http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0…
Bobbys styvfar får beundrarbrev från massor av kvinnor. Han är långt från den enda ökända brottsling i den sitsen.

Jag vet inte om ämnet har varit uppe förut - men hur kan det komma sig att så många kvinnor dras till svårt kriminella män?

Även om jag ställer mig tveksam till AB som enda källa och det inte heller framgår vad kvinnorna verkligen har skrivit till honom, tycker jag att debattartikeln redan verkar besvara den frågan. De vill "rädda" honom. Det kan också vara ett slags omedvetet försvar: hur kan någon göra något så ohyggligt? Han måste vara oskyldig/ offer för omständigheterna...

Att förälska sig i sin "bödel" är också en klassisk skyddsmekanism.
På så sätt tar vi udden av hotet en smula. Kanske har många av dessa kvinnor själva varit med om hemska saker i sitt liv och överför nu detta på kända mördare och våldsmän?

Det är den enda förklaring jag kan ge, men också jag har svårt att förstå det. Och precis som jag inte tror att de flesta våldsmän är "vanliga män" under ytan, tror jag inte att "vilka kvinnor som helst" skriver kärleksbrev till en sexualsadist...

Sedan vet vi ju inte hur "många" de är, bara att det handlar om hundratals, kanske tusentals (?) Men fortfarande troligen bara någon promille av den samlade kvinnliga befolkningen. Eller finns det uppgifter som tyder på att detta skulle var ett vanligt fenomen bland kvinnor generellt? Har det någonsin gjorts någon undersökning på hur många det faktiskt handlar om?

Räddandet tror jag är rätt centralt och möjligheten av att känna sig betydelsefull. Trots att det kanske är litet absurt så kan ju de som sitter i fängelse ses som offer.

Juha Valjakkala, ansvarig för trippelmordet i Åmsele, fick ju också väldigt många friarbrev. För att inte tala om bankrånare Clark Olofsson. Så det är ju helt klart ett mönster. Och är inte så säker på att det är en viss "kategori" kvinnor. Iaf inte vad gäller socio-ekonomi och utbildningsnivå å sådant.

Att anta rollen som ställföreträdande mor till den missförstådda pojken som blivit våldsbrottsling kan jag ha viss förståelse för.

Sen finns det ju teorier som säger att dessa kvinnor söker "den omöjliga romansen" och vad är väl mer romantiskt än det svåra och även frustations uppfyllda i att "kurtisera" en man bakom galler, (använder ordet kurtisera för att få en slags Danielle Steel känsla), och att få den där känsla av hemlig och förbjuden förälskelse, dessa kvinnor söker en romans utöver det "vanliga" för att få nån slags romantisk spänning i sina liv.

suvi:

ja precis, tänker också på Franscesco Alberoni (socialpsykolog/sociolog och modernitetsforskare) som ju skrivit Förälskelse och kärlek, som jag faktiskt kan rekommendera. Om just varför en blir lättare förälskad på resor etc, förälskelse står för revolution, brott mot vardagen etc. Och med en man som sitter i fängelse kan en drömma sig ett helt liv tillsammans utan att behöva konfrontera det med verkligheten, förrän han kommer ut vill säga. Jag ser massa fördelar.

Vad menar du egentligen med "så många kvinnor"? Jag skulle gissa på att det är en försvinnande liten minoritet kvinnor som dras till grova brottslingar som sitter i fängelse. Då är nog kvinnorna som dras till grova brottslingar som *inte* sitter i fängelse betydligt fler, även om dessa också totalt sett lär vara få.

Min poäng är denna: Det är knappast "normalt" eller vanligt kvinnligt beteende att attraheras av grova brottslingar i fängelse. Det gör förståss inte frågan i sig ointressant, varför det finns kvinnor som dras till grova brottslingar i fängelse, men kanske får man en någorlunda annan utgångspunkt om man till att börja med utgår från att kvinnorna som dras till dessa män på samma sätt som männen själva avviker från de allmänna normerna i samhället.

Jag tycker det är lite trist att förklaringarna till den här sortens beteende väldigt ofta får slagsida åt det ömmande-och-vårdande-men-ohjälpligt-naiva-kvinnan-hållet samtidigt som det verkar som om ingen ens vågar tänka tanken att kvinnornas egna "mörkare" sidor kan vara en (del)förklaring.

Vissa kvinnor tänder på dominanta män. Vissa kvinnor tänder på "farliga" män. Vissa kvinnor tänder på våld. Vissa kvinnor tänder på sexuella övergrepp. Vissa (många?) av kvinnorna som söker sig till män som begår bestialiska övergrepp är lika "vridna" som männen som begår övergreppen (fast de manifesterar denna "vridenhet" på ett annat sätt, genom att låta mannen begå övergreppen i deras ställe).

Aftonbladets artikell är väl urtypen för den här sortens tänkande könskonservativa tänkande. Mannen är ett rakt igenom ondskefullt och känslokallt monstrum. Kvinnorna däremot är välmenande men naiva offer. Är det så svårt att tänka sig att en kvinna som blir tillfrågad om varför hon söker sig till en man som dömts för flertalet råa och grova övergrepp svarar att hon gör det för att hon vill rädda honom, eftersom det är socialt mest accepterade svaret? Om ni sökte er till en serievåldtäktsman därför att ni *tänder* på våldtäkter och sexuella övergrepp skulle ni då berätta det för journalisten som vill skriva en artikel om er? Skulle ni berätta för nära och kära att det är detta som motiverar er?

Väldigt sant.
Jag retar mig också på det ddär med att kvinnor inte skulle vara kapabla att utföra onda gärningar utifrån egna mörkare drifter.

Men enligt samma journalistik så är det ju många av dessa parkonstellationer som spricker i samma veva som mannen avtjänat sitt straff, för att det brukar sluta med att beundrarinnan får en omgång ganska tidigt, och inser att det här kanske inte var så häftigt som det verkade vara på håll.
Jag tror, helt IMHO, att dessa kvinnor tänder på våldsamma män för att mannens oövervinnerlighet teoretiskt borde göra det väldigt tryggt att vara hans kvinna, vissa tänder säkert på själva utövandet av våld mot andra. Men de flesta verkar tro/hoppas att allt det där våldet bara drabbar någon annan, utåt, medan flickvännen går säker, och bara kan åtnjuta ökad makt.
I själva verket är det ju alltid flickvännen som råkar mest illa ut, oftast och mest nedbrytande. Men alla tror ju alltid att just DE kommer vara ett undantag, att just VÅR kärlek är annorlunda, starkare och bättre.
Hur vanlig är inte DEN attityden i vanliga förhållanden? Visst, h*n har varit otrogen mot alla sina tidigare partners, bl.a. med MIG, men NU när VI är ihop kommer h*n att ändra sig och allt kommer bli väldigt exklusivt och romantiskt.

Håller med fredriktomte. Öht är ju det här ett resonemang som återkommer-att kvinnor ska välja mindre "farliga" män av en rad orsaker. Man utgår från att kvinnan är "god" och helt sund och oneurotisk.

När jag gick i gymnasiet var jag inne på döden och ångest, ångest är min arvedel osv. Min kille var en reflektiv, något depressiv strulputte (mkt snäll, men inte så skötsam). Jag skulle inte ha valt en kristen neurosfri kille som spelade i hockeylaget och tänkte bli börsklippare direkt. Och jag tror definitivt inte att han skulle valt mig.

Några delförklaringar till att dessa otäcka snubbar får beundrarbrev, delvis samma som redan sagts:
- En del kvinnor ser en möjlighet att utöva den ultimata godheten.
- Kändisskap genom ombud.
- Utövandet av aggressiva fantasier genom ombud.
- En relation som kan fortgå mestadels på fantasiplanet (s länge mannen inte är frigiven kan man projicera sina egna fantasier ganska fritt utan att de konfronteras med verkligheten). Jmf extrema distansförhållanden som egentligen är häpnadsväckande ytliga.
- En twistad syn på makt och maskulinitet.
- Ett tryggt sätt att upprepa ett relationsmönster (pappa som slog) men den här gången sitter han på kåken och är "under kontroll"

Nu har jag inte läst igenom tidigare inlägg så jag kanske säger samma sak som andra men jag har läst lite om Juha Valjakkala och mediacirkusen runt morden i Åmsele bland annat. Det verkar som att människor skriver in till mördaren och skäller på denne och kan inte förstå hur mördaren kunde göra det den gjorde. Personen får ett vänligt och ångerfullt svar tillbaka vilket är oväntat. Vanligtvis är kriminella ensam och har tid att svara på brev, de är manipulativa och vet hur de ska charma folk. Kanske av smicker svarar de tillbaka och så fortsätter det.

En kompis utbildar sig till krminalvåradre och bland det första de får höra är ju att internerna är väldigt charmiga, men att det inte ska tro på deras smicker.

vettig sammanfattning

Det skulle inte förvåna mig allt för mycket om självaste Hagamannen får en fan club, av de anledningar som redovisats ovan... Det skulle bidra till att ytterligare erodera min redan bristande tilltro till människors förnuft och omdömesförmåga.

Jo, men jag undrar samtidigt hur stor del av dessa kvinnor det är som på allvar är intresserade av en relationen med mannen ifråga. Om man utgår från att kvinnan mest är ute efter att tillfredställa ett behov av spänning eller en sexuell fantasi och samtidigt är någotsånär frisk i huvudet i övrigt så är det ju ganska rimligt att tänka sig att hon inte är intresserad av att ta relationen längre än just brevväxlingsstadiet (eller kanske, kaaaaanske ett besök om hon känner sig riktigt modig). Då får hon sin kick utan att behöva ta någon större risk (såvida inte mannen söker upp henne när han kommer ut ur fängelset 5 år senare dvs).

Då blir inte heller kvinnans beteende *lika* vansinnigt.



Det där undrar jag. Jag har personligen träffat tillräckligt många kvinnor som gått igång på fantasier och våld och tvång för att känna att beteendet knappast behövs förklaras med att kvinnan egentligen söker trygghet (genom att chumma upp med de mest brutala och våldsamma snubbarna de kan hitta).

Därtill känns hela resonemanget lite väl invecklat samtidigt som det förutsätter att dessa kvinnor skulle vara inte så lite irrationella.

Därmed inte sagt att det inte kan ligga någonting i det. Men jag undrar om det verkligen skulle vara huvudförklaringen?



*ALLTID* låter ju som ett lite väl stort ord. Men oftast kanske.

Men vad är det för typer som skriver brev till kriminella för att skälla ut dem?

Tror inte så mycket på den där förklaringen. Enstaka psykopater och brottsfurstar kan säkert vara väldigt charmiga (och manipulativa), men det är knappast detta som får vissa kvinnor att söka sig till dem.

Äh, det rör sig ju om ett mycket litet fåtal kvinnor som gör på det här viset. Precis som våldsverkarna de själva är en mycken liten minoritet bland (huvudsakligen) männen.

Så, det vore ju tråkigt om ett litet fåtal skall rubba din tilltro till det stora flertalet. Vill du finna skäl till sådant är det väl bättre att se till medelsvenssons alla fel, brister och småaktigheter...

Lasermannen är idag förlovad med en av sina färskaste beundrarinnor. Så nog finns det exempel där det blir en fullvärdig relation (även om det inte finns statistik på hur vanligt det är). Just det fallet är intressant eftersom kvinnan lärde känna Lasermannen genom dramaserien (där han gestaltades av en skådespelare).

Även om mördar-beundrarinnorna utgör en minoritet så är fenomenet påtagligt. Kan det handla om en outforskad personlighetsstörning? Var kommer könsroller i så fall in i bilden?

"Söker trygghet" var väl inte riktigt vad jag menade. Jag tror de dras till elementet av våld och aggressivitet, men de känner sig inte hotade av våldet och aggressiviteten själva i egenskap av flickvän...



De allra flesta Homo Sapiens beter sig tämligen irrationellt. Tänk efter lite nu...
Ta bara alla rökare som placerar cigarettpaketet så att de slipper läsa texten om hur "tobak dödar", för att de är rädda för att få cancert, och inte vill få sin rökstund förstörd av den rädslan.
Eller alla dessa människor som har sex med en upptagen man/kvinna, kanske blir ihop med denne, och sedan blir jätteförvånad när h*n är otrogen mot en själv.
Det irrationella är djupt mänskligt.



Det har jag aldrig sagt. Jag tror det finns en uppsjö av anledningar till varför olika människor beter sig likartat. Loungepuppy i #10 har en liten lista på förslag som jag tycker låter rimliga. Speciellt den sista punkten tror jag är vanlig, för det är ett mycket vanligt beteende bland människor öht att upprepa relationsmönster. Skadliga eller ej.



Visst.
Have it your way.
Och rätten till den egna kroppen ÄR absolut. Problemet är bara att vår regering inte respekterar denna rätt när det gäller sådant som exempelvis eutanasi.
:-P

...det låter ju...friskt... Inte...
Urk.

Jo, alltså, det är klart att det finns de som verkligen vill inleda en riktig relation med fången de söker kontakt med. Jag menade mest att jag inte tror att man ska utgå från att alla, eller ens de flesta av de kvinnor som skriver "kärleksbrev" till män dömda för grova brott verkligen är ute efter en seriös relation. Om en serievåldtäktsman får brev från 100 olika kvinnor under sin fängelsevistelse så räcker det ju att 5 % av dessa kvinnor ska vara intresserade av en seriös relation för att han ändå ska kunna välja och vraka bland dessa.

Sedan undrar jag också om det nog inte skulle kunna röra sig om någon form av störning i åtminstone en del av fallen. Men det beror kanske lite på hur man definierar störning. Sådant uppfattar jag som lite knepigt.

Aha, ja det kan jag nog tänka mig också.



Det finns ju irrationellt -som att äta nyttigare och mindre till lunch och middag för att gå ner i vikt, men klämma i sig bakelser och wienerbröd till fikat på eftermiddagen- och så finns det irrationellt -som att söka sig tillbaka till en misshandlade partner om och om igen med den ständiga förhoppningen att *denna gång* ska det bli annorlunda-.



Vet inte om jag tycker detta är så irrationelt. Att vara otrogen någon gång är inte samma sak som att vara notoriskt otrogen. Det förra är ganska vanligt (förmodligen vanligare än vi intalar oss), medan det senare är ganska ovanligt. Allt enligt mina erfarenheter. ;)



Ja visst. Men även i irrationalliteten finns oftas någon form av rim och reson. Fast det är klart. Allt handlar om perspektiv egentligen. Det som är rationelt för någon är irrationellt för någon annan. Osv.



Ok.



Klassisk klyscha (flickvännen är en kopia av mamma, pojkvännen av pappa). Tror att det är lätt att se upprepning om man letar efter just det. Då upptäcker man såklart likheterna, men missar förmodligen olikheterna.

Därmed inte sagt att jag misstror det som förklaring helt och hållet. Men jag tror att det kanske dras till med den lite väl ofta.



Vore väl kanske onödigt att även kapa denna tråd? ;)

Har för övrigt ett inlägg där du fortfarande inte svarat på, om du känner för att fortsätta dvs.

" /.../ Så, det vore ju tråkigt om ett litet fåtal skall rubba din tilltro till det stora flertalet. Vill du finna skäl till sådant är det väl bättre att se till medelsvenssons alla fel, brister och småaktigheter... /.../ "

Jag retar mig på sådant också, naturligtvis. Jag har haft en allmänt misantropisk inställning till mina medmänniskor åtminstone sedan tonåren, och två depressioner i vuxen ålder har knappast gjort saken bättre. Men nog med OT-andet.