58:07

Att se igenom egna fördomar är stort.

Riktigt cool mamma. Håller med, sån där vill man bli. I väntan på transformationen nöjer jag mig med att vara en helt vanlig lite lagom oansvarig slyngel :)

#8  det borde ju vara självklart NN
2005-01-19 14:26:31

var med om nåt liknande själv.
jag och min man låg i sängen då vi hörde grannarna bråka. vi känner de väl och de är båda trevliga människor (gentemot oss iallafall). så hörde vi lite oljud, vi hörde att hon kved, lite gråt och en bil som körde iväg.

och kvar var bara hennes gråt. min man och jag tittade på varann. "vad ska vi göra?" sa vi båda. vi ville ju inte lägga oss i och få henne att känna sig generad osv osv...

"nä, men vi kan ju inte bara ligga här!" bestämde vi ändå ganska snabbt båda och gick över. (fan va skönt det är att ha en man som man är samstämmig med. :-)

trots att vi knackade på flera gånger, tvekade hon att öppna. men när hon väl öppnat och såg att vi bara ville se att hon var ok, var hon jättetacksam. vi tog in henne på en kopp te och pratade lite, såg till att hon var ok osv.

flera gånger efter det har hon sagt att det var helt fantastiskt det vi gjorde, att hon är tacksam och glad och att det var underbart att vi visade en sådan medmänsklighet när hon behövde det som mest.

och det är ju klart att man är lite stolt över att man gjorde rätt. men när man tänker efter borde det ju vara självklart! varför tvekade vi? man hör så många fall där kvinnor misshandlas i åratal och grannarna hör allt men gör inget.

vi borde ju alla reagera, säga ifrån och ge stöd när sånt här händer, eller hur?

#9  UppåtEmma NN
2005-01-19 14:27:55

...ville bara tillägga att det är störtcoolt att din mamma är så bra! fler såna behövs!
:-)

#10  Träna! Willow
2005-01-19 14:47:05

på civilkurage och att vara bättre medmänniskor borde vi alla göra! Själv bestämde jag mig för att vara auktoritär (så gott mina 156 cm tillåter) och bestämt säga till 2 pojkar i 10-12 års-åldern som lekte lite våldsamt vid återvinningstationen, då den ena hade stängt in den andra i en tom (hoppas jag) soptunna och höll för locket. Det gick bra, de lyssnade på min uppmaning att vara lite snällare mot varandra, och jag kände mig genast som en bättre människa.

Oftast känner jag mig lite liten, och vågar kanske inte säga till, men är glad att jag gjorde det denna gång. Vilket var direkt inspirerat av UppåtEmmas beskrivning av sin mamma!

#11  Tack för ditt ode Emma! Ylva
2005-01-19 15:00:16

Det inspirerar i alla fall mig till att bli en lite bättre människa. Jag kan bli helt hög på förebilder.

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?