feminetik.se feminetik.se

Just nu 22 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Vart tog mjukismannen vägen?


Gå till senaste inlägget



#1  Vart tog mjukismannen vägen? tillfrisknande2
2007-04-19 16:22:07

Under 70-talets förlovade år, när feminismen var ung, så formades ett nytt mansideal i Sverige, unikt i vår del av världen - mjukismannen, velourpappan osv.

Det var inne under en kort period för män att vara mjuka och känsliga.

Trenden försvann lika snabbt och till viss del tror jag att det berodde på en hel del kvinnliga feminister, som sin ideal till trots i sina partnerval föredrog en macho Tarzan hellre än en blödig mjukisman.

Endast bland gayfolket överlevde mjukismannen officiellt där han lever och frodas än idag, men bland heterosexuella har han försvunnit, kanske för att ingen efterfrågar honom ?

Tragiskt tycker jag, som alltid försökt vara en mjukisman själv.

Eller är det kanske så att mjukismannen lever och frodas fast i skymundan ?
Att vi mjukismän är ett relativt stort släkte, som dock få talar om och berättar om?
Att endast om vi är ute och kör barnvagn blir vi uppmärksammade, men i övrigt syns vi inte, för vi blir inte sedda ?

Eller hur är det?

Hur många mjukismän finns det därute i svenska samhället? I procent av den manliga befolkningen ?

Vad tror ni ?

#2  Sv: Vart tog mjukismannen vägen? LillAnders
2007-04-19 16:35:58

Vad jag förstått så var velourpappan mest en myt, men tanken om velourpappan verkar varit så provocerande att man fortfarande i dag skrattar och hånar honom. Annars tycker jag att mjuka män funkar rätt bra i dag, men bara om du är hård samtidigt. En hård man som gråter till romantiska komedier funkar, en blödig Tarzan ungefär.

#3  Sv: Vart tog mjukismannen vägen? UppåtEmma
2007-04-19 17:43:13

"Trenden försvann lika snabbt och till viss del tror jag att det berodde på en hel del kvinnliga feminister, som sin ideal till trots i sina partnerval föredrog en macho Tarzan hellre än en blödig mjukisman."

Alltså varför skriver du sånna saker? vad är syftet att starta en tråd på ett feministisk forum och skriva sånt? vad hoppas du uppnå?

#4  UppåtEmma tillfrisknande2
2007-04-19 18:22:03

En fördjupad analys av den feministiska historien och insikter av framgångar och misstag.

I syfte att kunna formulera en än mer framgångsrik strategi för framtiden.

Och en sak som jag tycker feminismen i allt för lite omfattning har ägnat sig åt så är det just uppvärdering av det feminina.
Alltför mycket har radikalfeminismens maskulinitet fått råda, och det är en bland många orsaker till varför varken feminitet eller feminina män ännu står högt i kurs (tillräckligt högt i kurs i alla fall) i vårt samhälle.

#5  Sv: Vart tog mjukismannen vägen? Norna
2007-04-19 18:23:05

Jag har en känsla av (baserat på hörsägen av folk är gamla nog att vara vuxna på 70-talet) att velourmannen snabbt smög ut i periferin, mycket för att mjukheten huvudsakligen fanns på ytan, med en klart mer traditionell mansroll under den mjuka velourkostymen. Dvs, många mjukismän trodde sig vara mycket jämställda och mjuka män, men när det väl kom till kritan höll inte idealen ända fram när personerna ifråga blev trängda eller kände sig ifrågasatta av sina medfeminister.

Samma sak som jag tycker mig se hos vissa män som vill kalla sig för mjukismän idag...

#6  tillfrisknande2 UppåtEmma
2007-04-19 18:27:32

vari ligger fördjupningen av ditt _antagande_ att feministiska kvinnor valt "macho Tarzan"? kan du presentera någon grund för att det är feministiska kvinnors fel att mjukismannen försvann?

"insikter av framgångar och misstag"
insikt för vem - vem saknar insikt idag menar du? om vad?

"formulera en än mer framgångsrik strategi för framtiden"
strategi för vem? till vilket mål?
hur var strategin formulerad tidigare menar du? den misslyckade strategin alltså.

#7  Sv: Vart tog mjukismannen vägen? Blindalina
2007-04-19 18:30:17

alltså, jag tycker du har fel i teorierna om feminister och maskulinism/feminsim, det är lååångt mer komplicerat än så, men jag lämnar det ett tag för jag tycker tråden, i övrigt, var bra..

ja, var är velourmannen/pappan idag? velourmannen var så himla fin som idé. hell velourmannen.

nu finns det ju en trend att papparollen är stark, och att närvarande farsor är regel, och en längtan till en stark pappaidentitet. men den är ofta lite tendeniöst macho samtidigt, tycker jag.

vad hände med velourpappan?

#8  Sv: Vart tog mjukismannen vägen? Blindalina
2007-04-19 18:34:31

jag tror också som Norna, att 70-talets velourman visserligen säkert var mkt en (dock starkt känslomässig) stil, identitetsyta, trend mer än en 100% sammansmältning till en äkta papparoll. dock samtidigt med verkligt äkta pionjärer inom mansrollens befrielse, som tog kampen för en papparoll på fullt allvar. men som fenomen.

#9  Norna #5 tillfrisknande2
2007-04-19 18:43:25

En intressant iaktagelse tycker jag!

Så mjukismannen försvann för att han inte fanns på riktigt?
Låter sant.

Men kanske han är på väg tillbaka? Jag känner en hel del män som verkligen är mjukismän. Som tar största ansvaret för hem och barn medans deras hustrur gör karriär.
Eller som ensamstående sköter ruljansen efter att ha blivit lämnade av kvinnor som sökte mer spänning i tillvaron.

Men tänk på mjukismannen i filmen "Tillsammans".
Var han en riktigt mjukisman eller en fejk?

Sådana som han fanns ju, jag träffade dem.

#10  Sv: Vart tog mjukismannen vägen? Kaiser
2007-04-19 18:48:28

Velourmannen blev så extremt sammankopplad med den under 70-talet rådande politiska strömmingen att när 80-talet gjorde entré med sin glamrock David Bowie flirts with gay-trend tog den alldeles udden av Mannen (tm). Jag förstår reaktionen; världen hade befunnit sig i ett tillstånd av världskrig sen 1939 och var _trött_ på krig, på vad den benhårda kolonialistiska mancahuvinismen gjorde oss. Det kalla kriget - mer ljummet iom Korea och Vietnam - var i praktiken en fortsättning på Andra Världskriget, när allt det gamla verkligen tog slut. För evigt (?).

På 80-talet blev mannen den som hamnade i fokus. Från att ha varit politiskt kastrerad blev det istället viktigt att vara Man, fast på ett nytt sätt. Inte som farfädrerna, vilka dog på Utah Beach, eller som fädrerna, vilka dog i utkanten av Saigon, utan som den Moderna Människan; å ena sidan en krigare in spe, å andra sidan en lyhörd och 'mjuk' man. Lagom mjuk alltså, annars kunde ju den gamla sparkbyxan i velour åka fram igen (och såna är _inte_ manliga).

Sen skulle alla bli affärsmän - och då fick den mjuka sidan stryka på foten, för affärer är krig. Vips! Tillbaka till förfädrerna. Fast istället för en Enfield i ena handen var det en NMT-mobiltelefon (med en batteriväska stor som en attachéväska) och istället för en Shermanstridsvagn var det en Porsche (helst röd) som gällde. Cash is king. Greed! Is good, som Michael Douglas karaktär, den obehagliga Gordon Gecco, säger i 'Wall Street'.

Sen, förstås, fanns få eller ingen av de där krigarmännen (undantaget dem som dog på Utah Beach och i utkanten av Saigon). Velourmannen fanns definitivt inte /nästan; jag har träffat en, se nedan). De var ideal.

Velourmannen var ett ideal, precis som yuppien. Det närmaste velourmannen vi i Sverige kom var väl Staffan Westerberg - och det är till viss del p ga av honom som jag faktiskt sitter här, istället för på AFS. Så Westerberg förstörde inte min barndom helt med sin 'Vilse I Pannkakan' ;P

Men _vill_ vi verkligen ha (tillbaka) en velourman? Jag tror inte det. Vidare tror jag att vi alla är lite vilsna vad det gäller mansideal. Alla vill förändra mansrollen, men ingen vet riktigt vad den ska förändras _till_.

(Mitt möte med en tvättäkta velourman var faktiskt ... Ganska skojigt :o) Han var pappa till en av min skolkamrater när jag var liten, en fem sex år ungefär (och en diametral motsats till en annan barndomsväns farsa, som var bankdirektör). Velourfarsan hade näbbstövlar, bockskägg och klädde sig i gamla uniformpaltor, röstade sannolikt på VPK och var mjuk. _Mjuk_. Och, faktiskt, ett stort barn.

För gissa vem som lagade maten i deras familj? Gissa vem som tvättade? Gissa vem som arbetade? Gissa vem som bar ut soppåsen medan han visade oss hur man med ett kalkeringspapper och en spetsig pinne kunde rita ett fotbollsmål på en gammal tidning (för att det var 'miljövänligt att återanvända tidningar')?

Gissa vem som visade oss vår första porrtidning (En Fib-Aktuellt, btw)?)

Velour i alla ära. Men den passar bäst som badhandduk. (Tror jag.)

#11  UppåtEmma tillfrisknande2
2007-04-19 18:50:28

Jag har aldrig skrivit att det är feministiska kvinnors fel att mjukismannen försvann, men att det kan ha berott på vissa feministiska kvinnor, dvs en hel del av de kvinnor mjukismännen mötte inom feminismen på 70-talet.
Grunden för detta påstående är mest berättelser jag hört från dem som var med. (Jag var iofs också med men lite för ung för att förstå själv).

"insikt för vem - vem saknar insikt idag menar du? om vad?"
- Insikter för den feministiska rörelsen. En växande rörelse måste hela tiden lära medans den rör sig, annars dör den snabbt.

"strategi för vem? till vilket mål?"
- Strategi för feminismen på väg mot ett feministiskt samhälle

"hur var strategin formulerad tidigare menar du? den misslyckade strategin alltså. "
- Det fanns och finns många strategier, både lyckade och misslyckade. Könsseparatism är exempel på en misslyckad strategi (den har inte gett utdelning).
Politisk kamp är exempel på en lyckad strategi - alla partier vill idag framstå som "feministiska" och har en "feministisk" agenda (i den mån de nu är feministiska är en annan fråga).
Sedan finns en lång radda lagar som kan räknas in som feminismens förtjänster - återigen ett resultat av politisk, demokratisk kamp.

Så nog finns det ett och annat att lära.

Problemet är att det finns så himla många feminismer som spretar åt så många olika håll, samt att vissa av de mer otrevliga delarna, som radikalfeminismen, dessvärre har fått dominera debatten till nackdel för t.ex. liberalfeminismen, som var den första feministiska rörelsen.

#12  Sv: Vart tog mjukismannen vägen? Kaiser
2007-04-19 18:59:53

tillfrisknande2 sa:
Alltför mycket har radikalfeminismens maskulinitet fått råda, och det är en bland många orsaker till varför varken feminitet eller feminina män ännu står högt i kurs (tillräckligt högt i kurs i alla fall) i vårt samhälle.


Så ... Det är radikalfeminismens fel att feminina män degraderas? Det är radikalfeminismens fel att homofober ser homosexuella och/eller bisexuella män i samkönad relation som 'kvinnliga'? Det är radikalfeminismens fel att 'manliga' värden uppvärderas i samhället?

Mja ... Mesa don't think so, för att låta som Yar Yar Binks.

tillfrisknande2 sa:
Eller som ensamstående sköter ruljansen efter att ha blivit lämnade av kvinnor som sökte mer spänning i tillvaron.


Ah, skuldgörande. Stackars man, som måste ta hand om familjen när kvinnan ger sig av på äventyr (och skiter i sin plikt). Stackars man, som måste gräva fram velouren igen, eftersom någon måste vara kvinna i en familj.

Stackars man ...

#13  Kaiser tillfrisknande2
2007-04-19 19:05:12

Du skriver "stackars man" - varför?

Jag la ingen sådan värdering i min beskrivning.
Jag bara delger att jag känner män som är mjukismän och som är ensamstående med barn.
Jag känner också män som inte är mjukismän och som är ensamstående med barn - jag gillar dem inte alls i samma utsträckning.

Jag bara beskrev några mjukismän jag känner och i vilka omständigheter jag känner dem.

Du lägger märkliga värderingar på detta för att degradera mig?
Varför?

Även om du är radikalfeminist så måste du väl respektera att det finns andra feministiska inriktningar än den just du företräder utan att för den skull raljera eller köra härskartekniker för att nedvärdera andras uppfattningar?

#14  tillfrisknande2 UppåtEmma
2007-04-19 19:06:39

så, feministiska kvinnor eller självutnämnda mjukismän har alltså berättat för dig att kvinnorna istället för att följa de politiska ideal som rådde i röreslen valde macho-män som partners? vad har kvinnorna angett som anledningar till sitt val om det är de som berättat om sina val för dig? är det så jag ska uppfatta ditt svar?

ang insiktsfrågan: okej, insikt för rörelsen. Men insikt om vad?

ang strategifrågan: kan du nämna någon strategi just kring frågan om "mjukismän" som användes?

Vad har du för bevis att könsseparatism inte gett utdelning? Utdelning för vem tex? och hur är strategin för könsseparatims formulerad?

#15  Kaiser #10 tillfrisknande2
2007-04-19 19:09:40

Såg inte detta inlägg, som jag tycker är bra.

Man kan väl säga att du på samma sätt som Norna menar att den verkliga mjukismannen, den feminina mannen aldrig fanns.

Och jag tror ni har rätt.

Men som ideal är det något att sträva efter, och som jag nämnt börjar omfatta allt fler män- och kvinniskor.

#16  tillfrisknande2 Norna
2007-04-19 19:15:49

Jag tror inte på "mjukismannen" som koncept, utan de män jag tror på är män som tar ansvar för barn och hushållsarbete utan att behöva göra ett politiskt statement av det. Som gör det för att de vill och skiter i vad omvärlden tycker om det.

De dåtida och nutida "mjukismän" jag tror mest är fasader är de som hela tiden måste påpeka sin insats och feministiska ställningstagande. Och som gärna vill upphöja och hylla sk "kvinnliga" egenskaper och traditionella sysslor på ett sätt som snarare för tankarna till Ulf Lundells piedestalisering av Kvinnan.

#17  Sv: Vart tog mjukismannen vägen? Kaiser
2007-04-19 19:21:50

Tillfrisknande, mitt inlägg #12 var en 'gut reaction'. så där vid en första anblick lät det som om du skyllde 'skulden' på radikalfeminister, vilket jag tyckte var orättvist. Sen, förstås, har jag en ibland raljerande stil som inte alldeles passar sig i alla sammanhang, men fuck that.

Jag är demagog (ibland, ofta, nästan, kanske, då och då).

Dock borde jag borde lära mig att tänka efter före (men det är inget ju kul).

Jag ska fundera lite här på min kant.

(Btw - jag är inte radikalfeminist. Jag är 'jag vet inte riktigt vilken -ist'-feminist jag är :o) )

#18  Norna #16 tillfrisknande2
2007-04-19 19:28:49

Jag anser att den gamla feministiska devisen "det personliga är politiskt" håller än, och därmed är det viktigt att inse att vad jag gör i mitt privatliv är ett politiskt statement vare sig jag vill det eller ej.

Jag håller dock med om att mjukismän som tar ansvar för barn och hushållsarbete inte är riktiga mjukismän om de gör det utan att vilja det, utan bara för att få uppmärksamhet.
Tycker dock att de kan få vara ursäktade med det beteendet.
Dock ser jag inte någon nödvändig koppling mellan att vara mjukisman och att ta ansvar för barn och hushållsarbete, om man nu inte har barn.
Mjukisman för mig är att vara feminin.

Den andra delen av ditt inlägg finner jag också märklig, jag kan inte förstå varför det skulle vara fel att markera vilken politisk inställning man har, att man har ett feministiskt ställningstagande.
Att man upphöjer feminina egenskaper som feminist är för mig en del av att vara feminist och vad det har med Ulf Lundell, som är den värsta antifeministen jag vet, undrar jag?

Det känns som de inunder ytan på ditt inlägg, och rätta mig om jag har fel, finns ett slags förlöjligande av män som söker det feminina och vänder ryggen till det maskulina.

Det är väl märkligt att det är så mycket mer ok att förlöjliga feminina män än maskulina kvinnor ?

Bara ett ytterligare bevis på att det maskulina härskar även inom stora delar av feminismen.

#19  Sv: Vart tog mjukismannen vägen? PerEdman
2007-04-19 19:56:09

Jag tror att de var långt mer vanligt förekommande på TV än vad de någonsin var i vardagen.

#20  tillfrisknande2 Norna
2007-04-19 20:18:03

Absolut inte, däremot finner jag det löjeväckande med män som anser sig själva vara Fina Medvetna Män utifrån att de bara tar ansvar för sin del av jobbet. Vilket är vad jag tycker att många sk Mjukismän gör. Handlingar kan vara ett politiskt statement utan att behöva basuneras ut och ges beröm för hela tiden. (Jmf fäder som får beröm av förskollärarna när de hämtar på dagis.)

Jag har inget som helst intresse av att uppvärdera vare sig sk feminina eller maskulina män eller kvinnor, utan föredrar ett samhälle där personer får utrymme att bejaka de egenskaper de trivs med, oavsett kön. Varför jag vänder mig så starkt mot mjukismannen som begrepp i den här tråden är att jag uppfattar att du är av åsikten att mer feminina män och kvinnor är att föredra framför mer maskulina. För mig är det att cementera uppdelningen i sk manliga och kvinnliga egenskaper alltmer, samt att förneka de kvinnor som trivs bättre i en mer maskulin roll rätten att gå utanför den sociala könsroll du (och andra med dig) dikterar för dem.

I mina ögon bör sk manliga och kvinnliga egenskaper värderas lika, och ett förhärligande av endera sidan leder bara till ytterligare polarisering och problem för dem som inte passar in i mallen.

För lvrigt var det du som inledde med att referera till papparollen och barnvagnskörande, inte jag. Så du får gärna förklara varför du inledde med detta om det egentligen handlade om feminina män snarare än mjukisman/velourpappan på 70-talet. Enligt min uppfattning var inte 70-talets velourpappa särskilt androgyn. Parallellen till feminina män inom gayrörelsen känns lite haltande.

#21  Sv: Vart tog mjukismannen vägen? Norna
2007-04-19 20:20:55

Tillägg: Och ja, jag rättar dig, för du har fel - jag föredrar män som har både feminina och maskulina sidor, precis som jag föredrar kvinnor med bägge delarna. Olika individer (observera; inte olika kön) har olika mycket av en mängd olika egenskaper, vilket gör tillvaron intressant och berikande.

#22  Norna tillfrisknande2
2007-04-19 20:45:05

Men vad är det som är positivt med det s.k. maskulina ?

Det är en hoper egenskaper som passar bäst för den som skall vara soldat:
Aggresivitet, okänslighet, tävlingshunger, konkurrens, makt över, mm.

Visst finns det kanske någon positiv s.k. manlig egenskap, som t.ex. "mod", men det mesta är faktiskt ren skit skapat för ett krigarsamhälle.

Dessutom leder det som kallas för manligt till psykisk ohälsa, det är helt enkelt omänskliga egenskaper och attribut.
Psykiska sjukdomar är som bekant okända hos naturfolk, som också saknar det mesta av det vi kallar för "manlighet".

Men berätta gärna vad av det s.k. maskulina som du vill bevara, och berätta varför.

#23  Sv: tillfrisknande2 Myelina
2007-04-19 20:56:32

Varför dela upp dessa egenskaper i maskulina och feminina, när de förekommer hos båda könen? Om du önskar att fler vore mjuka och omhändertagande går det ju bra att säga det, utan att kalla dessa drag för feminina.

För övrigt förekommer psykisk ohälsa i alla samhällen. Det är inte frukten av vår västerländska civilisation eller något liknande. Att tro något annat är att romantisera över "den ädle vilden". För övrigt undrar jag vad du menar med att man hos naturfolk saknar det mesta av vad vi kallar "manlighet". Krig, mord, jakt, manlighetsriter och annat tyder på motsatsen.

#24  Sv: Vart tog mjukismannen vägen? Kaiser
2007-04-19 21:10:27

Mja, aggressivitet, okänslighet, tävlingshunger, konkurrens - beroende på hur dessa egenskaper används kan de lika gärna förvandlas till positiva sidor. Karolina Klüft skulle aldrig ha vunnit guldmedalj genom att vårda sina 'kvinnliga' egenskaper (empati, omvårdnad, undflyenhet). Att enbart fokusera på det negativa i 'manliga' aspekter förstärker könsrollerna, istället för att försvaga dem. Det måste gå - det måste vara tillåtet att - ha en krigares själ men ändå betraktas som människa, inte som Man. Lika gärna som det måste bli tillåtet att ha en Kvinnas själ - och ändå vara en Krigare. Som, t ex, hon den där boxaren vaffan hon nu heter, blond ... Vann visst nåt för ett tag sen.

Att sätta upp 'velourroller' är lika begränsande för människor som traditionella könsroller. och det är, krasst uttryckt, förtryck.

'Manliga' egenskaper (egentligen starkt mänskliga egenskaper; om du inte kan vara agressiv kan du inte heller stå för - och framföra - dina åsikter; Gudrun Schyman är, t ex, tämligen agressiv) är lika bra - eller dåliga - som 'mjuka' egenskaper. Allt beror på hur de utnyttjas. Känslighet, empati, omvårdnad etc kan också förvandlas till negativa sidor. En förälder kan älska sitt barn till döds, för att hårddra det. En förälder kan älska sitt barn så mycket att den dränker barnet för att bespara det världens ondska (eller möjligen 'manliga' egenskaper, som teritoriell agressivitet).

Jag tror att velourmannen växte fram som en politisk antiarketyp mot den normaliserade arketypen, dvs familjefadern, krigaren, arbetaren, industrialisten, karriärmakaren. Den fick aldrig något genomslag just därför att velourmannen saknade samtliga egenskaper som krävs för en människa (framför allt för en Man). Den blev, i likhet med Pol Pots Kambodja, ett drömprojekt (dock inte med samma fruktansvärda resultat). Men han var ändå könsrollsbunden, om än att hans känsroll hade bytts ut från Krigaren till Mjukisen. Bägge rollerna är lika hämmande och inger lika mycket skam.

En velourman skulle kanppast känna stolthet över att älska att gå loss med paintball (krigslekar) på helgerna, lika lite som en Krigare skulle erkänna att han faktiskt älskar att baka. Så håller sig Velourmannen hemma vid spisen och gör oätbara kakor, medan Krigaren inte hinner två steg innan hans khakikamouflageuniform har förvandlats till ettcollage av rödd, blått och gult. Bägge hatar (sannolikt) sitt liv, ingen av dem är fri.

Och ofrihet är ett resultat av könsrollerna, oavsett om de kommer klädda i rustning eller velour.

#25  Myelina tillfrisknande2
2007-04-19 21:11:07

Ok, jag skall inte romantisera över naturfolk, låt mig bara säga att det finns naturfolk utan våran maskulinitet.

Uppdelningen av egenskaper i maskulint och feminint ingår i vårt språk s.a.s..
I stort är det är en rätt bra uppdelning i positiva (feminina) och negativa (maskulina) egenskaper.

Att dessa egenskaper kan innehas av både män och kvinnor är ju det jag säger. Men enligt min uppfattning av feminism är det en -ism för det feminina, för feminina egenskapers uppvärderande (och nedvärdernade, och nedmonterande av maskulina egenskaper).

Feminister som hyllar det maskulina ser jag som något motsägelsefullt, och radikalfeminister är ett exempel på just detta.

Till skillnad från likhetsfeminister, queerfeminister och liberalfeminister, bara för att nämna några feminismer som inte hyllar det maskulina.

#26  Sv: #25 FiaMia
2007-04-19 21:38:54

Om du tror att feminism står för uppvärdering av det "feminina", då har du faktiskt helt missuppfattat feminismen.

Precis som så många andra här har skrivit handlar det ju om att INTE låsa in folk i beteenden utifrån kön, utan att tvärtom låta oss vara som vi vill, bejaka alla sidor i oss, och sluta kalla dem "manliga" eller "kvinnliga".

I det ingår att uppvärdera det som ses som traditionellt "kvinnliga" egenskaper, men bara för att de idag är nedvärderade. Grundidén är ju att de varken är mer eller mindre värda än andra.

#27  Sv: Vart tog mjukismannen vägen? Kaiser
2007-04-19 21:45:18

Väl talat :o)

Man uppnår knappast jämlikhet genom att nedvärdera den ena sidans (normerat upplevda) egenskaper.

#28  Sv: Vart tog mjukismannen vägen? kezo
2007-04-19 21:46:29

Min spontana undran när jag såg rubriken till denna tråd, var: Har mjukismannen försvunnit? På ett sätt tycker jag att män bara blir mjukare och mjukare... Eller vad menar vi egentligen med "mjukismän"?

Jag tror att det är ett stort misstag att tro att det bara finns ett sätt att vara mjuk på, och att det är den typiska 70-tals "velourmannen" som står för detta sätt. Och jag håller inte alls med om att kvinnor i allmänhet, och i synnerhet inte feminister, väljer bort mjuka män, tvärtom. Dock väljs kanske inte alltid män som enbart är snälla och mjuka och inget annat. Precis som män inte alltid väljer kvinnor som enbart är tuffa och självständiga (som någon politiskt korrekt motsvarighet då). Faktum är ju att de flesta människor är lite av varje (även om det finns stora gradskillnader mella olika individer) - och det är ju just detta som är poängen med Den Stora Bluffen Könsroller. Att vi över huvud taget benämner män som "mjuka" eller "hårda" kanske säger en del i sig självt?

MEN jag förnekar INTE att det fortfarande finns en klick hos båda könen som tycker att mjuka män är "omanliga", och tuffa framåt-kvinnor "okvinnliga". Självklart. Saker och ting förändras inte över en natt. Det tar tid, uppenbarligen. Dessutom känner vi väl alla någon gång av den korseld som LillAnders nämner i #2. Hur ska man vara egentligen? Som man både känslig och stark, som kvinna både smart och sexig... Etc. Gamla ideal blandas med nya, och istället för ett guste "mellanting" eller individuella variationer, kan det säkert kännas som en enda röra ibland...

Men att mjuka män skulle ha försvunnit??? Näe... Jag undrar mest vilket ideal man jämför med i så fall?

#29  Sv: Vart tog mjukismannen vägen? plommon
2007-04-19 21:50:25

Har inte läst hela tråden nu, men en siffra på tal om velourmannen på 70-talet. Det var typ 4 % män som tog it föräldrarledighet på 1970-talet. Idag är det kring 16% om jag inte blandar ihop mina siffror. Velourmannen var ett ideal, men som inte hade så mycket verklighetsförankring.

#30  Sv: Vart tog mjukismannen vägen? UppåtEmma
2007-04-19 22:05:01

jag tror inte ens velourmannen var så mkt ideal som fenomen. även på 70-talet var han ett cirkusobjekt, som lyftes fram som något udda, konstigt, lustigt i medier osv. De allra allra flesta män på 70-talet var beiga kostymkontorister med sköldpaddsfärgade glasögon, eller overallsklädda hamnkisar och goa gôbbar. dvs helt vanliga män utan någon etikett.

#31  #22 tillfrisknande2 Norna
2007-04-20 09:31:00

Instämmer med Myelina: Blanda inte in ogrundade påståenden om vad som orsakar psykisk ohälsa - du framstår bara som ännu mer osaklig när du använder argument utan verklighetsbas.

Angående sk manliga och kvinnliga egenskaper så föredrar jag att inte kategorisera mänskliga egenskaper utifrån kön. Däremot så har nog du och jag klart skilda åsikter om vad som är positiva och negativa egenskaper. Min upplevelse är att ditt motstånd mot de egenskaper du kategoriserar som manliga på många sätt riskerar att hindra och hämma ett stort antal individer, och bl a hindra de kvinnor som inte känner sig hemma i en traditionell kvinnlig könsroll.

Exempel på egenskaper som jag gissar att du kallar maskulina, och som jag ser som positiva: Fysisk styrka, fysisk storlek, platstagningsförmåga, strukturering, ledaransvarstagande, argumentationsförmåga. S k maskulina egenskaper kan kombineras med en mängd s k feminina egenskaper, och ge en välfungerande, intressant och vänlig person. Inte någon "soldat", som du tydligen anser blir resultatet av det du kallar maskulina egenskaper. Inte heller behöver värdering av egenskaper utgöras av motsatsförhållanden - att fysisk styrka är positivt behöver inte betyda att fysisk svaghet är negativ, eller att dålig platstagningsförmåga nödvändigtvis är dåligt i andra sammanhang.

Precis som FiaMia skriver, så handlar det för de flesta feminister om att uppvärdera s k feminina egenskaper till samma värde nivå som s k maskulina egenskaper traditionellt har haft. Alltså att ge alla positiva egenskaper (ja, jag tycker att det finns många s k maskulina egenskaper som är positiva i sig) samma värde så att individens frihet att vara sig själv ökar, utan att hindras av genus och genusorienterade värderingar.

#32  Sv: Livsstilism Sinderella
2007-04-20 09:57:55

Jag tror att mycket av föraktet och motviljan mot velourpappan beror på just att en "mjuk" man som tog ansvar för sina barn förväntades och skulle klä sig och se ut på ett visst sätt.

En otroligt ytlig, utseende fixerad och enfaldig trend alltså, det var som om man trodde att de (enligt min personliga smak) förfärligt fula kläderna och frisyrerna var ett måste för att kunna sköta barn och hushåll.

Idag vet vi att en man kan tala om känslor, tänka på miljön, ta ut VAB-dagar och föräldraledighet och laga mat oavsett om han har kostym, jeans, pyjamas, eller what so ever.

#33  Sv: Vart tog mjukismannen vägen? TheCarolinch
2007-04-20 12:18:41

jag tror att "velourmannen" i mångt och mycket var en pose. en kille på mitt jobb har en ytterst icke-velourig framtoning, gillar öl, sport, snabba bilar och snygga brudar, typ. men han är föräldraledig nu. något som sjuttiotalets velourmän tydligen sällan var, deras image till trots.

#34  Sv: Vart tog mjukismannen vägen? TheCarolinch
2007-04-20 12:20:27

men någonstans tror jag att mjukisidealen har inkorporerats med de "vanliga" mansidealen.

jag förväntar mig iaf att män ska kunna visa känslor och tala om känslor precis som folk.

#35  Sv: Vart tog mjukismannen vägen? Blindalina
2007-04-20 12:30:43

intressant tråd dock. om mansrollen. för sällan vi snackar om mansrollen på FE.

#36  Sv: Vart tog mjukismannen vägen? Norna
2007-04-20 12:42:22

Håller med Blindalina - mansrollen behöver definitivt diskuteras mer, och inte bara med vinkeln "traditionellt manliga egenskaper och sysselsättningar är dåliga och bör utrotas". Det finns bra och dåliga saker i både mans- och kvinnoroller, och det behöver funderas över och diskuteras massor.

#37  Sv: Vart tog mjukismannen vägen? Apoc
2007-04-20 14:17:23

Det är faktiskt lite jobbigt att feministiska män alltid misstänks för att vara fejk och inte på riktigt. Det hade nog varit enklare att vara någorlunda jämstäld icke-feministisk man. Sen när det väl kommer till kritan kan man lämpa över hushållsarbetet på frugan och säga att det är av helt praktiska och ekonomiska skäl. Ingen förväntar sig en djupare analys av en icke-feminist.

Jag tror tyvärr att det ligger lite i tillfrisknande2:s provocerande första inlägg. Det finns ingen plats för mjuka män. Könsrollskvinnor vill ha starka manliga män för det hör till könsrollsspelet. Icke-könsrollskvinnor vill ha starka manliga män som matchar dem själva.

#38  Sv: Vart tog mjukismannen vägen? Apoc
2007-04-20 14:23:18

Precis efter jag tryckt posta inser jag att andra delen av mitt förra inlägg inte var så genomtänkt. Det finns massor av kvinnor som faktiskt uppskattar män med mjukare sidor. Jag är lite bitter just nu, av personliga själ.

Angående 70:talets mjukismän så tror jag de finns kvar, men har försvunnit från rampljuset. De extremaste exemplen som uppmärksammades på TV har säkert försvunnit. När jag tänker på min och vänners pappor så är de ju inte särskilt macho-manliga. Ganska mjukisaktiga egentligen.

#39  Apoc Norna
2007-04-20 15:18:31

Det jag personligen reagerade mot i tillfrisknande2s trådstart är inte mjuka män, utan just fenomenet velourpappan. Där är min indirekta erfarenhet (från samtal med personer som var vuxna på 70-talet) är att 70-talets politiska mjukismän inte var så bra på att vara jämställda rakt igenom, och hade en tendens att bibehålla patriarkala mönster parallellt med att de anammade mer s k feminina intressen och sysslor.

Mjuka män i sig har jag inget som helst misstroende gentemot. Däremot blir jag lite less när s k feminina egenskapet ska värderas högst av allt, eftersom jag känner att det polariserar och förstärker begreppsparet manligt-kvinnligt ännu mer, och snävar in ramen för hur en människa får tänka, känna och vara.

#40  Sv: Vart tog mjukismannen vägen? Karra
2007-04-20 15:21:50

Vad kännetecknar egentligen en velourman?

Angående detta med att "vissa feministers" partnerval skulle ha bidragit till att velourmannen dog ut, så känns det ju som exakt samma argument som dras på JÄIF fem gånger i kvarten. Kvinnor har inte ansvar för mäns beteenden. Män förtjänar inte nån slags belöning eller pris för att de beter sig som folk, dvs tar ansvar för barn och hem och inte är ett macho-svin (om det nu är det som avses med velourman).

#41  Karra tillfrisknande2
2007-04-20 15:26:41

"Kvinnor har inte ansvar för mäns beteenden."

Självklart! Men precis på samma sätt som kvinnor påverkas av de ideal omgivning sätter på hur en kvinna skall vara, så påverkas även män.
Och om feministiska mjukismän fann att de helt enkelt inte var gångbara på partnermarknaden, inte ens bland feminister så var kanske det en anledning till att de övergav den feminina framtoningen, hur ytlig den nu än var.

#42  Sv: Vart tog mjukismannen vägen? Karra
2007-04-20 15:35:14

Men vad känneteckar då en velourman? Innebär det att vara som folk, eller innebär det att vara rent självutplånande i stil med skägg-killen i Tillsammans?
Om det är det senare kan jag förstå att de blev nobbade av kvinnor, om de nu blev det (det känns som en riktigt vild spekulation).

#43  Karra tillfrisknande2
2007-04-20 17:45:02

Hur är "folk" ?

Håller med om att skäggkillen var självuppoffrande, precis som många kvinnor varit i alla tider.
Varför är det så löjeväckande och oattraktivt hos en man ?

#44  Sv: Vart tog mjukismannen vägen? Karra
2007-04-20 17:49:58

Löjeväckande vet jag inte om det är, men det går inte att ha en relation med någon som utplånar sig själv. Tycker jag. Oavsett om det är man eller kvinna. Jag vill ha en jämlike, inte en undersåte.
Varför ska män vara självutplånande bara för att kvinnor varit det i alla tider?

"Att bete sig som folk" trodde jag var ett vedertaget uttryck för att vara schysst och ärlig och respektfull. En hygglig prick helt enkelt.

#45  Sv: Vart tog mjukismannen vägen? Karra
2007-04-20 17:50:23

Men alltså, velourman = självutplånande?

#46  Karra tillfrisknande2
2007-04-20 18:09:10

Men tycker du inte att det är märkligt att en kvinna som är självuppoffrande och ser till andras behov före sina egna uppfattas som rar och trevlig, men en man som beter sig likadant är en fjant?

Det sammanfattas väl i uttrycket "Snälla pojkar får aldrig kyssa vackra flickor".

Dvs pojkar skall inte vara snälla utan gåpåiga och ta för sig, och flickor skall vara vackra och servila.

Är det inte just dessa könsroller vi kämpar emot?

I min utopi är det mer vedertaget att säga:

"Starka flickor får kyssa snälla pojkar" typ... :-)

#47  Sv: Vart tog mjukismannen vägen? Karra
2007-04-20 18:12:50

"Men tycker du inte att det är märkligt att en kvinna som är självuppoffrande och ser till andras behov före sina egna uppfattas som rar och trevlig, men en man som beter sig likadant är en fjant?"

Jo. (Om nu kvinnan uppfattas som rar, oftast blir hon en "martyrkärring".) Men jag tycker för den skull inte att det är speciellt sunt att ständigt uppoffra sig för andras skull, oavsett om man är kvinna eller man.

Att kämpa emot könsroller är en annan sak. Det är jag gärna med på.

Jag fattar fortfarande inte vad som kännetecknar en velourman. Jag tror det är tredje gången jag frågar nu, kan du inte förklara?

#48  Karra tillfrisknande2
2007-04-20 18:22:09

Fan mitt inlägg försvann!
Så återigen:
En mjukisman är i mitt tycke en som är omvårdande, och visar känslor, en som sätter andras välbefinnande före sitt eget.
En som på många sätt lever upp tilll kristna och humana ideal, och framförallt därmed är feminin.

Hur 70-talets mjukismän i praktiken var - mest yta utan substans är en annan sak, men någonstans måste ju en förändring börja.

#49  Sv: Vart tog mjukismannen vägen? Karra
2007-04-20 18:26:22

Jag tycker absolut att män ska få vara omvårdande och visa känslor, men det där med att sätta andras välbefinnande före sitt eget... det är oftast inte så bra. Det har inte varit bra för kvinnor heller att leva så.
OBS! Jag menar inte att alla ska vara superegoister och skita i andra. Men man måste tänka på sin hälsa, som ni vet.

#50  Karra tillfrisknande2
2007-04-20 19:09:52

Det har du iofs rätt i.

#51  #18 tillfrisknande2 feather
2007-04-22 23:23:16


Dock ser jag inte någon nödvändig koppling mellan att vara mjukisman och att ta ansvar för barn och hushållsarbete, om man nu inte har barn.
Mjukisman för mig är att vara feminin.


Vad är "feminin"?


Det känns som de inunder ytan på ditt inlägg, och rätta mig om jag har fel, finns ett slags förlöjligande av män som söker det feminina och vänder ryggen till det maskulina.

Det är väl märkligt att det är så mycket mer ok att förlöjliga feminina män än maskulina kvinnor ?

Bara ett ytterligare bevis på att det maskulina härskar även inom stora delar av feminismen.


Är det maskulint att förlöjliga andra...?
Jag tycker det är att smutskasta det maskulina... Samtidigt förstår jag nog inte alls vad andra menar med feminint och maskulint. Alla verkar ha sin egen definition på dessa begrepp.
Just därför anser jag att de är icke-begrepp.

#52  #24 Kaiser feather
2007-04-22 23:25:36

Väl talat, Caesar!
:-)

#53  #39 norna feather
2007-04-22 23:31:53


Däremot blir jag lite less när s k feminina egenskapet ska värderas högst av allt, eftersom jag känner att det polariserar och förstärker begreppsparet manligt-kvinnligt ännu mer, och snävar in ramen för hur en människa får tänka, känna och vara.


Håller med.

#54  Sv: Vart tog mjukismannen vägen? Karra
2007-04-22 23:34:30

En sak som jag undrar lite över är just detta påstående att feministiska kvinnor valde macho-män före mjukismän. Vad baserar du det på, tillfrisknande?

#55  Sv: Vart tog mjukismannen vägen? Kaiser
2007-04-22 23:44:16

Iofs, jag undrar om velourmannen var så typiskt svensk. Om man ser på t ex det amerikanska hippiekollektivet värderades mjuka män väldigt högt.

Skillnaden kanske är ... Att amerikanerna _verkligen_ 'dropped out' (enligt devisen 'tune in, turn on drop out') medan den svenske hippien ändå var tilllräckligt 'moralisk'(?) att _både_ behålla jobbet, skaffa familj (och stödja FNL).

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?