feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

att våga betrakta det nära och kära


Gå till senaste inlägget



#1  att våga betrakta det nära och kära irtion
2006-10-18 20:54:58

nu har jag funderat ganska länge på att starta en tråd som problematiserar den romantiska bilden av kärleken och tänkt att jag vill formulera mig bra och vara tydlig, men nu känner jag att det är väl lika bra att starta någontstans och om det finns några oklarheter så ställ frågor.

frågan kom upp i tråden om heteromormativitet, men jag tror att den tråden riskerar att kännas OT om vi fortsätter där och därför startar jag nu en ny tråd.

Vågar vi titta på vad det är för romantiska drömmar det är vi när?
Vågar vi ifrågasätta normer som rör kärleken?

jag vill hävda att den heliga kärleksrelationen behöver bli mindre helig. det personliga är politiskt brukar ju vara en feministisk ståndpunkt, men det är inte ok att ifrågasätta den romantiska tvåsamma kärleken. varför?

är det fortfarande så att hemmets sfär är helig?

är det vettigt att nära en dröm som säger att vi är hela och kompletta om vi har en partner, medan vi annars bör ha kärleksradarn påslagen för säkerhetsskull?
är det vettigt att vara kvar i en relation som en inte mår särskillt bra av, för att det ju i alla fall är bättre än att vara ensam?
hur många kvinnliga feminister känner sig ensamma om de inte har en karl vid sin sida?

ensamheten - varför uppfattas en person, särskillt en kvinna, som ensam om hen inte har någon partner? spelar vänner ingen roll?

jag tycker att dessa frågor måste börja problematiseras.

#2  Sv: att våga betrakta det nära och kära ellen
2006-10-18 22:03:09

Tack, det här blir nog en väldigt bra tråd.

Jag tror att det är alldeles nödvändigt att vi börjar formulera nya visioner kring det som kallas kärlek och de former för hur detta bör upplevas.

Hur skapar vi varaktiga och vardagliga relationer utanför tvåsamheten?

#3  Sv: att våga betrakta det nära och kära metamorfos
2006-10-19 02:47:09

Jag tror visst att det är OK att ifrågasätta tvåsamheten och ge plats åt andra "lösningar". Men låt folk _även_ välja tvåsamhet.

#4  Sv: att våga betrakta det nära och kära ellen
2006-10-19 08:35:22

Klart en får välja det! Kolla in statistiken! Frågan handlar väl mer om att en behöver få välja något annat också. Och att det finns väldigt lite diskussion om hur detta andra skulle kunna se ut.

#5  Sv: att våga betrakta det nära och kära Sinderella
2006-10-19 10:05:58

Ett bra exempel är ju att många drar upp andelen singelhushåll då de diskuterar ensamhet.Som om det vore en indikator! Bortsett från att det går utmärkt att ha ett förhållande trots att man bor på skilda adresser så är man väl aldrig så ensam som i ett riktigt dåligt och bottenfruset förhållande,för att inte tala om ett misshandelsförhållande.

En annan aspekt är att så många kärnfamiljer är helt isolerade i sin vardag.Det finns en utberedd föreställning om att bara man är tillräckligt jämställd löser sig allting, men så är det inte riktigt.
När hela familjen ligger utslagen där hemma i maginfluensa borde alla ha någon som kommer och avlastar och tar ungarna en stund.

Denna någon kan vara en mormor,granne,bror,arbetskamrat,klasskompis eller vem som helst man litar på.

Det är på tiden att andra relationer än dem i ett parförhållande eller en kärnfamilj uppvärderas och erkänns som viktiga!

#6  Sv: att våga betrakta det nära och kära Liv
2006-10-19 10:15:40

irtion sa:
är det vettigt att nära en dröm som säger att vi är hela och kompletta om vi har en partner, medan vi annars bör ha kärleksradarn påslagen för säkerhetsskull?
är det vettigt att vara kvar i en relation som en inte mår särskillt bra av, för att det ju i alla fall är bättre än att vara ensam?
hur många kvinnliga feminister känner sig ensamma om de inte har en karl vid sin sida?


Jag måste säga att jag inte upplever det som om att särskilt många feminister i min omgivning när någon sådan dröm. Många lever i heterosexuella parförhållanden, ja. Men det innebär inte att de inte kan diskutera och problematisera tvåsamhet, romantiskt kärlek och heteronormativitet.

Jag vet inte vad du menar med den "romatiska kärleken" men enligt min tolkning så är det inget som per definition hänger ihop med vare sig heterosexualitet eller tvåsamhet.

Sen håller jag med om att synen på kärlek och parrelationer definitivt bör problematiseras och diskuteras.

#7  Sv: att våga betrakta det nära och kära Phoenix
2006-10-19 13:42:35

Intressant tråd!

Att våga betrakta det nära och kära är bland det svåraste som finns enligt min mening.

Jag skulle vilja kommentera irtions frågor:

irtion sa:
jag vill hävda att den heliga kärleksrelationen behöver bli mindre helig. det personliga är politiskt brukar ju vara en feministisk ståndpunkt, men det är inte ok att ifrågasätta den romantiska tvåsamma kärleken. varför?


Jag upplever att det blir mer och mer OK att ifrågasätta tvåsamheten, iaf inom feminismen. Jag tror inte ens att jag hade reflekterat över tvåsamhetsnormen innan jag blev feminist.

Sedan tror jag fortfarande att föreställningen om att mannen inte är tvåsam, men att kvinnan är det, lever och frodas i vårt samhälle. Föreställningen om att mannen vill "sprida sin säd" medan kvinnan vill "boa" och sköta sin lilla trygga tvåsamma familj. Denna föreställning luckras förhoppningsvis upp mer och mer. Om människor väljer att inte leva efter tvåsamhetsnormen så brukar reaktionerna från andra (som diggar tvåsamhetsnormen) vara att dessa människor är promiskuösa. Jag tror det beror på att sex fortfarande är ett så komplicerat fenomen och begrepp i vårt samhälle.

irtion sa:
är det fortfarande så att hemmets sfär är helig?


Ja, det tycker jag. Kanske ännu mer nuförtiden än förr. Mitt hem är min borg, och nåde den som kommer oinbjuden och ringer på dörren. Det som sker bakom stängda dörrar ses fortfarande som något heligt, okränkbart, kanske hemligt.

irtion sa:
är det vettigt att nära en dröm som säger att vi är hela och kompletta om vi har en partner, medan vi annars bör ha kärleksradarn påslagen för säkerhetsskull?


Nej, verkligen inte vettigt.

irtion sa:
är det vettigt att vara kvar i en relation som en inte mår särskillt bra av, för att det ju i alla fall är bättre än att vara ensam?


Nej, verkligen inte vettigt.

irtion sa:
hur många kvinnliga feminister känner sig ensamma om de inte har en karl vid sin sida?


Jag vet inte. Jag kan bara tala för mig själv - jag kände mig väldigt ensam när jag inte hade en karl vid min sida. Jag känner mig över huvud taget ensam om jag inte har någon vid min sida. Men så är jag en väldigt social person som tycker om att ha många runt omkring mig. Frågan är väl varför det ska vara just EN.

irtion sa:
ensamheten - varför uppfattas en person, särskillt en kvinna, som ensam om hen inte har någon partner? spelar vänner ingen roll?


Det är helskumt. Tvåsamhetsnormen överskuggar allt ibland, nuförtiden tror jag att personer utan partner kan känna sig mer stigmatiserade än t.ex. homosexuella som lever i en stadig tvåsam relation.

#8  tillägg Phoenix
2006-10-19 13:57:46

Det är också intressant att fundera på om, och isåfall hur, dessa frågor har förändrats sedan 1970-talet. På den tiden talades det mycket om "den fria kärleken" och många praktiserade väl också s.k. fri kärlek vilket kanske inte alltid gick så bra. Många är historierna från kvinnor om hur deras pojkvänner plötsligt ville praktisera fri kärlek och det gick bra så länge pojkvännen träffade andra men när kvinnan ville träffa andra blev det annat ljud i skällan...

Termen "öppet förhållande" stämmer väl iofs mer in på detta. Ett öppet förhållande försöker både ha kakan och äta den, dvs ha tvåsamhet utan att vara två. Vete fasen hur väl det fungerar...

#9  Sv: #8 FiaMia
2006-10-19 23:24:12

Sexet var ju en sak på 70-talet, men det fanns ju så mycket mer ifrågasättande av den heterosexuella tvåsamheten som norm, och som grund för bevarandet (och återskapandet) av kvinnoförtrycket.
Tänker på Grupp 8:s gamla krav att 25% av allt nybygge skulle vara kollektivhus - det känns ganska långt ifrån visionerna idag...

#10  metamorfos irtion
2006-10-20 01:15:27

Vad är att välja tvåsamheten?

#11  liv irtion
2006-10-20 09:24:27

Det låter jätte bra, att feministerna i din omgivning är öppna för att diskutera de här frågorna. jag tror att det är där vi behöver börja. att se till relationerna och vad dem ger, och vad dem ev reproducerar. Och själv känner jag både till en drös som gärna problematiserar och en del som inte gör det.

jag ska fundera mera på vad jag menade med "romantisk kärlek" och eventuellt återkomma med ett annat ord, känner att det är väldigt ogreppbart, även fast jag har en känsla av vad jag menar.

liv sa:
Sen håller jag med om att synen på kärlek och parrelationer definitivt bör problematiseras och diskuteras.


har du något exempel på vad du vill problematisera?

#12  phoenix irtion
2006-10-20 09:32:32

phoenix sa:
Sedan tror jag fortfarande att föreställningen om att mannen inte är tvåsam, men att kvinnan är det, lever och frodas i vårt samhälle. Föreställningen om att mannen vill "sprida sin säd" medan kvinnan vill "boa" och sköta sin lilla trygga tvåsamma familj. Denna föreställning luckras förhoppningsvis upp mer och mer. Om människor väljer att inte leva efter tvåsamhetsnormen så brukar reaktionerna från andra (som diggar tvåsamhetsnormen) vara att dessa människor är promiskuösa. Jag tror det beror på att sex fortfarande är ett så komplicerat fenomen och begrepp i vårt samhälle.


jag tror också att den föreställningen finns, men inte tydligt uppenbart utan under ytan. folk refererar till att det skulle vara så utan att reflektera över att det är det dem refererar till. jag har fått höra att om jag inte väljer att ha en partner som i detta läge också självklart tolks som en man, så kommer jag bli utnyttjad. jag tolkar det som att personen som säger det utgår just ifrån den där bilden.

angående promiskuös så tror jag att sex på något sätt fortfarande är tabu. och i relation till det tidigare så är det mest tabu att inte stänga in sin sexualitet i En relation för kvinnor.

#13  ellen irtion
2006-10-20 09:42:48

ja, vi behöver diskutera hur detta "annat" kan se ut, det tror jag är bland det viktigaste.

ellen sa:
Hur skapar vi varaktiga och vardagliga relationer utanför tvåsamheten?


att låta varje relation utvecklas mellan de som ingår i den. att inte låta relation a bestämma vad som får utforskas i relation b. genom detta får vi möjlighet att verkligen möta varandra utan förbestämda gränser för vad relationen kan vara. varje relation kan också utvecklas utan idéer om slutmål.

#14  Sv: att våga betrakta det nära och kära soledad
2006-10-20 13:12:31

Ponera att feministen K. lever i ett tvåsamt, heterosexuellt förhållande med sin partner L. Både K. och L. anser sig vara lyckliga i förhållandet, och båda värdesätter - och anser sig tillämpa - jämställdhet i sin relation.

Varför är det nödvändigt att K. "problematiserar" sin relationssituation? Vilka är imperativen? Finns det något som gör att K. med automatik blir en bättre människa, eller en bättre feminist, för att hen börjar ifrågasätta sitt förhållande eller betrakta det som ett problem? Även om både K. och L. blir olyckligare av det?

Jag säger inte att det aldrig är bra att problematisera. Men jag undrar om det _alltid_ är bra att göra det.

#15  Sv: 14 Sinderella
2006-10-20 15:03:15

Jag tycker absolut inte att detta behöver problematiseras.
Att ifrågasätta heteropar-normen och kärnfamiljsnormen är inte samma sak som att alla heterosexuella parrelationer och kärnfamiljer ska problematiseras.

Gör man det sistnämnda blir det dessutom ett obehagligt "lyxproblem" som bara västerländska feminister i i-länder överhuvudtaget har lust, råd, tid och möjlighet att prioritera.

Se på Fadime som fick sätta livet till för sin kärleks skull.
Jag tror knappast att ett obligatoriskt ifrågasättande av alla heterosexuella parrelationer var något som stod överst på hennes agenda.

Eller asylsökande familjer som mot sin vilja splittras när de kommer till Sverige på grund av konstigheter i vår flyktingpolitik.
Jag tror inte att kampen för att avskaffa kärnfamiljen är det mest angelägna för dessa trasiga människor.

Att ha perspektiv och kunna tänka globalt är oerhört viktigt, och får inte falla bort.

Personligen har jag svårt för ett överdrivet teoritiserande, däremot har jag inte alls problem med att ifråga sätta normer i sig.

#16  Sv: #14 FiaMia
2006-10-20 15:59:26

Jag tror alltid att ifrågasättandet behövs. Alltid och i alla sammanhang. Om något verkligen är så fantastiskt bra som du beskriver, så blir väl ifrågasättandet - problematiserandet - snarare något som gör en ännu lyckligare?

#17  Sv: att våga betrakta det nära och kära FiaMia
2006-10-20 15:59:59

Jag menar i meningen att en då blir ännu säkrare på vad en håller på med, att det är rätt för en själv.

#18  Sv: att våga betrakta det nära och kära MarianneK
2006-10-20 19:23:34

Jag tror att en person som lever normuppfyllande behöver ifrågasätta och problematisera sitt livsval för att synliggöra livsvalet för sig själv. Alltså för att synliggöra att det _är_ ett livsval.

Gör en inte det riskerar en att fastna i fällan att inte (längre) kunna förstå dem som gör andra val.

Känns det bättre att hålla en partner av annat kön i handen när man går på stan än att gå där ensam eller utan att hålla handen? Varför?

Hur mycket av ens trygghet är investerad i parförhållandet, och skulle försvinna med det?

#19  Sv: att våga betrakta det nära och kära irtion
2006-10-23 23:35:53

gynnar parrelationen samtalet mellan de båda som ingår i den?
(jag tänker på att det kan finnas förväntingar som gör att vissa samtalsämnen blir "farliga")
är det ok att tveka på om en älskar?
är det ok att fundera på att flytta isär utan att för den skull vilja bryta relationen?
är det ok att bli förälskad i någon annan och utforska detta? om inte varför inte?

#20  FiaMia #16 0laberg
2006-10-24 01:07:53

Yes! Exakt! Precis!

För att alls kunna _välja_ tvåsamhet, måste man ju ha övervägt och valt bort ensamhet, tresamhet, fyrsamhet, femsamhet...

#21  irtion 0laberg
2006-10-24 01:12:01

"Vågar vi titta på vad det är för romantiska drömmar det är vi när?
Vågar vi ifrågasätta normer som rör kärleken?"

Mitt "ifrågasättande" har hittills gått ut på att jag anammat det med hull och hår och frossat i det, med ursäkten att "jag är ju kille!"

Då måste det väl vara OK?

Så har jag tänkt. Jag är inte längre lika säker. Eller: jag är säker på att det inte är så.


"det personliga är politiskt brukar ju vara en feministisk ståndpunkt, men det är inte ok att ifrågasätta den romantiska tvåsamma kärleken. varför?"

Eh... Jag förstår inte. Är det inte så att en alldeles oerhört _stor_ del av feministisk tanke har gått ut på att bland annat ifrågasätta samlevnadsnormerna?

Jag applåderar din trådstart, men ser det snarare som fortsättningen på en gammal fin feministisk tradition än att vi nu gör något som tidigare inte varit tillåtet eller vanligt.

är det fortfarande så att hemmets sfär är helig?

#22  Sv: #21 FiaMia
2006-10-24 09:23:13

Jag tänker att både du och irtion har rätt: ifrågasättande av samlevnadsnormerna har varit en stor feministisk fråga genom tiderna, men idag är det väl inte alls lika vanligt som för 100, eller ens bara 30, år sen.

Det finns ett individualistiskt tänkande som gör att många tror att de kan stå utanför/över normerna, att de inte påverkas eller påverkar.

#23  olaberg irtion
2006-10-24 09:23:42

ja, det är gammal fin feministisk tradition - det var det jag menade med att ta fram "det personliga är politiskt".

trots det så uppfattar jag det som att det är ganska vanligt att försvara vissa strukturer ofta genom att inte se de.

själva tvåsamheten är fortfarande i stort sätt självklar för de allra flesta. andra sätt att ordna sina relationer uppfattas ofta som skrämmande och stigmatiseras 'ni vill bara knulla runt', 'du har inte varit kär påriktigt, när du väl blir det så...' och dessa ifrågasättanden kommer så väl från feministiskt som ickefeministiskt håll.

men, diskussionen var inte tänkt att i första hand handla om huruvida tillräckligt många feminister ifrågasätter tvåsamhetsidealet eller inte.

jag vill kritiskt granska vad tvåsamheten kan reproducera för normer samt prata om möjligheter utanför detta. dessa möjligheter är inte statiska och bör inte heller bli det.

#24  Sv: att våga betrakta det nära och kära 0laberg
2006-10-24 09:36:20

FiaMia: Jag tror du har rätt. Brist på självkritiskt skärskådande är alltför vanligt, det är bara att gå till sig själv.

Å andra sidan kan man se att det finns skäl att vara försiktig med skärskådandet. Om man inte är vaksam så mynnar ifrågasättandet ut i kategoriska fördömanden av än det ena och än det andra.

Inte minst gäller det den heterosexuella tvåsamheten, och kritiken av densamma. Det var visserligen inte vanligt att feministiska kvinnor kallade feministiska kvinnor för "könsförrädare" när de sistnämnda inte ville leva lesbiskt, men att det alls förekom säger någonting om sprängkraften i frågan, och hur lätt det är att närma sig den på fel sätt.

#25  Sv: att våga betrakta det nära och kära 0laberg
2006-10-24 09:43:56

"jag vill kritiskt granska vad tvåsamheten kan reproducera för normer samt prata om möjligheter utanför detta."

Jag tror att svaret på den första frågan är: "Precis hur många som helst". Det finns inte inbyggt i den livslånga heterosexuella tvåsamheten några som helst spärrar mot utnyttjande, mot fortplantande av könsroller, mot osynliggörande osv.

Alla sådana spärrar måste tillföras utifrån: möjligheten till skilsmässa, medvetna parter, att man vågar och kan problematisera förhållandet medan man är inne i det, aktivt uppluckrande av könsrollerna osv.

Då kan den heterosexuella tvåsamheten å andra sidan fungera som en mycket stark bas och "självinsiktsläger" för vidare kamp. För i det förhållandet möts ju två varelser med olika könssocialisering, mitt i ett av de starkaste fästena för traditionella könsroller, men med en gemensam vilja att baxa familjebildningen åt ett visst specifikt håll, oavsett traditionella normer.

#26  Sv: att våga betrakta det nära och kära irtion
2006-10-24 10:55:04

olaberg: det du beskriver låter som en väldigt bra relation. en relation där två varelser möts och är villiga att analysera sina förutfattade föreställningar. en relation där det inte är den ena som drar hela lasset av att försöka styra upp relationen. försöker få den andra att tänka, att reflektera. vilket jag tyvärr tror är väldigt vanligt.

det vill säga jag tror att det är ungefär den bild som du målar upp som är de flesta kvinnliga feministers strävan. tyvärr får de ofta kämpa ganska ensamma. många timmar ägnas åt att komma på hur en ska få partnern att börja tänka och reflektera kritiskt.

nu en fråga: är det en nödvändighet att den relation du beskriver är en parrelation? det jag menar är om du ser att det någonstans finns en styrka i att dessa två har en relation som är exklusiv.

#27  Sv: att våga betrakta det nära och kära Lily
2006-10-24 11:01:36

Det finns nog mycket i de inlärda föreställningar om "kärlek" som kan ifrågasättas och omvärderas.

Och visst är det helt underbart om man hittar nya sätt att älska.

Det jag frågar mig är om ni som skrivit tidigare om "ensamhet" verkligen har upplevt det själva?

Och då menar jag riktig ensamhet, när man faktiskt inte har någon alls att förlita sig på eller söka tröst eller hjälp hos.

Jag är inte säker på att man är så ensam ens i ett misshandelsförhållande som man kan vara nära man är så pass själv att väggarna slår emot en.

Själv tror jag att mycket runt det inlärda av vad som är romantik kan ifrågasättas... är en solnedgång med sin älskade romantiskt, eller har vi bara lärt oss att det ska vara det?

Heterosexuella tvåsamheten är varken starkare eller svagare bas än någon annan konstellation... styrkan i ett fungerande kärleksförhållande bygger just på byggstenarna i förhållandet och hur mycket de är villiga att satsa på denna.

#28  Sv: att våga betrakta det nära och kära 0laberg
2006-10-24 11:10:02

"är det en nödvändighet att den relation du beskriver är en parrelation?"

Nej, tvåsamheten är inget krav, även om jag tror att den av flera skäl är enklast. Fler kontrahenter betyder olika gruppdynamiska konstellationer som möjlighet att gömma sig bakom.

"om du ser att det någonstans finns en styrka i att dessa två har en relation som är exklusiv."

Jäpp, exklusiviteten är grejen.

Utan exklusivitet blir det inget larger-than-me-perspektiv på projektet. Utan exklusivitet är det bara två individer.

#29  Sv: att våga betrakta det nära och kära irtion
2006-10-24 11:45:26

oj

"Utan exklusivitet blir det inget larger-than-me-perspektiv på projektet. Utan exklusivitet är det bara två individer."

vad lägger du i exklusivitet? kan inte en relation vara larger-than-me utan att vara exklusiv? är inte alla relationer någonting mer än de som ingår i den? är det inte det som är en relation?

och angående "fler kontrahenter" så tänker jag på ett helt annat sätt. jag tänker inte 'bort från tvåsamheten' = in i _en_ relation där fler än två parter ingår.

jag tänker utanför det. utanför antal. som många kan tänka angående vänner. vad lägger du i tvåsamhet, är tvåsamhet samma som att ha en relation mellan två personer över tid? i kombination med din önskan om exklusivitet är det då 'förbjudet' att ha en relation mellan två personer med flera personer - vilket skulle ifrågasätta nära vänskapsrelationer?

#30  Sv: att våga betrakta det nära och kära FiaMia
2006-10-24 16:16:10

Olaberg sa:
Det var visserligen inte vanligt att feministiska kvinnor kallade feministiska kvinnor för "könsförrädare" när de sistnämnda inte ville leva lesbiskt, men att det alls förekom säger någonting om sprängkraften i frågan, och hur lätt det är att närma sig den på fel sätt.


Guilt by association - nu med brasklapp...

Och frågan är ju om det alls förekom, eller om det är en anti-feministisk vandringssägen.

#31  Sv: att våga betrakta det nära och kära FiaMia
2006-10-24 16:22:24

Sen kan en diskutera i all evighet om jag vill knulla hetero eller homo eller bi, och med hur många åt gången, men frågan är väl vad jag gör utöver det. Med mina relationer. Hur jag värderar dem, vad jag förväntar mig av vad, hur jag väljer att bo, vem jag väljer att spendera min tid med.

Det är ju inte så att jag ens om jag upplever mig vara hetero måste jag köpa "hela paketet" så att säga. Det finns mycket att variera längs en skala. Hetero skulle ju inte behöva betyda mer än just det ordet säger: om sexuell preferens, men tyvärr betyder det så mycket mer i vårt samhälle.

#32  fiamia irtion
2006-10-24 16:44:45

jag tycker att det intressanta är just det du tar fram, vad en gör med sina relationer. och att se att det finns så otroligt många andra möjligheter än att köpa 'hela paketet'

#33  FiaMia 0laberg
2006-10-24 20:05:55

Hmm... jag försööökte att med mina ord förhindra just guilt by association...

Jag vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt för beröra sådana delar av den feministiska historien som skaver.

Och ja, jag VET att antifeminister älskar att ta fram dem som bevis för att feminister är dumma i huvudet, men det kan inte väl inte få hindra OSS från att ta upp det och dra lärdom av det?

Ifrågasättandet av samlevnadsformer _har_ lett till övertramp. Det är ingen vandringssägen eller myt. Och övertrampen har definitivt en del i att frågan under en period blev så infekterad, att man drog sig för det. Ett led i att "det personliga är politiskt" tappade mark.

Det finns sätt att bedriva "det personliga är politiskt" som leder till övertramp. Om vi lär oss av historien, istället för att förneka eller betvivla den, så undviker vi historiens fällor. Annars är vi dömda att ramla i dem själva.

#34  Sv: att våga betrakta det nära och kära MarianneK
2006-10-24 20:21:05

Man kanske ska våga betrakta och ifrågasätta, men inte pressa någon annan att göra det?

#35  Sv: att våga betrakta det nära och kära 0laberg
2006-10-24 20:41:17

"frågan är väl vad jag gör utöver det. Med mina relationer. Hur jag värderar dem, vad jag förväntar mig av vad, hur jag väljer att bo, vem jag väljer att spendera min tid med."

Just. Där är den intressanta frågan. Vem man skapar relationer med och hur de ser ut.

#36  Sv: Ingen myt Sinderella
2006-10-25 00:47:05

Att det finns feminister som mer eller mindre ställer krav på andra kvinnor att leva lesbiskt är tyvärr ingen myt, även om jag önskar att så var fallet.Jag har t.e.x hört roks-tjejer, ganska radikala feminister berätta om att i Stockholms anarkafeminister finns det inte bara ett krav på att vara aktivt lesbisk-att vara asexuell duger inte-utan man förväntas även inleda ett förhållande med någon annan i gruppen! Inte ett dugg bättre än Knutby eller någon annan sekt. Är verkligen ingen homofob, har själv haft en samkönad relation men den uppstod av och byggde på känslor och var inte ett medel att uppnå politiska mål.
Det är ALLTID fel att försöka pressa eller övertala andra till sexuella handlingar, oavsett vad syftet är.
Jag tycker inte att NÅGON ska ha sex av andra skäl än lust eller förälskelse.

#37  Sv: att våga betrakta det nära och kära aprilryan
2006-10-25 09:07:26

Sinderella,
"jag har hört"
är kanske inte alltid en helt pålitlig referens?

#38  My five cents ... Kaiser
2006-10-27 15:43:49

Q: Vågar vi titta på vad det är för romantiska drömmar det är vi när?

A: Jag tror att för att våga ifrågasätta de romantiska drömmarna krävs först modet att ifrågasätta dem. Dvs modet att se om det är en norm, eller om det är något vi _verkligen vill ha_. De normerade romantiska drömmarna sträcker sig från röda rosor till raffset, från levande ljus-middagar till en parfymerad sängkammare med sidenlakan (och för vissa ett i överdåd utsmyckat neobarockskt rum; jag ryser, från fotbjäll till hårfäste :O ). Sen tillkommer allt annat; skimret av solljus över en trädäckad veranda i ’det egna huset’, en godmorgonpuss till maken innan han springer iväg till jobbet, lyckliga, leende (Toffifeeätande) barn på väg till skolan. Den schimära Norman Rockwell-drömmen, i ett land där det aldrig regnar eller räkningar behöver betalas eller någons huvudvärk gör morgonen ungefär lika grå och trist som en reklamfilm av Roy Andersson.

Den som går utanför dessa drömmar är lite suspekt. Oavsett om det handlar om den första dejten, eller drömmen om den lyckliga familjen. Ett av de mest romantiska minnen jag har är från en nyårsafton, när jag tillsammans med en god vän (man) stod på en järnlejdare i Norrköpings hamn och drack wisky ur en fickplunta, medan himlen exploderade av fyrverkerier och de ryska lastfartygen intill kajen dånade med sina tutor (och sköt av hela laddningen nödbloss). Och vi var inte ens ett par! Knappast ett glamournyår, men förbannat härligt :o) Men ... Blicken jag får från folk när jag berättar om detta är allt ifrån anklagande till ’himla med ögonen över Kaiser som alltid måste utmärka sig’-stilen. Om jag nämner det på något utpräglat heternormativt ställe, t ex Spraydate (där alla tjejer alltid är glada och alla killar tränar tolv gånger i veckan, gör karriär och har ’tid över för vänner och familj’), så resulterar det i allt från en avslutad konversation till lite mindre trevliga tongångar. ’Är du bög!?’, t ex.

Normativ romantik är _trygghet_. Många vågar inte kliva undan från tryggheten, även om den kväver dem. En vet vad en har, inte vad en får. Säkrare då att köpa rosor och stearinljus, räkor och vitt vin, än att satsa på ... Tja, en gyro från kiosken där på Medborgarplatsen och sen en frusen promenad ned till Kornhamnstorg. _Även_ om det sistnämnda säkert skulle ge mer. Jag skulle t om vilja säga så här: Romantik handlar inte om lokal och accessoarer; romantik handlar om att våga visa vem man är.

Q: Vågar vi ifrågasätta normer som rör kärleken?

A: Nej. För återigen, en vet vad en har, inte vad en får. Om ’kärlek’ förutsätter levande ljus och nyårspussar under serpentiner, så är det den kärleken som eftertraktas. Då vet vi att den leder till den där skimrande drömmen; huset, familjen, solglittret i Kosta Bodaglasen på trädgårdsbordet medan grannarna äter jordgubbar (för säkerhets skull köpta på Ica, för en mask i frukten tar död på vilken kärlekhistoria som helst). Det är säkrare att uppfylla den predestinerade normativa profetian om ’kärleken’, än att våga sig på ett språng ut i det okända. Om det är ’kärlek’ eller schimär är mindre viktigt, det viktiga är att inte sticka ut utanför ramen. Det är viktigt att känna sig trygg – och trygghet är en bedräglig känsla. Det är den känslan som får en att tänka ’hen kan ändra på sig’, även om kärleken visar sig vara svartnad och hatisk och grunden för ett destruktivt förhållande.

Att ifrågasätta kärleksnormen görs kanske bäst av dem som står utanför den. Å andra sidan blir alla argument ickeargument, eftersom de kan skjutas åt sidan med ett ’du är bitter, det är därför du säger så där’. Och vad fan svarar man på sånt? Svarar en ’Jag är inte det minsta bitter, jag är bara inte kär’, så får man svaret: ’Nä, just det – så då vet du ju inget om Kärlek’. Men att betrakta något görs ju inte innifrån; en måste _stå utanför för att se det_. Men vad vet jag. Jag är bara bitter, right? Kanske. Ibland. I af älskade jag min vän där på lejdaren så hårt att det gjorde ont, just då, när ryssarna på bruten engelska ropade om vi ville ha vodka. Och vi var inte ens kära i varandra.

Q: / --- / det är inte ok att ifrågasätta den romantiska tvåsamma kärleken. varför?

A: ’cause nobody likes a smartass. Typ. Om du ifrågasätter den tvåsamma kärleken, ifrågasätter du ett av de mest grundläggande fundamenten för den västerländska civiliserade samhället: Äktenskapet (mellan man och kvinna). Alla ’vet’ ju att när två personer (Adam och Eve, aldrig Adam och Steve) blir kära, så ska de förlova sig. Och sen gifta sig. Och sen skaffa barn. Och sen grannar, och jordgubbar (utan mask). Det _är så det ska vara_. Det är trygghet och stabilitet. Utan sådan grundläggande stabilitet så kommer samhället att störta i kaos; att alla knullar runt med alla är av mindre vikt, huvudsaken är att de är gifta – och straighta (eller ja, tjejen får gärna vara ’bi light’). Vad ska hända med stackars Sverige om folk slutar gifta sig i skenet av levande ljus? Kosta Boda går i konkurs! Och IKEA med. Och Volvo. Och ingen vill längre ha hund :(

Q: Är det fortfarande så att hemmets sfär är helig?

A: Mitt hem är min borg. Fast det stämmer inte ... Hemmet är en ointaglig fästning. Ett Barad Dür. Vad som sker innanför väggarna är ingens angelägenhet; allra minst grannarnas. Speciellt inte Statens. Okej för de två sista, men problemet uppstår ju när hemmets härd blir så helgad att ingen vågar ifrågasätta vad som sker inom dess väggar. ’Stina borde verkligen göra något åt trappan’, säger vi. ’Hon ramlade ju i den igår kväll igen’. Sen nöjer vi oss, för det som är heligt är vackert, det som är vackert är tryggt. Och det som är tryggt är romantiskt, och är det romantiskt så är det ofarligt och fint. Att ha modet att lyfta på taket till huset och se vad som egentligen pågår är något vi drabbas av, oftast, när allt redan är försent. Så blir vi chockade, så säger vi ’hur kunde det gå så illa? De hade ju t om Kosta Boda på trädgårdsbordet!’.

Q: Är det vettigt att nära en dröm som säger att vi är hela och kompletta om vi har en partner, medan vi annars bör ha kärleksradarn påslagen för säkerhetsskull?

A: Det är vettigt så länge en själv _vill_ ha den påslagen, kärleksradarn. Problemet är ju att allt omkring oss, i likhet med alla andra ideal, sublimerar budskapet att ’är du ensam är du ful, är du ensam är du olycklig, är du ensam är du misstänkt, är du ensam får du aldrig köpa Kosta Boda’. Så, för att slippa bli olyckliga, letar vi med dårars envishet efter Kärleken. Eller åtminstone tryggheten. Eller iaf efter ett knull till lördagskvällen. Resten fixar sig med rosor, levande ljus, sidenlakan och levande ljus. Och vitt vin och räkor – fast vi snackar inte räkor här ... Vi snackar drömmen om Kosta Boda.

Q: är det vettigt att vara kvar i en relation som en inte mår särskillt bra av, för att det ju i alla fall är bättre än att vara ensam?

A: Nej. Sen återstår att själv komma till insikt om det, och att våga tjata på den som är fast i en destruktiv relation att packa kappsäcken och dra. Det sistnämnda är lika svårt som det förstnämnda: ’Hen kan förändras ... ’ Har vi hört det förut? ’Det finns ingen som vill ha mig,’ – har vi hört det med, förut?

Enda sättet att _se_ några andra är ju att lyfta blicken, men för det krävs mod och kraft och det första offret för den alltigenom sublimerade normen är modet. Vi rationaliserar bort alla invändningar med allt från ’jag är för ful’ till ’jag är för kräsen och hen jag har nu har i alla fall nästan allt jag önskar mig, bortsett från de där för hårda knytnävarna’. Och, just det, så sant ... Vem ska få vårt Kosta Boda om vi bryter upp?

Q: Hur många kvinnliga feminister känner sig ensamma om de inte har en karl vid sin sida?

A: Det, öhm ... *sneglar nedåt skrevet* Det kan jag inte svara på :S

(Sorry ... Det blev visst lite långt. Men jag har å andra sidan inte varit aktiv på Feminetik på flera månader, så se det här som retroaktivt ordflöde :P)

#39  kaiser charlie
2006-10-27 18:24:07

bravo!

#40  Sv: att våga betrakta det nära och kära Blindalina
2006-10-27 21:54:07

haha. jag är typ _byggd_ på romantiska drömmar...
jag ska tänka efter litet och återkomma.

bra inlägg där Kaiser!

#41  Sv: att våga betrakta det nära och kära Blindalina
2006-10-27 21:56:55

frågan jag ställer mig är om öh, alternativ, ( i förhållande till normativ) romantix är alldeles fel?

#42  Sv: att våga betrakta det nära och kära metamorfos
2006-10-28 11:22:21

Äsch. Tycker mest det verkar jobbigt att skapa så djupa relationer till så många pesroner.
/Lat

#43  Sv: att våga betrakta det nära och kära metamorfos
2006-10-28 11:34:32

Hoppsan. Fel tråd. Ber om ursäkt!

#44  Sv: att våga betrakta det nära och kära Kaiser
2006-10-28 13:56:42

Romantik i sig är aldrig fel, tvärtom. Romantik är alltid rätt :o) Oavsett hur den ser ut. Men alla förutsätter att den ska vara på ett visst sätt och därför 'rknas' inget annat än det klassiska.

Röda rosor och hela konkarongen. Och glöm inte chokladen, gärna av något dubiös karaktär men inlagd i en lulllulllåda i form av ett hjärta.

Det är slentrianmässigt och fantasilöst, men tryggt. För ... Med röda rosor finns ju inga möjligheter till spekulation, vilket det skulle göra med ... Tja - en kaktus :o)

#45  Romantik Anarkaplupp
2006-10-29 08:48:57

Jag tror du är inne och skrapar på en viktig grej här Kaiser. För underförstått (eller rätt explicit egentligen) i din kommentar så framträder bilden av "det romantiska" som något som är skapat, något vi själva kan bestämma över. Detta tror jag är viktigt. Många (läs: Veckorevyn, Aftonbladet, etc.) tycks mena att romantik är någon sorts naturlag varför de har "romantiksolor" och "romantiktest" för att du som läsare ska kunna avgöra huruvida du/någon är romantiskt sinnad. Men dessa spalter lyckas åstadkommer bara en strömlinjeformning av begreppet/kontainern "romantik" och gör det till "Romantik™". Vad vi istället bör göra är att utforma en romantisk praktik på egen hand. Här uppstår dock ett problem, för att något ska kunna locka fram den där svärmiska känslan (ja, jag slog upp romantik för att få något att förhålla mig till) så måste vi (jag och den/de som är involverade) ha någon sorts gemensamma referensramar kring de romantiska. Något som gör den symboliska handlingen just symbolisk, som fyller den med den rätta känslotriggern. Något som skapar samma effekt som stråkarna i romantiska draman o. dyl.
Detta gör det hela lite mer komplicerat i och med att det kräver en djupare relation eller åtminstone gemensamma referensramar. Utan dessa så går det inte att nå fram till den här känslan hos den/de andra.
Med andra ord, vill vi vara romantiska på något annat sätt än det inlärda "blommor och chocklad" så måste vi först bygga en relation kring vilken vi kan dra fram gamla känslosamma minnen. Här ser jag en fördel med en icke-klassisk syn på relationer. Långt i från alla, men en stor del menar att vänner inte "kan" (läs: får) bli förälskade i varandra eftersom de då riskerar vänskapen om förälskelsen slutar. Inom klassisk tvåsamhet får inte relationer "backa" i relationshierarkin d.v.s. gå från partner till vän (jag har teorier om detta, men det blir en annan tråd) varför varje steg uppåt är ett risktagande. Här blir det dock en krock. Utan en djupare relation ingen romantik. Vänskap medför "inte-romantik". Med andra ord måste vi i klassisk relationspraktik skippa romantiken fram tills dess de inblandade hunnit lärra känna varandra ordentligt. Om vi inte vill använda Hollywood-romantiken förstås.
Med en alternativ syn på realtioner så kan vi komma runt detta.

#46  Sv: att våga betrakta det nära och kära Blindalina
2006-10-29 12:46:56

anarkaplupp, det du skriver är intressant och jag håller med i mkt, men varför inte svärma för en vän?

det finns ju så många olika sätt att dra in romantik, som inte har ngt med den paketerade hollywood-romantiken att göra.

// unge miss goethe

#47  Sv: att våga betrakta det nära och kära Blindalina
2006-10-29 12:48:04

eller jag kanske missförstod lite ser jag nu...

#48  Sv: att våga betrakta det nära och kära Blindalina
2006-10-29 21:58:05

kanske såhär då; visst kan en väl vurma och skapa sig romantiska föreställningar om en vän, redan i ett ingående skede när en inte känner en varann riktigt. romantiska, alltså som i svärmiska, fantasifulla känslor, inte romantik registrered trademark med choklad.

Vad jag menar är att vänskapsrelationer (i alla slags ra-former) måste även de kunna vara 100% romantiska.

#49  Sv: att våga betrakta det nära och kära Blindalina
2006-10-29 21:58:21

ok, kanske 99 % då.

#50  #46 - #49 Anarkaplupp
2006-10-29 23:36:24

Alltså, jag vet inte om jag riktigt förstår din fråga. Jag menar att vi har oändliga möjligheter att skapa romantiska uttrycksätt i våra relationer. Men för att något ska uppfattas som romantiskt måste det väcka en känsla hos alla inblandade (i alla fall om det ska vara ömsesidigt). Den klassiska romantiken (as seen on TV) har vi alla fått lära oss att reagera på genom pop.kulturen. Med andra ord kan vi alltid spela detta kort om vi vill vara romantiska.
Men vill vi använda en alternativ romantik så måste vi först förankra den hos vår motpart (eller motparter om så är fallet) innan vi kan uppleva romantiken gemensamt. Troligen kommer det omvända att ske, att vi upplever något tillsammans och kan sedan använda detta kollektiva minne för att återskapa eller generera en romantisk svärmisk känsla och upplevelse. Med andra ord, vi måste ha en gemensam historia som innehåller något vi kan använda som symbol och känsloskapare. Detta tvingar oss i sin tur till - förutsatt att vi inte vill använda klassisk romantik - att bli romantiska först när vi lärt känna personen i fråga. Inom traditionell tvåsamhet blir detta en paradox då vänner ska vara vänner och inte partners för att inte riskera vänskapen.
Jag vet inte om det vart tydligare så här, jag hoppas det. Känns lite som om jag upprepar mig.

Vad gäller det sista stycket i #48 så håller jag helt klart med. Inom RA blir detta inget problem eftersom relationer tillåts utvecklas hursomhelst och behöver aldrig definieras som något annat än en relation. Med andra ord kan den romantiska biten växa fram och ingen behöver få panik för det.

#51  Sv: 37 aprilryan Sinderella
2006-10-31 02:00:27

Jag hör själv hur löjligt det låter,men det var kollegor i den kvinnojour jag var med i som berättade detta,personer jag kände väl så jag har ingen anledning att misstro dem.

#52  # 50 Anarkaplupp Blindalina
2006-10-31 17:32:26

ok, då förstår jag, det verkar som att vi talat förbi varandra lite i uttrycket romantik.

du pratar om "romantik" som de kärleks_uttryck_ som delas av de som är i en relation, medan jag
pratar om de kärleks_känslor_ som finns mellan de i en relation.

eller du menar kanske både kärlekskänslor samt kärleksuttryck tillsammans? utåtriktade delade uttryck för kärlek helt enkelt?

jag menar iaf det som en projicerar på sin kärleksperson iaf, hur en vurmar för nån och känner massa kärlekskänslor för den.
och jag menade bara att det kan en göra redan mycket tidigt i en relation ( och det utan Romantik tm).

#53  Sv: att våga betrakta det nära och kära Blindalina
2006-10-31 17:41:10

Sen kan en ju dessutom ha helt olika slags, alltså ej delade, känslor för varandra, för en vet ju inte alltid säkert vilket ljus den andre ser en i. En kan alltså ha olika romantiska bilder.

#54  Sv: att våga betrakta det nära och kära Kaiser
2006-10-31 18:14:20

Bara en liten reflektion i väntan på att kycklingen ska bli klar :o)

Just romantiska känslor är nog något vi i stort sett inte har kontroll över, åtminstone inte de rent fysiska effekterna av det. Ja, med fjärilar i magen, hjärtklappning, pirrningar och allt annat de där otäcka 'kärlekskemikalierna' får en att genomlida. Vi kan medvetet välja att pressa undan dem eller ignorera dem, men de ögonblickliga fysiska effekterna blir vi inte av med. Om än vi kan medvetandegöra dem som något annat - stress, t ex, eller skam.

Sen tror jag att vi medvetet projicerar våra inre bilder av romantiska uttryck på våra romantiska känslor. Vilket i sig leder till en ökad fysisk stimulans (ungefär som sexuella fantasier gör en kåt, nåja - i bästa fall).

De medvetna bilderna präglas sannolikt av vår omgivning, dvs vad omgivningen förutsätter ska vara romantiskt. Röda rosor, t ex. Vi tänker på rosor och vi blir lite gladare - fast egentligen är det inte rosorna i sig som är viktiga, utan omständigheterna _runt_ rosorna. Vi skulle antagligen bli lika glada för i stort sett vilket blomster som helst (utom vita kallor, eftersom de blommorna för de flesta asscocieras med begravningar). Det är gåvan - helst från någon vi finner attraktiv och intressant - som sätter igång romantiken inom oss. Inte gåvans värde (väl :O ?).

Just projiceringen av vad vi förutsätts tycka om tenderar dock att bli viktigare än själva glädjen av en gåva. Förmodligen är det en bieffekt av vårt konsumtionssamhälle - _är_ diamanter verkligen vår bästa vän, s as? (Utan baktankar om att ha en 'försäkring' när det tagit slut, alltså)

Under rätt förutsättningar, och om man vågat ta steget bort från från det normaliserade tillståndet av att gåvans värde = mängden glädje, tror jag att t om en vissen tussilago skulle kunna generera rätt så bra kemiska reaktioner.

eller så är jag bara en romantiker, fast på fel sätt :/

#55  # 54 Blindalina
2006-10-31 18:18:35

ja, intressant! kaisers stektakycklingfilosofi.

#56  Sv: att våga betrakta det nära och kära Blindalina
2006-10-31 18:19:10

öh, det skulle alltså vara en komplimang.. :)

#57  Sv: att våga betrakta det nära och kära Blindalina
2006-10-31 18:20:36

vad är "äkta", vad är "fejk"-romantik? haha.

#58  Sv: att våga betrakta det nära och kära Blindalina
2006-10-31 18:26:29

fast med frågan vad som är äkta eller fejkad romantik, utelämnar jag iofs trademark-romantiken övh. jag undrar mer om den öh, alternativa romantiken.

#59  Sv: att våga betrakta det nära och kära irtion
2006-10-31 20:33:59

det är intressant att läsa, jag återkommer med fler ord när jag har tillgång till internet hemma igen.

#60  #52 + #53 Anarkaplupp
2006-11-01 10:45:32

Ja, jag tror vi talat förbi varandra. Det blir lätt så när begreppen inte definieras. Den romantik jag försökte ringa in är nog framförallt den agerade romantiken. De handlingar som gör att en person kan anses vara romantisk/romantiker. Och som väcker romantik-känslor hos en annan person (eller det är i allafall målet). Med andra ord menar jag att det som förstås som romantiskt agerande kan delas in i klassisk (™) och alternativ.
Förhoppningsvis sprider denna enklare definition lite ljus över det hela.

Den form av romantik som du (blindalina) pratar om (känslor) är jag också övertygad om kan uppstå när och var som helst för vem som helst. Oavsett om en är flersam eller tvåsam.

Däremot så påverkar denna senare dikotomi hur vi kan välja att agera.

#61  #54 Anarkaplupp
2006-11-01 10:47:10

Kaiser, förstår jag dig rätt om du menar att det kan vara så att vi kan känna romantiska känslor blott utifrån tanken på romantik? Ungefär som det framhålls att det går att vara kär i kärleken i sig.

#62  #61 Kaiser
2006-11-01 12:14:11

*varning för tunn is*

Ja, det är jag som kanske klivit ut på den nu, alltså. Utan ispiggar eller simkunnighet :O

Jag tror att vi kan ha den 'förmågan', eller kanske bristen? Detta att känna romantiska känslor utifrån tanken på romantik. Känslorna börjar någonstans och en romantisk tanke är en lika god början som något annat. T om för singlar. Levande ljus på middagsbordet en kulen höstkväll när allt är pest får oss att bli _lite_ gladare. Tanken på ljuset (och vad ljuset symboliserar) får oss att känna glädje. Ljuset kan vara vilket föremål som helst, det är inte föremålet som är viktigt, utan vad det symboliserar inom oss. Vilka romantiska tankar och känslor vi vidhäftar det. Nästa gång vi har 'det där viktiga mötet' med någon vi attraherats av tidigare (fysiskt eller intelektuellt), finns minnet av vår symboliserade 'ensamromantik' med oss, och får oss att bli lite extra förväntansfulla.

Känn efter på väg till nästa allvarliga date: Blir en lika nervös för det där paketet Prince (eller chokladkakan, eller påsen med linser) en köper till sig själv, som för 'gåvan X' (dvs vad en nu vill ha med sig för att ge den andra parten; allt från rosor till ventilgummin, typ). Sannolikt inte.

Alla (eller iaf en majoritet av oss) har väl någon gång känt hjärtat börjat slå snabbare ju kortare tid det är kvar tills ens träffar Henom. Förväntan att träffas gör oss nervösa eftersom varje möte med Henom _i sig_ är romantiskt, oavsett omständigheterna för eller kring mötet. Det behöver ju inte vara middag med levande ljus; det kan ju vara ... Tja, kravaller. Det är sak samma, det viktiga är:

_De förväntade omständigheterna kan vara/kommer att bli romantiska därför att vår förväntan får oss att tänka svärmiskt_.

Iom det påverkar våra förväntningar våra övriga tankar och i slutänden våra känslor, manifesterade genom fysiska reaktioner som t ex fladderhjärta. Ju närmare platsen för ett möte med henom vi kommer, desto mer tunnelseende får vi; 'världen försvann under mina fötter' lyder ett uttryck. Jag tror att världen försvinner p ga av vår förväntan och hur den (förhoppningsvis) infrias. Det är lite självbedrägeri, men det behöver i sig inte vara fel.

All romantik innehåller ett visst mått av självbedrägeri. Hur ska vi annars kunna hitta godtagbara bortförklaringar på våra egna och andras brister? Somliga svärmar lite extra för att dölja sin egen nervositet, osäkerhet eller annan självupplevd svaghet, eller för att ge motparten en tryggare tillvaro under mötet. Andra romantiserar i tanke och handling för att dra uppmärksamheten från något fysiskt attribut de ogillar, hos sig själva eller motparten. 'Hen har ju en ganska stor och fnasig näsa, men i rätt vinkel och med levande ljus, så ...' - och efter ett tag (en timme eller ett par dagar) så spelar inte den där näsan någon roll, därför att summan av allt uppväger bristerna.

Kanske är det därför blommor är så poppis; deras skönhet sprider sin lyster i rum och tanke, även över Quasimodo.

#63  # 61, # 62 Blindalina
2006-11-01 13:35:06

" Kaiser, förstår jag dig rätt om du menar att det kan vara så att vi kan känna romantiska känslor blott utifrån tanken på romantik? Ungefär som det framhålls att det går att vara kär i kärleken i sig. "

Precis! Det var lite det jag försökte få fram också. :)

#64  Sv: att våga betrakta det nära och kära Blindalina
2006-11-01 13:42:35

Det är intressant.

#65  Sv: att våga betrakta det nära och kära Blindalina
2006-11-01 13:56:47

Vad jag menar är lite att den romantiska kärleken består ganska mycket av fiktiva romantiska känslor , liksom av agerade, kommunicerat gemensamma. Och ursäkta att jag skriver så stakigt, min dator har major lagg.

#66  Sv: att våga betrakta det nära och kära Blindalina
2006-11-01 13:57:36

" fiktiva". äsch, vet inte hur jag ska beskriva det här riktigt bra.

#67  Sv: att våga betrakta det nära och kära irtion
2006-11-01 22:32:26

en ganska oreflekterad tanke i sammanhanget, angående romantik och förväntningar. jag upplever det som att förväntingarna och idéerna om ett möte mycket väl kan skapa någon form av positiv nervositet, alltså en nervositet som jag tolkar positiv. men den kan också begränsa i själva mötet och försvåra bra känslor från att infinna sig. därför att medvetenheten och tolkningen 'utifrån' på situationen blir för närvarande.

varandet i mötet är det som ger mig de största känslorna de gånger jag upplever det.

alltså, romantiska förväntningar på ett möte upplever jag som mer eller mindre begränsande, ofta. jag vet inte riktigt hur jag definierar romantisk här... får fundera på det.

#68  Sv: att våga betrakta det nära och kära Blindalina
2006-11-07 16:21:10

ejj, den här tråden är intressant tycker jag. :) *puff*

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?