feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Att som kvinna relatera till "manligt".


Gå till senaste inlägget



#1  Att som kvinna relatera till "manligt". suvi
2006-11-08 12:07:58

Jag fick detta email, och det fick mig att fundera på kvinnor och manligt, inte "kvinnligt" vs "manligt" den här gången, utan kvinnan som kön vs. manligt som genus.

Fördelar med att ha en crossdresser till pojkvän:
.Du får en pojkvän och "flickvän" i en och samma person.
.Du kan fördubbla din garderob om ni har samma storlek.
.Du behöver inte oroa dig för att han ska bedra dig med en annan kvinna, därför att han är den andra "kvinnan".
.Han förstör inte dina underkläder när han klär av dig.
.Om du köper något till hemmet kan det aldrig bli för kvinnligt.
.Han förstår att den bästa botemedlet mot nedstämdhet är att shoppa kläder.
.Han förstår om du inte vill bära högklackade skor hela dagen.
.Du får en "flickvän" att shoppa med, som dessutom betalar.
.Du kan fråga honom hur dina kläder ser ut och få ett intelligent svar tillbaka.
.Du kan låna hans kläder, smycken och smink.
.Han förstår att du behöver mer än 30 minuter för att bli klar till festen.
.Han förstår varför du slänger bort så många strumpbyxor.


Att vara kvinna och ha ett förhållande med en man gör ju att en måste relatera till "manligt" och det i sin tur kan skapa genusrelaterade konflikter, främst pga dom förväntningar som existerar tack vare det genussystemet vi lever i och uppfostrats till att normalisera, dvs. den heterosexuella konstruktionen av kvinnan och den heterosocialiseringen som gör att kvinnor uppfostrats att behöva män rent praktiskt, för bekräftelse, osv.

Vilka är dom intressekonflikterna som kan uppstå mellan en straight kvinna, företrädesvist en straight feministisk kvinna, och det "manliga"?
Och, vad kan det finnas för fördelar med en "omanlig" man, (annat än det ovanskriva förstås, som ju var skrivet med glimten i ögat.)?

För att förstå vad jag menar kanske min fråga belyses bäst i att lesbiska kvinnor väldigt sällan behöver eller måste relatera sig själva till "manligt" i ett parförhållande.

#2  Sv: Att som kvinna relatera till "manligt". Liv
2006-11-08 13:10:15

Jag tror att jag är dålig på att relatera till "det manliga", iallafall kommer jag inte på något just nu. Jag är ganska bra på att vara man själv, det kanske har med det att göra?

Sen är det jättesvårt att sortera ut exempelvis behov av bekräftelse från "mannen" ifrån ett allmänt bekräftelsebehov.

#3  Sv: Att som kvinna relatera till "manligt". CaheiaM
2006-11-08 15:05:47

Öppenhet och att prata känslor tycker jag kan vara svårt och som är en effekt av de sociala könen och de förväntningar man har på varandra som heteropar. Om jag är upprörd över något eller blivit ledsen så får jag genast respons från mina vänner (som både är killar och tjejer, men mest killar) men det är svårare med partnern. Jag tror att det kanske kan bero på att i ett par har man en annan ansvaskänsla för den andra och dens känsloliv än vad man har som kompisar. Alltså att man inte lever ihop med en kompis på samma sätt ..... jag kan ha helt fel här :) Men oxå att det "manliga" är ett avståndstagande från den "kvinnliga" känslomässiga.

Det är alltid så himla svårt att förmedla vad man menar och hur man tänker, i textform :)

#4  Sv: Att som kvinna relatera till "manligt". Blindalina
2006-11-08 15:08:20

intressant. jag gillar både tanken på/och att se ut som både "maskulina" typer, "neutrala" samt " feminina".
det kanske bor en liten crossdresser inne i mig?
men som sagt tror jag, jag gillar ju mytbilder, alltså.
jag tycker det är roligt att gå in i roller övh.

men jag har tänkt en del på det här. nu har jag gått runt i kjol och varit " tjejig" helt länge i mitt liv, samt varit mer neutral, då kunde det ju helt klart vara dags med lite crossdressing. jag tycker det är snyggt också. jag skulle lätt kunna tänka mig att testa dragking, men mest vill jag vara "kille" på allvar. en ganska queer snygg dandykille, eller en skäggig, eller en ultramachohemingway eller vad sjutton som helst.
kul ju! jag tror också en upptäcker mkt på det sättet.

en polemiserar ju könet, så det vore jätteintressant att se vad som hände när en testar det andra könets mytbild.

#5  Sv: Att som kvinna relatera till "manligt". Blindalina
2006-11-08 15:10:25

haha, jag läste om och läste rätt..

men min aspekt kanske också passar litetgrann här. :)

#6  Sv: Att som kvinna relatera till "manligt". MollySanderson
2006-11-08 23:25:50

Förlåt en medelålders hetero lantis men jag förstår inte om ni skojar eller är allvarliga. När jag såg ämnesrubriken trodde jag det skulle handla om att relatera till t ex jakt, bastukamratskap, glastak och arbetsplatser dominerade av LO-anslutna män (byggen verkstadsindustri transportbranschen etc). Min likaledes hetero medelålders lantis till man stämmer utmärkt in på de flesta av punkterna ovan utom de två-tre första samt att jag betalar själv (ingen av oss prioritetrar shopping särskilt högt men i förekommande fall shoppar vi gärna tillsammans). Det jag har svårt att relatera till är att många män har vant sig av med att gråta och känslor sociala roller etc som CaheiaM var inne på. Släpper man inte fram tårarna är det lät att känslor av uppgivenhet och frustration kommer ut som aggressivitet istället och sånt kan jag gå och fundera på.

#7  Sv: Att som kvinna relatera till "manligt". suvi
2006-11-09 08:48:09

Inte menar jag att skoja om en så, för mig, viktig fråga som "att som kvinna relatera till "manligt"", även om punkterna i sig är lite småskojiga, men dom tog jag med bara för att belysa en poäng.

Det kan mycket väl handla om jakt, jakt är ju nåt som traditionellt anses vara "manligt", och lite lustigt att du tog just på det som exempel, jag har nämligen också en relation till jakt, men dom två som jagar mest och anses vara riktiga jägare i vår familj är faktiskt kvinnor, det är mina morbröders fruar, båda är uppvuxna i en familj där jakt och skogsliv var mer eller mindre den huvudsakliga sysslan och familjetraditionen, och fortfarande är, skogstokigare kvinnor får en leta efter länge ;-)
Så under min uppväxt blev jag mer eller mindre uppfostrad till att relatera jakt med "kvinnligt" och att kvinnor och jakt hör i hop som ler o långhalm. Det var inte förräns jag blev äldre och fick höra från utomstående "förståsigpåare" att jakt är en "manlig" syssla och kvinnor som gillar att jaga ifrågasätts ofta om dom öht har fötts med "rätt" kön :-/ Mina kusiners mammor har fler än en "rolig" anedokt att berätta hur dom blivit mottagna som jägare i dom olika jaktlagen.

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?