Ibland springar jag på människor som skriver saker som jag själv har tänkt länge. Känslan är minst sagt befrinde och jag får veta att jag är i alla fall inte ensam om att vara en jobbig djävla ifrågasättande gnällpelle som tror han är kritiker.
Följande länk leder till en artikel som handlar om strukturer. Vi har diskuterat det lite här på Feminetik. Per Bauhn skriver en hel del intressant om det (och jag blir överlycklig för han och jag tycker (oberoende av varandra) väldigt lika).
http://www.axess.se/svenska/arkiv/2004/nr5/ak…
Ett par guldkorn:
"Samhället betraktas i allt högre utsträckning som bestämt av strukturer. Vissa grupper antas förtrycka och andra förtryckas. Problemet är att sådana föreställningar om kollektiv gör att personligt ansvar och personlig skuldbörda försvinner. Än värre är att misstro och förtrytsamhet breder ut sig eftersom betydligt fler tror sig vara offer än vad som verkligen är fallet."
En av mina käpphästar i debatten om rättsväsendet.
"Märk väl att den normativa strukturalismen inte bygger på förutsättningslösa empiriska studier av olikheternas uppkomst, utan på ett axiom att olikheterna är orättvisa. Det handlar alltså inte om att gå från ett studium av verkligheten till en mer generell slutsats, utan här kommer slutsatsen först och sedan används den som ett filter att se verkligheten genom. (Nyligen har Susanna Popova visat hur radikalfeminismen bygger sina teser på detta sätt."
Detta har jag hittils hävdat enbart i mina cyniska och ilska ögonblick. Nu kan jag hävda det på heltid! :D
Trevlig läsning på er. :)
/Micke