Intressant inlägg på http://www.aftonbladet.se/vss/debatt/story/0,…
Erik

Jo det är oroväckande om vi får en politisk backlash i Sverige. Tydligen är det problem lite här och var - här är en artikel om Grön Ungdom:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&…

Inlägget på Aftonbladet var väl inte direkt en särskilt välnyanserad kritik. Debatörerna rycker ett fåtal, må så vara mindre lyckade, formuleringar från Orbacks sida fullkomligt från dess kontext och gör utifrån dessa ganska så häpnadsveckande antaganden om hans åsikter och värderingar. Jag tror vare sig att Orback är kolonialist (!?!?!?!) eller nyliberal. Inte heller rasist. Hans åsikter om att samhället bör sträva efter att fäder ska vara mer involverade i sina barn (både genom krav och rättigheter) är väl inget som gör honom till en motståndare till jämställdhet. Sedan kan man ju diskutera formen för hur detta skall uppnås.

Deras argumentation är ganska svag och fylld av 1968-floskler. Det rör sig helt uppenbart om att det finns en politisk falang som bara kan acceptera en manlig jämställdhetsminister om han är radikal- eller marxistfeminist.

Tycker du att Jens Orback innebär en backlash? Och om du gör det, varför i sådana fall?

För övrigt tycker jag artikeln om grön ungdom var ganska så belysande vad gäller problemet med just backlash. Det är den sortens tolkningar och hållningar som framkallar backlashes. Att tala om ett förtryck av kvinnor i dagens Sverige anser jag vara något magstarkt (vilka människor förutom vita, heterosexuella, akademiska, medelålders, medelklassmän är INTE förtryckta i sådana fall?). Och även om de saker hon tar upp definitivt är problematiska så är de ju inte egentliga uttryck för förtryck. Sambanden är betydligt mer komplexa än att kvinnor i genomsnitt tjänar 83% av vad män tjänar i genomsnitt än att detta skulle bero på att kvinnor tvingas eller diskrimineras till lägre löner (även om diskriminering äger rum). Slagen Dams antaganden skall vi nog inte ens gå in på (hur många män har inte utsatts för våld om örfilar och elaka ord skall räknas in bedömningen?). Vidare är det ju inte osunt att det faktiskt uppmärksammas att även män drabbas av könsroller och ojämnställdhet, även om man kan undra över varför Grön Ungdom har fått för sig att feminister inte skulle kunna lyfta fram sådant som drabbar män utifrån deras könstillhörighet.

Problemet är dock att många feminister med tillgång till mediamegafonerna uttrycker sig onyanserat och ger intrycket av att besitta uppfattningen att enbart kvinnor drabbas av ojämställdhet. Dessutom i den milda grad att man måste tala om ett brutalt förtryck av den stackars vita, heterosexuella, akademiska, medelålders medelklasskvinnan. Detta ger upphov till backlashes i form av antifeminism och i det här fallet en förvirrad ekvivalism (fast det är klart, nu utgår jag ju ifrån hur Catalan beskriver situationen).

För övrigt brukar ju miljöpartiet annars utmärka sig för att vara lagd åt det särartsfeministiska hållet (ekofeminism). Personligen tar jag hellre en likhetsekvivalist än en särartsfeminist.

Jag nyfiknas omkring din upplevelse av miljöpartister som särartsfeminister. Är det någonting du skulle kunna utveckla?

Vänligen,
Mie

Inte så mycket min personliga upplevelse av ekofeminister som det är den bilden jag fått av ekofeminism genom att läsa om den. Här en hemsida med definitioner på olika sorters feminism, däribland ekofeminism:

http://feministen.org/olika_sorters_feminism.shtml

Här är en sida av en ekofeminist:

http://web.telia.com/~u50020716/Naturen%20och…

Detta är dock bara två svenska sidor. Prova att googla eco feminism så kommer du att hitta många mer exempel.

Naturens död av Carolyn Merchant. En klassiker. Bra bok.