feminetik.se feminetik.se

Just nu 19 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Självskadebeteende en kvinnosjukdom


Gå till senaste inlägget



#1  Självskadebeteende en kvinnosjukdom elfi
2006-05-20 19:24:51

Kan det vara så att en tjej upplever i större grad sig själv utanför samhället än vad en kille gör och då undrar jag vilka symptom detta för med sig hos individerna som utsätts för dessa mekanismer? För att svara själv på min fråga :) Jag antar väl att en anledning är depression som är allt vanligare hos tjejer för att de mår så dåligt och känner sig ensamma men kanske inte vet själva om att det finns andra tjejer som också känner sig deppiga och ensamma men utåt sett så syns det kanske inte för att "alla andra tjejer verkar ha massa kompisar och se glada ut." Tjejerna är väl bra på att dölja sin depression. Detta kan väl vara en anledning till att man känner sig ännu ensammare som tjej och tänker typ "det är bara jag som har det så här". Har nyligen läst att självskadebeteende är en kvinnosjukdom på nedanstående länk. http://www.folket.se/folket/standard_article.…
Senaste tiden har jag sett fler och fler artiklar om att självskadebeteende hos gruppen unga flickor har ökat dramatiskt. Just nu sker det som intensivast hos yngre tjejer. Det är även första gången nu som självskadebeteende även har ökat dramatiskt i andra åldersgrupper än just denna. Även män och pojkar använder självskadebeteende men det är överrepresenterat hos unga tjejer och vuxa kvinnor. Siffrorna säger nu att den vanligaste orsaken till varför kvinnor nu vårdas på sjukus är för att de har tillfogat sig själv kroppsskada i olika former eller självmordsförsök. Det mest förekommande hos tjejer är att skära sig i armarna men det finns andra skadesätt som det inte talas om och det är inte bra för det gör att dessa andra flickorna känner sig ensamma och därav blir osynliga vilket inte bra. Frågan jag ställer kan anses vara känslig så får kanske inga svar. Men jag vill bara bidra till ett mer öppet klimat då just psykiska sjukdomar är tabubelagt och gör det bara värre för de som är drabbade som kanske inte vågar prata om det. Så för att synliggöra ångestens sympton. Vilka skador brukar ni tillfoga er själva när ni mår dåligt? Jag har nyligen fått min diagnos för två månader sen och lider av GAD och depression utan att jag visste om det mer eller mindre. Vet faktiskt inte vad som utlöst detta hos mig men läkaren sa att jag är extra känslig för påfrestningar. Tack för mig.

#2  Sv: Självskadebeteende en kvinnosjukdom Liv
2006-05-20 23:22:53

Intressant tråd.

Men, nej. Jag har ingen direkt lust att outa mig här. Inte så mycket för att det är tabu som för att det faktiskt är något väldigt privat. Sen tror jag också att det kan vara väldigt svårt att se vad som är självskadebeteende när en är mitt uppe i det. Vissa saker, som att skära sig, är ju tydligt, medan andra typer av självskadande eller självbestraffning inte syns utanpå och kanske även normaliseras av den som sysslar med det. Ett exempel kan kanske vara alkohol(miss)bruk.

#3  Sv: Självskadebeteende en kvinnosjukdom AndreAurora
2006-05-21 01:01:47

Att tjejer är bra på att dölja sin depression är nog säkert väldigt sant, men samma tankesätt är nog applicerbart på killar även om det är lite olika tekniker som ligger bakom. Jag har inget riktigt bra svar för varför tjejer skadar sig själv mer, men det kan ju delvis beror på att killar inte vågar släppa fram känslorna lika mycket som tjejer och därför inte har några känslor att vilja bedöva på det sättet. Nu lät det iofs som jag menar att killar skulle vara känslokalla robotar, men det är ju inte så jag menar...det är nog det att vi behandlar och processar de dåliga känslorna olika.

#4  Sv: Självskadebeteende en kvinnosjukdom Zwitter
2006-05-21 01:20:16

Jag tror att dåligt mående genom uppfostran tar sig olika uttryck hos tjejer och killar. Att det oftare hos tjejer omvandlas till självförakt som i sin tur leder till självbestraffning i form av skärande och liknande. Tycker mig uppleva att det gäller också i andra situationer: kvinnor tenderar att skuldbelägga sig själva för allt som händer i betydligt större utsträckning medan män har lättare att slå ifrån sig och kanalisera känslorna på annat sätt.

#5  Sv: Självskadebeteende en kvinnosjukdom Blindalina
2006-05-21 15:05:07

Vad är "motsvarigheten" hos killar tror ni?

#6  #5 AndreAurora
2006-05-21 15:53:02

För att citera en låt med kabarépunk-bandet Dresden Dolls:
"The girls are crying and the boys are masturbating"

(låten heter "Shores of California" och är för övrigt jättebra)

#7  Sv: Självskadebeteende en kvinnosjukdom chalky
2006-05-21 18:03:21

Blindalinda sa:
Vad är "motsvarigheten" hos killar tror ni?


vissa spöar folk. andra(t.ex. jag) spelar dataspel. killars depressioner brukar ofta resultera i våldsamt beteende gentemot andra/annat än sej själva. det är ok att vara förbannad, men inte ledsen. jag har märkt en brutal skillnad i mitt agerande i dåliga perioder sen jag faktiskt började tillåta mej själv att gråta ut. tidigare blev jag alltid förbannad istället. men anyhow. problemet är att man inte tillåter sej att gråta, utan låter depressionen bli aggressivitet istället.

#8  #5 Tiriq
2006-05-21 18:03:48

Jag läste i en liknande tråd på ett helt annat forum ett inlägg av en tjej som tyckte sig ha lagt märke till att killarnas motsvarighet är alkohol.

#9  Sv: Självskadebeteende en kvinnosjukdom olaberg
2006-05-21 18:26:45

Naturligtvis de klassiska: supa och slåss. Kontrollbeteende. Hänge sig åt machissimo (om man gör sig lika hård som Clintan så kanske man blir lika känslokall som Clintan och det vore ju skönt eftersom känslan är kaos).

Men glöm inte: killarnas motsvarighet till självskadebeteende är många gånger självskadebeteende. Fast ännu mer dolt, det är ju för 17 gubbar en kärringpryl, eller hur?

/"nykter" självskadare

#10  Sv: Självskadebeteende en kvinnosjukdom olaberg
2006-05-21 18:28:07

"problemet är att man inte tillåter sej att gråta, utan låter depressionen bli aggressivitet istället. "

Klokt klokt klokt.

#11  Sv: Självskadebeteende en kvinnosjukdom Blindalina
2006-05-21 19:15:13

Jag (tjej) har också använt mig av mer inåtvänt självskadebeteende än utåtagerande när jag varit destruktiv, på en del sätt.
Dvs, lagt på mig ångesten och kommit fram till att det är mitt fel att jag mår dåligt, att jag är dum som mår dåligt, tagit ut det på mig själv alltså, och inte alls mot andra.

Självskadebeteende handlar om självhat, om ångest, ledsenhet, frustration, att en inte lyckas hitta andra sätt att ta ut det på och ett sätt att transformera den desperata ångesten i nåt fysiskt, göra sig av med smärtan, som blir bättre formulerad/manifesterad när en skadar sig, smärtan sätter sig i såret och inte i huvudet/hjärtat. Och ett rop på hjälp, en vilja att ens smärta blir uppmärksammad, då . Och smärtkänslan blir konkret.

Jag tänkte också på det med killars självskadebeteende, att det också är självskadebeteende vill säga.

Om vi hade ett mindre könsrollsuppdelat samhälle så skulle säkert de olika formerna av självskadebeteende vara mera jämt fördelade över könen.

Eller skulle självskadebeteendet vara mindre om samhället var mindre könsrollsuppdelat?


AndreAurora: Ja, Dresden Dolls är bra, fast har inte hört den låten. :)

#12  Sv: Självskadebeteende en kvinnosjukdom Blindalina
2006-05-21 19:18:49

( liten disclaimer for the rec: jag har iofs inte skurit i mig själv, men tänkt tanken och varit nära, velat göra det. jag antar att ångesten inte var tillräckligt stark, bara.)

#13  Sv: Självskadebeteende en kvinnosjukdom Blindalina
2006-05-21 19:35:18

fan, jag hatar när jag är slarvig! i # 11 så menar jag iaf alltså med formuleringen "att det är mitt fel att jag mår dåligt, att jag är dum som mår dåligt, tagit ut det på mig själv " att jag kände självhat, rent allmänt och inte bara pga att jag hade ångest förstås då.
öhm ja.

#14  Sv: Självskadebeteende en kvinnosjukdom elfi
2006-05-21 19:57:53

"...göra sig av med smärtan, som blir bättre formulerad/manifesterad när en skadar sig, smärtan sätter sig i såret och inte i huvudet/hjärtat. Och ett rop på hjälp, en vilja att ens smärta blir uppmärksammad, då . Och smärtkänslan blir konkret."

Jag håller med dig här helt och hållet att det är ett rop på hjälp genom att skada sig själv på olika ställen på kroppen. Att psykiska sjukdomar och anti-depp mediciner är skambelagt är hemskt tycker jag. Det är liksom inte lika mycket värt om man lider av en sjukdom som inte syns än av en sjukdom som syns. Om man bara fick prata med folk att man tar anti-depp medicin och om sin sjukdom så skulle man må betydligt bättre än att smyga runt med det och hålla allt för sig själv. Att man blir stämplad som en sämre människa än andra "normala" som har fysiska skador (t.ex. bruten fot) gör ju att man inte vågar berätta för någon att man mår mycket dåligt och vill ha hjälp. Stämplig gör ju så att man skäms för sin sjukdom/beteende och detta blir till ett hinder och gör det svårare att söka hjälp för sitt problem för att man skäms. Jag skadar mig på olika sätt när jag mår för dåligt rent automatiskt. Fast jag har aldrig skurit mig. Det kan handla om en sådan sak som att sluta bry sig om sig själv och sina behov och andra mer personliga grejjer som att bita sig i kinden tills det börjar blöda när jag upplever att kraven blir för många eller situationsutlöst stress.

#15  Sv: Självskadebeteende en kvinnosjukdom elfi
2006-05-21 20:01:54

Mitt inlägg ovan är såklart ett svar till Blindalinas inlägg nr 11

#16  Sv: Självskadebeteende en kvinnosjukdom olaberg
2006-05-21 20:09:00

"Eller skulle självskadebeteendet vara mindre om samhället var mindre könsrollsuppdelat?"

Jag är pessimist. Jag tror inte det blir mindre av den varan bara därför. Men samtidigt tror jag att en förutsättning för minskade könsroller är en ökad medvetenhet, och i den medvetenheten tror jag det finns en möjlighet till förändring.

Att vi kan (måste?) lösa flera problem samtidigt, ity de är sammanflätade.

#17  # 14 Blindalina
2006-05-21 20:10:13

jag håller absolut med om att det säkert har otroligt mkt att göra med att ingen ser de här unga personerna och att de blir osynliga i sitt lidande, förutom att det vänds inåt..

ang. att prata om det så är ju det här att psykiskt må dåligt fortfarande stigmatiserat och omhöljt av mystik, samtidigt som jag tror vi aldrig förr har fått lyssna på så många officiella "rapporter" om hur dåligt alla mår, allt från unga till sjukskrivna till hela svenska folket, i medierna. men det känns som att ingen riktigt lyckas ta det på allvar, egentligen.

själv känner jag det helt annorlunda i bekantskapskretsen dock. _alla_ mår dåligt på ett eller annat sätt, det syns inte utanpå och de är oftast väldigt glada, allmänt lyckade, livsglada och verkar må bra samtidigt, och vissa är lyckliga oavsett de är deppade eller ej, men snacket kan gå " jaha du går på den medicininen ahja".. Som att prata om vädret.
Otroligt många går till psykologer, eller har gjort, eller får antidepressiva läkemedel.
Så på det sättet är det ju accepterat..

men samhället har fortfarande mkt att lära sig tror jag.

#18  Blindalinda chalky
2006-05-22 15:42:03

min bekantskapskrets är ungefär likadan. jag tror att problemet ligger i att man har så jävla många val att göra och pumpas full med skit om att man kan göra vad som helst. individualismen tar död på oss.

#19  ...#18 AndreAurora
2006-05-22 23:15:43

...men det finns ju ändå en press från samhället om att vi alla ska stöpas i samma form så valfriheten är ju inte så stor som vi tror.

#20  AndreAurora chalky
2006-05-23 14:52:21

naturligtvis. men inom normernas ramar är möjligheterna oräknerliga. vi ska välja jobb, skolor, tvättmedel, mat osv. vissa grejer har helt enkelt blivit för mycket. vårat psyke klarar det inte.

#21  Sv: Självskadebeteende en kvinnosjukdom Norna
2006-05-25 10:31:08

Missade den här tråden när den startades, så jag är lite sent in i den men here it goes:

Jag har funderat en del på om det inte fokuseras för mkt på självskadebeteende (just i form av att skära sig) som något utpräglat för just tjejer. När jag jobbat inom psykiatrin och annan vård så har jag träffat väldigt många killar med just självskärningsproblem. Det känns som att könsskillnaden inte är så gigantisk, iaf inte just nu. (Kan inte uttala mig för längre än ca 5-6 år bakåt.) Det jag har sett som skiljer sig åt är att tjejer i större utsträckning är öppna med sitt beteende, och att killarna tenderar att skära sig på ställen där det syns mindre, som t ex överarmar och lår. Kanske kan tala för att tjejers självskadebeteende är mer "menat" att upptäckas av omvärlden, medan killar har tillgång till andra utåtagerande beteenden inom ramen av sin könsroll..?

(I min egen bekantskapskrets är fördelningen ungefär lika 60 % tjejer/ 40 % killar som skär/har skurit sig nån period, medan det är betydligt större övervikt av ätstörningar hos tjejerna, och alkoholproblem hos killarna. Lite lagom generaliserat.)

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?