Eller i allafall så upplevs det så. Jag har för längesedan läst om en studie/studier som visade att när man (ev män) upplevde att en kvinna pratat en mycket stor del av tiden så hade hon i själva verket bara börjat närma sig vad en genomsnittlig man på mötet pratade.

Man mätte alltså tid och jämförde med upplevelse.

Nu skulle jag behöva hitta denna studie. Är det någon som känner igen detta och kanske t om vet var man kan hitta antingen studien eller ett omnämnande av den.

Mycket tacksam för svar!

Jag läste en artikel i New Scientist idag om det här. De nämnde flera studier, men lutade åt att den upplevda eller förväntade skillnaden inte existerar och är baserad på sexistiska fördomar.

Tyvärr måste man betala för att läsa artikeln, men New Scientist brukar finnas på biblioteket.

http://www.newscientist.com/channel/being-hum…

Kanske denna studie kan ge något:
http://itre.cis.upenn.edu/~myl/languagelog/ar…

Jag skrev en artikel om detta för ett tag sedan - hittar inte mina källor - men så här skrev jag:

"När fonetikprofessorn Mark Lieberman läste i The female brain av Louann Brizendine att kvinnor använder 20.000 ord per dag - medan män endast använde 7000 ord per dag blev han misstänksam. Han spårade källan till en populärvetenskaplig bok - där författaren fritt uppfunnit siffran. Det fanns alltså ingen grund för påståendet.

Författaren - Louann Brizendine bad om ursäkt - och sa att i nästa upplaga av boken skulle misstaget rättas till. Men det är så dags då. Myten sprider sig - och både journalister och populärvetenskapliga författare kan komma att hänvisa till den siffran."

Så om du letar efter Mark Lieberman - så borde du hitta något.

PS:
Janet Shibley Hydes rapport (pdf) om olikheter/likheter mellan könen. Där likheterna visat sig vara större än olikheterna:
http://www.apa.org/journals/releases/amp606581.pdf

Så heter en bok av oxfordprofessorn Deborah Cameron. Hon går igenom många välkända påstådda könsskillnader, bland annat den om kvinnors större pratsamhet, och konstaterar att alla saknar grund. Mark Liberman (obs stavning) har också kollat pratmyten.

Tack - pinsamt med felstavningar - fast jag tycker att han borde heta Lieberman - men får väl vika mig för den trista sanningen...

Här finns mer info att finna. http://www.facketforandras.nu/Nyheter/Myt-att… http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/artikel_5… i den sista länken finns en länk till själva undersökningen. Ett par klick till, och det finns en gratis pdf-fil att öppna.

Svensk forskning om hur kvinnors tal uppfattas mer hotande än mäns finns på FUMS i Uppsala. http://www.nordiska.uu.se/fums
Forskningen är sofistikerad å går utöver frågor om mängden tal utan inte minst också studier av vad som sägs, hur män ger män talstöd etc men tydligare hur män i vissa sammanhang systematiskt INTE ger kvinnor talstöd (hummande, stöd etc).

Det som är studerat är videoupptagningar av forskarseminarier.

Oavsett så pratar män överhuvudtaget inte alls. Man sitter tyst o nickar o tycker saker är självklart. för man är ju man o kan allt sen födseln.
Män har makt att prata i viktiga sammanhang men de är ofta fult att använda språket som äkta kommunikation.
Så i fall de finns människor därute som pratar mycke mer än andra så vill jag gärna umgås med dom.

Något säger mig att detta är helt beroende på individen.

Vilket och vad är beroende på individen?

Något säger mig att forskarna i Uppsala har mer på fötterna än era gissningar.

Vilka/vems gissningar?

"Något säger mig att forskarna i Uppsala har mer på fötterna än era gissningar. "
Ja. Varför tänka själv överhuvudtaget när nån auktoritet/expert kan göra de åt dig.
Jag trodde feminism va emot auktoritetstro.
Meritokratisamhället är här.

Pratar inte alla förbi varandra just nu?

Förstår ni varandra? För jag gör det inte...

Jag förstår inte heller.
Mycket intressant tråd dock. De finns många myter kring pratet som man kanske får ta upp i en annan tråd. Mitt inlägg nr9 platsar kanske inte riktigt här.

Mängden någon pratar. Jag vet många män som aldrig slutar prata och kvinnor som man inte vet om de kan prata.

De här är intressant. Verkligen.
Rätt ofta har jag stött på manliga sammanhang låt oss kalla de grabbighet där man inte säger nånting. Där allting är underförstått.
Ibland får jag för mig att den rådande inställningen är: en tyst man är en medveten man. Undantag finns givetvis.
Samtidigt som "tyst man myten" känns de som att man vill bibehålla nåt slags myt om den aktiva pratande mannen som ställs mot nånting passivt. Känns lite konstigt faktiskt.
Är jag helt ute o cyklar ?